All kunskap och all vetenskap är provisorisk. Vi använder den som tills vidare bäst låter oss förverkliga våra planer. Det är därför Karl Popper fick rätt mot Ludwig Wittgenstein i 1900-talets största vetenskapliga debatt. Wittgenstein hävdade förenklat att man kan ställa upp en hypotes och sedan leta saker som bekräftar hypotesen. Popper menade att det ger falsk kunskap. Man måste istället ställa upp en hypotes som kan falsifieras, alltså som visas inte stämma. Det räcker med ett enda bevis för att hypotesen inte håller så måste den förkastas. Vetenskap kan inte bevisas, det är bara felaktig vetenskap som kan bevisas felaktig och därför är all vetenskap provisorisk. Den vetenskapliga metoden är att ifrågasätta allt som en hypotes påstår. Är en hypotes uppställd så att den inte kan falsifieras, på logiska grunder eller via experiment och observationer, då är det inte en vetenskaplig hypotes.
Klimathotet var en politisk hypotes från start. Vetenskapligt bevisades den mycket snabbt vara felaktig. Växthuseffekten kunde inte bevisas, koldioxiden som växthusgas kunde inte bevisas, människans inverkan kunde inte bevisas, molnbildning och molnens inverkan kunde inte räknas bort för att visa på gasers växthuskraft, historiska och arkeologiska bevis på högre temperaturer och högre CO2-halter utan inbördes samband eller med växthusteorins samband kunde inte påvisas, solens inverkan och planeternas rörelser fanns inte med i teorin, naturliga variationer kunde inte förklaras med växthusteorin. Det finns kort sagt inget stöd växthusteorin AGW och klimathotet.
Men politiskt var ju klimathotet så underbart användbart. Ett yttre hot mot oss alla som ursprungligen kommer från oss själva och som endast politiken kan rädda oss ifrån. Vilken politiker, människa eller organisation med maktambitioner kan avstå från en sådan guldgruva? Så klimathotet finns kvar, som utpressningsverktyg.
Forskningsfusk är något som flera gånger också uppdagats hos klimathotets förespråkare, allt från Michael Manns ”hockeyklubba” till Oona Lönnstedt och andras rena falsarier till avsiktliga vantolkningar och feltolkningar av forskning. Men det är inte tillräckligt för att få maktmänniskorna från att avstå från sina maktmedel. Media gör inget för att avslöja vansinnigheterna. Tvärtom är media lierat med makten och tycker det är ekonomiskt fördelaktigt att producera skrämmande rubriker på löpande band.
Det kommer därför inte som någon överraskning att fusk och felaktigheter dominerar medicinsk forskning, den farmaceutiska industrin och den politik som industrin önskade ur larmet om Covid-19.
Efter ett långt arbetsliv, kanske med kraftigt varierande arbetsuppgifter, blir man gammal (ganska länge) och har gott om tid att filosofera och begrunda sitt eget liv och sin arbetsinsats. Även om man aldrig får frågan så är man nog ganska säkert beredd att svara utförligt, om nu någon skulle vara intresserad på riktigt.
Nu är det livsavgörande hur man väljer att svara: ärligt eller ”förskönat”. Om man inte ens har ett uns av intresse för de aktiva generationernas situation, så måste man vara helt ärlig mot sig själv och dem när man svarar.
Att fortsätta ljuga är det samma som att inse att ens liv är bortkastat. Verkligen inte kul utan nedbrytande för både en själv och de yngre. ”Farsan var en bluff, en lakej, någon som inte tänkte självständigt utan bara följde order”.
Det verkar som om det finns allt flera sådana i våra förvaltningar och massmedia. ”Jag vet inte om jag har gjort någon nytta i livet”.
Det tycks vara ett allmänt ifrågasättande av tillvaron idag..
Om ens egen ”nyttighet”..
När jag var lagårdselev på Bollerup 1970 och den anställde lagårdsskötaren kom ut i lagården, genomförskyld och risig och jag tyckte han skulle gå hem och sjukskriva sig så sade han: ”Sjukskriver sig det gör man när man är – SJUK!”
Sjukförsäkringen betalade han själv och det frigjorde honom som statare från arbetsgivarens makt, delvis…
Sedan blev allt självklart och måndagssjukan allmän…
Sedan återkom arbetsgivarens makt över den anställde så folk blev åter ”nyttiga”…
Men ”nyttigheten” är en balans mellan skatter och skulder, vilket folk börjar inse..
Så den enkla arbetarmoralen som statarmentaliteten innebar har nog försvunnit – så vad innebär det att vara ”nyttig ” idag..?
Man har bara sig själv att vara nyttig. Är man sig själv nyttig, så kommer det andra till del. Det är så vi tillsammans blir framgångsrika. Ta bort glädjen att själv vara sig nyttig, så faller resten som ett korthus.
Pingback: Okunskap är maktens vän | ulsansblogg
IPCC:s politiskt utvalda klimatpanel har inget med vetenskap att göra. Påminner om Lysenkoism: en sovjetisk kampanj mot genetik och genetiker. Kampanjen, som inleddes under mitten av 1930-talet, avblåstes inte helt förrän under 1960-talet.