Frågor till revisorer i adresserade kommuner.

Dagens gästskribent är Sture Larsson

Vi befinner oss sedan ett halvt år i en pandemi med luftburen smitta utan att rimliga åtgärder vidtagits frånsett s.k. sociala avstånd. Landets ekonomi är hårt pressad och när vi nu försöker återstarta landet är våra byggnader inte byggda för att hantera smittor. Om byggnaden har återluftsbaserad ventilation är det som sker i ett rum i byggnaden detekterbart i alla andra rum inom ca 10 minuter. Nu sägs också att smittan kan ”överleva” månadsvis på släta ytor i mörker (UV-skydd). Det innebär att svenska byggnader lagt/lägger upp lager av smitta i långa tilluftskanaler förorenade med återluftens smuts. Den luft som lämnar tilluftskanalerna är dess utom avjoniserad och bär damm/corona länge för ökad möjlig inandning.

Nu levererar svenska kommuner efterhand svar på frågor från mig om kommunernas byggnadsbestånds utrustning relativt förmodad smittspridning. De kommuner som hittills svarat har nästan mangrant klargjort ett par obehagliga sanningar.

  1. Antalet byggnader utrustade med roterande värmeväxlare är runt 90 % av det totala beståndet. Någon form av återluft finns i närmare 100 % av byggnaderna.Vi vet sedan tidigare att 42 %  av alla vårdlokaler är utrustade för maximal smittospridning via roterande värmeväxlare. Det betyder att kommunerna via bygglov, ägande och byggande och frånvaro av miljöförvaltnings ingripande gör sitt bästa för att maximera direkta och epigenetiska (vinterkräk, corona, mentala skador, fosterskador etc.) risker förbundna med återluftsbaserad ventilation. I grunden vet nog alla inblandade att det är så, och att det är oförenligt med Miljöbalken, kap. 2, riskparagraferna, och arbetsrättsligt skadeståndspliktigt genom arbetsmiljölagens förordnings förbud mot återluft på arbetsplats. Kommunerna, d.v.s. deras medborgare, är i slutänden de som via hälsoproblem, byggnadsskador etc. får bära kostnaderna för problemen. 750 000 fuktskadade hus är t.ex. ett helt obegripligt resultat. 

Visserligen är svensk skola inte framgångsrik, men om en elev skulle komma på idéen att ta ut lite längre ledighet, så behöver hen inte mer än att spruta upp lite smörsyra eller annat illaluktande i ett frånluftsdon på t.ex. kemisal eller toalett. Inom 10 minuter har den roterande värmeväxlaren ställt samtliga på gatan och kommunens miljöförvaltning framstår som obefintlig och andra ansvariga som … , ja välj själv? Media kommer att producera copy cats och varje ventilationsentreprenör i landet kommer att bli paralyserad av arbete för att eliminera återluft. Ekonomi för så snabba åtgärder finns knappast i flertalet kommuner.

Vad avser revisorerna att göra för säkerställa att kommunens förvaltningar arbetar inom lag? 

Vad avser revisorerna att göra för att  byggnads- och miljöförvaltningar inom rimlig tid skall eliminera byggnadernas återluftsfunktioner? 

  1. Samtliga svarande kommuner har gömt sig bakom lagen om ovillkorlig ventilationskontroll (OVK). Denna lag tillkom 1991 med det uppenbara syftet att med lag rättfärdiga och konservera felaktiga konstruktioner som t.ex. ovan nämnda i ett tydligt syfte att tysta den omfattande kritiken mot av återluft skapad inomhusmiljö under 80-talet. Lagens förarbete sköttes av en avsutten LO-ordförande som knappast hade kompetens för uppdraget men kompisar bakom problemen. 

Hur ser adresserade revisorer på det faktum att deras kommuner använder lag för att rättfärdiga sannolika problem för medborgarna? Det kan jag tänka mig ske i diktaturer, men inte i en rättsstat inom västlig rättstradition? Vilka partier ställer upp på sånt?

  1. Ovan nämnda problem är alla relaterade till klimathysteri från ca 70-talet. Problemet är att denna hysteri vilar på ett begrepp, växthusgasteorin, som saknar förankring i elementär fysik. Inte en nykter naturvetare skulle våga påstå att t.ex. CO2, metan eller andra gaser har annan uppgift än partikelfiltret, d.v.s. utåtriktad emission för att säkra planetens skydd mot oönskad instrålning. Just nu larmas t.ex. om bristen på ozon, en gas i det berömda ozonhålet. Jag har testat svensk akademi, (26 st ) och Kungl. vetenskapsakademin på frågan om det finns växthusgaser och hur de i så fall skulle förklaras. Ingen har svarat seriöst mer än Luleå U som deklarerade att man saknar kunskap. Se bilagor!

I en rationell värld vet ni som revisorer på ett ungefär hur mycket pengar kommunen satsar av skattemedel på åtgärder, som i grunden är växthusgasrelaterade och inte erkända hos dem som bör veta, akademierna.  Hur ser ni som revisorer på åtgärder och kostnader   som är kontraproduktiva i så motto att kommunen arbetar för ett varmare klimat genom  förtunning av atmosfären, instrålningsskyddet? Är det en kommunal angelägenhet?

  1. Jag har sedan en olycka som berörde en släktmedlem arbetat med rasskydd i rörgrav. Arbetet inriktades snart på att utveckla och sälja rasskydd för arbete främst med serviser, d.v.s. byte av kran i mark vid fastighetsgräns. Kommunen äger kranen och byter inom 25 – 40 år. Erfarenheten är att kommuner inte fixar detta arbete inom arbetsrättslig lag. Nästan ingen av besökta kommuner hade någon form av rationell utrustning för att skydda kommunens arbetare i en rörgrav för servis.  I den mån att kommunerna köper rasskydd, så kan de inte utnyttja detta, av det enkla skälet att man hyr in grävaren och har sen ingen organisation att för att ta ut och beordra skydd i mark. Vad gör rasskydd på lager? Att inte rasskydda gropen rationellt betyder att säkert arbete kräver slänt, vilket i gatumiljö blir dyrt p.g.a. betydligt större grävd yta att bearbeta och återställa. En enda kommun har så vitt jag erfarit förstått att skydd skall ägas av grävaren och sättas i grop av grävaren innan kommunens rörmontör går ner i grop. Den chefen ansåg att han måste kunna delegera jobb för att själv inte behöva stå för alla beslut i och vid gropen. Alltså skriftligt skyddsavtal med minst två möjliga grävare och möjlighet till standardiserad arbetsmiljöbeskrivning.

Kan ni som revisorer förklara hur det kan vara så irrationellt att chef i kommun hellre vill att kommunen äger rasskydd än att kommunen köper tjänsten äga och sätta rasskydd inom arbetsmiljölagens förordning om arbete i mark. Varför tar kommunal chef hellre risk att åtalas vid skada än att mot skriftligt avtal lösa en arbetsskaderisk. Kan det vara så enkelt som det antyddes i en kommun. ”Vill du sälja så kostar det!”

  1. Nästan vilken myndighet man idag frågar svarar via kommunikatör eller person på icke chefsnivå utan chefs kontrasignatur, vilket gör att myndigheten inte besvarat frågan och i varje fall inte arbetat inom objektivitetsprincipen.

Hur ser ni som revisorer på att dagens myndigheter normalt inte svarar under chefs  ansvar/signatur? Vem skall ni granska? Hur ser ni som revisor på att myndigheter idag ofta svarar genom s.k. kommunikatör som inom objektivitetsprincipens ram inte kan ha annan uppgift än att lotsa frågan till kompetent person inom myndigheten?

  1. Vindkraft är en av de åtgärder som prioriteras i många kommuner. De ekonomiska kalkylerna är ofta i händerna på utländska investerare som kommer att försvinna lika fort som gruvbolagen och lämna efterbörden, återställandet till skattebetalarna. Om jag förstått det rätt, så bygger de flesta kalkyler och ansökningar på minst 25 års ekonomiskt försvarbar drift, medan statistiken pekar på möjliga 12 – 15 år. Detta är enkelt att förklara med att all VKV som byggs görs med större och större installationer och alltså alltid i framkant av eller med oprövad teknik. Riskerna för förtida avstängning av miljöskäl dokumenteras allt starkare internationellt för varje dag med avseende på t.ex. skador via infraljud, torrare omgivning, fågeldöd  etc. 

WHO förkastar tillämpning av dBA som mätvärde, då det inte beaktar lågfrekvent buller och infraljud. Tyska experter anger max 60 dBZ som hälsosamt gränsvärde vid långtidsexponering eller 10 km från ett enda verk. Projekt Markbygden vid Piteå får betraktas som ett okontrollerat medicinskt experiment. På den finska sidan av Kvarken konstateras sammanhängande bullermattor av infraljud som täcker en tredjedel av landet. Markvibrationer orsakar emission av växthusgaser i våtmarker och skogsmark, vilket späder på klimateffekten och bildning av skadligt ozon. Turbulens bakom verken höjer marktemperaturen 0,5 – 3,5 oC, vilket hindrar daggbildning och orsakar torka. Satellitstudier visar att tillväxten sänks med 4% över 9 km från verk. 30 % av de tyska granskogarna har slagits ut p.g.a. uttorkning och insektsskador. Havsbaserad vindkraft orsakar torka över land, då fukten kondenseras och regnet faller i havet. 

Hur ser ni som revisorer i t.ex. kraftälvskommunerna på att vindkraften via subventioner konkurrerar ut de företag som levererar och måste leverera kontrollerbar kraft minut för minut. Om dessa företag inte har ekonomi nog för att tillfredsställande övervaka och underhålla t.ex. vattenkraftsdammarna är vi alla illa ute. Sverige har nästan bara riskabla jorddammar och att under dessa lägga mattor av onödiga markvibrationer är inte riktigt inom ramen för säker verksamhet. Ingen tycks vilja förstå att den skandinaviska bergskedjan, dammarnas underlag är i ständig rörelse trots att vi skryter med den kanske snabbaste landhöjningen i världen. Nu riskerar ett betydande antal kommuner i framför allt Norrland att få hämta upp resterna av sina förmögenheter på andra sidan Bottenviken och att hela det nationella elnätet havererar inom timmar. Vattenfall AB är redan ekonomiskt rejält på dekis och dess ekonomiska utfall av vindkraft är knappast ljusa. 

Hur ser ni som revisorer i vindkraftskommuner på de faktiska finansiella och miljörelaterade riskerna med vindkraft? 

På vilket sätt är de motiverbara, i synnerhet som också de bottnar i den på kunskap icke byggda växthusgasteorin?

Enligt 2 § Klimatlagen ska beslut fattas på ”vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden”. Övergripande är objektivitetsprincipen definierad i bl.a. Regeringsformen med samma innebörd.

Kan någon revisor redovisa en i reala termer utförd allsidig analys av vindkraftens risker för kommunen? 

Svar och icke svar kommer att i någon form redovisas för skattebetalarnas fromma och kännedom. 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Frågor till revisorer i adresserade kommuner.

  1. Jan Andersson skriver:

    Jag är förstummad av denna kunskapsmassa! Kanske ska man svara miljönissarna som en chef för ett företag som lastade iväg stora lastbilstransporter dygnet runt: “Det går inte! Just in time!”

  2. Åke Sundström skriver:

    Väldigt bra frågor, inte minst vad gäller våra enorma vattenmagasin och statens favorisering av den intermittenta vindkraften. Men dessa frågor bör i första hand ställas till våra politiska partier på riksplanet, som är ansvariga för regelverken. Kommunerna kan inte göra mer än att påtala problemen, men det gör dom inte heller.

    Det senare beror på att kommunernas “revisorer” inte några “vanliga” revisorer utan politiskt tillsatta och ytterst sällan ingriper utan sina partiers förhandsgodkännande. Och ansvaret inför medborgarna ligger i vilket fall hos våra politiker, framför våra riksdagsmän men även de kommunala styrelser som så ofta avstår från att välja revisorer med hyggliga fackkunskaper. Även dessa kan förvisso vara okunniga om t ex de ventilationsproblem du nämner, men är säkert mer benägna att undersöka saken, tillfråga dig eller andra med liknande insikter. Men som sagt, huvudansvaret ligger i Rosenbad.

    Vad vattendammarna beträffar råder Ingen tvekan om att de boende i älvdalarna, framför allt längs Luleälven, hotas av stora risker om dammar skadas eller brister. Helt i onödan dessutom, eftersom vinsterna i form reglerad elproduktion är försumbara i jämförelse med massdöden vid ett dammbrott i Sourva eller andra stora vattenmagasin. På en fri energimarknad skulle ingen privat investerare våga ta på sig det ekonomiska och moraliska ansvaret för dagens jättedammar.

  3. Jan Andersson skriver:

    Alltså – kärnkraft?

    • Åke Sundström skriver:

      Finurligt tänkt, Jan, men som du kanske minst är min huvudpoäng att en fri elmarknad, utan straffskatter på fossila bränslen, leder till en radikalt lägre elförbrukning, som gör både kärnkraften och vindkraften obehövlig – även med något mindre vattenkraft p g a större hänsyn till dammsäkerheten. Hela elexporten uteblir, liksom merparten av kvarvarande elvärme. Samtidigt som Sveriges välstånd ökar – den fria konkurrens förtjänst eller ett mått på priset för att låta energisektorn styras av Marx, Lenin och Olof Palme, den senare i konspiratoriskt samarbete med förment frihetlig, men svekfull, borgerlighet.

  4. Stefan Eriksson skriver:

    Nja,,,, är det inte normalt en revisors uppgift att (efter fullbordat faktum) redovisa förehavanden som påverkar ekonomin i den aktuella församlingen?
    Hur illa prioriterad utgiftsposten än är, är det revisorns uppgift att redovisa resultatet i ekonomiska termer för en, i regel, illa påläst medlem i den församlingen.

    Låt säga att exempelvis en kommun tecknar krediter i syfta att “täppa till” hål i investeringsbudgeten
    för den kommunens fastighetsbestånd, då har revisorn att redovisa detta för kommuninvånarna, (i bästa fall, deras ombud, valda politiker) vid tiden för nästa “bokslut”.

    Om det däremot visar sig att en revisor visar sig vara delaktig i försummelser som syftar till att hemlighålla, förringa, förtiga, förehavanden som påverkar den gemensamma ekonomin, då skall denne ställas till ansvar.
    Exempel på ovanstående finns, både inom offentlig och privat verksamhet.

    Åke har rätt, i detta fall är skiljelinjen mellan politikers ansvar, och den som redovisar samma politikers förehavanden förhållandevis tydlig och robust.

    Politiker vill hellre satsa resurser på sådant som väljaren kan “se med ögat” och vid nästa val bli belönad med förnyat förtroende via valsedeln.
    Minsta motståndets lag, kan man kanske kalla det.

Kommentarer inaktiverade.