Rågångar i kapitalismen

Konservativa människor vill vanligen ha kapitalism. Det märkliga är att de så ofta uppvisar en avund mot dem som inte skaffat sig så mycket pengar som de själva. Detta oavsett om det enklare penninginnehavet är självvalt eller ofrivilligt. De plägar också betrakta människor med skavanker som mindre värda. Det liknar en gammaltestamentlig människosyn där de som inte är fullt friska och vackra är det för att de syndat och straffas av Gud. Däför ska de även straffas av människorna, som i prinicip bara fullföljer Guds straff.

Liberaler å andra sidan, räknas som borgerliga precis som de konservativa, accepterar att folk gör olika livsval. Liberaler accepterar att folk är olika skapta eller formats olika under livets gång. De som är nöjda med sitt val gläds man med. De som önskar en förändring kan man tänka sig att frivilligt hjälpa. Här är skillnaden mot de konservativa monumental.

Borgerlig och kapitalist, ändå är det så stor skillnad. En möjlig förklaring är filosofin. Den konservatives filosofi är religiös, gudstroende. Liberalens är just filosofisk, en moralkompass utan inblandning av Gud.
Här finns en skarp skiljelinje som liberaler alltid har allt att vinna på att förtydliga i kampen om borgerliga väljare. Samtidigt som de konservativa har allt vinna på att försöka sopa över linjen. I de flesta länder är det de konservativa som lyckats bäst i striden om gränsen mellan liberal och konservativ.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.