Som jag ser det blev socialdemokratin utan idéer redan på Tage Erlanders tid. De var ett gäng sekelskiftesmänniskor som genomlevt två världskrig och klarat sig bra. Svensk industri hade även den klarat sig bra och folket hade fått 3 semesterveckor. Landet ansågs färdigbyggt och man hade inte så mycket nytt att tillföra. Nu skulle det bara putsas på den vackra skapelsen. Erlander kom undan i många år med att bara vara mysfarbror.
Men när Palme blev partiledare krävdes det mer. Folket hade blivit varse en massa frågor som fick konstiga eller otidsenliga svar. Palmes roll blev den agitatoriska härföraren som hela tiden behövde nya fiender att samla massorna mot. Han var som klippt och skuren för rollen. Men han säkerställde också att socialdemokratin aldrig mer skulle bli ett parti med brett folkligt stöd. Hans död och Sovjetstatens fall skapade en oro som bara för en tid kunde få folk att hålla fast vid det gamla. Men socialdemokratin var ett regeringsalternativ på övertid.
Nu har de haft flera visionslösa partiledare i rad och opinionssiffrorna hamnar under 25%. När väljarstödet i Norrland går under 35-40%, då är de inte längre ett regeringsalternativ.
Va, sa? Har Nordkoreas ledare avlidit? Nu undrar du hur länge en gammal maktapparat kan sitta kvar sedan ledarna och idéerna försvunnit? Det är bara titta på Sverige, 50 år är ingen omöjlighet. I byråkratin är de ju fortfarande den ledande kraften.
Men de är knappast medborgarnas tjänare. Det framgår med all tydlighet av min genomgång av byråkratins syn på äganderätt. Det visar sig även i rovdjursfrågor, vapenregler, hantering av vägar, bilar, kollektivtrafik, sophantering, skogsskötsel, jordbruksfrågor, EU-bidrag, biologisk mångfald med mera. Listan blir lång.