Den nya ofärden

Varför envisas jag med att dra paralleller mellan miljörörelsen och vänsterrörelserna på 60- och 70-talet?

Jo, båda har det gemensamt att de drivs av de egendomslösas önskan att bestämma över sådant de inte själva äger. Aningslösa människor i storstan blir denna propagandas lätta offer. Nu, precis som då, så frodas vanföreställningarna och den underjordiska propagandan med extremistiska strömningar som bäst i de större universitetsorterna. De som ska vara bäst utbildade och kunniga, är som vanligt denna sortens masshysteris tacksammaste nyttiga idioter.
Men nu är det värre än med vänstervågen. Den hade inte industrin med sig, av förklarliga skäl. Industrin skulle ju förstatligas av vänstern. Men idag har de egendomslösa lärt sig den läxan. De hotar inte med förstatligande. De lockar i stället med profit. Företagen kan tjäna pengar på att sälja det de inte äger, ren luft, biologisk mångfald, klimatsäkerhet. Nej, de säljer inte det egentligen. Vad de nu försöker kränga är försäkringar om att planeten ska få behålla vad den har av ren luft, rent vatten, biologisk mångfald och klimatsäkerhet. Men det går egentligen inte att utfärda sådana garantier, oavsett vad industrin tar sig för. Naturen löper sitt lopp med eller utan deras hjälp. Vad de säljer är sinnesfrid. Bot mot det dåliga samvete som miljörörelsen planterat i folk.
Visst är det misstänkt likt en väl fungerande maffiaverksamhet. Hot och friköp.
Men det är värre än så. För nu är politikerna med på vagnen också. De kan nämligen också tjäna pengar på något som de inte äger och inte tidigare kunnat beskatta, nämligen luften! Tillsammans med den övervaknings- och betendeframtvingande teknologi som står makthavarna till förfogande idag, är den skräckfyllda framtidsvisionen snart verklighet. Arma folk. Om ni bara visste hur illa det är ställt med frihet, integritet, rättvisa och välstånd.
Alla tycks sluta sig samman i grupper för att ta kontrollen över samhället och utvecklingen. Allt med den goda viljan som alibi. Att de därigenom effektivt utrotar mycket av det de säger sig värna om, är inget hinder. Här gäller det att hinna före andra, så man inte själv blir ett kollektiviserat och underordnat offer för utvecklingen.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.