Öppet brev till Andreas Cervenka

Screen Shot 2019-11-28 at 20.52.20

Dagens gästskribent är Elsa Widding.
Inlägget är tidigare publicerat på Klimatupplysningen.

”Greta Thunberg-hatarna borde börja räkna” är rubriken på din artikel i Dagens Industri av den 18 november.

Vid en första genomläsning såg jag inte vem som undertecknat artikeln och reagerade därför inte. Jag är van vid de starka och hårda ord journalister använder samtidigt som de avslöjar sin fundamentala okunskap om klimatet. Lägg därtill ett till synes outtömligt behov av att ge sig på dem som kommer till andra slutsatser i analysen om vart temperaturen är på väg till följd av en ökad halt av koldioxid i atmosfären.

När jag gick tillbaka till artikeln och noterade avsändaren högg det till i magen. Jag har nog inte velat inse att även de mest sakliga och kunniga journalisterna hoppat på klimatkarusellen. Samtidigt är jag övertygad att du med din analytiska förmåga skulle varit minst lika skeptisk till klimatlarmen som jag, om du bara tagit dig tillräckligt med tid att sätta dig in i fysiken istället för att bara snöa in på sannolikhetslära.

Givetvis håller jag med dig om att det är förkastligt att sprida hat och aversion mot en engagerad tonåring. Detta oavsett om hon har rätt eller fel i sina starka ambitioner att världen så snabbt som möjligt bör lämna fossilsamhället. Greta uppmanar oss att lyssna på vetenskapen. Visst vore det fantastiskt om vi vuxna i större utsträckning gjorde exakt det. Själv lyssnar hon uppenbart bara på politikerna. Är det inte vad så många av oss gör när vi okritiskt tar det som skrivs i en sammanfattning för beslutsfattare, författad av politiker för politiker, som en sanning? Ännu en bra bit från verkligheten kommer dessa slutsatser efter handpåläggning av lobbyister, politiker och journalister som gör fria tolkningar av innehållet. Det finns hundratals med vittnesmål från forskare som har arbetat åt IPCC och som beskriver hur slutsatserna mejslas fram. I mina ögon är detta ingenting annat än ett vetenskapligt förfall, i dina någonting som ens inte behöver uppmärksammas. Här följer några klipp för att illustrera problemet:

Dr. Andrew Lacis, klimatolog vid NASA och “IPCC contributor”: “There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”

Dr. Philip Lloyd, sydafrikansk kärnfysiker och kemiingenjör, har varit “co-coordinating lead author” för IPCC: “I am doing a detailed assessment of the UN IPCC reports and the Summaries for Policy Makers, identifying the way in which the Summaries have distorted the science. I have found examples of a Summary saying precisely the opposite of what the scientists said.”

Dr Niel Hutton, geolog, tidigare ”District Geologist for Northwest Territories and the Arctic islands” i Kanada: “In an extraordinary move last spring the IPCC released the 21-page SPM [Summary for Policymakers] for the Fourth Assessment Report (2007) more than three months ahead of the 1,600-page scientific report. This was to ensure that the scientific report was consistent with the SPM. In other words, the science was not to conflict with the politics. […] Most of the statements of the SPM are unproven assumptions, and a review of the literature on the basis of a truly multidisciplinary approach involving physics, geology, history and archaeology leads to much different conclusions.”

Greta har blivit en symbol för den politiska klimatfrågan och skickligt utnyttjats av vuxenvärlden. Fenomenet känns igen från 30-talets Tyskland och från kulturrevolutionen i Kina på 70-talet då barn också på samma sätt som idag utnyttjades för politiska syften. Det är oroväckande många, inte minst äldre tyskar som hör av sig till mig och som med stor fasa bevittnar utvecklingen. Deras viktiga röster och förmåga att se dessa likheter kommer jag att ta fasta på i kommande bokprojekt. Gretafenomenet bör alltså inte blandas ihop med den vetenskapliga frågeställningen som rör koldioxidens stora eller lilla betydelse för temperaturutvecklingen. Vi lämnar nu därför Greta och politiken och går in på sakinnehållet i din artikel. Du skriver att:

”De som ägnar sig åt att såga ”klimathysterin” borde kanske i stället tillbringa en stund tillsammans med en miniräknare.” Det har näringslivet redan gjort.”

Tänk om problemet vore rent matematiskt och så enkelt att bara några knapptryckningar på miniräknaren skulle räcka för att förstå konsekvenserna av en något förhöjd halt av koldioxid i atmosfären. Det låter kanske trivialt att bedöma effekten av en extra koldioxidmolekyl på 10 000 molekyler i atmosfären (från 300 ppm till 400 ppm) men i verkligheten har vi att göra med ett svårbegripligt system som är näst intill omöjligt att modellera korrekt.

Din slutsats att vi befinner oss i en akut kris, eller kanske rent av ett ”klimatnödläge” baseras på en modellförutsättning och antaganden om förstärkningseffekter från vattenånga på flera hundra procent. Det är långt ifrån klarlagt att några förstärkningseffekter ens existerar. I alla andra sammanhang i naturen talar man enligt Le Chateliers princip om försvagningsmekanismer. Observationer visar också entydigt att förstärkningseffekten från vattenånga ser ut att vara väsentligt lägre än vad som är inbyggt i modellerna. Med en lägre klimatkänslighet blir temperaturökningen som en effekt av koldioxid givetvis också lägre. En avgörande förutsättning i modellerna är att det enbart är den ökade halten av koldioxid i atmosfären som ensamt styr temperaturökningen. Genom historien har klimatet förändrats där olika faktorer såsom exempelvis solen, havsströmmar och andra astrofysikaliska fenomen spelar in. Idag har dessa fenomen enligt modellerna tydligen upphört att existera. Det är istället enbart koldioxiden som är kontrollknappen för hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden. Är inte detta antagande lite konstigt? Du skriver vidare:

En misstro mot klimatlarmen finns i delar av näringslivet, även om det mest är föredettingar som är öppna med åsikten. Även i riksdagen sitter ledamöter som har kallat klimathotet för en bluff.”

Visst har du rätt i att det framförallt är dem du väljer att kalla ”föredettingar” som är öppna med sina åsikter om klimatet. Men har du för en sekund funderat på varför det är så? Min slutsats är att de flesta inom näringslivet inte har satt sig in i frågan alls. Man har inte tagit ställning. Som du säkert har märkt tar det ofantligt mycket tid att själv försöka sätta sig in i alla frågeställningar, tid som det flesta inom näringslivet idag inte har. Samtidigt finns det många som inte vågar gå ut med sin skeptiska uppfattning. Man är rädd för att förlora jobbet, förlora forskningsstöd eller bli uthängd i pressen som ”klimatförnekare”, högerpopulist eller Trumpist. Det är därför inte så konstigt om det främst är äldre och oberoende personer, inte sällan pensionerade vetenskapsmän- och kvinnor som öppet vågar vända sig mot klimatlarmen. De flesta jag samarbetar med är oberoende personer, professorer emeritus inom klimatrelaterade ämnen, dvs. inte inom sociologi, psykologi eller agronomi där många tongivande personer i klimatdebatten idag figurerar utan huvudsakligen experter inom fysikalisk kemi, molekylfysik, astrofysik, fysisk geografi, kvartärgeologi, oceanografi, biokemi eller liknande. Jag biter mig hårt i tungan för att inte uttrycka vad jag verkligen känner när journalister ofta förminskar deras gedigna kunskaper. Det rimliga vore istället att journalistkåren tog hjälp av dessa kunniga personer för att tillgodogöra sig ett bredare perspektiv. Då hade förutsättningarna att göra en mer läsvärd beskrivning också ökat markant för dig och andra journalister. Du skriver att:

”Dessa har fått förnyad energi efter en bok av Lennart Bengtsson, professor i dynamisk meteorologi. Han säger sig ta klimatfrågan på allvar, men menar att vi har mycket lång tid på oss att ställa om och att det inte finns någon anledning till oro. Är det en klok inställning?”

Svar JA! Lennart Bengtsson har rätt i sak när han hävdar att vi har lång tid på oss att ställa om. Något klimatnödläge existerar definitivt inte. Om vi på kort tid försöker eliminera koldioxidutsläppen skulle miljontals, kanske miljarder människor snabbt dö. Det är därför bättre att låta utvecklingen få ta tid och fokusera världens resurser på framsteg som stärker tredje världens ekonomi och möjliggör för dem att använda dyrare energi i framtiden. På riktigt lång sikt blir alternativen kanske inte ens dyrare.

Jag vet att Lennart Bengtsson inte ser anledning att kritisera de temperaturkurvor som klimatpanelen IPCC stödjer sig på. Likväl finns det en rad allvarliga frågetecken kring de officiella temperaturkurvorna för 1900-talet som inte går att blunda för. De skiljer sig markant från vad som rapporterats tidigare under 1900-talet, eftersom man under senare år på ett icke transparent sätt ”justerat” historiska data i ökande omfattning. Man kan därför ganska enkelt komma till slutsatsen att 1900-talets officiella temperaturkurvor successivt justerats för att stämma med de klimatmodeller som IPCC förlitar sig på snarare än tvärtom. Således finns en god anledning att inte förhasta vare sig slutsatser eller åtgärder innan man kan dra mer korrekta och hållbara slutsatser från temperaturserier och modeller.

Jag förutsätter att du precis som många forskare, däribland Lennart Bengtsson argumenterar för att FN:s klimatmodeller är pålitliga, och att de bygger på tillräcklig kunskap om hur klimatsystemet fungerar. Men är det då inte lite märkligt att ingen av de 102 klimatmodellerna verkar stämma med verkligheten så som den observerats av satelliter och väderballonger? Inte kommer man väl närmare sanningen för att man tar genomsnittet av 102 modeller där ingen ser ut att stämma? Diskussionen om varför modellerna inte stämmer kan du bland annat läsa om i arbetsmaterialet som ligger till grund för IPCC:s rapporter. Jag avser givetvis de vetenskapliga rapporterna, inte den politiska sammanfattningen för beslutsfattare. Den säger någonting helt annat.

Historiskt ser klimatmodellerna ut att stämma bättre, men överensstämmelsen bakåt i tid beror på hur modellerna har kalibrerats. Du känner säkert till hur regressionsanalys tillämpas inom finanssektorn och hur svårt det är att få överensstämmelse för bara några år framåt i tid. Varför tror du då att anpassning med i princip samma metod kan ge träffsäkerhet när den istället appliceras på ett kaotiskt klimatsystem med väsentligt fler obekanta parametrar? Osäkra faktorer som aerosoler och moln kan man skruva på eftersom ingen ännu vet vilken roll de spelar, för att få det resultat man vill. Svårigheten att modellera moln kan du läsa om i IPCC:s stora rapport AR5 från 2013, AR5 (Assessment Report 5) på sidan 743 där man exempelvis skriver följande: ”The simulation of clouds in climate models remains challenging. There is very high confidence that uncertainties in cloud processes explain much of the spread in modelled climate sensitivity.”

Precis som Staffan Mörner skriver i klmatboken.com bygger klimatmodellerna på en simulering av verkligheten, som dels har en viss upplösning som är betydligt sämre än verkligheten, dels utgår ifrån ofullständig och osäker kunskap om klimatsystemets drivkrafter och mekanismer. Lägg därtill tveksamma klimatdata och flera olösta matematiska problem. Att räkna sannolikheter för olika konsekvenser av detta blir mycket svårt. Med fortsatta och utvecklade temperaturmätningar och jämförelser med modeller kommer vi på sikt att få bättre kunskap om klimatet, men vi är inte där ännu.

När Lennart Bengtsson i sin artikel hävdar att det råder vetenskaplig enighet kring att hela ökningen av koldioxid beror på människan tar han som axiom att klimatet skulle ha fortsatt att vara oförändrat sedan 1850 om människan inte tillfört en ökad andel koldioxid till atmosfären. Så kanske man kan säga men jag tror att det är en kraftig förenkling. Lite längre ner i din artikel tar du upp frågan om att vetenskapen är överens. Du skriver att:

”97 % av forskarna är överens om att temperaturen på jorden stiger och att det är människan som ligger bakom. Hur snabbt uppvärmningen kommer att ske och vilka effekter det får kan ingen vara helt säker på. Klimatet är i stor utsträckning en övning i sannolikhetslära.”

Jag förbluffas över att du Andreas tillhör dem som fortfarande refererar till påståendet att 97 % av forskarna är överens om att ”människan ligger bakom”. Vad säger det mer än att hela 3 % av forskarna anser att människan inte påverkar temperaturen alls?

Det är väldigt få som idag tvivlar på att det har blivit något varmare under de senaste 150 åren, helt oberoende vad det beror på. Vissa hävdar dock att denna uppvärmning kan bli katastrofal och pekar gärna på tecken som man hävdar bekräftar bilden, smältande isar, extremt väder etc. Om dessa fenomen har ökat eller minskat sett ur ett lite längre perspektiv finns det ingen vetenskaplig enighet kring. IPCC ser till exempel ingen ökad trend av extremväder vid stigande temperatur. Man är alltså inte överens om hur mycket temperaturen kommer att stiga under detta sekel eller konsekvenserna av en temperaturökning. Man är inte ens överens om det är bra eller dåligt för världen att temperaturen stiger. De biologer som jag själv har stort förtroende för anser att det är bra.

Jag förutsätter att du har läst på NASA:s hemsida om fyra vetenskapliga studier som visar att minst 97% av klimatforskarna är överens om att den globala uppvärmningen med stor sannolikhet beror på människan. NASA skriver:

“Multiple studies published in peer-reviewed scientific journals show that 97 percent or more of actively publishing climate scientists agree: Climate warming trends over the past century are very likely due to human activities.”

Uttalandet är också väl i linje med hur FN:s klimatpanel IPCC uttrycker sig i sin senaste stora rapport (AR5) när man påstår att människan med stor sannolikhet har orsakat minst 50 % av den globala uppvärmningen sedan 1950. (I oktober 2018 ändrade man sig till att människan ligger bakom 100 % av uppvärmningen sedan 1900, utan att några vetenskapliga resultat tyder på det).

Som journalist borde det vara din skyldighet att gräva i dessa uppgifter som ofta missuppfattas och bidrar till polariseringen. Då skulle du snabbt komma fram till att ingen av de personer som genomfört studierna är varken klimatforskare eller ens naturvetare och du skulle märka att studierna har stora metodologiska brister. Slutsatserna är dessutom triviala. Visst är koldioxid en växthusgas och temperaturen har ökat något, vilket åtminstone till en del beror på den ökade förbränningen av fossila bränslen. Alla forskare jag känner, både i och utanför Sverige, som ställer sig skeptiska till klimatlarmen ingår definitivt i skaran av dina 97 % av forskare. Likväl betvivlar de att en förhöjd koldioxidhalt har en avgörande betydelse för den globala medeltemperaturen.

Klimatet har förändrats med ca 0,11 grader per decennium under de senaste 40 åren mätt som glidande medelvärden över 30 år (satellitdata UAH från juni 2019). Den temperaturökningen är inte mycket att bekymra sig för. Av ökningen på 0,11 grader per decennium står koldioxiden för en liten del eller för en lite större del, kanske rent av för hela ökningen. Om man nu förutsätter att hela ökningen beror på människan så finns det ändå inte mycket som talar för en dramatisk ökning givet trenden för klimatkänsligheten där observationer med satellit visar att den ligger på ungefär häften av antagandet i HadCRUT4, dvs. hälften av 2,31 grader.

När du lite längre ner i artikeln skriver om prognoser och sannolikheter så antar jag att du menar mer eller mindre rimliga scenarios med mer eller mindre rimliga antaganden som grund. I klimatsammanhang talar man inte gärna om prognoser utan hellre om ett tänkbart scenario bland flera andra. Jag kommer hela tiden tillbaka till att du måste sätta dig in i hur modellerna faktiskt fungerar. Annars blir det svårt att greppa vad osäkerheterna betyder och helt omöjligt och meningslöst för dig att räkna på sannolikheter. Man skulle kunna säga att det som skrämmer dig idag är orealistiska modellscenarios som är programmerade för en hög känslighet för just koldioxid. Du kanske borde bilda dig en uppfattning om klimatkänsligheten är närmare 1 eller närmare 3 och förklara gärna för mig hur du kommer fram till ditt resultat. Du fortsätter på samma spår och går in på ännu mer sannolikhetslära när du skriver att:

”Men tio procents risk är väl inte så farligt? Här är det lätt att gå fel. Det viktiga är inte bara sannolikheten utan också konsekvenserna vid olika utfall. Det finns en anledning till varför rysk roulette aldrig har blivit någon folksport, trots att vinstchansen är till synes betryggande 83,3 procent. När Boeing 737 Max fick flygstopp i mars i år efter den andra olyckan på kort tid hade typen genomfört uppskattningsvis över 150 000 flygningar. Sannolikheten att krascha är därmed 1 på 75 000 eller drygt 0,001 procent. Det har ansetts vara en helt oacceptabelt hög risk, en bedömning som ingen har ifrågasatt. Men när det gäller mänsklighetens överlevnad anser klimatskeptikerna att vår risktolerans borde vara oändligt mycket större”.

Det är roligt att du tar upp hur många flygtimmar Boeing 737 har genomfört. Jag har själv många gånger reflekterat över olika typer av vetenskap och hur väl de har testats. Vi har vetenskapen inom det militära som du refererar till eller inom industrin. Båda har gemensamt att de testas noga mot verkligheten, dvs. man bygger inte bara modeller baserat på hur man tror att någonting fungerar, istället testar man vetenskapen om och om igen. Jag skulle gärna sätta mitt liv på att Newtons rörelselagar stämmer men på att klimatmodellerna stämmer skulle jag inte offra många hårstrån. Den politiska vetenskapen bygger inte primärt på observationer utan här utgår man istället från en hypotes. Därefter bygger man en modell och när modellresultaten inte stämmer med verkligheten (observationer) så korrigerar man verkligheten, dvs. mätdata. Man satsar tusentals miljarder på att en utvald hypotes är rätt och man är beredd att offra liv genom att förvägra den fattiga delen av världen billig energi. Man kan tyvärr aldrig bevisa en hypotes men i nästan alla vetenskapliga sammanhang arbetar man med att försöka falsifiera de hypoteser som läggs fram. Först då kan man få en bild av dess trovärdighet. Men de forskare som idag envist försöker hålla fast vid den vetenskapliga principen och arbetar för att falsifiera koldioxidhypotesen kallas i bästa fall ”klimatförnekare”. I värsta fall blir de mobbade och fråntagna forskningsstöd. Att koldioxidhypotesen inte stämmer är inte liktydigt med att det inte finns ett strålningsfysikaliskt samband mellan koldioxid och temperatur. Du känner säkert till att man brukar utgå ifrån att en fördubblad halt av koldioxid i atmosfären leder till en grads temperaturökning. Återigen Andreas, det är alltså den spekulativa förstärkningseffekten från vattenångan som är den stora frågan och som du borde ägna mer tid. Kanske kan data rent av mildra din oro. Du skriver att:

”Låt oss leka med tanken att de har rätt. De 97 procenten av forskarna skulle då utgöra någon slags global konspiration och de enda som skådat ljuset är ett fåtal upplysta motvallsprofeter som Lennart Bengtsson (och hans svans av glada amatörer). Det vore förstås en glädjande nyhet. Men hur sannolikt är det? 1 på fem? 1 på 10? 1 på 10 000?”

Oavsett hur konspiratoriskt lagd man är så är det inte korrekt att 97 % av forskarna ser människans påverkan på klimatet genom ett ökat tillskott av koldioxid till atmosfären som ett problem. Precis som jag beskriver ovan har du fått detta om bakfoten. Fakta i frågan är dock enkel att kolla upp. Det betydligt allvarligare problemet, som borde bekymra även dig, är den kraftiga politiseringen av klimatfrågan.

Dr Johannes Oerlemans, Professor i meteorologi vid fakulteten för Fysik och Astronomi, Utrecht University, var “lead author” för tre IPCC Working Group Assessments: ”The IPCC has become too political. Many scientists have not been able to resist the siren call of fame, research funding and meetings in exotic places that awaits them if they are willing to compromise scientific principles and integrity in support of the man-made global-warming doctrine.”

Du skriver om ”motvallsprofeter” och ”glada amatörer” men jag tror egentligen att du syftar på alla dem som jag beskriver ovan och som försöker hålla fast vid den vetenskapliga principen. Samma personer som du refererar till är också oroade över att vetenskapen har fått en stark politisk slagsida. Det förvånar mig att du inte har några problem med att man förhandlar inom vetenskapen på det sätt som sker inom ramen för IPCC. Men om du tänker efter Andreas -. Sedan när har man förhandlat inom vetenskapen? Det gör man inte. I stället forskar man vidare och accepterar den gängse forskningsmodellen med tes – antites – syntes, vilket är den formel som drivit mänskligheten framåt. Varför bör inte detta förhållningssätt också tillämpas inom klimatvetenskapen?

De som du så nedlåtande kallar ”motvallsprofeter” försöker ingenting annat än att visa på dålig överensstämmelse mellan hypotes och observation, dvs. falsifikation. Det är för mig obegripligt hur du med samvetet i behåll kan bidra till att motarbeta denna så viktiga metod och istället själv bidrar till pajkastning mot meningsmotståndare. Hur förklarar du det och varför klarar du inte att stå emot grupptänkandet? Du skriver:

”Hur man än vrider och vänder på det: att lyssna på dem som tycker att vi bör närma oss klimathotet med en axelryckning innebär att ta en vansinnig risk. Detta har redan stora delar av det globala näringslivet insett. Storbanken HSBC kom nyligen med en analys som varnade för att de hälsorelaterade kostnaderna i elva snabbväxande länder som Kina och Indien kommer att öka med nära 100 000 miljarder kronor till år 2050 på grund av klimatförändringar.”

Återigen refererar du till resultat från modellsimuleringar. Klimatmodellerna kalibreras mot historiska data, men bygger inte på en fullständig förståelse av klimatsystemet eftersom detta inte är möjligt.

Stephen Schneider, som själv stödjer IPCC:s slutsatser, konstaterar att: ”uncertainties in emissions scenarios feed into uncertainties in carbon-cycle modelling, which feed into uncertainties in climate modeling, which drive an even larger range of uncertain climate impacts.” (Nature 411:17-19).

Donald DuBois, Computer Modeler: “I know something about how misleading models can be, and the fact that their underlying assumptions can completely predetermine the results of the model.”

Utan att vara expert på modeller tror jag att klimatmodellerna är rätt i vissa delar men det råder ingen tvekan om att felkällorna är betydande i andra. Modellerna beräknar klimatets utveckling år för år, och tar med sig felen från det ena året till det andra. Felen multipliceras och i dina prognoser för 10 år framåt eller 100 år framåt har felmarginalen blivit så stor att din prognos blir helt meningslös. Modellen förutsäger i praktiken att nästan vad som helst kan hända.

En fråga jag skulle vilja ställa till dig Andreas är hur du bedömer risken för ett kallare klimat? Har du diskvalificerat de modeller som pekar på en nära förestående avkylning och i så fall varför? Varför är du beredd att lita fullständigt på de modeller som är kalibrerade för en känslighet i koldioxid men inte alls på de som tar utgångspunkt i solens förändringar? Konsekvenserna av ett kallare klimat skulle givetvis slå mycket hårdare mot mänskligheten än ett något varmare klimat. Kanske anser du att dessa astrofysiker, som tittar bortom koldioxidens eventuella påverkan på det globala klimatet bara är glada amatörer och därför kan vi sticka huvudet i sanden och strunta i just deras modeller. Som du säkert vet ingår det inte i FN:s klimatpanels uppdrag att beakta någonting annat än den mänskliga påverkan på klimatet. Den politiska vetenskapen intresserar sig enbart för koldioxidens påverkan på klimatet. Här kan man prata om risk!

En annan sak som jag undrar över är varför ni journalister sällan rapporterar om att världen håller på att bli bättre. Varför glömmer ni bort alla de viktiga indikationer som visar att utveckling går åt rätt håll? De största världsproblemen såsom svält, fattigdom och analfabetism, barndödlighet och luftföroreningar har i genomsnitt reducerats med 50 % mellan åren 1990-2015. Matvaruproduktionen ökar likaså. Produktionen av de viktigaste sädesslagen har fyrdubblats sedan 1960 och prognosen för fortsatt tillväxt är god. En av orsakerna är högre koldioxidhalt och temperatur. Kanske är modellernas osäkra förutsägelser av större vikt än verkligheten även här.

Oavsett IPCC:s uppdrag anser jag att man har begått ett fundamentalt fel genom att anta att astrofysikaliska fenomen (exempelvis i jonosfären) inte existerar. Skall man tro temperaturserien HadCRUT4 så är det helt uteslutet att IPCCs antagande om att inga astrofysikaliska fenomen har någon inverkan kan vara korrekt. En snabb ökning av temperaturen från 1910 till 1940 följt av långsamt avtagande temperatur 1940 till 1970 visar att någonting i analysen uppenbarligen saknas.

Det enda vettiga måste därför vara att försöka gissa den troliga temperaturutvecklingen utan mänskliga aktiviteter ur historiska data och ansätta den gissningen som ”nollnivå” i modellerna. Självklart blir då projektioner in i framtiden synnerligen osäkra – men betydelsen av att studera forna tiders klimat skulle framstå i skarpt ljus. Återigen, detta ligger idag långt utanför klimatpanelen IPCC:s uppdrag.

Skulle det vara så att uppvärmningen huvudsakligen har andra orsaker än koldioxid så har vi i dag ingen möjlighet att påverka klimatförändringarna och hela koldioxid-politiken skulle vara totalt meningslös. Ändå är du och många aningslösa personer villiga att genomföra drastiska förändringar där pålitliga och billiga energisystem byts till otillräckliga, opålitliga och dyra. Du verkar dessutom beredd att avskaffa det moderna välståndet och ändra vår livsstil i grunden. En bit på vägen i nedmonteringen ordnar Parisöverenskommelsen. Vi talar här om världens dyraste avtal men med en effekt på temperaturen vid seklets slut som är nära nog noll, enligt Björn Lomborgs beräkningar och enligt IPCC:s eget sätt att räkna. Vilken nytta ser du med det?

Det är min absoluta övertygelse att förhastade klimatinsatser kommer att vara till stor skada för samhället och för både dina och mina barns framtid på jorden.

Andreas! -Gå gärna in på klimatkarusellen.se och köp min bok. Därefter vore det spännande att i lugn och ro prata om eventuella meningsskiljaktigheter.

Elsa Widding

This entry was posted in Gästlistan, Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

14 Responses to Öppet brev till Andreas Cervenka

  1. Jan Andersson says:

    Som sagt: blir det varmare eller kallare? Sluta med all skrämselpropaganda hit och dit och kom tillbaka när ni vet, men inte förrän då. Under tiden har jag viktigare saker att läsa och göra. Nu slår jag händerna i bordet och reser mig och går.

  2. Stefan Eriksson says:

    Elsas svar till Anders är en fröjd att läsa, fritt från oväsentligheter , pedagogisk utformning, och saklighet rakt igenom.
    Lyssna till vetenskapen är mitt råd till alla domedagsprofeter, därom borde finnas en samsyn.

    Den större delen av jordens befolkning har inga problem med klimatvariationer, kan vi få det att framgå, vore vi en bit på vägen att möta upp mot charlataner som vill oss illa.

  3. Ivar Andersson says:

    Klimatnödläge finns bara i klimatmodellernas och de klimathotstroendes värld. I verkligheten finns bara väder och en del miljöproblem t.ex. luften i en del länder och städer.

  4. Mats Jangdal says:

    Välformulerat av Widding. Många håller Cervenka högt och uppmanar mig ibland att läsa honom. Men jag blir bara besviken var gång. Vilken nolla! Fördomsfull, föraktfull och med resonemang som inte håller ihop logiskt.
    Lite förvånad att hon spiller energi på honom.

  5. Samuel af Ugglas says:

    Varför kallar Cervenka mig Greta Thunberg ”Hatare”?
    Jag tror inte han känner mig ännu mindre vet vem jag är

  6. Göran says:

    Greta Thunberg är lite som klimatmodellerna. Hon får fel information från media och sedan tar hon felen vidare, och så blir det ännu mer fel. Av vilken anledning ska man hata Greta när hon bara är full med en felaktig indoktrinering? Hata i sådant falla all dem som har indoktrinerat Greta.

  7. Rikard says:

    Hej.

    Heja Elsa! Har du försökt få in en debattartikel i Di? Det kan gå, debatter där skribenterna tar i lite mer än vanligt och kanske till och med drar till i affekt innebär läsare.

    Skall man vara lite lustig och sammanfatta din sågning av Cervenka kan man säga att Cervenka bekräftar en gammal fras: det är bättre att tiga och riskera att tas för idiot, än att öppna truten och undanröja varje tvivel.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  8. Kan hålla med Mats om att Elsa spiller för mycket krut på en död fågel. Alla i detta forum kan ju utan vidare se att Cervenka har gjort bort sig med sin ovederhäftiga kritik. Det behövs inte så många ord för att konstatera den saken. Men ändå kan ju många, mindre pålästa, uppskatta hennes utförliga motbevisning

    Ursäkta om jag misstar mig, men den fråga jag osökt ställer mig är om hon så frikostigt slösar med orden när det gäller de teoretiska aspekterna för att slippa ta ställning till det enda som i praktiken betyder något: den svenska klimat-och energipolitiken. De frågor jag ställde i inlägget “Elsas blinda fläck” (se Mats´ länklista) har hon ännu återkommit till.

    Och är det en kanske en händelse som liknar en tanke att hon väljer att publicera sin kritik hos reaktorkramarna på Klimatupplysningen, i stället för i detta forum där Mats mer rakryggat än andra bejakat den självklara logiken i att ett nej till hotbilden måste innebära ett nej också till hotbildens verktyg: straffskatterna på fossila bränslen. I våra privata mailsamtal vill jag minnas att hon höll med i sak, men jag har inte sett till mer publik bekräftelse.

    Hon beklagade i samma mailväxling att hon “i hastigheten” råkat tala om att Sverige skulle kunna hotas av elbrist (vilket ju är ett de mest populära argumenten i kärnkraftsvännernas propaganda). Men även detta har hon, mig veterligt, avstått från att offentligt korrigera.

    • Min enkla ståndpunkt om Elsas skrivande är att hon missar debattens kärna genom att diskutera de naturvetenskapliga aspekterna, men aldrig dra några slutsatser om det enda som något betyder: POLITIKEN! Vilket värde har en analys som saknar slutsatser, som säger A men inte B. I synnerhet när man, som Elsa, gör en så gedigen utskåpning av IPCC:s och andras försök att försvara klimathysterin?

      Min behållning av hennes långa drapa var att den, tydligare än jag tidigare sett, visade hur skamlöst IPCC-folket suddat i facit, genom att godtyckligt “korrigera” sina temperaturserier för att bättre stämma med de 102 misslyckade klimatmodellerna. Ett osannolikt falsarium, som ändå inte väcker några mer högljudda protester i vetenskapsvärlden. En slags intellektuell nollpunkt, värre än så kan det nog inte bli.

      Och frågan kvarstår: vad anser Elsa om den förda klimat- och energipolitiken, i synnerhet den allra skadligaste av alla, den svenska? Är inte denna tystnad förvånande eller kanske t o m illavarslande? Mats själv är ju för egen del noga med att alltid säga både A och B.

      I detta oberoende forum borde vi också kunna enas om att klimatalarmismen är ett bedrägeri, HELT OBEROENDE AV VAD SOM PÅSTÅS OM HOTBILDEN. Talar inte alla dessa totalt meningslösa och snarast kontraproduktiva åtgärdspaket – Kyoto- och Parisavtal mm – ett tillräckligt tydligt språk? Om att den SANNA avsikten är en helt annan än att rädda mänskligheten från ett klimat-Armageddon? Om att allt handlar om makt och pengar – och då kan det förstås räcka med symboliska gester och ett svindyrt konfererande.

      • Mats Jangdal says:

        Jo, vi är helt eniga om att klimatfrågan, klimatrörelsen och i synnerhet det senate påfundet, klimatnödläget, är ett rent och skärt bedrägeri och inget annat.
        Alla som via förståelse av vetenskapen inser detta bör också ha den moraliska resningen att påtala falsariet.
        Upplyftande är att borgerliga partier i västvärlden, som bland sina frågor redovisar en skepsis mot klimatalarmsimen också går framåt i opinionsmätningar.

        • Men ingår inte Sverige i västvärlden? Här går det knappast att tala om någon borgerlig anti-alarmism, i varje fall inte på partiledarnivå, inte heller inom näringslivet. Det senares chefer visar sig (med Andreas Cervenka som osannolik förmedlare) vara lika svårt indoktrinerade som Greta och MP-folket, men också styrda av det snöda egenintresset av pappa statens indirekta subventioner till den eltunga industrin.

          Jag saknade också en konkret kommentar till det sista stycket, om att klimatpolitiken är feltänkt helt oberoende av vad man tror om hotbilden. Underförstått eniga eller motsatsen?

          • Mats Jangdal says:

            Moderaterna släpper framklimatskeptiska röster, främst Ericson, men även Kristersson har börjat tveka om klimatåtgärderna.
            Åkesson har varit ännu tydligare.
            I Finland går sannfinländarna bra och de har en profilerad skepsis mot klimathotet. Sedan har vi visegradländernas borgerliga partier, troligen även tories i UK, och någon mer. I USA Trump.

            Visst är det självklart att klimatalarmismen är ett vänsterprojekt. Det är väl det borgerliga partier på flera håll börjat inse, och därför inlett proceduren att vända strömmen.

            • Hoppas att du har rätt i att den mångårige dissidenten Ericsson får Kristersson och hans bunkergäng att tveka om det vänsterprojekt man så länge ställt sig bakom – hejade av Svenskt Näringsliv. Och att detta leder till en helomvändning, men medge att vi ännu inte sett några säkrare tecken på den saken.

              Trycket utifrån har förvisso också ökat, med Trump i täten. Men pinsamt att moderaterna och vår förmenta högerpress så länge har förordat en planekonomisk/kommunistisk energipolitik. Skamligt är bara förnamnet!

Leave a Reply