Centerpartiet under ledning av Torbjörn Fälldin, först som vice partiledare och sedan som partiledare 25% i både 1970 och 1973 års riksdagsval. Bättre än så blev det dock aldrig. Centern körde fast i detaljer och interna revirstrider. Inte blev det bättre av sossarnas trollverkstad sökte efter centerpartister som kunde misstänkas ha varit nazianhängare innan kriget, och fann några. Media körde sitt drev om detta, men skrev inget om alla de sossar som man visste redan hade då hade haft nazisympatier.
Efter Fälldin kom Karin Söder, vars enda bestående merit är att hon stängde systembolaget på lördagarna. Därefter blev Olof Johansson, en av Göran Persson närmaste vänner partiledare för C. Efter honom Lennart Daléus, Maud Olofsson, Annie Lööf och nu Muharrem Demirok.
Redan år 1988 hade en del centerpartister i Sjöbo, med Sven-Olle Olsson i spetsen fått nog av överföringen av svenska skattepengar till utlänningar som strängt taget inte hade någon rätt till dem. Att dessa befann sig i Sverige och mottogs med öppna armar av svenskt vänsterfolk fick dem att utlysa en folkomröstning att hållas i samband med valet samma år.
För det uteslöts Olsson ur partiet varpå han grundade Sjöbopartiet som inte blev någon succé. Han återkom senare till politiken 2002 då ha stod på SD rikdsagslista.
Av de 25% centern hade på 70-talet återstår idag i runda slängar 5%, medan SD har 20%. Alla SDs röster kommer inte från C, men jag misstänker att ett oredovisat stort antal röster faktiskt gör det.
Hade C valt att följa Sven-Olle, eller åtminstone hans linje, hade de kunnat vara tillbaks på 25% idag och ett borgerligt regerande med krafttag hade varit möjligt. Det är ett av tydligaste exemplen i svensk historia på missade tillfällen!
Idag när politiken i praktiken handlar om frågor som blivit oss pådyvlade från EU med flera överstatliga odemokratiska organ spelar det nästan ingen roll längre vilken partifärg de etablerade svenska grupperingarna har på en höger-vänsterskala. Och det är lika bra eftersom de ändå inte har en susning om vad medborgarna egentligen tycker, och om de tvingas lyssna för ett ögonblick så gör de sedan precis tvärtom för att visa handlingskraft.
De medborgare som fortfarande går till valurnorna vart fjärde år är också i stort omedvetna om på vilket sätt olika partier skiljer sig åt, vilket kan betyda att de som inte röstar har förstått bättre och struntar helt i de blå dunsterna via svenska massmedia. Valet är dessutom bara rådgivande, talmannen utser vem som blir statsminister.
Av de som röstar är mer än femtio procent kvinnor, som aldrig skulle rösta på en partiledare som ser elak ut (som Vladimir Putin), men gärna på den som ser trevlig ut och verkar snäll.
Jag följer utvecklingen i Storbritannien med intensivt intresse, dels för sitt stora allmänna nyhetsvärde, dels för att den politiska situationen där snart är här, när varken invandrare eller urinvånare har något alls att se fram emot utan bara mer hardship (fast våra ledare verkar mindre psykopatiska och bara är handlingsförlamade). Det är i Storbritannien man en gång i tiden författade Magna Charta, där det fastslogs en gång för alla att kungen stod under lagen precis som alla andra medborgare, vilket har anammats som politiskt rättesnöre i hela västvärlden inklusive USA och varit grunden för vårt stora försprång och ledande position.
Nu har vi alla tagit emot ett stort antal invandrare från kulturer där ledarna gör som de vill med sina undersåtar, och som inte förstår skillnaden. I England/London kan man inte få stopp på massinvandringen trots att de lämnade EU för flera år sedan, vilket har urholkat dess nationella ekonomi till bristningsgränsen och där de mest utsatta som vanligt känner av restriktionerna mest.
Mitt i detta existentiella jätteproblem fortsätter oberört klimataktivisterna att hävda sina omöjliga nollvisioner fast de problem som redan uppstått (och kommer att öka drastigt i den nära framtiden) kommer att göra levnadsförhållandena odrägliga för de flesta, där ungdomar som inte hunnit bestämma sina livsvägar ännu är de mest utsatta. Det spelar härvid ingen roll om de accepterar invandringen eller inte, eftersom de som i ett normalt samhälle blir arbetsgivare drar sig undan när kalkylerna inte går ihop när folket inte har råd att handla.
Vad vi måste göra akut för att återskapa framtidstron i Sverige:
1. Stäng gränserna, inför passagekontroll som i Sydostasien.
2. Hjälp ekonomiskt de de invandrare som inte ser någon framtid i Sverige att flytta tillbaka, oavsett om de har jobb eller inte.
3. Skicka tillbaka de som kom hit illegalt, eller med flyktingstatus eftersom kriterierna för att vara flykting inte gäller längre.
4. Inse att nollvisionen är omöjlig så länge flyg och skeppsfart är beroende av olja, förmodligen all tung lastbilstrafik trafik också.
5. Utan personbilar stannar Sverige och ta därför bort alla datum för ”utfasning av fossilbilar” och låt folk själva bestämma.
6. Sluta med den löjliga reduktionplikten, som bara kostar pengar.
7. Ge tullen befogenheter och teknik för att spåra alla knarkleveranser, som nu verkar helt obehindrade.
I Ryssland gillar både kvinnor och barn Vladimir Putin.
På trettiotalet var i stort sett alla chefer nazister i Sverige! Tyskland som lämnades i ruiner efter första världkriget hade (på senare tid erkänt) alldeles för stora krigsskadestånd av betala till vinnarna och kämpade med en jätteinflation, som de lyckades få bukt med och såg sågs av många i Sverige som en förebild. I slutet av fyrtiotalet i fabriken nära mitt föräldrahem fanns en chef som gick omkring i uniform med höga blanka stövlar och ett ridspö i handen och skröt om att han var nazist. Enligt ryktet gick ruljansen lysande…
Så cheferna var nationalsocialister på 1930-talet. Ser du likheten med dagens chefer; kommunister och socialister?
Få chefer eller företagsledare som gillar kapitalism vågar yttra sig om det.
Lustigt att allt destruktivt vinner mark medan sunt förnuft är totalt ignorerat.
I USA klagar de nu på att Kamala Harris inte vågar ställa upp på intervjuer. Det ska vara nedgraderande för henne. Haha, det som är nedgraderande är de som tänker rösta på ett sådant stolpskott.
Tänk er Centerpartiet med 25 % och Annie Lööf som ledare för partiet. Hu, vilken rysare.
Med den politik som centern anammade efter Fälldin torde den risken varit obefintlig! Kommer ihåg Olof Johanssons frivolter med Öresundsbron där centerns fördröjande av brobygget med ca 1 år kostade ca 300 miljoner för skattebetalarna…”Demokrati får kosta” sa Olof Johansson när han konfronterades av en journalist på den tiden när kostnaden uppdagades. Ja, det fanns journalister på den tiden som gjorde sitt jobb!
Olof Johansson intervjuades i TV efter att beslutet att bygga Öresundsbron hade klubbats. ”Jaha, det blev en bro trots dina protester!“. Ja, det var ju synd att det inte blev en tunnel!” ”M-m-men, hade du godkänt en tunnel? Var du inte emot hela idén med en fast förbindelse till Danmark?” ”Nej, inte alls, men jag förordade en tunnel hela vägem, som danskarna vill ha och nu kommer att bygga.”
Han hade rätt! Bron är en styggelse, speciellt när man ser den från den danska sidan. En ständig påminnelse om svenskarnas förmåga att göra politik av skitsaker. Nästa fasta landförbindelse blir inte Helsingborg-Helsingör eftersom danskarna inte vill bygga en ny m otorväg från Helsingör till Köpenhamn och förstöra ett av Själlands finaste områden, utan måste gå från exempelvis från Landskrona direkt till Köpenhamn, och det blir givetvis en tunnel. Den nya tunneln till Tyskland från Lolland blir väl snart invigd och då ökar trafiktrycket märkbart. Tyvärr klarar inte Öresundsbron en ökad trafik, och varför måste den tunga trafiken till Norge och till Göteborg och Mälardalen ändå till Malmö? Hur många år kommer det att dröja innan svenskarna får tummen ur röven?
Hade övriga Sverige fått en chans att rösta i de frågor Sven-Olle frågade lokalbefolkningen om hade Sverige sett helt annorlunda ut.
Men den verkliga skandalen med ”moderatkvinnan”som mer eller mindre fick offra sitt liv för att uppnå status av nationalhjälte är totalt bortglömd.
Vi bodde på ”sydslätten”den gång det begav sig och jag har sällan skämts så våldsamt som över ”moderaternas” beteende.
Bildt, Dinkelspiel m. fl. för att inte tala om förrädaren Strömmer har knappast rosat marknaden