Georg Henrik von Wright kommenterade i böckerna Vetenskapen och förnuftet, samt Myten om framsteget vad som vid den tiden (1986-92) sades vara känt om utvecklingen av naturmiljöer och klimatet. Se även gårdagens inlägg.
I början av boken från 1986 skriver von Wright:
”Industristaterna finner sig ställda inför allvarliga hot mot miljön i form av nersmutsning och förgiftning. Den ändrade livsstilen har fått återverkningar i form av alienering och stress. Till detta kommer faran, att jordens naturtillgångar kanske inte skall förslå …
… ”förnuftets kris” i vår tid. Den yttrar sig i olika antirationalistiska protester, vidskeplig tro på ”övernaturliga” krafters och makters styrning av våra öden och i olika ”vishetsläror” om det rätta sättet att leva.”
Här hör vi ekon från 1800-talets Malthus och det sena 1900-talets Erlich. Människan förstör naturen så till den grad att mänsklighetens fortlevnad hotas. Den nya vetenskapen von Wright försökt rama in, tycker han har fjärmat sig från det ockulta, magiska. Den moderna vetenskapen präglas av öppenhet. Men han varnar för en risk forskare har att hantera både för sin försörjning och plats i historien:
”I tävlan mellan vetenskapens utövare förekommer hemlighetsmakeri och småskurna anspråk på prioritet. Det händer också, att läromeningar stelnar till ortodoxier, som blundar för nya rön eller fördröjer genombrottet för nya metoder och tankar. Men dessa olater vill inte förneka, att den sanning, som vetenskapen söker, skall vara mänsklighetens gemensamma egendom.
Håller idealbilden av vetenskapens öppenhet på att fördunklas i vår tid? Inte av vetenskapsmännen själva, men möjligen av deras uppdragsgivare. En betydande del av forskningen är idag hemligstämplad av ekonomiska eller säkerhetspolitiska skäl. Om den rådande tendensen fortgår och förstärks, kommer den troligen på sikt förändra vetenskapens roll som kulturfaktor och påverka vår uppfattning om den vetenskapliga rationalitetens värde. I värsta fall råkar forskningen i vanrykte.”
Här får han medhåll av till exempel Svante Folin (1940 – 2016) som 1973 skrev om Kopernikus i Det vetenskapliga tänkandets genombrott. Denne insåg att jorden inte är universums medelpunkt, det är solen. Men längre än så kom han inte. Han resonerade som grekerna gjort 2000 år tidigare, vårt solsystem är sfärer, där planeterna rör sig i cirkelrunda klotformiga banor. Matematiken för att beskriva det hela blev enklare, men inte bra. Det dröjde nästan hundra år tills Kepler beskrev planeternas banor som ellipser och vår sol var inte universums centrum.
Halvvägs in i boken anser von Wright den av vetenskap möjliggjorda industrialismen så påfrestande på miljön att han hamnar i beråd:
”Man har t.ex. anledning att fråga, om demokratiskt styrelseskick och personlig frihet i nuvarande västerländsk mening kan överleva förändringarna i livsstil. …
Det är tänkbart, att det industriella och teknifierade samhällets komplikationer är så stora, att demokratiskt deltagande i de offentliga beslutsprocesserna i längden måste urarta till en tom formalitet av antingen instämmande eller protest inför obegripliga alternativ. Den individuella friheten inskränks till att man antingen fromt finner sig i ”omständigheternas krav” eller också urladdar sitt självhävdelsebehov i ansvarslösa dåd av typen sabotage eller terrorism.”
Är det den gamle mannens svårighet att hänga med han avslöjar, 70 år gammal, eller är det miljörörelsens militanta otålighet han förutspår?
”Ett perspektiv, som jag inte anser orealistiskt, är att mänskligheten går mot sin undergång som zoologisk art. Perspektivet har ofta i tider av oro och omvälvning upprört människorna. Men jag tror, att det har en mera hotfull bakgrund i verkligheten nu än tidigare.
…
Det finns biologer, som anser att människan saknar inbyggda hämningar, som lägger band på hennes aggressivitet, när det blir för trångt kring det egna reviret, eller på hennes smak efter mera, när hon överskridit gränserna för vad hon behöver för att fortleva. Många, som blickat djupt i människosjälen, har talat om en dödsdrift lika stark som viljan till liv. Vi har ingen anledning att tro, att de tagit fel.”
År 1989 kommer han så ut som fullskalig domedagspredikant:
”När det kommer till kritan visar det sig kanske att människan lättare har kunnat anpassa sig till ändrade samhällsförhållanden än hon har lyckats säkra sitt fortsatta herravälde över naturen. Svårigheterna i sistnämnda avseende är så välbekanta de här bara behöver nämnas i förbigående.
Ökningen av den befolkning som delar på industrins kaka av materiella nyttigheter, och den långt större, okontrollerade ökningen av den folkmängd som alltjämt väntar på sin del av kakan, har tillsammans skapat en påfrestning som naturen kanske inte tål.
…
Det går knappast en dag utan att vi blir påminda om katastrofer till följd av att luft och vatten har blivit förorenade eller förgiftade, om massvält på grund av tilltagande erosion, om en fortgående utarmning av den genetiska variationsrikedomen i växt- och djurlivet. Icke förnyelsebara resurser riskerar att förbrukas och den förbättrade teknologin förslår kanske inte i långa loppet för att tillgodose den växande efterfrågan på energi utan att utsätt människan för risker hon inte längre är beredd att ta. …
Vid sidan om dessa så att säga jordiska varningar för vårt teknologiska levnadssätt finns något vi skulle kunna kalla kosmiska hot mot framtiden på vårt klot: ozonskiktets minskning och växthuseffekten. Orsakerna till dessa processer är visserligen omtvistade och det är svårt att förutsäga deras fortsatt förlopp, men just detta förhållande förleder oss kanske att inte i tid reagera på den skada de kan åstadkomma.”
Det är två år efter att den norska socialdemokraten Gro Harlem Brundtland presenterat sin FN-rapport, Vår gemensamma framtid. Den som legat till grund för FNs bildande av IPCC och hela den falska klimatcirkusen. von Wright verkar ha varit väldigt ensidig i sin informations- och kunskapsinhämtning. Det pågick en livaktig debatt mellan undergångspredikanter som Paul Erlich och faktabaserade förnuftsmänniskor som Julian Simon (1932 – 1998), som jag skrivit om här.
Simon visade att påståendena om såväl den utarmade biologiska mångfalden som naturresursernas slut var falska. Fakta och förnuft talade helt emot domedagsscenariot. Lika fullt var det detta som FN och världens ledare valde att marknadsföra. Det blev inte heller någon ändring när Hans Rosling (1948 – 2017) på 2010-talet gav stöd till Simon och hyllades även av FN för sitt arbete.
Nu i år kom en rapport som visar att inte ens i denna sena timme på vår jord är den biologiska mångfalden hotad. De domedagsprofetior om de biologisk mångfalden som var falska 1980 visar sig vara lika falska 2023. Dessa utspel är endast till för att överföra makt och pengar till de tomma tunnor som skramlar mest.
Ingen av dessa positiva signaler från vederhäftig forskning tycks ha nått von Wright. Han har helt och hållet ställt sig på den maktens sida som önskar hålla folket i tukt och skräck inför framtiden. En klar insikt att forskningen riskerar att kidnappas av ohederliga intressen fick inte von Wright att ifrågasätta maktens propaganda:
”Vetenskapens lydnad inför makten säkerställs inte längre av inkvisitionen, utan av finansministerierna. Forskningen behöver pengar och ”big science” behöver ”big money. Men pengarna kommer från håll, som inte i första rummet är intresserade av sannningen för dess egen skull, utan av avkastning på investerat kapital.”
Att en hyllad vetenskapsfilosof under så många år gått så vilse i vidskepelse är allvarligt. Än allvarligare är att han varit betrodd vägvisare för allmänheten, politiker och media som famlat i ovisshet om verkligheten och vetenskapens kunskap om densamma.
När jag stötte på von Wright på 1980-talet, med den falska miljödebatten om havsföroreningarna, som även von Wright levde med som, tydligen, havsintresserad finne, så speglar hans skrivning den tidens debattklimat..
Jag noterade även Lovelocks nya variant av hans bok där jordbruket blev det verkliga hotet mot allt…
Så man måste nog inse att den tveksamhet som uppstod under 1980-talet till den västliga utvecklingsoptimismen som styrt hela Väst sedan hundra år tillbaka, just hade rubbats under 1980-talet. Något som rullat vidare fram till dagens problem, i fyrtio år alltså..
Möjligen att allt nu snart sätts på sin spets.
Jo, det sista citatet av von Wright är ju helt korrekt..
Så är det ju! Och så har det varit länge….
Att vetenskap är en ekonomisk fråga och inget annat, vilket gör ”Vetenskapen” till en ekonomisk/religiös funktion för allmogen i överhetens anda och behov..
Att betrakta ”Vetenskapen” som en ”evig” sanning är bara en fundamentalistisk religiös tanke som inte har någon bäring i verkligheten…
Jag kan inte se den miljödebatten som något som uppstod under 198o-talet. Malthus levererade sitt undergångstema tidigt 1800-tal. Kärnvapenhotets domedagsklocka kom på 1940-talet. Lovelocks Gaia-teorem på 50-talet, liksom Martinssons Aniara. Carsons Tyst vår på 60-talet, liksom Erlichs befolknings- och undergångstema och även Romklubbens Tillväxtens gränser.
von Wright hade massor av chanser att skärskåda och bemöta detta! Men hans grundinställning tycks ha förhindrat honom.
Kan ju iofs vara jag som dök rakt ner i ett räntehål där jag plötsligt inte längre såg tillvaron ur en positiv vinkel…
”Tyst vår” var tydligen finansierad av oljeintressen.. så det har nog varit de dubbla budskapens aktivitet hela tiden..
Lovelocks bok tyckte jag minskade människans skuldfråga och degraderade vår ”guddomlighet” till en mer biologisk realitet, åtminstone den första utgåvan..
Om man skippar diverse teorier och funderar på vad de ekonomiska och politiska intressena som ligger bakom det mesta, har för ambitioner, så tycker jag ändå att citatet är slående..
Lika aktuellt idag som förut. Själva sakdebatten fick någon annan sköta…
Att man idag vill blanda bort korten än mer är lätt att förstå genom att följa västvärldens ekonomiska utveckling sedan 1980-talets högränteperiod.. tycker jag.
– ”Vetenskapens lydnad inför makten säkerställs inte längre av inkvisitionen, utan av finansministerierna. Forskningen behöver pengar och ”big science” behöver ”big money”. Men pengarna kommer från håll, som inte i första rummet är intresserade av sannningen för dess egen skull, utan av avkastning på investerat kapital.”
jamen… vad är det annat än detta som Elsa Widding har råkat ut för..?
Alla som jobbar inom forskning vet ju detta…
Ja, Rockefeller var väl med på ett hörn med Tyst vår. Nordangård vet säkert.
Att det finns kopplingar mellan Fed och kanske andra riksbanker, och de som spekulerar mot valutor är väl ingen hemlighet. Om man vet i förväg när olika saker ska ske är det inte svårt att ha sina pengar rätt placerade.
Om nu oljan – inte – är fossilt, så kan man ju inte ta rejält betalt längre… Alltså, måste olja vara ett miljöproblem..
Men för att ersätta den med betydligt dyrare energi, som vattenkraft eller kärnkraft, där investerarna styr allt och tjänar gruvligt med pengar, så måste gammal kärnkraft läggas ner och oljan (gasen) väck, så att man får fram en opinion för mer vattenkraft och kärnkraft… trots att vi har kol och olja för kanske hur lång tid som helst framöver… Men det är en för billig energi – och dessutom demokratisk..?! (man kan ju bära med sig den i enkla plastdunkar, helt utan kontroll av kapitalet/oligarker/globalister/WEFfare…)
Denna dubbla taktik, som gjort miljörörelsen till ”nyttiga idioter” har helt klart existerat sedan Romklubben började… Vi behöver bara studera svenskarna Wijkman och Rockis, där något helt klart inte stämmer – om man pratar enkla miljöfrågor. Det handlar om en underliggande politisk ambition, som just i dessa tider bubblat upp till ytan på ett närmast övertydligt sätt…
Det innebär att socialism och bolagskapitalism är två sidor av samma mynt, på samma sätt som Marx och Ayn Rand är två sidor av samma mynt. Allt för att vanligt folk skall fortsätta sin slavliknande skuldtillvaro utan att fatta, utan tvärtom, jobba på utan att förstå… Men det von Wright påpekade var just att man måste fundera på vad allt handlar om – åtminstone uppfattade jag honom så, särskilt efter ”Att förstå sin samtid”..
Nästan dagligen kommer det rapporter om att dittan eller dattan kommer att ta slut, men aldrig tycks de ta slut. Det är för mycket ”vargen kommer”.
”Det finns biologer, som anser att människan saknar inbyggda hämningar, som lägger band på hennes aggressivitet, när det blir för trångt kring det egna reviret”
Typisk beteende som den klimathotsreligiösa sekten uppvisar dagligen. Den klimathotsreligiösa sekten känner sig hotad av fakta och lögnerna blir värre än någonsin.
Kan kanske vara på det viset att alla har ungefär samma aggressivitet och att den hämnas av konsekvenstänkande. En del kan tänka efter vad konsekvensen kan bli om de brukar våld på någon, medan andra inte tänker efter vad konsekvenserna kan bli.
Samtidigt tror jag att vi kan släppa alla hämningar och begå mycket våld som en slags inneboende evolutionär skyddsmekanism. Med det menar jag att för artens överlevnad krävs att vissa kan ge sig in i situationer utan att tänka på konsekvenserna.
Vilka situationer ger du dig in i utan att tänka på konsekvenserna?
Behöver du ens ställa en sådan fråga? Om jag blir angripen med våld så kommer jag inte att börja fundera på hur mycket våld jag kan använda tillbaka i förhållande till vad som sägs i lagen om nödvärn utan jag kommer att agera vad som krävs för att värna mig, dvs. vilken konsekvens kommer det att innebära för mig rent rättsligt. Det är bland annat detta jag menar med en evolutionär skyddsmekanism; leva eller dö.
Du får skilja på artens överlevnad och din överlevnad. Självförsvar, även med dödlig utgång, är ok men vad behövs för artens överlevnad?
Kollektivet behöver försvara sig och då behövs individer i kollektivet som kan utöva det.
Von Wright kanske inte trodde på sig själv som VETENSKAPSMAN?
Underskattar du dig själv i socialisters sällskap är du ett givet offer och säljer enklast din själ, till vad?
Jag tror (spekulation) att en av de främsta anledningarna till att von Wright kom till de slutsatser han gjort, är att han nöjde sig med den hypotetiska deduktionen och den matematiska sannolikhetens helhetsbild, men oprecisa detaljkunskap, framför den induktiva vetenskapens precisa detaljkunskap, men ofullständiga helhetsbild.
Ett förhållande som är vanligt på vänstersidan, hellre ett snabbt antagande på ofullständiga uppgifter än att vänta tills fakta finns att förhålla sig till. Klimatet är i kris, migration är räddningen för framtiden, är bara två sentida exempel.
Vidare verkar hans främsta inspiration varit tyska fiolosofer och då följer nästan automatiskt undergångsteman.
Han presenterar också bild av kunskapsbildningens historia i Europa som sprungen ur den judisk-grekiska mytologin. Vilket för mig blir närmast obegripligt. Han gör det visserligen väldigt summariskt, det kanske är därför jag inte förstår sambanden. Men judendomen är en monoteistisk gudslära, medan den grekiska föreställningsvärlden är en polyteistisk mytologisk exempelkatalog över mänskliga dygder och synder, rätt lik de jungianska akretyperna ller de nordiska gudasagorna. Det judiska och grekiska har inte mycket gemensamt.
Den grekiska vetenskapliga ”revolutionen” var långt mycket mer än Aristoteles, som han tycks ha fastnat för. De flesta av dessa filosofer tycks ha varit ateister som sökte förklara verkligheten på logiskt begripliga grunder. Där var Aristoteles närmast ett undantag med sina spekulationer.
Att dessa filosofers upptäckter inte omsattes i arbetsbesparande uppfinningar brukar tillskrivas att de alla var aristokrater i ett samhälle där produktion och arbete utfördes av slavar och undersåtar. Det fanns ingen ekonomisk vinning i uppfinningar. Status bland filosofernas likar fanns i de sofistikerade tankarna, inte i det fysiska arbetet. De levde också i en tid som var varmare än vår och därmed mer bekymmerslös.
Med fokus på Aristoteles fullföljer von Wright en akademisk vänstertradition. Man älskar naturen som den besökare, turist man är. De är oförmögna att se människans arbete i och med naturen, hur vår historia av verkan i densamma har skapat vår plats där och i de flesta fall skapat just det sköna i naturen som även stadsbor uppskattar. Men jämfört med staden är det för dem vild natur!
Han föddes och växte upp nära nationalsocialismen och kommunismen, Som han tog starkt avstånd från. Ändå tycks inte socialismen skrämt honom. Östtysklands samhällssystem verkar inte ha oroat.
Kanske kan det sammanfattas med att han föddes i en parentetisk tid och dog i en övergångstid. Där måste ha varit svårt att nå övergripande insikt om utvecklingen utanför hans egen tid. Kan troligen sägas om oss alla.