Sanningen, hela sanningen?

Jag har köpt en kapitalvara, det vill säga en pryl som kostar mer än vad man går omkring med i fickan. Jag betalade via faktura. Företaget som sålde prylen tog därför en kreditupplysning på mig. Detta är standardförfarande, som alla säkert är medvetna om.

Ett utdrag från företaget som granskat min kreditvärdighet visar att de tagit reda på och redovisat till säljaren följande förhållanden:
Identitet
Avregistrering
Namn- och adressbyten
Inkomst
Fastighetstaxering
Betalningsanmärkningar (där ingår; Ansökan om betalningsföreläggande, Betalningsföreläggande utslag, Restförd skatt/avgift, Misslyckat utmätningsförsök, Näringsförbud)
Näringsförbud
Konkurser
Konkursansökan
Skuldsanering
Tredskodomar
Aktuellt skuldsaldo hos Kronofogden
Företagardata med utdrag ur: Aktiebolagsregistret, Handels- och föreningsregistret
BASUN
Skatteregistrering
Serveringstillstånd.

Allt detta är alltså uppgifter om mig som person, min handel och vandel, som det är helt legalt att förmedla till den som frågar. Det är också legalt att ta betalt för den förmedlingen. Uppgifterna ska vara sanna och korrekta, annars kan jag begära rättelse och i vissa fall även skadestånd. Är de korrekta och sanna kan jag inte på något vis hindra att de sprids så som jag berättat ovan.

Men Ebba Busch riskerar åtal och domsak för att hon berättat en sådan sanning om en annan person som förekommer i en fastighetsaffär hon är delaktig i. Sanningen, något som är faktiskt korrekt alltså. Men enligt svensk lag kan hon åtalas för brottet förtal.

Enda skillnaden jag kan se är att hon uppgett denna sanning så att fler än de som deltar i affären kan ta del av uppgifterna. Eventuellt kan man säga att hon berättat om dem utan att de efterfrågats av någon som befinner sig på Busch sida av affären, hur nu det kan spela någon roll. En varning för att någon i en tillkrånglad affär inte spelar med öppna och ärliga kort borde alla inblandade vara glada för.

Hon anses i lagens mening ha yppat uppgifter som kan vara till men för personens integritet och aktning i samhället. Samtidigt avslöjas att svensk polis samarbetat med bland annat FBI om att på ett ytterst integritetskränkande sätt samla in uppgifter om misstänkta brottslingar, misstänkta, inte ännu dömda. Det är alltså ännu inte sant att de verkligen är brottslingar. Men det Busch yppat om sin motpart är bevisligen sant, det finns det papper på.

Det är sålunda skillnad på när statens myndigheter kränker medborgare och statens mediebolag basunerar ut att staten begått integritetsbrott mot enskilda, och när en medborgare tillika oppositionspolitiker mot sagda regim råkar nämna en etablerad sanning om någon. Liksom det är skillnad på om ett företag vill veta allt som kan ligga mig till last i en affär med företaget.

Vem och vilka är det nu igen staten har till uppgift att skydda?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Sanningen, hela sanningen?

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Det är inte VARAN som har ett pris längre, det MÄNNISKAN som skall värderas och en sådan förrädare som Ulf Kristersson tycker det är helt normalt. Därför att han saknar förmågan att avpollettera ”Löfvensocialisterna”. Han är ganska enkelt en medlöpare till socialisterna en fullfjädrad STASI agent med andra ord..

    • Göran skriver:

      Det existerar ingen opposition i riksdagen, så alla där är medlöpare.

      • Åke Sundström skriver:

        Jo, men oppositionens tigande är allvarligare, därför att de påstår sig representera borgerliga/frihetliga grundvärderingar. Så Samuel har rätt i att Kristersson & Co är värde större förakt än vänsterpartiernas ledare.

  2. Jan Andersson skriver:

    Jag tror (vet inte alltså med säkerhet) att alla nya kreditupplysningar är nödvändiga för att inte säljarna ska göra så stora kundförluster så lönsamheten försvinner. Jämfört med “förr” är nu verkligheten sådan att mängder med hackare, bluffmakare, bedragare och systematiska skojare med infernalisk skicklighet håller på hela dagarna just med näthandel utan att betala ett öre, eftersom det är (var) så lätt.

    Förr så såg man sin kund i ögonen och avslutade varje större affär med ett rejält handslag, men det var längesedan och definitivr före alla pandemirestiktioner.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      “Förr så såg man sin kund i ögonen och avslutade varje större affär med ett rejält handslag”!!!
      Helst med KONTANTER, ibland en Check och ytterst sällan IOY!!! (Annan skuldsedel)

      • Jan Andersson skriver:

        Ett sätt bankerna alltid haft för att tjäna pengar på kunderna är “ränta på insatt kapital” där räntan för året förr fördes in i bankboken den 31 december varje år, och småspararna stod i kö för att få några kronor inskrivna och stämplade. Nästa år blev räntan ytterligare några kronor större, även om man själv inte hade satt in några nya pengar på kontot genom principen “ränta på ränta”.

        Den som gått i realskolan förstod kanske att räntetillväxten därför är exponentiell, men missade troligen att utbetalningsintervallet ett helt år var dåligt, minst sagt.

        Om man instället tänker sig ett utbetalningsintervall på ett halvår, så inser alla sparare att de hade tjänat på det. Och nu kan man tankemässigt minska intervallet ytterligare: månad, vecka, dag, timme? Hur mycket hade då kapitalet växt på ett år?

        Det finns en matematisk gräns, naturliga talet e som är 2,72 för en kontinerlig exponentiell tillväxtkurva.

        Det kan vara svårt att nå så högt, men alla oligarker vet att det egna kapitalet växer snabbare ju oftare de kan tillgodogöra sig avkastningen från ett projekt och satsa i något nytt och det blir med tiden svårt att undvika att bli miljardär. Såvida de inte bor i Sverige som skattemässigt skalar av alla vinster till det allmännas väl innan det hinner växa till sådana “orättvisa” nivåer och försvinner på så sätt utom synhåll i vad som brukar kallas “svarta hål” som inte bidrar ett smack till tillväxt och allmän välståndsökning.

        Eftersom det enda sättet att tjäna riktiga pengar och samtidigt gynna sitt samhälle är att investera i tillväxtprojekt så är det förstås det som oligarkerna gör (den som har mest pengar när han dör vinner, och har sluppit att peta i maten de sista levnadsåren på ett svenskt åldringsboende).

        Avundsjukan som i Sverige är den starkaste mänskliga driften utnyttjas hänsynslöst av socialismen för att skapa denna “rättvisa” trots att alla försök i världen hittills bara skapat ett mycket större elände och mer orättvisa. Så nu skall alla avundsjukeskatter tillbaka i stor stil för de som har en onödigt stor bil (kallad “förmånsbil”) och kapital- och arvsskatter ska tillbaka också.

        Känn dig blåst, Svensson, för det är exakt vad du är.

        • Åke Sundström skriver:

          Blåsta kan förvisso alla svensöner känna sig! De flesta har förstått att de mindre bemedlade svenska väljarna (i motsats till asylsökande) är politikens stora förlorare.

          Inte ens S eller V vågar ta strid för en rättvisare fördelningspolitik. Så Svenson får fortsätta att “peta i maten” på sitt äldreboende, delvis av egen förskyllan – men i än högre grad beroende på vår korrumperade intellektuella “elit”, som borstar Löfvens och Kristerssons ryggar i stället för att stå upp för lojaliteten mot de egentliga uppdragsgivarna, väljarna.

          • Thomas skriver:

            Jag tror inte att ni riktigt förstår hur illa situationen egentligen är.. Det behövs väldigt litet för att ganska många hamnar på gatan som uteliggare, särskilt bland infödingar som klarat sig någotsånär hittills… Vi får se framöver hur det går..

  3. Thomas skriver:

    Att köra under radarn blir en absolut nödvändighet framöver när staten tvingas öka alla skatter.. Men det är inte så lätt när allt ligger i olika register. De flesta medborgare tycker sådant är bra, för har man rent samvete så har man inget att frukta… OK.. Låt mig ta ett exempel.

    Alla kreatur och andra djur som ingår i matsedeln, skall vara med i ett dataregister.. (CDB kallat).
    Så de flesta kreatur är då med i detta register.. Men, vilka har Full Insyn i detta? jo, myndigheterna, olika delar av jordbrukskooperationen, alla slakterier och tidigare fem olika “privata” företag (?).. men, notera, inte grannen.. Alltså, fritt fram på en verkligt “fri” marknad med oligopol inom slakten och allt annat inom lantbruket.. Är det OK?
    När man började undra hur dessa s.k. fria marknadskrafter efter att kooperationen rasat ihop istället blivit fria maffiakrafter är naturligtvis en svensk tolkning av “frihet”..
    Nåväl, när en kreaturshandlare tyckte sig se två imbecilla bönder som litade på ett handslag och inte betalade för ett antal slaktdjur så ville säljaren, uppfödaren, veta vart djuren hade tagit vägen och vad de vägde vid slakt… Och frågan gick givetvis till SJV med sitt register över kreaturen (CDB)..Då blev svaret att man inte kunde meddela detta för att man måste skydda den maffiastyrda friheten som man skapat efter att svensk DDR-variant inom jordbruket blivit byråkratisk maffia istället.. OK..OK..
    Processen började rulla in i rättsystemet och eftersom alla bönder är kriminella enligt djurskyddslagens uttolkare, så tänkte även en djurskyddsinspektör ställa upp som vittne mot uppfödaren i en rättegång angående bedrägeriet. Dock insåg några anställda på de få slakterier som var inblandade (branschen är ju inte så stor som det framgår) att detta var nog (åter?) ett övertramp som man misstagit sig på då de (imbecilla) bönderna inte gav upp utan drev allt till en rättegång…
    “Någon” tog troligen kontakt med SJV och de berättade till slut vart djuren hade tagit vägen..
    Den bluffande kreaturshandlaren insåg att loppet var kört och via sin advokat sökte förlikning. Ingen bonde med förstånd avstår från en förlikning, utan djuren blev därmed sålda till normala priser + kostnaderna för advokaterna.. Dyra djur, så att säga… men hur tänkte SJV och djurskyddet(Länsstyrelsen)(och slakterierna?)? Inser de inte att registerhanteringen måste bryta mot datalagen eller är alla medlöpare i ett post-DDR som kallas marknadsliberalt, när det är en klassisk maffiaverksamhet?

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    Ska kunden inte betala direkt måste säljaren kunna kontrollera kundens tillförlitlighet, svårare än så är det inte. Att man får ta betalt för att sammanställa uppgifterna är väl heller inget konstigt, det sparar ju tid (och därmed pengar) åt säljaren och gör at den som tillhandahåller tjänsten kan göra en hacka på offentlig ej hemligstämplad information.

    Inget konstigt överhuvudtaget. Att det kan kännas olustigt är en annan sak – jag känner stort obehag för elektronisk överföring/betalning och hade hellre gott in på PK-bankens eller Kungliga Postverkets kontor och signerat avier över disk, men eftersom jag saknar tidsmaskin…

    Vi snurrar lite på den principiella tombolan: ska privata försäkringsbolag få tillgång till/ha rätt att kräva som villkor hälsointyg och patientuppgifter?

    Ska du om du vill anställa någon inte ha rätt att kolla om personen är pålitlig, eller om referenserna är korrekta? Tänk vilken integritetskränkning för någon som varit långtidssjukskriven att tvingas redovisa detta vid intervju/ansökan att “Nej, jag har inte jobbat på åtta år p.g.a. kronisk åkomma”.

    Eller vad sägs om att inget i belastningsregistret någonsin tas bort, att hela registret läggs på dator och görs anonymt sökbart för all – slå bara in namn/pnr och saken är Oskar, du kan nu se vad dotterns fästman har i bagaget. Bra? Dåligt? Är det månne någons rättighet att jag inte ska veta vilka eventuella brott biodlaren i Björbos sambo är dömd för, och vems rättighet?

    Skatteregister, fordonsregister, registerregister.

    Faktum är att är det ett fritt och öppet samhälle man eftersträvar krävs också fullständigt fri information, med ytterst få undantag – asymmetrisk information är den stora boven vid transaktioner och vi vill ju ha ett samhälle med fri handel, där god sed och god vandel är det som segregerar istället för partilojalitet, ras, tro eller plånbok, eller hur?

    Alltså fri information: “ropen skalla – allt om alla!”, typ. Hur många journalister och advokater/jurister (på tal om Kd-Ebba, kolla in skvallertråden på Flashback om Binninge, uj uj uj) och politiker hade inte blivit skitibyx om allt du behövt göra för att kolla upp dem var att gå in på hemsidan för “Statens Invånarregister” och slå in ett personnummer – på fem röda vet du exakt hur NN myglar med skatten, eller hur många gånger AA kört på lyset, eller hur många oäkta barn XX har.

    Ett centralt statligt offentligt register med allt om alla, bra eller ej? Alternativet är dagsläget: marknadsaktörer använder persondata för att skapa profit.

    Sen spelar det ingen roll vad vi tycker; framtiden är biometriska pass kopplade till den obligatoriska handdatorn, enbart elektroniska transaktioner med förbud för andra sådana, och det till slut blir förbjudet att inte vara uppkopplad. Inte p.g.a. en eller annan -ism, utan för att all teknologi alltid används till gränsen för sin kapacitet.

    Tänk på allvar vad ett helt uppkopplat samhälle innebär. Det är den medeltida byn, inget annat. Tiden privatliv (ett begrepp som inte är ens tvåhundra år) fanns är förbi.

    Men panelen verkar hellre pennfäktas om vilken -ism som bär skulden?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • ivarandersson skriver:

      Mycket är offentligt men att någon är dömd i domstol får tydligen inte offentliggöras. Ebba Busch oförsiktiga uttalande är ett exempel då myndigheten agerar.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Vem är Andreas Norle’ns mamma Gun som blivit beströdd med 60.000.000:kr utplundrade skattepengar? Jag bara undrar.

Kommentarer är stängda.