När jag första gången besökte Nya Zeeland 1989 kändes det en aning omodernt och efterblivet jämfört med Sverige. Husen, villorna, höll ofta god svensk sommarstugestandard, inte mer. Vid rördragning gjorde rörmokaren på enlast möjliga vis. Vilket resulterade i att man aldrig kunde veta ur vilken kran det kom kallt eller varmt vatten. Inte heller märktes kranarna med blått/rött eller H/C och blandare hade ingen hört talas om.
Vägarna var enkla, smala, krokiga och även på huvudvägarna, som State High Way One var det vanligt med enfiliga lösningar, Single Lane bridge. Man kunde alltså inte mötas bil mot bil. Ett resultat av krokigheten och de enfiliga broarna var att det ofta var hastighetsbegränsningar i utförsbackarna och över broarna. Föraren möttes ofta efter en broöverfart av en brant backe och uppmaningen att återta hastigheten. Det kändes spefullt!
Vid besök både 2017 och ännu mer i år kunde jag konstatera att NZ nu känns modernt på de flesta områden, men att Sverige på flera sätt känns stagnerat. Det har ordnat upp rördragningen, blandare är relativt vanliga. Husstandarden har blivit bättre. Vägarna är rakare, motorvägar byggs i stor omfattning, enkelfilsbroar är ovanliga och förekommer endast på mycket lågt trafikerade vägar.
En gammaldags egenhet har de dock kvar. Det är spårskruv som är allenarådande för i princip allt som ska skruvas. Inte stjärnskruv, inte insex, och torx har de flesta kiwis aldrig hört talas om. Utbudet av skruv på en stor byggmarknad eller bildelsfirma är mycket påvert, sett med svenska ögon.
En brasklapp måste jag dock lägga med. Det finns en risk att socialisten Jacinda Arderns fem år vid makten, och då i synnerhet den stränga covidpolitiken har skadat landet mer än man kunde tro. Det rapporteras att rekordmånga unga flyttar ut från landet, främst till Australien, som dock var snarlikt sträng i sin covidpolitik. Kan NZ-politiker undvika Europas dåliga politik på områden som migration, klimat, beskattning och en del annat, har dock landet en ljus framtid trots sin litenhet och stora avstånd till allt.
Men i Sverige har inget hänt sedan 1989, ingen utveckling skett. Det är bara dumheten och dumheterna som brett ut sig. Om det beror på murens fall samma år eller på EU-inträdet några år senare ska jag låta vara osagt. Men faktum kvarstår, svenska politiker har ingen initiativkraft längre, inga idéer. Det kan vara så illa de upplever det meningslöst, för EU kommer att överpröva alla nationella idéer och regler.
Resultatet har blivit stagnation, smutskastning, beskyllningar, polarisering och trollfabriker. Inget av det är i grunden Putin eller Rysslands fel. Det är inhemskt svenskt och EU-tillverkat.
Intressant iakttagelse om byggteknikens utveckling! Jag har nu sedan snart femtio år tvingats att varje år renovera och uppgradera familjens bostäder, fast jag inte visste något om sådant på sjuttiotalet, men nu troligen blivit en äkta polymath (jack of all trades, master of none). Och när jag gör något skall det inte finnas ett spår av provisorium eller fusklösning. Det är ingen lönsam hobby, men meningsfull, och när jag måste anlita professionell hjälp så vet jag vad jag ska begära och kan beskriva alternativen och lösningarna.
Under främst sjuttiotalet byggdes småhus i en rasande takt, och medvetenheten om ”sjuka hus” fanns inte, inte heller några vettiga alternativ för våtrum eftersom de gamla badrummen hade nu blivit duschrum där husets ungdomar alltid stod tills varmvattenberedaren var tom på varmvatten. Och gamla badrum var ofta uppförda i stenhus, nya i fuktkänsliga trähus.
Oljekrisen 1974 spelade en stor roll när det gällde idéer om energibesparing, men det avspeglades knappast inte i husen som verkligen byggdes och idag kan man inte ens hitta något alls om skalhus eller solinstålningstabeller på nätet, fast det fortfarande egentligen är ganska viktiga parametrar vid alla byggen.
Utvecklingen har ändå varit bedövande. I slutet av sjuttiotalet fanns nästan inget att välja på när det gällde till exempel badrumsmöbler; men idag är de många byggvaruhusen nästan överlastade med alternativ. Våtrumsregler utfärdades av branschorganen och har ändrats många gånger under åren. De har blivit vettigare efterhand, men det finns fortfarande egendomligheter som bara ditkommit för branschföretagens bästa.
Just skruvar med alla alternativ som finns idag är ett typiskt exempel på utvecklingen, med långtgående anpassade produkter för sitt specifika ändamål, vilket jag under åren tacksamt utnyttjat eftersom det sparat arbete och ändå gett hundraprocentiga lösningar, och man tvingas knappast idag till ”byggfusk” eftersom det nu finns perfekta lösningar på allt, men det kan vara svårt att navigera bland alternativen, och byggvaruhusens personal är ingen som helst hjälp. Jag har främst mycket dåliga erfarenheter av utbudet och rådgivningen i svenska färgbutiker, och har i trettio år åkt till en norsk bedrift istället, där både produkter, rådgivning och priser är skyhögt mycket bättre än i Sverige.
Men hela tiden har man i bakhuvudet haft vetskapen om att ett småhus i USA uppfördes på mycket kortare tid och kostade hälften mot i Sverige. Hur var det möjligt? Jo, genom ett mycket mer rationellt byggande där man valt andra lösningar och material för att spara tid och pengar. Slutresultaten kunde alltså se billigare ut, och ägaren valde ofta att själv komplettera för att dölja till exempel fasader av plywood.
Innerväggarna är givetvis klädda med drywall (gipsplattor precis som i Sverige) men de monteras på en dag av en specialfirma, efter att en ”mätkille” varit på plats en dag och tagit alla mått, och när gipsmontörerna anländer är alla skivor måttskurna och märkta, ingen kapning behövs och man behöver bara städa en gång för att få bort det enerverande gipsdammet som måste sugas upp med specialdammsugare. Montörerna har skruvautomater och att dra fast en skiva tar en halv minut.
Nog har även svenska husleverantörer tvingats till att jobba mer rationellt, men det finns mycket kvar att göra. Det handlar förstås om konkurrens, något som förmodligen är mindre omfattande på NZ och som håller tillbaka både utveckling och prissättning. Har inte NZ långa perioder varit starkt socialistiskt styrt? Då finns i så fall en övertydlig förklaring till stagnationen…
NZ är som Sverige ett avlångt land med skiftande förutsättningar. De har långa kuster och i hela landet är relativt nära till kust oavsett var man är. Det ger mer fukt i princip i alla lägen året runt.
Styret var socialistiskt fram till mitten av 80-talet hur länge har jag inte koll på. Sedan blev det liberalt och framgångsrikt fram till Jacinda tog över. Nu är det liberalt igen. De konservativa är svaga i NZ.
Du missförstod min text, NZ har utvecklats mycket sedan 1989. Det är i Sverige stagnationen varit omfattande och bedövande!
Jag missförstod nog inte, det är roligt att NZ kommit i kapp, men de går aldrig förbi, och det gäller Australien också om de inte närmar sig Kina och Indien med en viss blygsamhet, men det är knappast varken australiensarnas eller nya zealändarnas starka sida.
Sverige har många verkligt starka och duktiga företag men en vikande marknad i Europa, beroende på invandringen, klimathysterin, ukrainakriget och flera andra förödande dråpslag som delats ut av EU och dess orimliga och fördummande expansionsplaner. Sverige har begåvats med två oändliga resurser som vi kan fortsätta att leva mycket högt på – skogen och malmen, och om vi bara kan hålla EU:s klibbiga fingrar borta så finns ingen bortre gräns för vår välfärdsutveckling. Varför skulle vi tycka synd om de andra, våra handlingar under krigen visar entydigt att vi struntar i konsekvenserna för andra folk bara vi kan hålla vår standard uppe i topp.
Det är alltid de stora marknaderna som drar med sig de mindre och perifera. Sverige har levt högt på att de sluppit undan båda första och andra världskriget, därför att de behövdes som materielleverantörer. Nu lever vi upp igen när vi levererar till Ukrainakriget, affärer är tydligen affarer och ska inte blandas ihop med moral och etik.
Försvinner USA som motor i världsekonomin måste vi vända oss till Kina med mössan i handen, vilket många redan gjort.
Europa räcker inte som marknad utan att vi måste skärn ner i välfärden och begränsa importen.
Sverige har inte utvecklats alls socialt eller politiskt sedan 70-talet. Det är min huvudpoäng.
Det är sociala krav, bekvämlighet, förutsägbarhet, med mera som drivit på förändringen av bostäderna. Förbättrad nationalekonomi har drivit på för högre vägstandard. Det är helt enkelt något anser önskvärt att lägga skattepengarna på.
Att byggstandard skiljer sig avsevärt mellan de två länderna kan till stor del tillskrivas det faktum att frost, även nattfrost inte existerar eller är mycket ovanligt i stora delar av Nordön, som är den mest befolkade.
En annan självklar faktor är att de ärvt eller fått med sig mycket av byggtänkande från England.
Svårt att ta till sig (att Sverige stått stilla sedan sjuttiotalet) men allmänt sett nog tyvärr sant. Vi hade redan nått ganska långt, så många mer outvecklade länder (som NZ) har med tiden kommit i kapp, men har nog ändå svårt att gå om.
Vi hade två rejäla ekonomiska kriser (löntagarfonderna ca 1976) och den stora valutaspekulationen signerad George Soros (ca 1992) som egentlien påverkade min egen anställning ganska negativt vid båda tillfällena, och jag tvingades att byta jobb men det är kanske därför jag har vant mig vid att hitta mina egna vägar och ”plocka russinen ur kakan” på ett sätt som gjort att jag inte har uppmärksammat samhällets stagnation i Sverige speciellt mycket, och det gäller nog flera av mina vänner också, även om nog alla har haft problem men övervunnit dem.
Allt handlar om jobben och storindustrins vara eller inte vara, för runt stora industrikomplex finns underleverantörer i upp till fem led, även för de anställda som banker, bilförsäljare och mäklarfirmor som är starkt beroende av att storföretaget drivs med god lönsamhet och har ständiga expansionsplaner.
Vid minsta störning i ett lands ekonomi, håller dock storföretaget andan ett slag och hårt i sina investeringsmedel, vilket förstås påverkar alla andra ganska avsevärt. Och inte förrän allt har stabiliserats igen kommer samhället åter att blomstra. Om det dröjer åker Europakartorna fram i styrelserummen – vilka alternativ finns?
Jo, det är väl så att svensk och nordisk byggstandard varit på toppnivå jämfört med de flesta andra länder, säkert beroende på klimatet? Sedan att husen arkitektoniskt i Norden ser ut som Funkis 2.0 eller som man kallar det ”ny-sunkis” med hus utslängda på måfå på gräsmattor t o m i centrala lägen är en annan sak. Angående småhus i USA så är de oftast byggda av billiga material och ansågs vara slit o släng…Billigare att riva och bygga nytt än renovera. Storbritannien ligger kvar på stenåldern när det gäller bostadshus och tvåglasfönster anses fortfarande som något nytt då de flesta gamla hus ännu bara har englas.
Har ni överhuvudtaget bläddrat i en småhuskatalog eller besökt en husutställning? Har finns garanterat allt för alla idag. Det största historiska problemet före 1980-talet var att alla egnahem (som detta inlägg gäller) naturligtvis måste finaniseras med banklån vilket på den tiden i princip alltid skulle godkännas av Riksbanken eftersom ingen lokalbank kunde bevilja något lån till dig utan att få sina samlade utlåningsvolymer godkända av dem.
Och för att hålla nere totalsumman som behövdes ville banken veta var pengarna från en tidigare försäljning av en bostad eller bostadsrätt fanns, för de skulle användas för att minska lånebehovet och inte gå till till exempel bil- eller båtköp.
Och det var absolut nödvändigt att det tjugoprocentiga ”Statliga lånet” beviljades eftersom räntan på det var låg och ett hus ansågs osäljbart om det inte fanns några statliga lån i finansieringen. Problemet var bara att för att ett statligt lån skulle beviljas, kunde bostaden inte vara försedd med några lyxdetaljer utan bara följa en trist basstandrad. Den som idag retar sig på den socialistiska statens klibbiga fingrar har knappast läst listan över detaljer som var förbjudna om man skulle beviljas ett statligt lån där bland annat kaklat badrum, köksö, separat förhöjd inbyggnadsugn och mycket mer specificerades som ”lyx” som inte passade i ett svenskt hem.
Även efter den tidpunkt när bankerna tilläts bestämma själva vilka lån som betalades ut (under åttiotalet) fanns listan över lyxdetaljer kvar i fastighetsdeklarationen och varje detalj som klassades som lyx höjde den förhatliga skatten. Om man nu var ärlig, många struntade bara i att fylla på med kryss eftersom det alltid var möjligt att hävda att man till exempel nyligen själv hade kaklat badrummet. Kanske staten indirekt varit orsak till den stora hemmafixarvågen sedan dess? Fan tro’t!
Visst har svenska statens egen välmenande men dominerande kontroll över svenskarnas välfärd minskat på många områden, fast dess roll i mångt och mycket tagits över av överstatliga organ som EU. Och blivit långt mer förödande; de gamla reglerna ses bara som pliktskyldiga kontrollförsök när vi tvingats in i samma existensiella tänkande som de många krigsdrabbade länderna i Europa haft och fortfarande har. Vårt avskiljda hörn av världen har alltmer hamnat i internationell hetluft, fast svenska folket hela tiden fåfängt spjärnat emot fast det inte funnits någon som har lyssnat.
Invandringen är spiken i kistan eftersom den inte är reversibel utan en dödsdom. Vi gamlingar sprattlar ännu en tid, men det är våra barn och barnbarn som blir de verkliga offren och helt i onödan drabbas av en usel eftergiftspolitik som knappast hade varit möjlig på den tid folkhumorn kallade nybyggda egnahemsområden för ”Svältåsen” eller ”Hungerbyn”.
Gustaf II Adolf kämpade bland annat för att ge Sverige ”lättförsvarade gränser”. De har vi fortfarande kvar, men utnyttjar inte fast de behövs mer än någonsin. Men att tvingas visa passet i tullen anses nu som ett brott mot mänskligheten.
Men fortfarande gäller att bostadsbyggandet gjort stora framsteg sedan alla restriktioner lättats, men att urvalen i det omfattande utbudet blivit svårare och kräver god insikt i många komplicerade frågor för att man inte ska ångra sina beslut. Men all kunskap finns tillgänglig på nätet för den som vill veta, och som vanligt gäller: man får vad man betalar för. Det visste de gamla sossarna också…
Dessa pärlor till båda dam och bil finns på Nya Zealand:
https://youtu.be/gRuMGKNcscE?si=sjzhgpsqEOYL8Gde