Nödvärn i nöd

En 44-årig man på Dalarnas landsbygd har dömts till 18 månaders fängelse och 100.000 SEK i skadestånd för att han med ett vådaskott i självförsvar i sitt hem dödat en psykotisk våldsverkare som hotade döda honom. Lång mening för att få med alla väsentligheter. Men, alltså:


A. Den döde var en granne till 44-åringen. Grannen var utskriven från psykvården där han vårdats för bland annat paranoida tvångsföreställningar. Han hade vid ett tidigare tillfälle hotat döda 44-åringen och en inneboende hos honom.


B. Den inneboende hade tidigare under den aktuella dagen blivit både misshandlad av grannen och hotad med kniv. Detta berättade han för 44-åringen när denne kom hem.


C. 44-åringen. När han hört sin inneboendes berättelse och såg grannen komma in på gårdsplanen beväpnade han sig med sin älgstudsare. Grannen kom in i bostaden och hotade de båda männen, gick fram och tog tag i bösspipan varvid ett skott gick av som träffade grannen i magen och han avled av detta.


Både tingsrätt och hovrätt har ”beaktat” att 44-åringen haft stark nödvärnsrätt på sin sida, men rätten bedömer ändå att han brukat övervåld. Han borde också enligt rättens resonemang ha ringt polisen, satt sig i säkerhet i något rum i huset, samt skjutit varningsskott. Han döms inte för mord, utan för vållande till annans död.


Många i bloggosfären och alternativ media har reagerat kraftigt på att rätten anser att man inte har rätt att försvara sig med alla till buds stående medel i sitt eget hem. Medströmsmedia har inte skrivit om saken. Där är det corona, klimatet, bantning, och kändisarnas svartsjuka som är viktigaste nyheter.


Ingen har vad jag sett, ställt frågan om statens ansvar för att ha släppt ut en psykotisk paranoid man från psykvården att terrorisera allmänhet och närboende. Varför ställer ingen den frågan?


Än en gång kräver flera debattörer stärkt självförsvarsrätt i Sverige. SD-ledamoten Kent Ekeroth var den senaste som motionerade i riksdagen om det. Motionen röstades ner av samtliga övriga partier. Jag har också vid flera tillfällen kritiserat det svenska rättsväsendets inställning i självförsvarsfrågor och krävt ett starkare lagskydd för självförsvar för den som blir attackerad. Som det är nu undergräver rättsväsendet effektivt folkets förtroende för de rättsvårdande myndigheterna. Sådant kan bara sluta illa!

Det här inlägget postades i Äganderätt, Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

27 svar på Nödvärn i nöd

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Om rätten anser att han brukat “övervåld” så är min tolkning som så:
    Vid likartad situation (vid gud förbjude), tar jag alltså inget klass 1 vapen för att visa min inställning till ovälkommen besökare. Älgstudsaren torde vara rätt så opraktisk i detta hänseende. Istället tar jag en kal.12 men därtill laddad grovsalt. Inget övervåld där kanske?

    Kan undra jag om rätten tagit i beaktning att grannen var självmordsbenägen. Det måste grannen ha varit, annars går han väl knappast in och försöker avväpna den som har bössan i hand.

  2. Göran skriver:

    Övervåld? När man avlossar ett vapen behöver man inte göra det för att döda. Det går att skjuta i benet. Sikta på en knäskål får vi lära oss i det militära när vi går vakt. Först ett varningsskott och sedan ett verkansskott.

    Tilläggas kan att polisen idag får lära sig att sikta på magen, vilket så gott som alltid kommer att leda till döden. Övervåld? De flesta poliser är dessutom usla skyttar. Ska sådana ha vapen?

    Min inställning till fallet i artikeln. Totalt frikännande. Är man på annans mark och tränger sig in i en bostad med förmodat uppsåt att skada någon i bostaden, vilket redan skett, då får man skylla sig själv. Det är detta med personligt ansvar. Står man där i dörröppningen och möts av ett vapen och sedan tar beslutet att inte gå därifrån utan gå in i bostaden, då har man tagit ett för sig själv överstigligt beslut.

    Hur skulle rätten döma om jag hade slagit till denna man och denne fallit så olyckligt att denne dog. Övervåld?

    Om våldsverkaren hade blivit skjuten från 5-10 meters håll, kanske övervåld. Men i detta fall tog han tag i gevärspipan. Det är för sent att göra något annat. En angrep är under pågående. Våldsverkaren har ansvar för sin egen död och ingen annan.

    Ett problem med domstolar i Sverige och nödvärn är att de som dömer är totala mesar när det kommer till våld. De har ingen erfarenhet av våld. Har man varit i slagsmål några gånger på gatan, då vet man att det inte går att bedöma vad som kan vara försvarligt eller inte. Även om man är en kampsportare och har tränat våld i åratal, då kommer en riktigt situation att var något helt annorlunda än vad våld är i en träningslokal.

    Kommer jag i bråk med någon på stan, så kan denna ha ett vapen på sig och övervåld behövs sannolikt för att slippa få en kniv i sig.

    • Thomas skriver:

      Då jag varit nämndeman en kort period så minns jag särskilt den sociala okunnigheten hos domstolens samtliga inblandade, åklagaren, försvaret, osv.. även delvis hos nämndemännen, (utom då jag, givetvis). Man kunde inte sätta sig in i en udda situation hos inblandade i ett vittnesmål som vittnet tyckte själv att han löst bra, utan blodspillan, medan åklagare och försvaret undrade varför han inte hade agerat på ett sätt som de ansåg vara mer “normalt”… Vittnet satt då som “ett levande frågetecken”. Hur skulle han svara på sådant? Så, förståelsen för verkligheten är tyvärr inte så stor som den borde vara, trots nämndemannaedens praktiska krav (som jag anser borde sväras in vid varje tillfälle som nämndemännen är i tjänst – som en påminnelse om vad uppdraget innebär.)

    • Thomas skriver:

      Ja, och så… man får slå EN gång… men som de brukar säga… Slå då så hårt det går.

  3. Dandersan skriver:

    Ett vapen är alltid farligt. Om det kommer i fel händer är det livsfarligt.
    Genom att resa ett vapen mot någon förväntas denne förstå att inte utmana ödet.
    Genom att gripa i vapnet övergår faran från den anfallande till den som reste vapnet.
    Nödvärnsrätt-helt klart!

    • Dandersan skriver:

      Men innan dess så har försvararen gjort sig skyldig till olaga hot.

      • Mats Jangdal skriver:

        Det går att tolka lagen så. Men det är inte nödvändigt, lagen är inte absolut. Har man nått gränsen för rättfärdigt nödvärn då är även olaga hot undanröjt.
        Tänk dig att någon säger, – Jag tänker slå dig!
        Och du säger, – Då tänker jag försvara mig!
        Inte är det du som begått olaga hot då.

        • Göran skriver:

          Tror du inte påstående var ironiskt? Så tolkar jag det.

          • Mats Jangdal skriver:

            En sådan rättsauktoritet som Krister Thelin verkar tycka det är etiskt oförsvarligt med nödvärn!
            https://twitter.com/KristerThelin/status/1255771525107638273

            • Åke Sundström skriver:

              Mycket lite förvånar, men ibland kan man ärligen undra vad som pågår. Krister Thelin! Underkänner nödvärnsrätten!! Med dubbla utropstecken, i Trumps efterföljd (Sweden! Sweden!!).Men å andra sidan, var han inte statssekretare hos olyckan Beatrice, säkerligen den mest inkompetenta borgerliga justieministern genom tiderna! Stod Thelin ut som hennes högra hand, kan ju inte heller han vara någon auktoritet, som du ger sken av.

              • Mats Jangdal skriver:

                Thelin har ju efter det varit verksam vid någon av domstolarna i Europa, om det nu är Haag eller Bryssel minns jag ej.
                Så formell auktoritet kan han väl åberopa.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Den genomkorrupta domarkåren tvingas till att försvara det socialistiska våldsmonopolet. Annars ryker Löfven och hans anhang och med dem DOMARNA. Det har inget med lagstiftningen att göra.
    Alla tolkar det vulgärsocialistiska ordet ALLEMANSRÄTTEN till sin fördel i synnerhet DOMMARKÅREN!

  5. Jan Andersson skriver:

    Det är sannerligen inte lätt som otränad skytt att träffa någonting alls med en kort pistol. Spridningen är för stor beroende på den korta pipan, det dåliga siktet och det usla handgreppet jämfört med ett gevär. Därför skjuter amerikansk polis (och tydligen svensk) mot överkroppen där det finns en chans att träffa. Är offret beväpnad är det kanske den enda chansen polisen har att överleva. Att träffa ett knä på tio meters håll är svårt om offret står stilla, omöjligt om han är i rörelse. Det är mycket lättare att träffa benen med en hagelbössa, gärna laddad med grovsalt. Då behövs kanske inte ens läkarvård när svedan har avtagit, men det blir ett par hemska minuter för offret som inte är speciellt tuff under tiden. Men man har ingen garanti för att offret inte kan skjuta ändå. Därför ska polisen, om de hinner, skjuta först om offret pekar med ett riktigt vapen, annars kan det vara en eller flera poliser som blir offer istället. Speciellt knarkare kan, förutom att förlora förståndet, även förlora förmågan att känna smärta eftersom de kan vara höga på typ morfinpreparat.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jan! Du skriver precis det jag han tänka, men var för slö för att skriva i min morgontidiga kommentar. Grovsalt och en hagelbössa skulle ingå i minsta möjliga standard i ett Svenskt hushåll, likväl som en elvisp, hårtork, laptop eller annat “övervåld” beroende på hur du använder dessa prylar.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Ursäkta! Skrivfelsnisse har varit framme igen!
        “Du skriver precis det jag HANN tänka” skall det naturligtvis stå.

    • Göran skriver:

      Övervägande delen av amerikans polis skjutande sker inom 3 meter, så någon knäskål hinner man inte ta sikte på.

      Det handlar inte om att skjuta på just en knäskål utan om skjuta för att skada.

      Utanför Arboga eller Örebro sköt en polis ihjäl en person trots att det var ett staket mellan dem. Det ansågs helt okej, har jag för mig. Jämför det med faller i denna artikel.

  6. Mats Jangdal skriver:

    Tror det skulle skjutas på tok för lite även om svenskar fick ha en pistol med 20-skottsmagasin i hemmet och fri skjutning mot inkräktare!
    Många skulle nog tänka att de inte vill skjuta sönder kristallskålen från moster Agda och inte bloda ner tapeten eller fina mattan.

  7. Bibblio skriver:

    I anslutning till skolavslutningen på skolan i Rättvik var det en kvinna från Boda som pratade med oss. Minns att hon vände sig särskilt till Bodaeleverna och uppmanade dem att försöka se sig om i landet efter skolan. De som levt hela sitt liv i den där bygden… det är något som fattas hos dem…
    Så sade hon som jag minns det, och jag tänker på det när jag läser sign. BodaKY:s inlägg i den ursprungliga Flashbacktråden.

    Helvetet på jorden kan finnas i den mest idylliska trakt.

  8. Rikard skriver:

    Hej.

    Den som aldrig varit i sådan situation att den måste freda sitt eller annans liv och säkerhet med våld, med eller utan vapen eller annan självförsvarsutrustning, skall varken få stifta lagar om dylikt eller döma i sådana fall, detta då den helt och hållet saknar nödvändig kunskap och erfarenhet.

    I skarpt läge har du inte tid att fundera igenom samtliga alternativ. Har du dessutom ingen träning (och även med träning är det svårt nog) är det snudd på omöjligt.

    Rätten och jurister är som vanligt efterkloka och försöker inte helt olikt sportkommentatorer avgöra hur någon borde ha agerat, trots att de själva aldrig varit med om något sådant.

    Vad rättens beslut innebär är att det är bäst för den som kan och är beredd att tillgripa vapen för att freda sig dels ser till att döda angriparen/inkräktaren, dels inte kontaktar polisen om detta utan tillämpar “SGT” – “Skjut, Gräv, Tig”. Det är nödvändigt då rätten som oftast är politisk och står på brottslingens sida.

    Idealiskt skulle varje nämndeman, jurist, rättsråd, domare och advokat få demonstrera hur de hanterar en aggressiv person, i en verklig situation. Kanske de då skulle begripa att du dels inte har “extra-liv”, dels inte kan pausa som en film eller tänka efter före som rätten.

    Skjuta mot ben eller armar är svårt även för en erfaren skytt mot ett stillastående mål; på bara fem meters håll är en arm ett litet mål. Risken att du skadar eller dödar bakomvarande personer är överhängande om man inte skjuter “center mass” som amerikanerna säger. Analogin med vakt som skjuter mot knä, som Göran nämner ovan, fungerar inte i en situation där det handlar sig om en angripare i rörelse. I det här fallet brann skottet av när inkräktaren försökte rycka till sig vapnet

    För den som anser att det den nu dömde skulle ringt polis – jo, för all del. Men det har inte med nödvärnssituationen att göra. Responstiden beror helt på var patrullerna råkar befinna sig, om man anser det nödvändigt att åka på larm innan någon blivit skadad, och vilken tid på dygnet/veckodag det är (som vi vet så arbetar ju svensk polis inte utifrån när och var den behöver finnas till hands).

    I ett läge som i det här fallet när en känd brottsling, dessutom en för den nu dömde känd historik av låd och psykisk sjukdom inkräktar, utslungar hot och avancerar finns det helt enkelt ingen möjlighet att invänta polis, något domstolen helt underlåtit att ta hänsyn till.

    Tyvärr innebär hovrättens beslut att vi här på landet (och jämfört med var jag bor så skedde detta i tätort…) måste förhärda oss och tillämpa SGT. En mycket sorglig utveckling som lätt an eskalera till dråp helt i onödan eller där nödvärn inte föreligger – “asfaltsläggare” och annat tattarpack som försöker klämma äldre på pengar t ex, där de kriminella med fungerande (gräns)polis lätt kunnat expedieras med ett minimum av våld.

    Jag rekommenderar den som tror den har tid att noga tänka igenom en situation som den här att gå lämplig självförsvars/närstridsutbildning. Du kommer att ändra dig när en 100 kilo tung man avancerar från fem meters avstånd, hållandes en kniv och du inser att han A) inte stannar för att du säger “stopp”, B) att du har mindre än två sekunder på dig att (re)agera innan du har kniven (dvs attrappen) i dig.

    Ändrar du dig inte efter det är du antagligen politiker och nämndeman; dvs bortom allt förnuft och all moral.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Rakt på sak och mycket träffande, om uttrycket tillåts!

    • Göran skriver:

      Det borde åtminstone råda en likartad standar mellan en polis nödvärn och en vanlig medborgares nödvärn. I polisen fall tillåts de det mesta, medan det ställs stora krav på medborgaren.

      Om vi avskaffar statens rätt att döma människor för brott och överlåter det till privat rättsskippning i domstol så väljer parterna först en domare som de anser har den mest objektiva bedömning, är känd för att vara en bra domare osv. med bra kvalifikationer. Ett sådant system skulle ställa krav på domare att vara ytterst skickliga, och väl utbildade på området, för i annat fall vill ingen ha den “dålige” som domare, och denna tjänar inga pengar.

      Vad har vi idag? Oftast en partiskt domare. Förhållandet är som när du kommer i konflikt med dina granne och grannes bror ska medla i konflikten. Accepterar du det?

  9. Samuel af Ugglas skriver:

    Gjorde min militärtjänst 1956-58. Började skyttet mot helfigur, grandiost färglagda. Efter nio månader sköt vi endast på 1/4 figurer. Bommade du blev Sergeanten förbannad och förklarade ganska enkel att vi var redan döda. Gör ditt val och överlåt det inte till någon annan. Det är ju tragiskt att den svenska socialistiska domarkåren endast ser medborgaren som ett ”skatteobjekt”.

  10. Jan Andersson skriver:

    En svensk lastbilschaufför blev rånad på hela lasten i Gibraltar för många år sedan. Polisen frågade: “Har du ingen pistol?” “Nej, då kan man ju skada eller döda någon!” “Ja inte skulle vi bry oss i så fall!”

  11. Mats Jangdal skriver:

    Smålandspostens Ledare är första MSM som jag sett ta upp fallet. De kräver dessutom ny prövning i HD, bravo!
    https://www.smp.se/ledare/ar-nodvarn-nagonsin-ratt/

  12. Göran skriver:

    Här är en bra kommentar och åsikter om detta fall:

  13. Göran skriver:

    Ett väldigt konstigt sätt att definiera våld vid nödvärn är att inte använda mer våld än nöden kräver. Ett nödvärn är precis tvärtom, att man använde mer våld än vad som krävs och att man ska vara straffbefriad för det.

    Det går inte att göra en bedömning av hur mycket våld man ska använda när man fredar sig. Ska jag kunna göra en bedömning av hur hårt jag ska slå. Nödvärnet är att jag slår hårdare än nödvändigt, för att vara på den säkra sidan, och angriparen kanske dör av det.

    Blir jag dessutom angripen av flera personer, ja, då måste mitt våld mot den första vara så pass kraftigt att jag räknar med att slå ut denna person, så att jag har en mindre att freda mig mot.

Kommentarer inaktiverade.