Svenska folket kör med gamla bilar. De gör det inte för att de gillar det. De gör det för att de tvingas välja mellan att äga en ny bil och att ha råd att köra bil. Bränslepriset är nu så högt att många inte kan göra både och. Därför går svensk privatbilism på rost och röta. Så enkelt är det, men tydligen ändå så svårt att begripa.
Ju mer politikerna försöker tvinga folk att köra mindre, genom att höja pålagorna (bensinskatt, koldioxidskatt, trängselskatt, fordonsskatt, accis, försäkringsskatt och moms), desto mer försenar man övergången till alternativa bränslen eller bensinsnålare bilar. Vem vågar ta risken att den stora investering på flera hundra tusen kronor som ett nybilsköp innebär kanske blir värdelöst redan inom ett par år? Det är den risken många kalkylerar med när de tänker på politikernas opålitlighet. Det är därför de fortsätter köra i sina gamla bilar. Tvingas de sluta med det är i alla fall kaptialförlusten begränsad.
Möjligheten att köra med egen bil är en oersättlig grundförutsättning för många människors välstånd. Det måste sägas klart och tydligt. Det måste tydligt förstås. Ett tydligt liberalt bilistparti som vägrar kompromissa om bilism som motor i välståndsutvecklingen skulle förmodligen få bra många platser i riksdagen vid nästa val.