Glad Påsk!

Bara en enkel hälsning till läsekretsen, förmedlad av en av mina favoriter bland musiksketcher. Fred Astaire och Judy Garland, från filmen Easter Parade. Glad Påsk på er!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Glad Påsk!

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Glad Påsk på er alla!
    “Vi vandrar vägen vidare” är kontentan i sketchen och det är väl en bra uppmaning i dessa influensatider.
    Som liten “illbatting” fick jag första inblicken i vad “karantän” kan betyda. På långfredagen sågs det helst att vi bröder och andra likasinnade livsnjutare INTE höll på ute med något som väsnades.
    Tråkigt, och gav oss en känsla för varför det kallas långfredagen.

    Så för “husfridens” skull fick pågående trimningsprojekt av någon hopplös gammal tvåtaktare ligga “på hyllan” den dagen.
    “Farsan” tyckte väl att “det som krokigt skall bli är lika bra att börja böja i tid” så vi fick hållas så länge vi inte retade upp grannskapet.

    På det viset blev långfredagarna bland de längsta i min barndom, där vi föreslogs läsa en bok eller något annat opraktiskt, för att just inte störa omgivningen.
    Men, jag överlevde det också, påskafton kom och hyssen gick från plan till genomförande.
    Vi “vandrade vidare på vägen” med ett par till från erfarenheterna livet har att bjuda.

    Så idag blir det lugnt,,, men imorgon,,, då jäklar!!

  2. Jan Andersson skriver:

    Kul påminnelse! När jag var barn var långfredagen årets absolut tristaste dag. Redan på morgonen förklarade morsan vad som gällde; vi skulle inte gärna gå utomhus för det kunde irritera grannarna, absolut inte prata högt eller skratta, inte springa omkring om vi ändå ville gå ut, eller på annat sätt störa den totala stillheten. För det var exakt så, ingen som passerade förbi till fots eller per cykel, inga bilar att titta på (jag var biltokig från födseln) inga bussar, butikerna var stängda; ingen skulle ändå ha dristat sig att gå och handla.

    När vi var nygifta med eget hushåll protesterade vi genom att ställa till med brakfester på långfredagen och uppmuntrade barnen att härja så mycket som möjligt. Jag tyckte mig märka att alla äldre som vi också bjöd in tyckte att det var ett helgerån, men ett väldigt härligt sådant.

    Sen väntade nya samkväm på påskafton, men de blev möjligen mer formella och dämpade av lätt förklarliga skäl.

Kommentarer inaktiverade.