Den nya rasismen i Sverige

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Den klassiska definitionen av rasism är en tro på, att olika grupper av människosläktet delvis har olika egenskaper och därför beter sig olika. Dessa rasgrupper har under historien definierats på olika vis, men en grundläggande syn har varit indelning efter hudfärg och geografiskt ursprung. Indelningen i en vit (europeisk/västasiatisk), gul (asiatisk) och svart (afrikansk) ras skedde tidigt. Till den lades senare en röd (amerikansk) och en brun ras. Ett flertal andra indelningar eller kompletteringar har successivt föreslagits. Vetenskapligt har man dock visat, att de genetiska egenskaperna hos olika raser inte är särskiljande. Samma skillnader finns också mellan medlemmar av ”samma ras”, och differenserna mellan personer tillhörande  ”olika raser” är små. Slutsatsen idag är därför, att ingen fast grund finns att tro på, att genetiska skillnader orsakade av rastillhörighet bestämmer några av en persons väsentliga egenskaper. De egenskaper vi kan observera (hudfärg och vissa kroppsliga egenheter) är uppenbarligen en följd av naturligt urval orsakade av olika livsmiljöer.

Rasism betecknar då en persons övertygelse, att en individ av en annan ras pga  ytliga biologiska särdrag har vissa inre egenskaper och därför också visar ett visst beteende. Eftersom en rasistisk syn oftast innebär en negativ syn på någon eller flera andra raser (och kanske kombineras med fientliga handlingar mot dessa), är synen vanligen kombinerad med övertygelsen, att dessa personer just pga sina påstådda egenskaper och sitt beteende orsakat av rasen är mindre värda än den egna rasen.

Medan denna typ av rasism numera uppenbarligen är ovanlig i Sverige, är den fortfarande tyvärr vitt spridd i andra länder och regioner. I Europa är en vanlig form antisemitism, enligt vilken många fortfarande tror på, att judar (som inte är en särskild ras) just pga sin biologi har vissa egenskaper. I Mellanöstern och Nordafrika är detta troligen en massiv majoritetsåsikt. Pga nazismen och dess brott har i Europa efter 1945 rasism av alla slag generellt stigmatiserats och hållits efter. Hur många, som i vår region tror på en biologiskt betingad överlägsenhet över andra folk, är oklart. Men i andra regioner/världsdelar finns säkerligen sådana åsikter väl förankrade. Kinesers och japaners syn på andra folk, eller majoriteters syn på minoriteter i asiatiska och afrikanska länder är exempel, som nog ofta är grundade i tron på biologiska skillnader. Men i Sverige är troligen antalet svenskar, som allmänt tror så, rätt litet, medan antisemitism omfattas av flera.

En viss förändring av rasistbegreppet har senare skett genom att detta då inte baseras på över-/underlägsna biologiska egenskaper utan enbart på synen på andra personers etnicitet och tillhörighet till en viss kultur/religion. Men därmed är det ofta omöjligt att avgöra, vad som egentligen orsakar en persons motvilja mot en annan. Är det t ex fel att misstro någon invandrare, som vill införa sharia dvs eliminera Västs fri- och rättigheter? Varför skulle det vara ”rasism”?

DET NYA LÄGET
Pga framväxten av kulturmarxismen och ny politik t ex massinvandringen har rasism åter blivit en stor fråga i Sverige. Den pga invandringen framväxande nationalistiska rörelsen, i första hand SD, har pga sin opposition mot invandring anklagats för att drivas av klassiskt rasistiska skäl. Problemet är, att det inte verkar vara fastslaget genom objektiva fakta, att Sverigedemokraternas program eller politik någonsin varit förkastligt i denna mening, eller att partiets ledarskap har varit eller fortfarande är fascistiskt, nazistiskt eller allmänt rasistiskt. Om så är fallet, hur kan med tanke på dess oerhörda konsekvenser en så viktig fråga för svensk politik fortfarande inte vara klart bevisad? Hur kan man i så fall hävda, att SD är nazistiskt/rasistiskt?

En viktig metod för kulturmarxismen, som på 90-talet vann inträde i Sverige efter realsocialismens nederlag, var att vinna politisk makt genom att på olika områden skapa fientlighet mellan grupper i samhället (identitetspolitik). Sådan utnyttjas på olika sätt av alla vänsterpartier och verkar också ha påverkat många vänsterliberaler. Att på ett visst område genom någon verklig eller påstådd motsättning kunna hetsa människor mot varandra kan ju ge makt åt partier och politiker, som framställer sig som företrädare för någon av de två grupperna. Ett område gäller då svenskar och invandrare. Rasistargumentet är här mycket tacksamt, särskilt som skälen för massinvandring har visat sig ohållbara. Men anklagelsen om nazism och därtill kopplad rasism är dessutom oerhört viktig främst för socialdemokratin, eftersom den är sättet att hålla borgerligheten, som nu är i majoritet, splittrad – och dessutom att hålla S:s väljarkår trogen. Löfvens brunsmetning av SD – särskilt effektiv i sin inverkan på L och C –  i syfte att hindra en samlad borgerlighet, som sannolikt skulle minskat invandringen, har varit mästerlig. Den är i god överensstämmelse med socialdemokratins allra bästa agitatoriska traditioner. Och invandringen är en fundamentalt viktig politik för S, eftersom den kommer att åter göra partiet till det dominerande i Sverige.

Medan S:s hantering av rasistargumentet är ett verkligt gott hantverk (skickligt, hänsynslöst och effektivt) är argumentets användning av V, MP, C och L mera ideologiskt intressant. De tidigare borgerliga partierna har beträffande synen på SD och invandring lämnat sin respekt för rationella och objektiva skäl och syns acceptera rent osakliga och emotionella argument. Och rasism används nu av vänsteranhängare som beteckning på de mest skilda beteenden, vilket ibland även väcker löje. Hur är detta möjligt?

Svaret är, att kulturmarxisterna helt har ändrat definitionen av rasism. Det har inte längre något att göra med en individs privata syn på en annan för dennes  ras, etnicitet, kultur el dyl. Det är numera istället främst beroende på de två personernas relativa ställning (makt) i samhället. Den enes rasism bestäms då (1)  av (a) hans makt plus (b) fördomar. Och (a)en vit person påstås automatiskt ha mera makt än en invandrare, och många hävdar, att (b) han som vit a apriori är bemängd med fördomar mot invandrargrupper. Därmed är han självfallet skyldig till rasism. En följdsats av det är, att icke-vita som kommit till europeiska stater då inte kan vara rasistiska. Deras makt och plats i samhället är lägre, vilket eliminerar alla de negativa omdömen, kanske t o m hat mot den vita rasen, som de ger uttryck för; rasism är det verkligen inte. Detta är helt logiskt och en följd av identitetspolitiken. Offren (ledda av vänsterpolitiker) har en samhällsställning mycket lägre än förtryckarna dvs de svenskar som genom samhällsstrukturen (och eventuellt sina handlingar) sägs ”skada” offren. Frågan om rasism är enbart en fråga om ställningi samhällshierarkin, då ju svaret på frågan om hans/deras fördomarvanligen är förutbestämt. Rasistiska handlingar och ord behövs inte.

Det syns helt klart, att utnyttjandet av breda och i konkreta fall säkerligen ofta mycket obestämbara begrepp såsom makt/priviligierad sällan kan användas för att bestämma någon grad av rasism. Sådana omdömen är då inte meningsfulla. När man bortser från individens ord eller handlingar allmänt eller gentemot andra individer, utan istället enbart bedömer honom utifrån en offer/förtryckarrelation han påstås ha till någon/några andra, drar man osakliga och orimliga slutsatser, som inte är värda att uppmärksammas.

Och kulturmarxisternas argumentation, att minoriteter inte kan vara rasistiska är intellektuellt helt ohållbar. Vem som än handlar mot eller hävdar negativa omdömen om någon annan bara beroende på hans hudfärg/ras, begår en rasistisk handling. I det avseendet ska full ömsesidighet gälla; regeln gäller alla. Ingen invandrare har några ursäkter just pga sin minoritetsstatus.

Kulturmarxisterna har alltså formulerat rasistbegreppet, så en vit person inte kan undvika att vara skyldig. Han bär rent definitionsmässigt på en skuld.  Antingen erkänner han den öppet eller bekräftar den genom att förneka den (2). Ja, enfaldigare än så kan en teori knappast bli! Men varför har man då formulerat om begreppet? Ja, skälen är uppenbara. Det är inte bara för att försöka dölja  projektion, utan något ännu viktigare.  Rasism är ju ett av de effektivaste politiska omdömena, och vänstern vill kunna använda det mot stora delar av motståndarnas agenda inkl nationell suveränitet, individualism, fria marknader/kapitalism osv. I Orwellsk anda förvrids ordens mening, och erkända  begrepp blir nedsmutsade, ja, kriminella. Kulturmarxismen genomför ju ett fundamentalt angrepp på hela det västerländska samhället, och detta är ett ytterligare sätt att demolera dess struktur. Men att använda sådana medel: anklagelser främst baserade på sina motståndares ras, är ju egentligen – i sann mening – rent rasistiskt. Människor tillvitas egenskaper pga sin ras. Och denna rasism är inte artificiell och konstruerad genom underliga definitioner utan är uppenbar och torgförs idag frekvent av många politiker, journalister och samhällsvetare. Därför är det helt enkelt Sveriges nya form av rasism.

(1)https://www.claremont.org/crb/article/racism-revised/   Se avsnittet: Created unequel? st.4.

(2)  https://www.claremont.org/crb/article/racism-revised/   Se avsnittet: Created unequel? st.6.

 

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

 

 

Det här inlägget postades i Gästlistan, Jämlikhet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Den nya rasismen i Sverige

  1. Jan Andersson skriver:

    Oavsett hur en folkgrupp fått sina gemensamma särdrag så är dagsläget att vi måste leva med de motsättningar som uppstår därför att ett homogent tryggt samhälle kräver att medborgarna där fungerar och tänker på ungefär samma sätt.

    Vi kan analysera orsaken till dessa skillnader bokstavligen till döddagar men det hjälper oss inte nu eftersom vi inte kan göra något åt dem.

  2. Dandersan skriver:

    Vita män är utsatta från alla håll.
    Metoo utpekar oss som sexuella trackasörer om vi stirrar på kvinnor och rasism om vi stirrar på olikfärgade. Ser vi på barn så blir vi väl pedofilanklagade. Åker vi bil över ett övergångsställe så är vi klimatbovar som bör stoppas.
    Går numera med nedslagen blick för att slippa bli just nedslagen.

    • afugglas skriver:

      Rätt bra alltså, Dandersan!
      Det kostar inget, inga sanktioner mot dem som med lögners hjälp bedriver propaganda.
      Försök släpa fram Hanna Stjärne i dagsljuset och hänga ut henne för allmän beskådning, garanterat omöjligt. Socialisterna håller sin hand över den typen av individer.
      En av deras viktigaste skyddsling.

  3. Göran skriver:

    ”Rasism betecknar då en persons övertygelse, att en individ av en annan ras pga ytliga biologiska särdrag har vissa inre egenskaper och därför också visar ett visst beteende. ”

    Om man är forskare och råkar finna att det är precis så, övergår då forskaren till att vara rasist? När inträffar uppståndelsen i rasism? Under forskningen eller när forskningen publiceras?

    Olika raser har olika IQ, olika genetiska arv och olika genetiska egenskaper. Det bara är så. Men det är även skillnad på detta inom en ras. Att vi har olika genetik kan bland annat konstateras av att om en vit man avlar barn med en svart kvinna och den avkomman senare i livet skulle behöva en njurtransplantation då måste man finna en donator med samma genetiska egenskaper, dvs. en donator vars föräldrar är en vit man och en svart kvinna.

    Detta gäller även inom en ras om en grupp har en väldigt säregen genetik. Det skulle kunna betyda att en avkomma från spanjor och en svensk kvinna kräver en likadan avkomma för att en transplantation ska fungera positivt.

    Synd att Sverige lade ned det Rasbiologiska Institutet för då hade vi idag haft större kunskaper om detta, vilket hade varit synnerligen bra kunskaper att ha.

  4. Åke Sundström skriver:

    Nyttig faktaöversikt, men jag saknar konstaterandet att ämnet politiskt borde vara tämligen ointressant. Därför att synen på migration är varje väljares rätt att själv bedöma, oberoende av den enskildes motiv. Eftersom en majoritet vill minska invandringen är det riksdagens skyldighet att följa detta direktiv. När man vägrar, som nu, bevisas ju bara att Sverige inte längre än en reell demokrati utan en de-facto-diktatur, en makteliternas sammansvärjning mot folket. Är vi eniga om den slutsatsen Dan?

    • Dan Ahlmark skriver:

      Det är en svår fråga Du ställer. Vi befinner oss nog i ett mellanstadium mellan demokrati och diktatur. Skälen till att det svenska politiska systemet avlägsnat sig från folket har jag behandlat i min bok om svensk libertarianism på bl a på sidorn 64-68, 191 -193. Främst faktorer som professionaliseringen av politikerrollen, valsystemet och partiledningarnas allt större makt över partiapparaten och riksdagspolitikerna, samt statens övertagande av finansieringen av partierna spelar stor roll.

      Dagens läge gällande invandringspolitiken kan självfallet ses som den sammansvärjning Du nämner. Det jag är osäker på är i hur hög grad det också är att man kör över partimedlemmarna. Det varierar naturligtvis med partierna, där detta problem nog är störst i C, KD och M.

      • Åke Sundström skriver:

        Ett mellanstadium? Knappast, betydligt närmare ett slutstadium, när DÖ och JÖ så tydligt bröt/bryter mot grundlagen och när även partistödet och otal exempel på diskriminering olika väljargrupper emellan förstärker den bilden. Det går förstås att backa bandet och återupprätta ett sant demokratiskt styre (fast några tecken i den riktningen är svåra att skönja).

        Du instämmer däremot, tack för det, i min slutsats om migrationspolitiken som en partieliternas sammansvärjning mot de egna medlemmarna (V och MP möjligen undantagna). Men du påstår samtidigt att detta problem ”är störst för C,KD och M”. Det är jag inte så säker på. Gråsossar känner sig nog lika överkörda som Alliansväljare som röstat på C, KD eller M, omedvetna om att dessa partier så gott som helt övergivit sina ursprungliga borgerliga värderingar. Reinfeldts vänstersväng (skäms den partikader som applåderade) förvandlade Sverige till en partiapparaternas diktatur. Och krattade samtidigt manegen för SD, det i dag enda oppositionspartiet i ett av demokratifiender ockuperat riksdagshus.

      • Jan Andersson skriver:

        Läst dettae första dag, så det var alltså fjorton dagar sedan de tunga namnen på denna sajt var överens om att demokratin i Sverige är till minst hälften avskaffad.

        Det är något alldeles oerhört och borde sända ut folket på gatorna för att protesterna. Men mot vem och vilka! Tongångarna kommer tydligt från EU-parlamentet där de mest bisarra projekt och uttalanden produceras i strid ström.

        Och det som varit i säck kommer i påse.

        I Sverige har vi sedan kriget sett med beklagande och medlidande på folket i Sovjetstaterna och varit oerhört tacksamma för att vi har haft turen att ledas av kloka människor.

        Nu, i den rikaste perioden i Svensk historia, är det alltså slut.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Medan S:s hantering av rasistargumentet är ett verkligt gott hantverk (skickligt, hänsynslöst och effektivt)”.
    När motståndare till socialistiska samhällsomstörtare ger dessa omdömet ”verkligt gott hantverk”
    undrar jag hur det står till med den mentala hälsan. Den strålar av underkastelse och självplågeri.
    Vad har dagens svenska folk i ryggraden?

    • Dan Ahlmark skriver:

      Samuel!

      Du behöver inte oroa Dig. Min ryggrad är fullt OK.

      Skälet till formuleringen var nog huvudsakligen ironi. Men man kan också betrakta det med dagens kriterier på politisk åtgärder (vilka är både omoraliska och amoraliska). Från den synpunkten där man bara betonar effekter, är det ett verkligt gott hantverk. Men det är bara i dagens StatsVälfärdsStater och diktaturer, som man utan att skämmas kan allvarligt resonera så.

    • Gudu skriver:

      Socialdemokraternas reformer i Sverige för att göra det till ett socialistiskt land måste väl ändå ges betyget mycket gott hantverk? Även, eller kanske speciellt, om man inte håller med om huruvida det är bra för folket och landet eller inte. Oppositionen är ju helt detroniserad sedan snart ett sekel. När oppositionen haft makten bevarar och genomför den dessutom samma politik.

      Vilket annat parti i världen har haft makten så länge och kunnat förändra ett land så i grunden. Dessutom utan mord i stor skala som ideoligisläktingarna i Sovjet, Nazityskland mfl gjorde. (Det är för övrigt det som är demokraterna i ordet Socialdemokrat, ingen blodig revolution.)

      Otroligt skickligt av Socialdemokraternas strateger anser jag.

      Att socialism fungerar utmärkt tills de andras pengar är slut är så sant som det är sagt.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Vari ligger det ”SKICKLIGA”?
        Är man (socialisten) skicklig när han lägger ett land eller nation i ruiner och befolkningen vandrar mot en säker fattigdom och utplåning?
        Är man skicklig som Godsägare Persson till St. Torp som lurat svenska skattebetalare på astronomiska belopp?
        År man skicklig som Cecilia Wikström med 90.000 + 70.000:SEK i månadslön + mutgodis. Ge mig ett exempel på vad hon har bidragit med som gagnar den svenska befolkningen som kanske kunde gjorts för en bråkdel av kostnaderna för henne.
        Är man skicklig som svensk politiker överhuvudtaget om man ödelägger köpkraften på den SVENSKA Kronan
        Är landet sunt när befolkningen gjort sin överlevnad beroende av en socialistisk utplundrarverksamhet?
        Dollarn och CH Francen kostar i dag 9,35 SEK, vad kostade den 1970?
        Att svenska folket köper ”utvecklingen” är ofattbart!
        Det är dödssjukt!

  6. Mats Jangdal skriver:

    Det är bra med protest mot nyordsförvanskningen av rasism. Enligt kursledare på idéhistoria B vid Uppsala universitet som jag läste för några år sedan, var i princip allt som gick emot kursledarens vänsterideologiska smak rasism. Han (inte hen) ansåg sig ha rätt att göra den tolkningen av andra människors sinnesstämning och motiv för sina uttalanden att dessa var rasistiska.
    Suck!

    Jag saknar dock en påminnelse om att förr skilde vi på rasism som var en fördomsfull attityd baserad på genetik å ena sidan, och å andra sidan chauvinism som var en fördomsfull attityd baserad på skillnader i kultur, vanor, smak, samhällsordning mm.
    Men chauvinismen slutade väl fungera när den blev uppslukad av feminismens avsky (kulturell fördom!) mot mans-chauvinismen.

  7. Göran skriver:

    Frågan är det egentligen finns någon rasism? Eftersom det är skillnader mellan olika raser och även inom raser och det är ett obestridligt faktum, vilket innebär att visa raser klarar sig bättre än andra, kan vi inte hänvisa till att vi tror eller anser det eftersom det är verkligheten. Således kan inte rasism existera.

Kommentarer är stängda.