Filosofie doktor i etnologi, Rebecka Lennartsson skriver i SvD en understreckare 9/10 om sexköpets väg från ordination till perversion. Men hon kan tydligen inte skilja på sex (handling) och sexualitet (läggning). Flera gånger upprepar hon en felaktig användning av ordet sexualitet. Föga förvånande så levererar hon inte heller någon slutsats.
Samtidigt har på iDag-sidan rullat en serie om sexmissbruk. Vid så gott som varje publiceringstillfälle har en halvkändis som just skrivit en självbekännande bok fått illustrera ämnet. En hel veckas gratisreklam på ett helt uppslag i SvD. Undrar hur mycket det är värt?
Ingen, varken i den redaktionella texten eller bland de efterföljande insändarna tycks inse att sexualitet och behovet av sex förhåller sig som hunger till mat. Vi har alla något slags behov av sex, vanligen kallat libido, olika för olika människor.
Hunger stillas med mat, inte med psykoterapi. Maten kan ha olika kvalitet. Den som bara mättar magen men inte själen kallas för bukfylla. Den betraktas inte som fullvärdig, men den håller oss vid liv. Det bästa är naturligtvis en balanserad och välsmakande kost som tillfredsställer både magen, själen och alla näringsbehov.
Likadant med sex. Bäst är det som tillfredsställer såväl fysiska som psykiska behov. I monogama förhållanden med olika stark libido hos parterna kan psykiska besvär utvecklas hos ena eller båda parterna. Ett slags bristsjukdom. Ofta som depression, kanske manifesterat som aggression eller risktagande. Men SvD har helt lyckats missförstå orsak och verkan i detta samspel.
Eller är det så enkelt som att när religionen inte längre lyckas skam- och skuldbelägga männens sexualitet, då tar man till psykologin.