Kristdemokraterna Otto von Arnold och Irene Oskarsson skriver på debattsidan i ATL fredag 20/5 om hur viktigt det är att Sverige är med fullt ut i de EU-överläggningar som i ett och samma avtal ska bestämma jordbrukspolitiken och landsbygdspolitiken och miljöpolitiken och klimatpolitiken. De anser att det är viktigt att vara med och få allt detta centralt beslutat på ett enda papper.
De inser inte att det är en ren och skär omöjlighet att få till något bra för alla de olika ingående delarna i ett så omfattande avtal, som samtidigt ska täcka så disparata aspekter.
Inte heller inser de att det är omöjligt att centralt få till något jordbruksavtal som fungerar lika bra och rättvist över hela den stora unionens område, från Kiruna till Kreta.
Inte inser de att klimathotet redan är överspelat, eftersom det var ett falsklarm. Att fortsätta driva klimatpolitik på oriktiga grunder är bara dumt och kostsamt.
Inte verkar de inse att miljö, det är något lokalt och föga lämpat för centrala ett-för-allt beslut.
Inte ens den för borgerliga politiker självklara hållningen att värna om äganderätten tycks de biträda eftersom de förespråkar att EU fläskar på med byråkrati som utraderar det sista uns av självbestämmande och egenmakt som markägarna har.
Downsizing av EU och dess byråkrati är något svenska politiker skulle få stort stöd för i hemmaopinionen. Ett av de viktigaste argumenten för Ja till medlemskap i EU var Subsidiaritetsprincipen. Varför har man låtit byråkraterna spela bort den principen som broms för en megaloman byråkrati?
Dessa två debattörer är en del av regeringsunderlaget i Sveriges Riksdag, är de så lata eller så korkade som det verkar när de föreslår att makt flyttas från Sverige, från svenska medborgare till EU:s byråkrati?