I Scanias kundtidning Mil nr 2, 2011 kan man läsa om en ung miljöengagerad kvinna (Julie Baaske) på deras forsknings- och utvecklingsavdelning. Hon har gjort en designstudie på lastfordon för år 2042, när klimatförändringen efter katastrofen radikalt har ändrat förutsättningarna för lastbilstransporter. Väglöst land, framdrivning med sol- och vindkraft. Hon vill att projketet ska få folk att inse att Jordens resurser är begränsade.
Att ingen av projketets förutsättningar eller projektledarens påståenden är sanna eller ens sannolika struntar man i. Här gäller det att få på pränt att man minsann var tidigt ute med ett visst tänk om allt mot förmodan skulle gå åt helvete. Blir allt som vanligt kan detta förbigås med tystnad. Jämställdhetskvoten med en kvinnlig lastbilsdesigner har i vart fall bättrats på.
Att Scania på detta sätt spär på villfarelser om klimatet bekymrar inte företaget. Det finns med säkerhet pengar att tjäna oavsett hur det går, bara man varit tillräckligt bra ögontjänare.