Klimathotet

Ska man bedriva utpressning mot någon så gäller det att komma med ett trovärdigt hot som om det verkställs får ödesdigra konsekvenser. Utpressningsoffret måste även känna att det inte finns något annat sätt att skydda sig än att betala. För att undgå åtal för utpressning måste hotet dessutom komma från ett annat håll än den som vill ha pengarna. Är klimathotet ett sådant hot, avsett att i stor skala pressa världens folk på pengar?

Företag i bevakningsbranschen erbjuder sig att skydda andra mot ett ont tredje. Det är endast det som skiljer dem från maffian, som både kommer med hot och erbjuder skydd från samma organisation. Men är hotet alltid verkligt? Kan myten om hotet vara lika effektivt för att pressa fram pengar som ett existerande hot? Klimathotet framställs som att det är vi själva som är vårt eget hot och att de som vill ha våra pengar är de som kan frälsa oss. Vilken perfekt blåsning om man lyckas genomföra den!
Nu är klimathotet så etablerat att det kommer att krävas mycket arbete och lång tid att avslöja det. Det är så många som investerat så mycket i hotet och de vill ha utdelning på sin investering innan de går vidare till andra intäktsslag. Försäkringsbolagen kommer att höja premierna, med hänvisning till ökad risk. Samtidigt kommer de att inskränka på försäkringarnas omfattning. De tjänar mer pengar, vi förlorar. Energibolagen kommer att höja avgifterna, med hänvisning till ökad risk för deras infrastruktur. Vi får betala, de tjänar mer pengar. Regeringarna kommer att höja punktskatter och införa nya, med hänvisning till risker, omställningar, miljöförbättringar, internationella åtaganden, moralisk skyldighet med mera. Vi betalar och förlorar frihet. De tjänar pengar och får mera makt.
Politiker och miljökämpar förfasar sig över att vi i Sverige har en bilpark med rymligare bilar, högre vikt och större motorer. Det är en del av vår livsstil. Sommarstuga, gör-det-självgrejor på släpkärran, båten, gräsklipparen, byggmaterial etc. Husvagnssemester i den egna husvagnen, korta turer då och då, kanske till fiskestället eller jaktmarken. Barn som skjutsas till fritidsaktiviteter. Oberoende, ett slags modern förlängning av självhushållet. Frihet!
Den som kräver att vi ska nöja oss med kollektivtrafik, eller kanske en minimal personbil, den kräver att vi ska inordna oss i ett annat slags samhälle. Där vi enbart är fångar i löneslaveri, en penningekonomi där allt man vill ha gjort ska betalas med pengar för att få praktiska arbeten, nöjen eller service utfört. Vi ska bli städernas fångar. Med möjlighet till permission efter betalningsförmåga och endast på korttidshyrd avkopplingsplats.
Finns det inga journalister, inga politiker, inga andra opinionsbildare, inga bekymrade medborgare som kan höja rösten och ifrågasätta klimathotet? Ifrågasätta varför vi ska acceptera den dikterade ordningen. Varför vår frihet ska offras för att försöka hejda en klimatutveckling som vi i den kalla Norden kanske rent av skulle vinna på?

Det här inlägget postades i Klimat & miljö, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.