Hej!
Till lagstiftare i Sverige
Jag skriver till er i min egenskap av jägare och skytt och ert uppdrag som lagstiftare.
Det har efter skolskjutningen i Örebro framkommit en del oroande resonemang och propåer från allmänheten, media och politiker. Det är naturligtvis stundens svallande upprördhet som lockar fram såväl verklighetsfrämmande som rent kontraproduktiva förslag på hur man ska kunna undvika liknande händelser i framtiden.
Experternas slutsatser
Det nedslående beskedet från experter på mänskligt beteende, är att det inte går att helt undvika. Att då försöka, med drakoniska åtgärder, förstöra det öppna, frihetliga och demokratiska samhälle vi alla vill ha och försvara, är både dumt och kontraproduktivt.
Inte ens att helt förbjuda civila vapen skulle kunna förhindra liknande händelser. Inte ens om alla vapen förbjöds på hela jordklotet skulle det hjälpa. För som det heter på engelska, ”the cat is out of the bag”, kunskapen om hur man tillverkar ett vapen finns i överflöd. Det räcker med en ordinär mekanisk verkstad och den kunskapen för att kunna tillverka ett fungerande vapen.
Äldre debatt om samma sak
Jag är gammal nog att minnas en liknande debatt på 60-talet. Då förklarade psykologer att om man gör det nästan omöjligt för alla i hela samhället att på laglig väg komma i besittning av vapen, då är det bara de allra mest fanatiska vapenintresserade som kommer att klara alla tester och gallringar för att få hantera statens vapen. Sannolikt tillhör dessa personer en grupp som man minst av allt vill ska ha vapen. Beslut som stöder en sådan utveckling vore minst sagt märklig och högst troligt kontraproduktiv i ett läge när vår försvarsförmåga ska öka och polisen har fullt upp med att stoppa kriminellas skjutningar och bombningar.
Några punkter till civilt vapenägandes försvar
- Men civilpersoner behöver inga vapen alls, säger en del. Då har de faktiskt och objektivt fel! Det finns flera skäl till stöd för civilt vapenägande. Ett av de stora är viltvård och jakt. Utan vapen skulle väsentliga delar av modern viltvård inte kunna bedrivas. Artenas mångfald skulle försämras, inte bara viltarter, utan även växter och naturtyper.
- Ledande instruktörer inom polis och militär i Sverige uttalar ofta att utan civila skjutbanor, civila vapen och tillfällen till träning och tävling, skulle deras arbete försvåras och yrkesgruppens förmåga till ett i alla lägen gott arbete försämras.
- Den som under ordnade former lär sig hantera vapen på ett säkert sätt får också en mycket tydlig kunskap om vilken skada som kan åstadkommas med skjutvapen. Alla som får den erfarenheten och är vid det sunda sinne som redan idag krävs för att erhålla licens på eget vapen, inser att det är ett stort ansvar att i möjligaste mån undvika situationer där någon människa riskerar att skadas. Den insikten och det ansvaret ökar tryggheten även för de som inte har vapen.
Vapen i fostrande socialt sammanhang
Jakt och skytte är sociala verksamheter. Man ingår i ett socialt sammanhang, ett jaktlag eller en skytteklubb. Jakt ger god motion och naturupplevelse. Även skyttet har tävlingsformer som ger motion och kräver god kondition. I alla händelser kräver den koncentration som ett bra skytteresultat behöver, även god kondition. Folkhälsan gynnas av dessa verksamheter.
Slag i luften
Att som en del nu föreslår efter skolskjutningen i Örebro, att vapen av typen AR 15 ska förbjudas är ett de kraftfullaste, meningslösa, tomma slag i luften jag hört på mången god dag! Av fler anledningar. Inget sådant vapen har använts i Sverige, inte av skytten i Örebro, och såvitt känt inte ens av någon av de kriminella personer som på senare år skjuter mest på varandra. Resultatet av ett sådant förbud skulle vara noll nytta.
Nya tider, nya vapen
Att tänka sig att förbjuda halvautomater för att äldre tiders jägare inte använde sådana är inte heller relevant. Vi har de sneaste åren sett en stor förändring i det vilt som jagas i Sverige, mycket mer vildsvin och björn än tidigare. Båda viltslagen är kända för att vid ett icke direkt dödande skott ge sig på skytten. Då är ett snabbt uppföljningssott en säkerhet både för skytten och jaktkamraterna. För den som tror att dagens vapen är mycket farligare än gårdagens, kan meddelas på 1800-talet sköts miljontals bufflar på den amerikanska prärien med svartkrutsvapen som idag inte ens kräver licens i Sverige.
Lugn i stormen!
Jag uppmanar därför alla sveriges riksdagspolitiker att avstå från panikbeslut som bara tillfredsställer hämndlystnad och skenbilden av fungerande åtgärder! Gå istället vidare och gör både jakt och skytte till de normala, vardagliga aktiviteter som det utlovades i den senaste valrörelsen!
Som avslutning bifogr några illustrationer, den första svensk och de andra hämtade från amerikansk vapendebatt, men som är precis lika giltiga för den svenska.
Med vänlig hälsning, Mats Jangdal
En liknelse med en annan debatt om vad som ska vara tillåtet och inte. Vapenägare är vana att argumentera i motvind från de okunniga.
Det brukar sägas att de flesta människor i västvärlden tar livet av sig själva med kniv…. och gaffel.
Att försöka stoppa en ensam vettvilling med lagstiftning som bara drabbar de skötsamma blir ändå ett för grovmaskigt nät för att stoppa vettvillingen.
Nedan avbildade vapen är alla av samma typ, repetervapen, för samma ammunition, med samma verkan i målet.
Till saken hör ju att vettvillingen i Örebro aldrig skulle beviljats vapenlicens från första början? Men så här galen är debatten på de flesta områden, vi ser ju hur all brottslighet som kriminella invandrare utför bagatelliseras och sopas under mattan trots att det är den gruppen som skjuter och mördar med illegala vapen. Och som vanligt haglar flosklerna från politikerna och det är väldigt med vilken fart man kan införa nya lagar plötsligt? I andra mer brådskande fall som lagstiftning att slänga underåriga mördare i fängelse händer absolut inget utan allt begravs i ”utredningar” för att sedan glömmas bort. Sverige i ett nötskal där plakatpolitiken råder…
Jag håller inte med! Det fanns när han sökte licens ingen indikation på att han inte skulle ha vapen. Han har ju haft sina vapen i över tio år utan problem.
Nej, det är något annat som har hänt efter, långt efter att han fått sina licenser som gjort situationen akut för honom.
Enligt uppgift ska han ha haft en diagnos redan då och om det stämmer borde han nog inte fått någon vapenlicens? Men som sagt detta är petitesser då 99.9% av alla skjutningar görs med illegala vapen så det hela är bara ett slag i luften vilket är alltför vanligt i Sverige när politiker ska låtsas visa handlingskraft!
Ja, diagnos verkar ha funnits då. Personer med Aspergers är som jag skrev i svar i en tidigare tråd logikberoende och vanligen intelligenta. De vet att det är fel att skjuta folk och utgör därmed ingen fara.
Däremot har personer med Aspergers en förhöjd risk att bli utfrusna i ett samhälle som allt mer trotsar all logik. De riskerar att ”bli galna” av en obegriplig värld som dessutom hånar dem för det.
Det är med andra ord ett samhällsproblem, inte ett individproblem.
Om en diagnos skulle vara orsak till att inte få licens, ja, då lär det inte bli någon som får en licens. Lite drastiskt påstående, men jag tror inte det ligger långt från sanningen.
En flygplatspilot sade att de bästa piloterna har ADHD.
Låt säga att skytten i Örebro hade psykiska problem. Hur lång tid är väntetiden till att få någon hjälp? Dessutom är de flesta psykologer och psykiatriker totat värdelösa.
Välskrivet!
Konsekvenserna för detta överilade beslut är dessutom så mycket större.
Retroaktiv lagstiftning, gynnande förvaltningsbeslut, tvingande inlösen av privat egendom.
Grundläggande rättsprinciper kastas i papperskorgen.
30 bomber i januari passerade utan större reaktion.
Första skolskjutningen i Sveriges historia skapar panik.
Bristen på impulskontroll och oförmåga att fokusera på grundorsaken är skrämmande.
Psykvården, polisens handläggning, kontroll lämnas därhän.
Detta svar på skrivelsen till riksdagen kom från Rashid Farivar, SD.
Hej kära avsändare och medborgare,
Tack för ditt mejl och för att du tagit dig tid att skriva till oss i Sveriges riksdag om den utveckling vi ser i samhället och vår lagstiftning.
Jag vill börja med att förklara varför jag hittills inte har tagit ställning i denna fråga. Mellan den 31 januari och den 8 februari var jag på tjänsteresa i Indien tillsammans med en delegation från Sveriges riksdag. Min tillgång till internet var mycket begränsad, och ett fullspäckat schema gjorde att jag hade väldigt lite tid att följa utvecklingen inom svensk inrikes- och utrikespolitik. Sedan jag kom hem till Mölndal i lördags kväll har detta varit min första lediga stund att sätta mig in i den fruktansvärda dödsskjutningen i Örebro, dess konsekvenser för samhället och den politiska debatten. Det är först nu jag tar steget att formulera min ståndpunkt i denna fråga.
För att ge en bakgrund till min relation till jakt, sportskytte och skjutvapen vill jag kort berätta om mig själv. Jag är född och uppvuxen i Iran och kom till Sverige som student 2005, vid 23 års ålder. Under min tid i Iran valde jag medvetet att avstå från militärtjänstgöring för att inte bidra till en auktoritär islamisk stat. Under min skoltid i Tabriz deltog jag aldrig i militära övningar, helt enkelt för att jag aldrig har haft intresse av att använda skjutvapen. Sedan jag kom till Sverige har jag heller aldrig hanterat eller använt ett vapen. Kort sagt har jag ingen personlig relation till skjutvapen, och min aversion mot dem bottnar troligtvis i min uppväxt under Iran-Irakkriget, där jag bevittnade mycket död och lidande. Dessutom har jag alltid valt att hålla mig borta från vapen, både för att bevara en ren bakgrund med tanke på mitt ursprung och för att inte gynna auktoritära krafter. Därför har jag svårt att fullt ut förstå frågan som uppstått i samband med regeringens och Sverigedemokraternas pressmeddelande i fredags om ändring i vapenlagstiftningen.
Som politiker är det omöjligt att vara insatt i alla sakfrågor på detaljnivå. Något jag har lärt mig under min tid i riksdagen är vikten av att lyssna på mina kollegor som är experter inom respektive område, oavsett vad partilinjen säger. När det gäller förändringar i vapenlagen med retroaktiv verkan är jag därför mer intresserad av vad mina partikollegor med erfarenhet av jakt och sportskytte anser än av åsikterna från dem, inklusive mig själv, som aldrig har hanterat ett vapen. Jag är djupt tacksam för mina riksdagskollegor Tobias Andersson, Adam Marttinen och Magnus Persson, som med mod har vågat ta ställning i denna fråga, trots att det går emot partilinjen. Ni förtjänar all respekt och beröm! När det gäller Richard Jomshof har han agerat på ett sätt som är så hedervärt och modigt att jag saknar ord för att beskriva det. Med detta sagt anser jag att det är dags för mig att tydligt uttrycka min egen ståndpunkt.
Förra veckan (vecka 6) var en plenifri vecka, vilket innebär att riksdagen inte hade några sammanträden. Under sådana veckor befinner sig de flesta ledamöter antingen på hemmaplan eller på tjänsteresor utomlands. Att fatta ett så omfattande beslut under en plenifri vecka innebär därför att beslutet har tagits av en liten krets inom regeringspartierna och Sverigedemokraterna, utan en bred intern förankring. Jag har inte varit informerad om beslutsprocessen och har därför svårt att ta ansvar för eller stödja beslutet, särskilt eftersom jag har begränsad kunskap om vapenfrågor. Samtidigt ser jag vikten av att ta ställning i debatten för att kunna påverka vägen framåt – även om detta ställningstagande kan kosta mig mitt uppdrag under nästa mandatperiod. Jag är fast övertygad om att i principiella frågor måste man stå upp för sina värderingar, precis som Thomas Jefferson uttryckte det: ”In matters of style, swim with the current; in matters of principle, stand like a rock.”
Därför delar jag mina kollegors uppfattning: detta beslut har fattats för hastigt, i affekt och av ett fåtal företrädare, utan ordentlig intern förankring i våra respektive partier. Jag kan och kommer inte ställa mig bakom det.
Tack för att du har tagit dig tid att läsa denna långa text!
Med vänlig hälsning,
/Rashid
Han utgår ifrån att det är vapnen som är idioter och inte dåliga personer som håller i vapen som är idioter.
Om jag ska vara lite cynisk. Tio liv är inte det ett ganska litet pris för det samhälle vi har? Vi är ju så villiga att lägga miljarder i skattepengar på att döda tiotusentals människor i Ukraina för att skydda det samhälle vi har.
Äntligen lite perspektiv Göran. Tack för det.
Örebro händelserna börjar likna en ”False Flag Operation”. det blir väl som med Palme mordet, Estoniakatastrofen. Det begravs!
Var det inte Uffe Regnbåge som uttryckte att han saknade kontroll på LÄGET i Sverige i förra veckan?
En mycket bra fråga Göran!
Jag fyller på med en annan. När rikets lagstiftare och högsta beslutsfattare slagit fast att de i Sverige kan förbjuda ett föremål enbart på grundval av hur det ser ut, när kommer de besluta att förbjuda människor på grundval av hur de ser ut? Eller vad de säger?
Blir det vita, gula, bruna eller svarta som blir förbjudna?
Blir det åsikter till vänster eller höger som blir förbjudna?
Blir det kristna, judar, muslimer, hinduer, asatroende eller ateister som förbjuds?
Jag är ingen jägare alls, men har en gång fått en gedigen militärutbildning på många olika skjutvapen och sprängmedel. Inte för prickskytte utan för närstrid (pistol, kpist) och ”sprängtjänst”, att oskadliggöra pansarfordon och lastbilskonvojer. Dessutom övningar med grovkalibrig kulspruta avsedd för luftvärn (alltså med spårljus i patronbanden) men som nu skulle användas för att eliminera fallskärmsjägare redan i luften för vi hade inte haft en chans mot dem om de hade fått landa. Förbjudet enligt Genèvekonventionen, men vår kompanichef som själv var fallskärmsjägare frågade oss retoriskt: Hur skulle vi kunna stoppa dem på annat sätt? Ingen visste.
Rena automatvapen är inte lämpliga för prickskytte, alltså jakt, eftersom bara första skottet träffar. Sedan gör rekylen sitt och man tappar siktet fullkomligt så länge vapnet skjuter. Men halvautomatgevär typ AR-15, som visserligen är automatiska till viss grad genom att man inte behöver släppa greppet om vapnet med höger hand för att göra en ny mantelrörelse efter varje skott, gör också att man kan behålla ett mycket bättre sikte och skjuta tätare, speciellt när man saknar stöd.
Vid jakt på våra klassiska byten som älg, hjort och rådjur behöver man inte vara sprciellt rädd för att ett skadeskjutet djur anfaller skytten, men med björn, varg och framförallt vildsvin kan det vara livsviktigt för skytten att vara snabb med nästa skott.
Därför ska vi inte förbjuda halvautomatvapen, däremot vapen som modifierats till att bli helautomatiska (dvs. skjuter serier så länge avtryckaren är intryckt tills magasinet är tomt).
Hur många jägare dödas eller skadas svårt av vildsvin varje år i Europa?
Hagelbössor (shotguns) är egentligen automatiska men är bara laddare med två skott. Men det kan var fullt tillräckligt för ett dödligt vådaskott, på samma sätt som ett automat- eller halvautomatvapen om man har ”glömt” att tömma patronläget från ej avlossade skott. AR-15-vapen är också gasdrivna och komplicerade och kräver mycket underhåll – inte den jägares melodi som kommer till en jaktträff med en rostig gammal mauser inlindad i en svart plastsäck.
Och ifråga om skjutkraft är alltid ett ickeautomatiskt grovkalibrigt vapen bäst – en del av anslagsenergin måste alltid offras för att sköta omladdningen i ett automatvapen.
Stämmer bra det där. Kan väl tillägga att det finns enkelpipiga hagelvapen med antingen manuell pumprepetering eller halvautomatisk repetering. använs mest vid sjöfågeljakt, tror jag.
Gamla tiders sälbössor och de engelska puntguns var tunga grovkalibriga enskottsvapen som krävde stöd vid skytte.
Nu talas det på X om att vissa polisdistrikt börjat neka licens på enskotts rullblockare i grov kaliber, tänk amréremington. Motiveringen är dels att det tar för lång tid att ladda om och dels att det är för svårt att få till bra kikar montage. Alltså exakt motsatsen till vad de har emot AR-vapen!
Pingback: Vapenförbud och bifångster | Frihetsportalen