Ansvar utan frihet

Frihet under ansvar är ett populärt uttryck. Nu senast hörde jag företrädare för skogsägare säga att skogsägarna måste få frihet att följa de strängare krav som marknaden och staten ställer.
Men hallå! Vart tog friheten vägen? Om man ska ställas till ansvar för krav och villkor som andra beslutar, var finns då friheten? Frihet är väl att själv få bestämma vilka mål man sätter upp, vilka krav man ställer på sin verksamhet. Att tvingas foga sig under andras villkor är väl slaveri eller i bästa fall livegenskap. Men mer frihet än så är det inte tal om. Och då är det inte frihet.
Somliga kanske tycks tro att om man har frihet under ansvar så ökar friheten ju mer ansvar man tar. Det vill säga att friheten skulle öka ju fler restriktioner och sanktioner man utsätts för. Men det är helt klart upp och nervända världen.
Frihet är att själv få bestämma vad man gör, punkt slut. Ansvar i detta sammanhang är att själv bära konsekvenserna av den frihet att fatta egna beslut som man utnyttjat. Har ingen kommit till skada av min frihet och mina beslut så finns heller inget ansvar att ikläda sig.
Att ställa upp en massa ansvar som först måste uppfyllas innan man får tillåtelse att på marginalen fritt fatta beslut om det som blev över, det är ingen frihet. Det var sådan ”frihet” britterna erbjöd indierna och som Ghandi protesterade mot. Han har på många sätt beskrivit friheten ungefär som jag gjort ovan. Ghandi har också varit en ikon för svenska socialdemokrater. Men de har tydligen inget förstått. För de ser värde endast i ansvaret men inte i friheten. De är som de brittiska kolonisatörerna.
Den svenska självspäkningen när det gäller ansvar utan frihet är en makalös uppvisning i självhat, självförnedring mm. Vi ska bara inte tala om den monumentala brist på insikt, brist på genomskådande av propaganda och normbildning som svenskarna lider av.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.