Särredovisad gemenskap?

Hur ska vi kunna förena vetskapen om darwinism med idealen om demokrati? Demokratin är ju inkluderande och vill värna om allas deltagande och lika möjligheter. Darwinismen är tvärtom, exkluderande och konkurrens till döds.
Saken ställs kanske tydligast på sin spets idag när vi med hjälp av dna-analys, så tydligt kan identifiera exempelvis sexualbrottslingar. Det blir relativt enkelt att sortera fram dessa personer i efterhand när deras gärningar blir kända, med hjälp av de spår de lämnar efter sig. Därmed blir de också exkluderade ur vår gemenskap. Men hur ska vi kunna inkludera människor som har svårt med normala sexuella relationer så att de inte utvecklas till brottslingar? För de är naturligtvis redan exkluderade innan de begår sina brott. Då är de tickande bomber av exkluderad frustration.
Hittills har demokratin helt saknat handlingsberedskap för denna typ av problem. Ja, demokratin, i såväl teori som praktik har helt saknat insikt om denna typ av inneboende konflikt mellan teori/ideologi å ena sidan och verklighet/praktik å den andra.
Vi har mycket kvar att jobba på innan vi lyckats formulera demokrati så att den fungerar som redskap för att bygga idealsamhället.

This entry was posted in Jämlikhet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.