Det är möjligt att det endast är de paranoida som överlever. Därför att de har det sinnelag som krävs för att dels känna sig hotade av andra och dels för att slå till mot dessa andra i förebyggande syfte. Paranoida i den meningen tycks till exempel israeler, kristna konservativa och feminister vara.
Typiskt för de paranoida är att de utan betänkligheter kan följa devisen att de som inte är med oss är mot oss. Paranoian skulle kunna vara ett symtom på bristande tillit. Hur botar man bristande tillit hos en person som känner sig förföljd av alla, även den som kan hjälpa till med boten? Finns sjukdomsinsikt?
En annan möjlighet är att dessa personer och grupper inte är paranoida eller saknar tillit i egentlig mening. Det kanske egentligen är så att de helt enkelt uppfattar andra gruppers rättigheter som mindre värda. Då skulle de inte se någon moralisk konflikt i att diskriminera andra. Tvärtom, vore det i deras ögon moraliskt förkastligt att behandla underlägsna människor som sina jämlikar.
Vi har alltså långt kvar till en uppriktig samsyn på jämlikheten. Det vore därför ett allvarligt misstag av jämlikhetsivrarna att anta att sådan samsyn redan är uppnådd. Då skulle de paranoida kunna jobba ostört och försämra världen. Därmed är vi tillbaks till den frågeställning som jag började mina funderingar med för 40-talet år sedan. När vi nu vet vilka galningarna är i vår värld, hur ska vi få slut på galenskaperna utan att ta till deras galna metoder?