Visst kan vi bli många fler på Jorden. Men det har sina konsekvenser. Globaliseringen reser nya frågor som ingen ännu tycks våga uttala och än mindre besvara. De 6,5 miljarder människor vi är idag, är redan det för många om vi ska tala vidsträckta friheter och livsutrymme. Jo, jag känner igen ordet lebensraum, men jag ryggar inte för att använda det eftersom det förr eller senare kommer att bli nödvändigt att fylla det med modernt innehåll.
Förr, under det kalla kriget och tidigare, behövde vi inte vara vän med alla. Men globaliseringen har ändrat på det. De snabba kommunikationerna och de allt mer samspelta kommunikationsverktygen tvingar oss att uppträda vänligt mot alla.
Men det har en baksida. Vi kan inte längre underblåsa eller ens stillatigande se på när andra slåss och mördar. Åtminstone inte om vi ska hålla fast vid våra gamla moraliska och etiska principer.
Om vi hela tiden agerar efter principen att ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”, så kommer vi ganska snart att leva lika packat som sardinerna i en konservburk. En fortsatt befolkningsökning kommer mycket snart att leda till stora omvälvningar i våra samhällen och juridiska system. En accelererande ökning gör det hela än värre.
Hur ska vi då göra för att hindra ett globalt sammanbrott orsakat av överbefolkning? Storskaliga krig verkar uteslutet, ättestupa likaså. Aktiv dödshjälp, familjeplanering och fria aborter skulle endast ha marginell effekt. Tvångssteriliseringar i stor skala är högst impopulärt.
Nej, jag vet inte. Jag vet bara att det är här knuten sitter, inte i vilket bränsle vi tror oss kunna tanka våra bilar med. Det fanns en gång ett TV-program som hette ”Vem tar vem?” Det kanske återkommer i en betydligt mer cynisk form.