Var ska vi börja och vad ska vi dra för slutsatser? Vägens idé är, som jag sagt flera gånger, att göra samfärdsel och transporter så enkla rationella och smidiga som möjligt. I en ideal värld skulle det betyda gott om raka och breda vägar med fri fart. Så som internet fungerar och tillåts fungera.
Men så får aktivister i byråkratin för sig att så kan vi inte ha det, då far ju folk precis som de vill, på eget initiativ, helt utan myndighetskontroll. Låt oss ta till trafiksäkerhet som argument. Allt som kan minska flödet och trafiksystemets genomsläpplighet, det ska vi göra. En av de första i detta ärende var trafikdirektör Claes Tingvall, hastighetssänkningar var hans främsta vapen. För färre dödade och skadade i trafiken, givetvis.
Andra aktivister på Trafikverket och Transportstyrelsen hittade på vajerräcken, fartkameror och krokiga vägar. Ja, minns ni inte det? På 90-talet var ett viktigt mantra krokiga vägar, för att förarna inte skulle somna och köra ihjäl sig. Tillsammans med låga hastigheter var det närapå ett osvikligt recept för att få förarna somna, av uttråkning.
Nu när vi har vajerräcken och 2+1 vägar och de blir fler hela tiden, då kommer de på att vi måste ha fler epa-traktorer på vägarna. De korkar igen effektivt och trafikhyfs att köra åt sidan för att släppa fram andra har de inte.
Det senaste är gnällspikar och poliser som ogillar bilister som sprider ut sig på de få snuttar tre- eller fyrfilig motorväg vi har, främst i Stockholmsområdet alltså. Enligt lagen får man välja andra körfält än det längst till höger när det är risk för köbildning. Så långt är det upp till föraren själv att bedöma när de det är lämpligt. Men enligt gnällspikarna och polis samt domstolar ska höger körfält först vara välfyllt innan man får välja annat. Undantaget är vid omkörning.
Vad dessa inte begriper är att bilarna sprids ut på flera filer minskar de avsevärt risken för köbildningsolyckor, alltså seriekrockar. Men nej, sådant ska motarbetas.
Vidare kan nämnas blomlådor, farthinder och annat som stör trafiken. Nu senast såg jag i skånska Lönsboda att kommunen spärrat av en gata så att trafiken leds genom centrum med avsmalningar och annat, istället för ett par hundra meter genom ett villaområde.
Åk kollektivt, säger de. Det är det säkraste för er själva och det bästa för miljön. Men tågen dras med ständiga förseningar och trafikstörningar. Biljetterna blir bara dyrare och tågens standard och service bara sämre. Det är som om de inte vill att vi ska kunna ta oss nånstans alls. Som om vi inte ens ska orka tänka oss att åka nånstans.
Varför är det så tror ni? Det enklaste svaret är att det hela är ett sätt göra tanken på 15-minuters städer passabel hos kreti och pleti.
P.S (Inom parentes ser jag parallellen mellan flera trafikmoment där föraren har frihet och ansvar att välja den säkraste lösningen, men blir straffad av paragrafryttare, och exempelvis likheten med möjlighet till skyddsjakt på varg i omedelbar anslutning till ett angrepp, men djurägaren av paragrafryttare ändå tvingas kontakta LST först för tillstånd. Eller alla äganderättsliga friheter som kringskurits av allemansrätt, strandskydd, biotopskydd, skogsvårdskrav och annat.)
Det du beskriver i inlägget är kort och gott en SOCIALISTISK TÅLIGHETSTEST inför kommande HOLODOMOR.
Vetenskap, kunskap och sanning är inget som hyllas och vördas av en äkta troende socialist. För honom räcker ALLEMANSRÄTT!
Jag tog körkort när det fortfarande var fri fart på alla vägar utanför tätorter, vilka ändå bara markerades med en speciell skylt, och där man förväntades att hålla igen. Körläraren mässade: farten bestäms av Trafiken, Väglaget och Bilens och Förarens Kondition. Lysande, för det gäller förstås i högsta grad fortfarande men officiellt bara av vilket maxfart som anvisats på varje vägavsnitt, men som varje bilist av ren självbevarelsedrift måste komplettera med de gamla reglerna. Officiellt har myndigheterna tagit över ansvaret och anvisat så låga hastigheter överallt så ingen bilist själv ska behöva bry sin lilla hjärna med att fundera på hur fort han borde köra på ett visst vägavsnitt. Bilarna har försetts med farthållare och hastihetsavläsning, nu med obligatorisk varningssigal, snart tvingande ihopkopplade så att det inte ska vara ens möjligt att köra fortare än vad myndigheterna i sin strävan efter totalitär lydnad eftersträvar. Och det finns till och med självkörande bilar i USA, ofta med en förare i djup sömn bakom ratten eftersom bilen hittar hem själv.
Men hastighet är knappast den viktigaste säkerhetsparametern, långt viktigare är förarens vakenhet och uppmärksamhet. Dessa parametrar saboteras effektivt av de nya bestämmelserna och gör bilägandet mindre intressant, vilket först kommer att påverka våra mindre samhällen drastiskt på alla sätt som tänkas kan med kraftig recession som följd. Får jag skaffa och använda en packmoped? Nja, bara om den har eldrift…
Fortfarande kan den som vill köra rejält fort också göra det, medveten om alla fartkameror och ställen med avkörningsmöjligheter där polisen brukar ta in fortkörare med mobil fartkamera. När jag kör lagligt (varje gång hustrun är med) blir jag ständigt omkörd av sådana bilister, men jag har hittills aldrig haft några problem med dessa, men alltid dagligen problem med alla som till varje pris vill vara laglydiga och därför skapar ideliga incidenter som bara tack vare de uppmärksamma fortkörarma undviker att utvecklas till olyckor. Jag jobbpendlade i tjugofem år på en snabb motorväg, och åkte man tidigt var det i stort sett bara andra jobbpendlare i de andra bilarna och då gick det undan ordentligt… och råkade man någon gång köra samma vägsträcka en söndagseftermiddag gick det istället i lusfart och det kunde lätt ta dubbla tiden att åka samma sträcka fast trafiktätheten var ungefär den samma.
Så där har vi hamnat efter många års ökande välvilja från allt fler byråkrater över våra huvuden; men det kokar snart över och kanske exploderar när alla säkerhetsventiler till ett fritt liv har pluggats igen av alla nya välmenande myndigheter. Kvar blir ett slaveri som bara de allra rikaste klarar sig ifrån…
Dessa livsfarliga EPA (APA?)-”traktorer” som framförs i 30 när polisen inte är i sikte är en styggelse! Jag har sett bara några år gamla bilar som byggts om till EPA (rena slöseriet) och som med det mesta fuskas det ordentligt då många av dessa fordon lätt kan köras i motorvägsfart av en rudimentärt utbildad 15-åring bakom ratten fylld med fulla ungdomar som hejar på för att köra fortare! Men trafikbyråkraterna kommer inte att ändra något då dessa EPA-ungdomar inom snar framtid ska rösta fram MP, S osv kvar vid makten. Det gäller att hålla valboskapen nöjd oavsett konsekvenser…
Det är inte EPA-traktorer utan A-traktorer. Dessutom går de ganska lätt at bygga om till vanlig personbil igen då ägaren fyllt körkort.
Icke desto mindre ska de bort från vägarna!
Det egendomligaste är tt de inte har några registeringsnummer; skylthållarna är tomma.
A traktorer måste ha en registreringsskylt framtill på fordonet. Den ska vara väl synlig enligt samma regler som gäller för personbilar. En A traktor får inte ha en registreringsskylt på baksidan av fordonet. Man kan ha det om man vill, men det är inget krav.
OK! Med det borde ha varit tvärtom, framskylten hinner man aldrig se i 150 km/h…
Håller med.
Eftersom de betraktas som traktorer så har de skylten fram vilket alla traktorer har. Dock är det, som jag tidigare påpekat, inte förbjudet att även ha en skylt baktill.
Som motorcyklist älskar jag kurviga vägar och undviker raka, enformiga och därmed oerhört tråkiga vägar. Stationära fartkameror är inget som en motorcyklist behöver bry sig om. Mobila fartkameror bör man däremot passa sig för, dock är de lyckligtvis försvinnande få där jag oftast kör. Något annat som varje motorcyklist måste passa sig för är alla ouppmärksamma bilister och de är tyvärr alltför många.
Har du någonsin åkt vägen mellan Säffle och Värmlandsnäs sydspets? Det är den krokigaste jag känner till…
Ja, den är krokig.
Nej där har jag inte kört men tack för tipset!
Prova
https://www.vastsverige.com/dalsland/artiklar/sveriges-vildaste-mc-vag/
Ja den vägen är verkligen kurvig. Stort tack för tipset!
15 minuters städer.
Ja, observera mängden logistikbyggnader som byggs upp i anslutning till städerna på de större vägarna och industriområden nära städer.
Ett fenomen som kan ha rent affärsmässiga grunder men man kommer osökt in på logistik – och 15 minuters städer.
Bra påpekande!
En flaskhals är att dagens bilister inte lärt sig köra om. Detta bidrar till snigelfart och frustration. Hur svårt kan det va? Tänker man till lite så genomsyras våra liv numera av rädsla, att vara rädd för allt. Omedvetet tar vi in högre auktoritets mantra om säkerhet, säkerhet och åter säkerhet. Hela tiden skall alla bara rädda för någonting. Man kan ju dö för tusan.
I min aktiva roll ute i olika industrier har numera ”säkerhetschefen ” på dessa industrier glada dagar. Säkerheten går först i alla lägen med oändliga interaktiva webbkurser innan du ens når din kontakt som i sin tur blivit formad att lyda. Riskbedömningar för småjobb snor massor av tid. Inte ens att gå upp på en stege nån meter eller två accepteras utan riskbedömning och ev fallskyddsutbilning, liftutbildning, traversutbildning, å mkt mer. På vissa industrier kan du inte ens gå till din kontakt utan skyddsglasögon och hjälm – utomhus. Snackar vi tid som går bort i säkerhetens namn så blir det myyyycket
Vad vill jag ha sagt ? Jo, fenomenet rädsla, säkerhet , är en agenda som finns där , men som vi knappt uppfattar. Vi formas att ” lyda” . Bilar idag är överösta med säkerhetssystem som personligen gör mig galen men som givetvis – återigen – formar oss till att lyda – i rädslans namn. Snart är bilarna självstyrande och vi låter det ske – full kontroll av oss alla. Alla system som sakta implementeras i bilen ”mjukar upp” oss.
Att lyda är agendan och vad är då bättre än att göra oss alla rädda för allt. Vän av ordning kontrar med att det sparar många(?) liv och skador. Javisst, men tänk ett steg till.
Förresten ; har ni noterat att man svårligen kan nyttja helljuset i mörkret pga att alla vägskyltar ( drösvis) återreflekterar ljuset till den milda grad att det blir kontraproduktivt?
Bra tillägg! Bevisar väl den gamla insikten att människan är lat. När det är bekvämare att lyda än att tänka själv är det många som nöjer sig med att lyda, blint.
Bilister som inte kan hålla avstånd till bilen framför är ett stort problem. De bildar kolonner, så när man ska köra om är det inte bara en en bil utan flera.
Ett evigt och olöst problem är omköringar på alla tvåfilsvägar med mötande trafik. Jag har alltid trampat gasen i botten då, eftersom bilarna på sextiotalet knappast var övermotoriserade och om man körde ”för fort” på frifartstiden var det en ickefråga; först nuförtiden har det blivit ett verkligt problem; och jag ser varje vecka bilister som efter en föredömligt rask omkörning hamnar framför en av alla dessa otaliga fartkameror, eftersom de är ovana vid detta vägavsnitt, och fartkamerorna ofta är lömskt och försåtligt placerade på ställen där många vill köra om.
Med min trötta gamla SUV kommer jag ändå lätt upp i hundrafemtio innan jag är tillbaka i högerfilen och låter bli gaspedalen några sekunder innan det massiva luftmotståndet tagit ner farten igen. Omköringssträckan är kanske då bara hundrafemtio meter, vilket är perfekt för en gammal frifartsbilist som en gång körde svenska tvåtaktare i flera upplagor (0-100 på 28 sekunder). Men enligt trafikpolisen är detta förbjudet, man får aldrig överskrida ”rådande hastighetsgräns”. På sextiotalet var det tvärtom… och skulle jag köra lagligt idag så skulle jag nog ofta inte köra om alls, utan ligga kvar i de oändliga köer som uppstått.
Det stora problemet är att man inte kan förutse precis allt, utan det uppkommer alltid nya riskmoment även om de är sällsynta. Den som då tror att alla säkerhetsåtgärder garanterar en riskfri arbetsplats (gäller även våra vägar) har inte tränat upp sin förmåga att vara vaksam och skyddsutrustningen kan invagga en i en falsk säkerhetskänsla. Jag själv kan inte använda de obligatoriska skyddsskorna med tjocka sulor på ett bygge eftersom jag måste känna med fotsulorna var jag går och om jag trampar på någon av de otaliga kablarna och riskerar att dratta omkull när kabeln rullar under foten.
Det finns även ett viktigt jobb som är kringgärdat av säkerhetsregler = ställningsbygge. Men observera, bara för användarna, inte för ställningsbyggarna, som ofta hänger på trekvart i krokig arm på hög höjd för att kunna montera alla föreskrivna säkerhetsräcken med mera. Tack alla ni som under åren utfört detta viktiga jobb till alla otacksamma användare som bara tjatar: ”Är det inte klart än, jävla slashasar? Vi måste igång nu!“.
Om man inte åtlyder säkerhetsföresktifterna som entreprenör eller konsult så åker man ut, förlorar jobbet och ersätts av någon annan! Det spelar ingen roll vem man är, skulle platschefen passera genom en fabrikslokal måste han också klä sig som en stuntman.
Jag sprang runt på industrier i nästan sextio år utan missöden så nog vet jag vad man ska akta sig för. Sista gången jag skulle innanför grindarna var ett par år sedan och jag fick en lång lista på säkerhetsföreskrifter som måste vara uppfyllda innan jag överhuvudtaget släpptes innnanför grindarna: godkända skyddskor helst kängor med skaft och tvingande med spiktrampskydd, gula byxor, gul jacka, godkänd datumstämplad hjälm med nedfällbart visir och alltid anbringad hakrem. Vi fuskade med byxorna och hakremmen (ingen av oss hade det nyaste och var skulle vi få det ifrån just då?). Det anlände mycket riktigt en föredömligt klädd kvinnlig säkerhetschef efter ett par minuter och anmodade oss att lämna platsen omedelbart. Efter en animerad diskussion fick vi tio minuters frist innan vi var tvugna att dra utanför industriområdet. Platsen var inomhus och där har operatörerna gått i generationer i civila kläder och seglarskor, utan hjälm, eftersom inget annat fanns i taket än lysrör… och jag har nog varit där tusen gånger innan…
På en annan industri kollar man allas klädsel när de anländer till matsalen… och gudnåde den som kollar på sin mobil i matkön… han är ouppmärksam och kan snubbla och slå ihjäl sig…inte bra för olycksfallsstatistiken…
Fega och rädda människor är lätta att kontrollera. Försiktighetsprincipen används felaktigt för att detaljstyra. Att inget händer alls, varken bra eller dåligt, tycks bättre än att någon riskerar stuka en tumme samtidigt som produktionsmålen nås.
Vi lever i en ”business based in fear”
Då kan man ju tycka att det är väldigt underligt med vad som krävs för att köra motorcykel. Hjälm och körkort är faktiskt det enda som krävs trots att det egentligen är livsfarligt att köra motorcykel. Ingen övrig skyddsutrustning krävs alltså. Fundera på det…
Passa dig så du inte väcker de björn som sover…
1971 lades et förslag fram om att maxhastigheten för motorcykel skulle vara 70 km/h. Förslaget stoppades. Hjälmlag infördes 1975 och året efter kom Rapport 13 som i korthet innebar att alla motorcyklar över 250cc skulle förbjudas. Detta stoppades dock efter massiva protester. 1982 kom ett förslag om en åldersgräns på 20 år för att köra motorcykel över 600cc. Även detta stoppades efter massiva protester. Ett förslag om höjd åldersgräns för att köra motorcykel på 125cc stoppades 1996. Myndigheterna har som synes gjort allt de kan för att sätta käppar i hjulet för de som kör motorcykel, men har hittills stoppats av massiva protester.
Jag minns tydligt när de skulle begränsa motorstyrkan till 100 hk. Vad finns det nu – över 200 hk och det är fartvinden på överkroppen som ger en lyftkraft och vid en viss fart blir man ”viktlös”. Annars rätt jobbigt att åka fort när man sitter upprätt som en pinne i en skit som på en HD i över 80 km/h…
Det var egentligen handlarna som frivilligt inte sålde motorcyklar med en effekt över 100 hk. Dock fick de sedermera ge efter då trycket från kunderna, som ville köpa motorcyklar med högre effekt, blev alltför starkt.
Det finns ju motorcyklar med V8-motor och med en effekt som vida överskrider 200 hk.
Min motorcykel har en mera modest effekt. Royal Enfield Classic 500 och hela 27 hk, dock har den ett bra vridmoment. Jag är för gammal för att köra fort, en hastighet mellan 80 och 100 km/h tycker jag räcker gott med tanke på antalet vilsna bilister på vägarna.
Når jag bilpendlade i tjugofem år fyra plus fyra mil varje dag så var min idealhastighet 105 km/h för jag satt mest och planerade vad jag skulle göra när jag kom hem, varje dag. Det var ett praktiskt arrangemang för om jag behövde köpa något så kunde jag göra det på hemvägen i stället för att åka tillbaka en tredjedel av vägen när jag hade kommit hem. Det lustiga är att eks at samma fart körde de flesta också på frifartstiden, före målning av kantlinjer på vägbanan, mittlinje bara på viktiga vägar och bara trumbromsar på bilen och inga dubbdäck (även med folkvagnar med 35 hk och som alltid kördes med gasen i botten). Bilarna var mycket enkla och många köpte servicedelar och mekade själva.
Min första bil var en VW 1200 årsmodell 1960 och hade 30 hk och kostade 800 kr och var i stort sett rostfri. Med den bilen var det ofta gasen i botten vill jag minnas och bilbälten användes inte, inte heller vinterdäck. Den bilen såldes efter några år och en Oldsmobile F85 årsmodell 1965 inköptes. V8-motor, 315 hk och automatlåda. Lite skillnad mot 30 hk…
Bra att bli påmind om årtalen.
Att jobba på bygge har blivit tråkigt på grund av alla säkerhetsregler. Det enda som behövs är sunt förnuft, lite intelligens och en attityd att inte utsätta andra för fara.
Fackföreningarna har fått det till eller vill ha det till att det alltid är arbetsgivarens fel att fen olycka händer, vilket nästan aldrig är sant. Det är så gott som alltid arbetarnas fel.
Jepp. Det är inte ofta det är arbetsgivarens fel att rutiner frångås eller att lagen om all jävlighet inträder, och olycka sker. Från mitt perspektiv är mopeder, truckar och stegar det mest farliga på industrin idag. Byggbranchen har jag inte koll på.
Håller med!
Men felbehandlingar i sjukvården , skor, dödsfall – då snackar vi nog.
Hur vet jag om doktorn är kompetent?
Tja om doktorn/läkaren är kompetent är svårt att avgöra, eftersom de ofta har stora brister i det svenska språket och det är sällan man förstår vad de säger.
Hmm. på ämnet säkerhet så är väl sjukvården i väst en av de mest osäkra sektorerna överlag.
Mååånga är de som blir felbehandlade och föga ansvar utkrävs. oj, det sket sig tyvärr.
Jag är en sådan vårdskadad person, och det är inte bara läkare som är skyldiga till vårdskadorna.
Tungt ämne det där om hälsa å vård. Jag läser just nu en typ 800 smidig bok som vänder på många stenar om vad en sjukdom eg är, uppstår och åtgärdas. Mkt ny input, rätt eller fel. Som sagt , tungt ämne.