Vi talade för något decennium sedan om cocooning, alltså att dra sig undan världen, sitta hemma och glädjas åt myset i den egna vrån. Av många betraktat som en psykologisk, huvudsakligen pessimistisk respons på en skrämmande värld. Det kan kanske ligga något i det.
Nu lanseras en ny våg av cocooning, fast man kallar det inte så. I namn av grön omställning, naturetisk asketism eller vad man nu kan likna det vid, ska vi dra oss undan en skrämmande klimatapokalyps och leva med minsta påverkan på vår omgivning i så kallade 15-minuters städer. De kallas så för att allt man behöver ska finnas inom 15 minuters promenadavstånd från hemmet. Men det är egentligen inget nytt, bara cocooning i ny moderiktig grön kostym.
Samtidigt har vi en indignerad debatt om köpladorna utanför städerna. Å så fult, säger folk. Å så hemskt med döda centrum i städerna. De inser inte att det finns två sorters människor i Sverige Vi har de som gillar att vara självständiga, fixa sina egna grejer så långt det går. Det är vi som har bil, och då en bil med dragkrok, för vi kan backa med släp och gör det då och då.
Den andra gruppen är till exempel högre tjänstemän och kulturarbetare som inte vill bli besvärade med hur saker och ting fungerar. De har tummen mitt i handen och vill bli betjänade och betalar gärna för service av allt de inte klarar själva, det vill säga nästan allt. De vill bo centralt i staden, gå dit de ska, eventuellt cykla. Bil vill de inte alls ha. Lämnar de staden är det för att åka kollektivt till centrum i en annan stad.
Politiken styrs idag av den senare gruppen, ty den innehåller majoriteten av mediafolket. Hur illa det går för majoriteten kan visas med några exempel. Efter Länssammanslagningen i Skåne är Kristianstad inte längre en residensstad. Många positioner för högre tjänstemän finns inte kvar på orten. De som är kvar kvar förmår inte betala för en levande innerstad. Centrum förfaller. Samtidigt har stora etableringar gjorts på handelsområden utanför staden, som Härlöf, Vä och C4. Bra för de som bor utanför centrum och i kranskommunerna. Den enda kvalitetsbutik som finns kvar i Kristianstad centrum är Systembolaget, som där har sin mest välsorterade butik. Det går emot deras policy att ha lika välsorterad butik på storhandelsområdena. Men de styrs ju helt av politiska beslut och inte av marknaden.
Ett annat exempel är sammanslagningen till storreginonen Västra Götaland, med Göteborg som huvudort. Det kommer bli så bra, sa tillskyndarna. Det blev det inte alls! Det kan de som bor i Skara, Åmål, Uddevalla och andra orter intyga. Det blev längre till all makt, längre till kvalificerad sjukvård. Skattefinansierade projekt hamnar allt mer i Göteborgs närhet. Där vill de högre tjänstemännen isolera sig i centrum, Tjöteborrg, Muteborg eller vad det allt oftare kallas är ju så fiint. Nu kostar det till och med pengar att bara köra förbi staden med bil på statens motorvägar med Europanummer.
”Den andra gruppen” är de vars åsikter blir omskrivna och i värsta fall styrande. Men de är långt ifrån en majoritet och dess åsikter är bara baserade på hörsägen och modetrender som vi egentligen klarar oss helt utan. Det är bara någonting som de fyller sina trista liv med men som inte är verklighetsbaserat. De gör två generella misstag i sina profetiska framtidsbetraktelser: dels har de mycket vag uppfattning om storleksordningar, och dels kan en ändå rimligt relevant iakttagelse inte få stanna där, utan måste spinnas vidare till absurda nivåer fast ingen har kunnat ens bekräfta grundantagandet.
Vi som bor mera lantligt vet av lång egen erfarenhet att nästan hela Sverige och för den del hela västvärlden ser ut och fungerar som det gör på grund av personbilar och lastbilar. Det går inte att ens antyda att dessa ska bort utan att samtidigt dödförklara en stor del av svenska folket; de många som med sina skatter betalar uppehället för de få i innerstaden som inte kan eller får ha en bil, och vars hela tillvaro skulle slås i spillror när bilen förbjuds.
Om dessa ”priviligierade” anser att en symbolisk droppe farligt gift i världshaven ändå alltid är en onödig droppe gift (vilket är sant) men sett i ett något större sammanhang så är nog problemet med giftdroppen helt försumbart. Den uppstår som en tråkig biprodukt därför att processen som skapar den ses väsentlig och till stor nytta för oändligt många människor i vår kultursfär.
Jag har nog aldrig åkt till eller från jobbet utan ”bagage” det vill säga en portfolj med matlåda, kalender, ritbestick förr, laptop senare, anteckningsblock, handböcker, normer och föreskrifter, laddare till mobil, m.m. och avståndet mellan de olika bostäderna och jobben har varierat mellan en (1) kilometer till 40 km enkel resa. Det hade inte varit enkelt att frakta portföljen på en cykel.
När jag tvingades åka kollektivt ibland pga. bilreparationer tog det dubbelt så lång tid och med portföjen i handen blev jag uttittad i bussen varje resa; folk stirrade ohämmat på mig med halvöppen mun och trögtänkte: fortkörning eller rattfylla?
Med bilen gick jobbresorna alltså på halva tiden och eftersom jag passerade åtminstone två eller tre köpcentra så stannade jag där många dagar på hemvägenför att handla livsmedel eller annat. Portföljen låg kvar i den låsta bilen, och om jag stannade på flera ställen så lastades förstås de köpta varorna successivt in i bilen.
Det var heller inte ovanligt att arbetskamrater som bodde efter vägen och blivit utan bil samåkte med mig.
Mycket ofta från mitten av nittiotalet användes ofta den nya mobiltelefonen med handsfree i bilen, på morgonen för att stressfritt planera dagen med kollegor som reste på samma sätt från annan ort, och på kvällarna att ringa till familjen för att samordna inköp och undvika missförstånd med barnen. Eller för att beställa tid hos tandläkare eller serviceverkstad för bilen. Ändå, det allra viktigaste med mobilen när den kom var säkerhetskänslan; att kunna larma räddningstjänsten om man såg eller hamnade i en trafikolycka, eller ringa på bärgare om den egna bilen strejkade.
En av mina bilar körde jag till 36000 mil, därför att det fanns en suverän märkesverkstad nära mitt jobb. Om jag var tvungen att lämna den där så kunde jag gå till fots sista biten. Men jag behövde inte alltid, ringde jag från bilen var jag alltid välkommen direkt och bilen fixades på högst en halvtimme.
I en buss får man inte använda mobilen, ridå. Och vid den arbetsplats jag varit längst på fanns ändå ingen busshållplats efter genomfartsleden. Tusen anställda och ändå ingen busshållplats… sug på den!
Ett liv utan bil hade varit torftigare och jag hade inte kunnat välja arbetsplats på samma sätt. Familjelivet hade varit ännu torftigare, vi gjorde bland annat tjugofem fjällresor med barnen, och kunde inte alls ha skaffat ett sommarhus på västkusten senare.
Våra barn har haft mer begränsade möjligheter hittills, och det ser knappast ut att bli bättre framöver… man frågar sig varför?
Maktgalna byråkrater och politruker måste hållas kort annars slutar det i katastrof! Sen är det väl så att politiker och deras politruker på olika håll i landet åker taxi på skattebetalarnas nota och inte kollektivt? Angående Kristianstad så är utvecklingen liknande även i större städer som Borås, Jönköping, Växjö, Gävle som exempel? De centrala delarna i de flesta städer tas över av svartjobbande restauranger och pengatvättande pizzerior medan handeln sedan länge flytt dyra hyror och brist på billiga parkeringsplatser till externa köpcentrum där bilen kan parkeras utan nitiska parkeringsvakter snokande runt.
Exakt, det gäller i högsta grad min gamla hemstad Karlstad också.
Pingback: Grön Cocooning | ulsansblogg
”Maktgalna byråkrater och politruker måste hållas kort annars slutar det i katastrof”
Oh, jag är så nyfiken på HUR de skall hållas kort?
Så länge din granne kan plundra dig, mig och alla andra på någon form av egendom och kalla det för SKATT med hjälp av en röstsedel lär det inte bli någon ändring!!!
Svenska folket måste och kommer att avstå från s k socialistisk VÄLFÄRD, välståndet håller på att gå upp i rök. Krigshetsare som Hultqvist, Bildt, Kristersson bäddar för det.
Jag inbillar mig att dom inte vet om det!
Det är det stora mörkret i människans liv. Livet är begränsat i tid, och allt du har lärt dig försvinner med dig. Förr, när när flera generationer bodde på samma gård kunde kunskapen gå i arv, nu kommer ingenting att kunna förmedlas och även de enklaste och självklara rutinerna måste förklaras av en lärare som du som sakkunning aldrig får träffa. De unga har ibland storvulna planer som måste genomföras till varje pris, annars måste vi dras med den gamla förlegade tekniken som du fick nöja dig med. Vad de inte alls förstår är konsekvenserna av det nya sårbara samhället, något man var medveten om förr. Det behövs bara att någon knäpper med fingrarna så är vi utan kommunikationsmöjligheter och kommer inte åt våra pengar (om inte bedragare snott dem). Vi kan inte ens åka vart vi vill med en elbil. Om man förr inte visste vad man skulle ta sig till så gjorde man inget. Nu gör man ändå något – fel.
Har du något annat recept än att revolution Samuel? Svenska och västerländska politiker och politruker ser gärna att man i andra länder genomför s k ”färgrevolutioner” men ve den som försöker göra samma sak i den korrumperade västvärlden som styrs av den globala ”liberala” fascismen som anses vara den optimala formen av ”demokrati” som resten av världen ska tvingas införa med ”färgrevolutioner”, sanktioner och direkta krig. Man kan väl säga att det gått ”så där” för globalisterna men de har enorma resurser och ”jobbar” envetet.
Kan med heder i behåll intyga att min hemstad/kommun sållar sig till åvan nämnda ! En stad i ”förfall” vill jag säga , en stad som jag undviker in i det längsta Karlstad . Föredrar Filipstad eller Kristinehamn då jag bor mellan Karlstad , Filipstad och Kristinehamn i det vackra Väse .
Mvh Sjöström