Så är jag då hemma igen, efter två månader på Nya Zeeland. Själva vistelsen på ön är inte mycket att orda om, förutom att det alltid är trevligt och lättsamt att vara där. Men några reflektioner kring själva resandet måste jag förmedla.
Det tar lång tid att komma dit, under 30 timmars restid är omöjligt. Allt är nu digitaliserat och man ska slussas likt djur via grindar som öppnas och stängs. Vid ankomsten möts man av en grind med datoriserad vakt som ber dig titta in i kameran, scanna passet och svara på en fråga. Nämligen, Kommer du till Nya Zeeland för att studera eller arbeta? Svarsalternativen är begränsade till, Ja respektive Nej. Hur svarar man på det? Logiskt hänger frågan och svarsalternativen inte ihop. Jag tänkte att ”deniability” är bra, så jag svarade nej.
Det var fel svar, så jag tvingades uppsöka en mänsklig grindvakt, en invandringsofficer, som det heter, och förklara mina avsikter. Därpå blev jag insläppt.
Vi reste med Emirates, vilket innebär mellanlandning i Dubai. På nerresan blev det 10 timmars väntan i en gigantisk men mycket tråkig flygterminal. Vid hemresan skulle denna väntan vara begränsad till tre timmar, efter 17 timmars flygtid från Auckland, enligt biljetterna.
Men när vi kommit in över Arabiska halvön visade det sig att det regnade så häftigt i Dubai att vi inte fick landa. Efter att ha cirklat runt blev vi tvingade att landa i Muscat för att tanka. Det gick fortfarande inte att landa på Dubai international Airport, så vi landade på Dubai World Central. Där fick vi sitta kvar i planet och vänta på allt möjligt, blanda annat att de skulle byta besättning.
Efter åtta timmars försening och alltså 25 timmar i samma flygplansstol kunde vi så landa på rätt flygplats. Vårt anslutande flyg hade naturligtvis avgått och bolaget bjöd hotellövernattning i femstjärniga hotell Khailidiya. Det där med femstjärnigt tar jag med en nypa salt. Allt var visserligen i polerad marmor och sängen gigantisk, men i övrigt var standarden som ett ordinärt svenskt hotell.
Vid avfärd hemåt var det även här automatiska grindar som inte alltid fungerade, så man blev tvungen att granskas manuellt. Här fick jag för första gången sedan 80-talet också en stämpel i passet. Med totalt över 60 timmars restid, inklusive 24 timmars försening i Dubai är vi alltså hemma för en efterlängtad vila.
Så länge hade jag inte velat vara på resan. Jag hade nog valt att stanna i Dubai i några dagar och sett på den staden. Vill man åka upp i Burj Khalifa, så måste man boka det veckor i förväg. Inget ”drop in” där, fick jag lära mig när jag var i Dubai.
Det är både fördelen och nackdelen med så avlägsna platser – man blir mer eller mindre avskuren från resten av världen. Om ens enda praktiska möjlighet är att flyga, så är man helt beroende av ett komplicerat nätverk av människor och teknik som bara måste fungera för det finns inget alternativ. Jag har upplevt en sådan känsla av att vara helt utlämnad även i Sverige på resor till Norrland.
När man stigit upp tidigt ur hotellsängen efter en dålig natt med stinkande avloppslukt från badrummet och från en översvämning i korridoren, för att hinna med ett tidigt flyg från Kallax, och möts av en tom nedsläckt flygterminal så börjar man automatiskt att fundera på alternativen. Det finns inga om man måste vara tillbaka på jobbet som planerat och kan debitera tid för att betala preliminärskatten.
Man sitter och kortandas i två timmar och försöker ringa och avboka (men det är ännu för tidigt och vad ska man säga, ingen skulle ändå tro en) när det plöstligt kommer uniformerad personal och tänder upp. Jo, det tidiga morgonplanet åker nästan ingen med, så det är nästan alltid inställt och passagerarna blir automatiskt inbokade på flyget tre timmar senare istället. Visste du inte det?
Det är då man omprövar sina åtaganden och beslutar sig för att bara åka till orter som man kan nå med egen bil. Och det har funkat perfekt, men ska nu i princip omöjliggöras av EU. Vad ska man debitera för milersättning när dieseln kostar 40 kr litern? Men det är en ickefråga, ingen av mina kunder skulle ändå betala ockerpriser…
Vad har hänt? Det brukade vara mycket folk även på första turen från Kallax.
Behövs inte den kärran och besättningen på Arlanda för en ny tur därifrån?
Däremot konde det vara glest på kvällsturerna till Kallax.
Välkommen hem. Gratulerar att ni kunde genomföra resan. Apropå resor, hustrun och jag har besökt vår dotter i Schweiz. Även om det är trångt och otroligt massa människor överallt så fungerar allting OPÅKLAGLIGT, klanderfritt, Vi är efter 60 år bekantskap med landet fortfartande imponerade. Väl åter i Kastrup skulle vi åka till Helsingborg sent på kvällen med TÅG.
Redan ombord uppstår problemen med ideliga stopp. Strax söder om Kävlinge, ca fyra minuter innan, PARKERAR TÅGET MITT PÅ SPÅRET och lokföraren upplyser att han får inte köra vidare det har ”TRAFIKREGLERAREN” BESTÄMT. Parkera ett Göteborgståg på spåret på sträckan mitt i natten. Borde vara straffbart. Ingen svensk tågpersonal skulle få tjänstgöra utan minst tre (3 års) obligatorisk utbildning hos SBB Schweizerisher Bundes Bahnen. Lite apropå resor och kommunikationer som i CH är fantastiska. Ett under av precision.
Jag har åkt med Shinkansen I Japan ett antal gånger och säger bara: perfekt i alla avseenden, fast dyrt. Man får vad man betalar för. Betänk bara: från Kyoto till Tokyo går det på fredagseftermiddagar ett dubbelt tågsätt (12 fullsatta vagnar) var sjätte minut, alltså 120 vagnar i timmen. Alltid i tid plus/minus tjugo sekunder, perronger så rena att man kan sitta på dem i svarta byxor, utmärkt förtäring på stationen eller på tåget. Tyst, vibrationsfritt och snabbt. Småstäderna man passerar verkar att snurra som karuseller.
Första gången jag tågluffade, blev jag lite chockad över hur dåliga tågen var i Sverige i jämförelse med tågen i Europa.
Ett djävla skryt över hur bra RC-locken var och tekniskt avancerade. Jag kan bara såg tågresenär säga: Jag sitter för fan inte i loket.
Vi åkte arbetartåget från London söderut en tidig morgon på åttiotalet. Totalt nedslitet, träbänkar, nästan fullsatt, mest jobbare i trasiga kostymer. Men en fantasiskt bra ung konduktör och naturligtvis var baren öppen tidig morgon för a pint o’ bitter eller en liten whiskypinne…
Ett RC-lok axar utan vagnar att släpa på från noll till hundra på tio sekunder. Poängen är att hjulen inte slirar på rälsen, vilket var mycket vanligt under ånglokseran och begränsade den maxeffekt som i praktiken var möjlig att ta ut. ASEA var kanske världens duktigaste, även ledande inom kärnkraftsteknik (Asea Atom) till sossarna beslutade att man skulle FÖRBJUDA all beröring med kärnkraft i Sverige. Det gick ju bra, och de höga elpriserna nu är naturligtvis högerns fel…
Pingback: Hemma igen | ulsansblogg
Varför åka med ett islamiskt flygbolag ?
Mvh Sjöström
Ja, det kan man undra.Eftersom vi gjort resan med både Thai air och Singapore air tidigare ville vi prova om den skulle vara lättare att utstå med byte i Dubai istället för i Bangkok eller Singapore. Bekanta har lovordat dem. De var lite billigare.
Men det blir något av de andra bolagen nästa gång, om det alls blir någon nästa gång.
Jag som tyckte det var segt med 18 timmar till Vietnam inkl 2 hektiska byten i Frankfurt och Singapor.