Det statliga järnvägsnätet 150-årsjubilerar. Det är klart att det är ett propagandatillfälle. En begränsad del av sanningen trumpetas ut igen. Stålhjul på stålräls ger lägsta friktion och största energibesparing. Det är nästan sant, men inte hela sanningen.
Dessutom förtigs som vanligt helt och hållet järnvägens spårbundenhet. Där just BUNDENHETEN är det stora problemet. Denna brist på flexibilitet visade redan under de första 50 åren på ett inbyggt och tilltagande problem. De följande 50 åren fortsatte prestigeprojektet järnväg som om flexibiliteten inte var ett problem. De senaste 50 åren har verkligheten sprungit förbi järnvägen. Vägtransporternas flexibilitet har visat sig överlägsen. Visserligen görs fortfarande satsningar på järnväg, en del är prestige, några få är motiverade utifrån speciella behov och förutsättningar.