Fåfängans marknadsmiljö, eller Konungens nya kelgris

Det var en gång ett krigstrött folk. De ville endast leva i fred och frihet. För att säkerställa denna fred valde de en kung att styra över riket. Nu trodde folket att allt var frid och fröjd för evigt.

Men se, så enkelt var det inte. Den kung de valt var maktlysten. Det var han dessutom inte ensam om i det lilla landet. Det fanns andra som åstundade makt. Det enklaste sättet för dem att öka sin makt var genom kungen.
Därför började de makthungriga tala om en annalkande fara. Till en början var de lite oprecisa i sin hotbild. Det var lite svält, lite översvämning, lite ökenutbredning och lite istid som skulle drabba landet. Det vara som om de makthungriga kände sig för, efter vilket scenario som kunde skrämma folket och samtidigt få kungen medgörlig för de makthungrigas krav.
Efter lite famlande med olika profetior kom de så till slut fram till det bästa domedagsscenariot. En katastrofal klimatförändring. En global uppvärmning. Ja, den var tvungen att vara katastrofal, för de som var rikast i landet ville gärna ha det lite varmare. Men så varmt att de förlorade sina pengar, det ville de inte.
Nu satte de makthungriga igång med sin propagandaapparat. Kungen informerades ständigt om de alarmerande rykten som spådde en varmare atmosfär. Först ville inte kungen veta av dem.
I mitt rike är det jag som har makten! Utropade kungen.
Mja, svarade de listiga makthungriga, men tänkt om klimatförändringen är på riktigt? Då skulle er makt kunna vara hotad. Å andra sidan, om ni skulle kunna visa er så mäktig att ni kan stoppa en klimatförändring, ers majestät. Då skulle er makt öka ännu mer, ni skulle nästan bli en gudomlig härskare!
Detta tilltalade kungen. Han frågade vad han skulle göra för att stoppa klimatförändringen och öka sin makt.
Vi behöver mycket pengar till vår ”forskning”, sade de makthungriga. Så att vi kan bevisa att det är en klimatförändring på gång!
Då fick de ökade anslag av kungen. För varje år som gick kom de med allt mer storslagna och detaljerade beskrivningar av det elände som väntade med den kommande klimatförändringen. Likaså fick de varje år ökade anslag för att ”forska” om sina påståenden. Till slut började beskrivningarna låta som om de skulle kunna vara sanna. I vart fall började de låta sannolika. Men ingen låtsades om att det hela egentligen bara var gissningar, om ens det.
Nu hade pressen hakat på. Katastrofer ger fina rubriker, och eftersom dessa bara var spekulationer gick det finfint att illustrera det hela på ett suggestivt sätt. Det sålde bra! Hela historien fick allt mer prägel av något som var alldeles sant. Ja, nästan som om det hade hänt på riktigt.
Nu började kungen tala allt mer om att han skulle stoppa klimatförändringen. För att göra det behövde han pengar, medborgarnas pengar. Mycket av de pengar kungen tog in på skatter gick till de makthungriga, som använde pengarna till att ”forska” fram nya ”upptäckter” om “klimatförändringen”.
Visst fanns det de som ifrågasatte hela historien, som frågade efter riktiga bevis. Som undrade om kungen hade blivit tokig som trodde att han var så mäktig att han kunde stoppa en naturlig förändring. Om det nu var så att klimatet höll på att ändras en aning. Påminnelser om den främmande kejsare som fåfängt försökte hejda tidens gång från att påverka hans rike genom att bygga en lång mur som skulle omgärda hela landet, klingade ohörda. Likaså deras alldeles sanna exempel på att jordens klimat genom årtusendena varierat mer än vad som nu förutspåddes. Dessa tvivlare beskrevs som förändringsobenägna.
Men det var de egentligen inte alls. De var visst redo att förändras i takt med att de verkliga klimatförändringarna visade sig, och på det sätt som en sådan klimatförändring gjorde nödvändig. De ville se tiden an, go with the flow, ride with the tide, förlitande sig på att människan verkligen är den mest anpassningsbara arten på jorden.
Maktstriden är inte över ännu. Kanske kommer den att orsaka krig hos det tidigare så krigströtta folket. Tror du att detta händer i ett främmande land, långt bort från där du bor? Se dig lite närmare omkring. Kanske bor det en sådan maktlysten kung i din egen by. Kanske uppvaktas han av likadana makthungriga charlataner som kungen i denna berättelse?
I vilket fall så gör den kloke rätt i att rusta sig själv för varje slags katastrof. Oavsett om den kommer sig av klimatförändringar, naturliga eller av människan framkallade, liksom sådana katastrofer som drabbar folk som faller offer för omfattande falsk ryktesspridning och de felaktiga åtgärder detta kan framkalla.
Påminner hela historien om Kejsaren utan kläder? Ja, så kanske det är med kungar. Men måste folket vara godtroget bara för att deras ledare är det?

Det här inlägget postades i Klimat & miljö, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.