Ett måhända något övertydligt exempel på god vilja (utövarens avsikt) är Adolf Hitler och nazismen. Han tyckte att han gjorde en god gärning, för sina ariska landsmän. Men konsekvensen för landets egna judar och såväl judar som andra i de attackerade länderna var inget annat än barbarisk.
Ett mer närliggande och mindre drastiskt, men ändå tydligt exempel är vaccinationerna mot svininfluensa. Statliga myndigheter som tyckte sig representera den goda viljan, manade alla vaccinera sig. Trots att riskerna med smittan var små för friska personer. Men av solidaritetsskäl med personer i riskgrupperna skulle även de friska och starka vaccinera sig.
Resultatet blev att ett hundratal barn drabbades av narkolepsi av vaccinet. Dessa barn, som var fullt friska, är nu invalidiserade för resten av livet. De som är svaga och extra känsliga för allvarliga följdskador av en infektion, de är det fortfarande, eller avlidna. Den goda viljans utfall i detta ärende är inte försvarligt.
Den goda viljans klåfingrighet med andra människors situation och livsvillkor balanserar alltid på gränsen till övergrepp. Allt för ofta trampar de över eller snett.
Den goda viljan manifesterar sig även i omsorg om djur och natur. Så till den grad att människorna ofta skuffas åt sidan. EU-kommissionen har blivit ilurade att var fjärde djurart i Europa hotas av utrotning. Kommissionens förslag till åtgärder är ett brutalt övergrepp på Europas folk, på deras mänskliga och medborgerliga rättigheter, på äganderätten. Hur ska man kunna försvara sig mot sådant?
I Tyskland har förbundskansler Angela Merkel låtit sig luras av klimatalarmisten Hans Joachim Schellnhuber att den gröna utopin måste genomföras snabbt och utan demokratiska obstruktioner. Jag finner det mäkta förvånande att Merkel som är född och uppvuxen i DDR inte är bättre vaccinerad mot totalitära och antidemokratiska strömningar. Den goda viljan gentemot de gröna fantasierna trotsar allt förnuft.