Är titel lika med auktoritet?

Det är och har varit fascinerande i denna coronatid att se hur samhällsdebatten påverkas. För denna betraktelse handlar inte så mycket om att det talas om viruset, sjukdomen och olika åtgärder. Nej, jag tänker på vilka debattlinjer som dras upp, vilka som blir alarmister och vilka som blir skeptiker, vilka som blir auktoriteter och vilka som blir hatobjekt.


Ni har säkert noterat att jag här har hög tröskel för att ta i bruk försiktighetsprincipen i klimatfrågan. Likaså har jag hög tröskel för att oroas av Covid-19 (C19). Jag har lägre tröskel för oro för vad en nedstängning riskerar göra med samhällsstrukturen och samhällsekonomin, liksom för företagens och privatpersonernas ekonomiska situation.


Alla frågetecken är relevanta. Vart kommer folket att vända sig när krisen är över? Det kommer naturligtvis delvis att bestämmas av hur det går och vad olika aktörer till synes och i bästa fall faktiskt gjort. Vilka politiska strömningar stärks?
Här följer en enkel kategorisering, utan inbördes värdering:


Globalism – Nationalism
Vilket kommer folk att vilja se mer av för att känna sig trygga med framtiden? Vilken sida väljer media? Hur formerar sig partierna? Kommer det att skilja med privat ekonomi, kön, nationalitet eller annat?


Kommun – Stat
En fortsättning på frågan om globalism-nationalism, vad är rätt nivå för olika aktiviteter och ansvarsområden? Hur nära vill vi ha till beslutsfattare?


Vetenskap – Tro
Har rapporteringen kring C19 präglats av tro eller vetande? Hur har det mottagits av allmänheten?


Sekularism – Religion
Vilket förhållningssätt till verkligheten har gett bäst effekt i val av åtgärder? Hur har det tagits emot av människor med annan uppfattning?


Privat – Offentligt
Hur ska akutvård finansieras?


Ministerstyre – Myndighetsstyre
I Sverige är ministerstyre i princip förbjudet, har det försenat nödvändiga åtgärder? Hur ska man bedöma olika aktörers agerande för att skicka ansvaret vidare till någon annan? Kan myndighetsstyre förhindra ogenomtänkta men populära/efterfrågade åtgärder?


Välstånd – Välfärd
Låg skatt och egen finansiering, försäkring på eget ansvar, eller offentlig finansiering och möjlighet att kräva andra på betalningen?


Auktoritet – Självständighet
Vill folk efter detta lita på auktoriteter? Vilka är det i så fall? Eller vill folk i högre grad få fatta egna beslut?


Titel – Förnuft, Logik, Erfarenhet
Det har på Twitter och diverse forum visat sig att titel inte belönats med hög tilltro hos den kommenterande klassen , nästan tvärtom. Men vilka litar man på istället? Varken resonemang utifrån förnuft, logik eller personlig erfarenhet har belönats bättre heller. Det finns en tydlig trend att den som kan presentera det mest alarmistiska och skrämmande budskapet är den som folk lyssnat på mest. Är det en trend som tillkom under kärnvapenhotets dagar och därefter vuxit till sig under radarn i diverse andra frågor, som klimatet? Eller är det något som skolats fram via uppmärksammade TV-serier som Twilight Zone, Twin Peaks, Lost och andra som handlat mycket om det oförklarliga?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Är titel lika med auktoritet?

  1. Dandersan skriver:

    Det varnades för fake news innan viruset.
    Nu får varje uttalande av experterna dateras och sättas i relation till dagsaktuella kunskapsläget.
    Inga siffror går att lita på annat än att epidemin ökar i samhället liksom antalet experter med olika åsikter.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Det finns många i den här skaran som nämns i artikeln som mot betalning undergräver sin egen trovärdighet eller auktoritet. Det första stället som behöver grovsaneras är definitivt STATISTISKA CENTRALBYRÅN. Kanske allra bäst med en total nermontering. (“Dom” som vinner allmänna val åt socialisterna)
    Artikeln blev ett maffigt grepp Mats, var hittar vi den “Gordiska knuten” och vem sätter in Alexanderhugget?

  3. Göran skriver:

    Får jag fråga hur nära era kommunpolitiker ni känner er? För egen del skulle de kunna vara i 200 mil från där jag bor. Så när är de där jag bor rent kontaktmässigt med kommunens invånare. Man ser dem fart fjärde år och sedan är det totalt mörker. Enda gången jag reagerar på kommunens politik är när de hittar på något korkat som är så pass stort att det uppmärksammas.

    Kommuns bestämmande är redan centralstyrt från Riksdagen via lagar. Kommunpolitiken fungerar bara som ett filter mellan irriterade invånare och rikspolitikerna. Bestämmer riksdagen att kommunen ska ha något så kan kommunen inte säga nej även om invånarna inte vill ha det.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Riksdagen gör också gällande att EU bestämmer i fler och fler ärenden.
      “Nånannanismen” i ett nötskal, med andra ord.
      Valda och “ovalda” ombud för medborgarna upplevs vara “ljusår” från verkligheten vi lever i.
      Därav demokratins sönderfall.

    • Mats Jangdal skriver:

      Ledande kommunpolitiker är ofta intresserade av vad folk tänker, men träffar man de inte naturligt så blir det sällan de får veta.
      De som står en bit ner på listan verkar ofta helst inte att någon ska veta det. De vägrar stå till svars för något som de ändå röstat ja till.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Du kan lämpligen fråga kommunpolitikerna i Helsingborg hur ”dom” känner sig efter folkomröstningen om Öresundskraft. Dom hatar en avvikande mening från folket.
    Aldrig mer en röst på ett s.k. ”Borgerligt” parti, än mindre på socialister.

  5. Jan Andersson skriver:

    Jag har alltid ansett att partipolitik på kommunnivå skulle bort. De politiska direktiv som en regering vill lämna skall följas av opolitiska tjänstemän, som i övrigt bara skall förvalta skattepengarna med förstånd och göra vettiga prioriteringar. Då kan bankdirektören få komma tillbaka som ekonomichef, och centralortens åkeriägare ta hand om kommunens transporter och snöröjning igen. Det får gärna finnas identifierade politiska klubbar i varje kommun som inte får ett öre från kommunskatten, men som kan skriva motioner och träffa kommunförvaltningen i regelbundna möten fyra gånger om året. De får gärna umgås sinsemellan och lägga fram gemensamma förslag om sådana finns, för att få bort det mesta käbblet innan kommunmötena.

    I min kommun regerade S stort förr i tiden, de skrev ALLA motioner till fullmäktige, V stödde alla utan undantag, och de borgerliga partierna reserverade sig mot alla beslut. År efter år efter…

    Ursäkta, men var detta demokrati?

    • Ivar Andersson skriver:

      Opolitiska tjänstemän är numera en bristvara. Kolla uppropet på UD inför valet 2018 som avslöjade deras partitillhörighet.

Kommentarer inaktiverade.