Nu har det tjatats länge om att vi måste värna de äldre i dessa coronatider. Men är det sant? Vill verkligen de unga och medelålders besserwissers som tjatar, värna om de äldre? Kan det vara så att de helst vill bli av med oss istället? Varför vill de låsa in människor som trots allt fortfarande är myndiga och som har längst livserfarenhet i hela samhället?
En ledtråd får man genom att backa bandet bara ett år och kolla hur det lät då. Kommer ni ihåg Greta? Hon och hennes fanatiska anhängare ville och vill fortfarande förbjuda alla biltrafik, med den föregivna anledningen att det skulle rädda klimatet.
Som argument för hur man kan leva utan bil anför de att alla kan gå, cykla eller åka kollektivt. Men det är ju inte sant, fast man låtsas det. I stort sett samma svaga grupper som är utsatta för corona är de som drabbas hårt om de förlorar möjligheten att nyttja egen bil, äldre och handikappade. Alla människor kan faktiskt inte gå långa sträckor, cykla i ur och skur, eller bor inte där det finns kollektivtrafik tillgängligt. För dessa är bilen en förutsättning för ett hanterbart dagligt liv.
Är det så att dessa alarmistiska människor helst av allt vill bli av med alla gamlingar? I brist på ättestupa nöjer de sig med att spärra in oss. Samtidigt tjatas det om hur synd det är om ungdomarna som kanske inte får ta på sig vita mössor, supa sig fulla och ligga i buskarna och spy vid skolavslutningen. Studenten kallas det visst.
Dubbelmoral och hyckleri är vad det handlar om. Proppen Orvar, köttberget från 40-talet, boomers som gått i pension ska på alla sätt tvingas ge plats åt bortskämda yngre förmågor. Men för att kunna gå i fäders spår måste man ge fäderna tid att kliva ur sina fjät, annars kommer man ofelbart att trampa dem på hälarna. Alternativet är att alarmisterna går sin egen väg, men förhoppningsvis fortsätter bidra till ett koherent samhälle.
Jag har sett på TV,:
Att yngre män i gängmiljö (oftast då på lite knackig svenska) uttrycka att de förväntar sig RESPEKT för sitt väsen, från omgivningen. Annars ser de inget skäl i att sluta bränna bilar på lediga stunder.
Ett vapen (kniv eller skjutvapen) är ofta ett attribut som då skall stärka respekten från andra.
De ynglingar som inte förstår den verkliga innebörden av respekt (oftast då gentemot äldre) skall beredas en plats på ett omskolningsläger långt bort.
På obestämd tid, frigång kan diskuteras när bevis föreligger att individen lärt sig vad respekt betyder.
Det är skillnad på respekt hos de som talar svenska utan brytning och de som talar dålig svenska. Respekt hos de som talar svenskar får man av skicklighet medan de med dålig svenska anser att rädsla är respekt men det enda de får är förakt och socialbidrag.
Jo. den diskrepansen behöver samhälle och myndigheter ”ta tag i”.
Unga män med förortsbrytning som inte kan uppföra sig är en effekt av det feministiska samhället som totalt negligerat immigrantfamiljens ledare, den man som lotsade hela familjen till Sverige och som här förlorade sin gamla status i familjen då det svenska samhället enbart lade krutet på modern, döttrarna och (kanske) sönerna, medan fadern förlorade allt. Sönerna förlorade då respekten för fadern i familjen och söker sig till gatans ledare.. fullt naturligt i ett feministiskt samhälle.
Muslimer verkar aktivt uppfostra sina söner till odågor och de gör det över hela världen.
Förstår inte varför, för det skadar ju deras egna samhällen i hög grad.
Enkelt svar: IQ
Ps. Skulle kanske lägga till min uppfattning: att värna de äldre,,,, det är respekt.
(så att jag inte hamnar för långt från ämnet för idag)
Ds.
I de flesta kulturer har man större respekt för äldre medborgare än i Sverige. Det vanliga här är i bästa fall ett daltande som gränsar till omyndigförklaring. ”Du måste äta detta…, du får inte äta sådant…, tar du din medicin, du slarvar väl inte med…,, osv. Snälla, jag vet sedan sextio år vad jag bör göra, och har en egen vilja och ett eget liv. Och jag är knappast påverkad av veckotidningsreklam och modetrender.
Fråga i stället något som jag har lärt mig men du inte ännu. Det finns massor innanför mitt pannben som du inte ännu har en aning om. Livserfarenhet är den bästa kunskapskällan, där alla teorier saknas eftersom de är överspelade av verkligheten.
Många yngre personer, även i hög officiell befattning, avslöjar man så snart de öppnar munnen, och man tycker nästan synd om dem som måste fortsätta sitt yrkesliv med en kunskapsbrist och inställning till etablerad kunskap och erfarenheter som fungerar som en mental ögonbindel och öronproppar.
Är inte alla yngre sådana? Nej, inte de som har vett att hålla käft när de känner att det inte har något att komma med, och har förmånen att få jobba tillsammans med äldre i jobbet. Och det är dessa yngre som kan lyssna och fråga som de äldre utser till sina efterträdare.
Jag kan ge många exempel på detta, och motsatsen också.
Det går inte en dag nuförtiden tiden utan att det är någon yngre medborgare som talar om för oss äldre hur vi skall förhålla oss och uppträda i deras sällskap. Det är en oändlig massa regler som någon sanslös socialist i de svenska administrationen har övertyga dem om.
Tänk att man inte skall få dö med gott samvete. Gud så SVENSKT!
En fantastisk post av Willis Eschenbach, som alla klimatskeptiker känner väl till, dök upp idag.
Det Sverige har gjort fel är att avskaffa all beredskap, såväl lager, som planer och handlingskraft.
Det hela världen gör fel, är att stänga ner sina ekonomier.
https://wattsupwiththat.com/2020/04/08/flattening-the-curve/
Mycket få behärskar statistik på riktigt, men han verkar göra det! Han har också ställt de väsentliga frågorna. Det skall bli intressant att följa debatten i Norge om några veckor eller månader, för att se om hans kurvor stämmer!
Jag förstår mig inte på denna löjliga krishantering som sker i Sverige, dvs. brist på den, åtminstone förmedlad till befolkningen.
I min lilla värld bygger krishantering på att man skapar en scenario för vad som kan hända och vad man vill skydda eller uppnå.
Ett scenario kan då vara att vi får ett virus som speciellt angriper äldre, låt säga +70 år. Första frågan är då: Var finns dessa +70. Nästa fråga är: Hur skyddar vi dem? När vi vet hur vi ska skydda dem ställer vi frågan: Vad krävs för att skydda dem?
Sedan är det bara att skapa scenario och scenario och en handlingsplan för var och en av dem och även planer där flera scenario uppstår samtidigt eller korsar varandra.
Vad kan vara så svårt eller vad är problemet? I och för sig går nog den fråga att direkt besvaras: Inkompetens. Hur detta ser ut i verkligheten kan studeras inom det svenska försvaret där t.ex. säkrandet av en bro ska utföras i ett genusperspektiv.
Som 70+ så anser jag att det bara är en siffra. (en kompis har en företrädare på sin gård som var med i trettioåriga kriget – som åttioåring – nere i Tyskland.) Anledningen till att 70+ är en ”riskgrupp” är att de inte räknas kunna bidraga i produktionen. De som är under 70 räknas som möjliga att använda i produktionen – även om de är pensionärer – och är därför ingen ”riskgrupp”. Allt är därför ett orwellskt nyspråk. Beslutet skall anses vara konstruktivt och omtänksamt – när det egentligen enbart är en kall politisk taktik för produktionsfunktionen i samhället.
Jag har också misstänkt att det är så det ligger till!
Nämen? Den kommer ju från dödsstatistiken! Sen kan man tolka in vad man vill i den siffran, men blanda inte ihop lort och pannkaka.
Vi såg inget hot komma så varför bry sig?
Steffe.
Den så kallade försvarsmakten har producerat en bra serie om det tidigare försvaret i Sverige. Ni kan se den på Youtube. Sök på: ”Om kriget kom”
Den visar hur försvaret tänkte ut och förberedde sig en gång i tiden. Då fanns det kompetens.
Vart tog den vägen?
Den typ av åldringsvård som varit industrisamhällets modell, det förvuxna fattighuset, är dömt att försvinna. Det enda vettiga är att diskutera hur man skall organisera detta framöver. Industrisamhällets syn på människan, som en produktionsfaktor, har ingen politisk framtid. Det är enbart en politisk och kulturell kvarleva från förra seklet, som man borde fundera på hur det skall lösas – efter coronavirusets ättestupa. Därför att vi måste nu inse att inget blir vad det varit och mycket måste nu förändras i samhället.
Mina svärföräldrar dog på ett äldreboende. Det var en chock för dem att komma dit och för oss som anhöriga att uppleva likgiltigheten och ointresset. Inte det minsta enkla önskemål kunde tillfredsställas. Så vårt eget bekymmer blev hur vi till varje pris skall undvika detta ställe när det blir vår tur. Men det kostade varje krona som gick att pressa ut från gamlingarna; hela pensionen och litet till.
”Därför att vi måste nu inse att inget blir vad det varit och mycket måste nu förändras i samhället”.
Folket måste få rätten att sparka politiker som ljuger och bedrager oss.
Den möjligheten förvägras oss, varför det?
Kan någon förklara hur det kommer sig att socialdemokraterna kan öka i dessa tider? Jag klara inre av att lista ut det eller har ens någon teori. I min värld borde de backa rejält.
Det kan bli massarbetslöshet och rekordmånga företag i konkurs, och folk tycks gilla det. Det existerar inte en enda åtgärd från regeringens sida för att förhindra nyss nämnda, och folk tycks gilla det.
Till er företagare som kanske får lämna in en konkursansökan. Starta inte om i Sverige. Sök er till så kallade ”Frontier Markets”. Ni kan lyckas bättre där. Ni kan tjäna mycket mer pengar där. Ni har få regler att ta hänsyn till. Ni har färre konkurrenter. Ni har fler möjligheter. Och, ni kommer att bli uppskattade av både folk och regeringar.
Jag hann inte ens se var de andra så kallade partierna tog vägen när de försvann spårlöst.
När vi beklagar oss över att S får så höga siffror, så måste man se det som en walk-overseger, eftersom det inte finns några andra kvar att rösta på.
Om det fanns något förstånd i folk så borde de välja att inte rösta med tanke på att det i alla fall i riksdagen inte finns parti som representerar människor överhud taget.
Jag förstår hur Ni menar men,,,, Hur ser alternativet ut?
”En bra diktator” vore det bästa men,,, Det är ju inte alla som tycker att det är en ”bra” diktator, så där faller ju den idén.
Ett återinförande av tjänstemannaansvar skulle också rensa i de politiska leden, då ansvarslösa politiker inte kan skylla dåraktiga beslut på tjänstemännen och hur de vrider till olika frågor.
Om ”nånannanismen” bekämpas framgångsrikt kommer nog politiska företrädare att skärpa till sig, är min förhoppning.
Förklaringen till att S ökar trots sitt Corona-klantande är förstås frånvaron av opposition i riksdagen. Precis som Jan noterat och Eschenbach är inne på i sin kommentar, via Mats. Kristersson har ingen åsikt, ingen annan borgare heller. Däremot finns gott om ”skeptiker” på nätet, inte minst den förträfflige Henrik Jönsson, som sopar mattan med etablissemanget – men inte når ut till så många. Lika förträfflige Mats delar detta dilemma.
Ingen kan rimligen förvånas över att Kristerssons walk over ger TV-tittarna intrycket att S trots allt förtjänat sina pluspoäng? Till historien hör att Alliansen medverkade till avvecklingen av de medicinska beredskapslagren och på riksdagsplanet blundat när regionerna – ofta med borgerlig majoritet – flagrant misskött uppdraget att ta över ansvaret för denna lagring. Något som t o m SVT haft kurage att informera om. medan kritik från statens månghövdade revisionsorgan är som vanligt uteblivit.
Men grundorsaken är att vi lever i partiapparaternas diktatur. Inte ens i en rättsstat värd namnet. De s k demokratiska garanterna, pressen och universiteten, har valt att avstå från att fullfölja sina centrala uppgift, för att i stället degradera sig själva till maktens lojala lakejer. De bildade klassernas tystnad må ha möjliggjort demokratins sönderfall, men det yttersta ansvaret i en demokrati ligger ändå alltid i politikernas händer.
Precis som det också gjorde i 30-talets Tyskland. Hitler behövde inte göra någon regelrätt statskupp, han utsågs som bekant i bästa demokratisk ordning av landets president! Även den svenska anarkin har vuxit fram i god formell ordning, alltsedan M gav upp striden mot Palmes starka stat. Ett scenario som ganska säkert låg i luften redan på 70-talet när vår grundlag från 1809 skrotades och på väsentliga punkter försvagade demokratins skyddsmekanismer.
Var eliminerat tjänstemannaansvar del i grundlagsändringen eller skedde det med den ”normala” riksdagsordningen?
Jag är för ung för att ha upplevt detta som myndig och medveten.
Glad Påsk på dig Åke, hoppas allt är väl, och rofyllt.
Har inte kollat, men vad jag minns skedde förändringen via grundlagsändringen. Likt mycket annat, med bestämda avsikter, bl a att flirta med den växande kadern av statliga tjänstemän, som nu besparades risken att bli straffad för sina tjänstefel, en risk som redan tidigare var ganska ringa. Och än viktigare, att senare avskaffa deras oberoende, ett hinder mindre på vägen mot det socialistiska maktmonopolet.
Men Palmes pojkar nådde inte ända fram, för sedan LO:s gräsrötter röstat med sina fötter (lite Tage D där) har drömmen likväl gått i krasch, med SD som festförstöraren. Så om mindre är ett år kan den katastrofala andra halvan av S-parentesen äntligen vara över. Medan historien kommer att förmedla ljusare minnen av Mäster Palms och de andra pionjärernas insatser.
I det perspektivet kan vi glädjas åt en näst sista påsk i det förrådda folkhemmet och välkomna ett nygammalt och friare Sverige – också tack vare sannliberala bloggares insatser, Mr Jangdals och andras. Det får vi inte missa, Stefan, så på rent trots får vi se till att klara oss undan det eländiga kinaviruset.
Jag upplever (S) som ett ”draglok” för rent människofientliga församlingar som (Mp). Därmed har (S) förbrukat all kraft till att släpa på dessa skrotvagnar där också (C) och (L) har kopplats till tåget.
Fler och fler passagerare har äntligen upptäckt att detta tåg avgår i fel riktning och väljer då att stanna kvar på perrongen . Där väntar de förgäves på ett annat tåg som går i rätt riktning. Folk blir trötta och hittar efter ett tag en soffa att vila på. Så uppstod de vi kallar för soffliggare och de blir fler o fler.
Pragmatiker inser lätt att skrottåget med (S) som lok förr eller senare spårar ur totalt och oåterkalleligt där bara saneringsåtgärder återstår, men folk i gemen väntar fortfarande på ett annat tåg som de kan förlita sig på att de håller sig kvar på rälsen, och framför allt kör åt rätt håll.
Kan Åkesson axla rollen som lokförare och därtill koppla på de vagnar som behövs för att ta med folket på resan in i framtiden? Tiden börjar bli knapp.
Jo. den frihetliga oppositionens passivitet är ett bekymmer. Det vore fel att låta SD växa och bli en ny dominerande S-koloss. Viktigt således att skapa en radikal liberalkonservativ allians från det embryo som MED och KLP (Mats´ parti) representerar.
Jag kan förvånas över att denna reformkraft i vardande inte ens förstår vikten av att samarbeta (valkarteller) för att ta sig in i riksdagen och där bli den tunga på vågen som för in Sverigetåget på rätt spår. Som du skriver, Stefan, tiden börjar bli knapp.
En av orsakerna är säkerligen att dagens 50-åringar är övermätta av allt det (stulna) guld som berikat deras tillvaro. Samtidigt som ekonomiprofessorerna fortfarande omfamnar Keynes´ perversa kortsiktighet: allt fokus på konjunkturerna/dagsläget. I min ögon har Assar Lindbeck, Klas Eklund och de övriga skråkollegorna (med få undantag) djupt svikit sina uppdragsgivare: väljarkåren och den svenska nationen. De nöjer sig med att se Rom brinna, i stället för att mobilisera brandförsvaret.
.
Där satte du pricken över i:et. Att låta SD bli ett nytt dominerande S. Så har jag inte tänkt på saken utan mer bara som ännu mer socialism i Sverige.
Men det är sant. Ett dominerande SD skulle bara betyda en fortsättning på stagnationen. Det finns inga idéer inom SD. Det är bra välfärd och folkhem, vilket mer eller mindre kan likställas med centralstyrning eller planekonomi.
Tack för instämmandet, Göran. SD har gjort nytta genom att driva migrationsfrågan och visst skulle deras program i den delen även ge ett ekonomiskt lyft. I övrigt är det tunt med visionerna.
Men när Reinfeldts moderater kastade in handduken, var SD det enda återstående alternativet för den icke-socialistiska majoriteten. Och än har M inte tydligt nog tagit avstånd från den avsuttne ledarens ideologiska förräderi, bl a därför att även efterträdaren var med på det tåget.
Partiet tycks leva i föreställningen att väljarna ingenting minns och allting förlåter. Den tiden är förbi, så mycket är säkert.
Att utmanarna på högerkanten, MED och KLP lider av handlingsförlamning, ger moderaterna en kort respit. Men ingenting tyder på att det nya bunkergänget tänker utnyttja den.