När ett land dras in i krig finns ibland två alternativ att välja på, för de som inte kapitulerar. Det vanligaste är att stoiskt uthärda kriget. Man skickar tusentals män till fronten. Man hoppas få återse dem, men räknar inte med det. Förhoppningen är att uppoffringarna i liv är temporära och att de leder till seger, frihet och fortsatt välstånd i det egna landet. Stoicism där det öppna samhället accepterar att de som går den tuffaste kampen mot viruset till en viss andel ger upp andan. I detta fall är det inte de unga starka männen som dör, vilket är det vanliga i krig mot andra länder. Här är det de gamla och redan svaga som dör. För den som spelar schack med döden är detta ett bättre alternativ. Ett bondeoffer som kan leda till seger.
Om man har ett tillräckligt stort territorium kan man anlägga den brända jordens taktik. Man ödelägger det egna landet, man drar sig undan och förstör allt, så att fienden inte har nytta av något man lämnat efter sig.
De som stänger ner sina samhällen totalt i kampen mot C19, som Nya Zeeland och några andra, låter avsiktligt företag förtvina och samhällsstruktur upplösas. Folket försätts i påtvingad koma. Förhoppningen är att den osynliga fienden, ett virus, inte ska finna någon värd att smitta. Detta är den brända jordens taktik. Här är slagväxling om pjäserna. Många unga och medelålders människor i produktiv verksamhet slås ut. De flesta överlever, men har inga egna resurser kvar att fortsätta samhällsbygge och produktion. De är förslavade av skulder, till banker eller staten, undersåtefierade, ofria.
I 200 år har Sverige i alla krig där våra grannar och vänner varit inblandade, förhållit sig neutralt. Det har framhållits som ädelt och utvecklat på ett modernt sätt. Ingen tycks ha reflekterat över att begreppet neutral kommer av det latinska uttrycket neuter som ordagrant betyder könlös, kastrerad, oförmögen. Svensk konfliktpolitik har alltså i två sekler mält sig själv oförmögen, att delta, att välja sida.
Döden har som jag tidigare nämnt (igår), av vår media beskrivits som en orättvisa vilken ingen människa under sina 15 minuter i strålkastarljuset ska behöva uppleva. När ett virus med viss dödlig potential når våra kuster blir därför i det oförmögna Sverige stridsropet, ingen får dö av detta! Folk får gärna fortsätta dö i stora skaror av hjärtsvikt, lungkollaps, cancer, självmord, fallolyckor eller vad som helst, men inte av C19, det måste staten förhindra.
Kastratsången skorrar falskt.
Ligger nog väldigt mycket sanning i det Mats skriver.
På nåt sätt tror jag att det är nåt väldigt grundläggande i våra psyken som får en del att reagera på detta (irrationella) sätt.
Man identifierar ett hot, fokuserar på detta hot och sätter in ”åtgärder” för att avvärja hotet.
Hotet får inte ifrågasättas. Fokus ska vara på att avvärja hotet – inget annat.
Jag tycker man kan se det här mönstret upprepas – kärnkraft, klimatkris, Covid19. Det finns säkert fler.
Är ingen psykolog, men jag tycker det liknar nån slags projicering.
Man gör om en diffus rädsla för att dö (eller att närstående dör) till en gripbar situation där man kan bekämpa hotet och vinna.
Det blir ohanterligt för dessa människor att diskutera helheten, som att det t.ex. finns en massa andra saker människor dör av. Man väljer helt enkelt att inte prata om helheten.
Ser man hela bilden så går det ju inte längre att vinna. Man kan inte avvärja hotet.
Ett hot – ett fokus – avvärj hotet. Det verkar vara den låtsasvärld som många väljer. Kanske för att orka, kanske för att må bra, kanske fungerar ångestdämpande ?
Om det är såna här mekanismer som är bakom ”alarmism” (av olika slag) så kan man förstå varför det är så svårt att nå fram med sakargument.
Ungefär som att tala om för en skenande gnu-flock att det inte finns nåt farligt.
Vad Sverige anbelangar är väl den ”brända jordens taktik” det som ligger närmast i tanken. Då tänker jag inte på vare sig virus eller vildsvin, utan finanspolitiken, där vi via devalveringar på 70-talet och den förda 0-ränte politiken nu, har lämnat ”slagfältet” helt fritt att ta i besittning.
Samtidigt är det ju så att ”fienden” tänker sig förmodligen noga för, innan ett övertagande iscensätts. Vem vill ha ett ”luftslott” att underhålla? I synnerhet om alla invånare i detta slott är förkylda. Bättre då att låta Sverige vara hur neutralt det vill.
Ersätt den brända jorden med framtidsimperalism – att hanka sig fram genom att bestjäla våra barnbarn, tvinga dem att betala vår överkonsumtion – så kan vi vara överens. Sverige är likväl ett begärligt byte, därför att konkursboet så lätt kan förvandlas till en guldkalv, med en radikalt annorlunda ekonomisk politik a la 1914. Bättre förstås att vi själva tar den chansen än överlåter den åt andra.
Åke m.fl.
Det här skall bli min kvällsläsning. Blir totalt utmattad av att se svensk tv.
Totalt mengslöst.
A Letter to the Future (video)
https://www.corbettreport.com/letter/
Viruset har en inneboende kraft som inte kan undgås genom att isolera befolkningen.
Finns viruset i samhället kommer vi alltid vara mottagliga för det, så länge vi inte är vaccinerade.
Vaccinframtagning tar tid. Vi kanske inte är beredda på att isolera oss tills vaccinet är framme och kan ges.
Då kan det vara ett alternativ att isolera de som är känsligast och hålla smittade borta från osmittade som saknar immunitet. Till detta behövs tester. Den tekniken finns framme.
Tidsvinsten som en karantän givit oss har väl använts effektivt kan man hoppas.
Det kommer ändå avlida runt 2.000 personer i Sverige med eller utan vaccination. Finns det ens några bevis att vaccin hjälper eller skyddar?
Får vi hyperinflation i Sverige eller blir det ”nånnannan” som skall rädda ett ödelagt Sverige bakom ryggen på hela svenska folket som står fullständigt maktlöst. Inte en chans att göra oss av med patrasket.
Penningvärde försämringen och kronans köpkraft blir snart tabubelagda diskussionsämnen. Kanske folk inte bryr sig längre av rädsla att råka illa ut.
Ett alternativ är förstås att folket revolterar och återtar makten. Hindret består i att vår intellektuella elit (med få undantag) lierat sig med den politiska nomenklaturan – delvis av rädsla för att ”råka illa ut” om man biter den hand som föder en, men också därför att den högre utbildningen har blivit ett vänsterfäste, nu när politiker styr ”forskningen” i stället för 50-talets mer svårmutade professorer. Medan våra socialister (7-klövern) skamlöst övervältrar en förfelad politiks bördor på barnbarnen, grundlurar man sina egna väljare, som vad vänstern anbelangar förblindas av historieförfalskningen om att dom själva ”byggt landet”. Att fler och fler vänsterväljare genomskådar dessa lögner och proteströstar på SD inger visst hopp. Liksom att sanningen trots allt brukar sparka, förr eller senare.
Innan en hyperinflation kommer skatterna att höjas tills allt står helt stilla. Sedan kan fårskocken fundera på hur det kommer sig att de företag som försvann aldrig kommer tillbaka. Å då är det inte själva företaget som sådant som är problemet utan de som ägde företaget, för företag är människor och de människorna kommer inte tillbaka.
Pågående lätt hysteriska tillstånd inom handel och export/import traders, får en del ”förståsigpåare” att vurma för inhemsk produktion, och t.o.m. ”ta hem” viss produktion till Sverige/Skandinavien.
Ex; den förut ganska personalintensiva svenska läkemedelsindustrin, som idag bara är ett minne från förr.
En parallell från området trafiksäkerhet. För kanske ett tjugotal år sedan begick rätt många självmord genom att slänga sig ut från vägbroar. Det oroade våra trafikmyndigheter. Inte av omsorg om de olyckliga, utan för att det störde deras statistik. Folk fick gärna begå självmord, men inte på svenska vägar!