Tystnadens politik

De som följt Klimatsans ansträngningar att få GRN att syna Public Service hantering at klimatfrågan, har fått veta att enligt GRN ryms bara en bedömning om klimatet i PS. Det är den som IPCC lanserar. Detta trots att IPCC faktiskt ofta motsäger sig själva i olika avsnitt av sina rapporter. Ansvarig minister, kulturministern, och hennes departement vill inte veta av något ifrågasättande av GRN. De står för den officiella, absoluta och odiskutabla sanningen.

I den senaste filmen om Narnia representeras den rena ondskan av en tät grön dimma. Kan det vara miljöpartiets drömrike som åsyftas?

De senaste veckorna har vi fått veta att Romer är Sveriges mest förföljda och missförstådda folk. De är enbart offer och borde hållas för heliga. Vi som är tillräckligt gamla minns att det fanns romer (zigenare) som var bofasta och ingick i samhället på ett normalt sätt. Men efter kriget kom det andra zigenare från resten av Europa. Dessa stal och bar sig illa åt i sådan omfattning att de drog dåligt rykte över hela gruppen. Ibland så illa att de redan etablerade tvingades flytta. Men det får man inte säga idag, för sanningen i Sverige ska vara svart eller vit. Framför allt ska den vara den offentliga.

Den obekväma sanningen är att sanningen ytterst sällan är sådan. Stockholmare, liksom norrlänningar, skåningar och göteborgare kan alla vara brottslingar. Men de flesta är det inte. Med regeringens, GRN och PS logik skulle man inte få säga att en en brottsling är stockholmare, för det skulle orätt peka ut en hel grupp som brottslingar.

Genom historien har det varit passiviteten hos dem som kunde ha agerat, likgiltigheten hos de som borde ha vetat bättre, tystnaden från rättvisans röst när det varit som viktigast, som gjort det möjligt för ondskan att härska. Haile Selassie

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tystnadens politik

  1. Åke Sundström skriver:

    Bra att uppmärksamma Sture Åströms kritik mot public service, granskningsnämnden (GRN) och kulturminister Adelsohn. Nämndens motivering är värd att återge, i sin erbarmliga helhet:

    ”Granskningsnämnden har i tidigare beslut konstaterat att IPCC:s slutsats att det pågår en global uppvärmning som med stor sannolikhet är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser har ett mycket brett stöd bland såväl klimatforskare som ledande politiker. Att SVT sänder program och inslag som utgår från denna grundsyn kan inte i sig anses strida mot kravet på opartiskhet.”

    Det mest anmärkningsvärda är att GRN hänvisar till stödet bland ”LEDANDE POLITIKER”. Finns det inga gränser? För med den synen är det ju fritt fram för radio och TV att förtiga kritiska röster i alla ämnen där de fem stora partierna och en majoritet av forskarkåren är eniga. Och det är ju faktiskt ett mycket vanligt förhållande. Men att man därmed uppfyller rimliga krav på opartiskhet skulle nog inte ens GRN eller regeringen våga hävda – om det nu handlat om någonting annat än ett av nutidens allra största tabun (eller i klartext: offentliga lögner).

    Dessutom: även om man har rätt att ”utgå från” en dominerande åsikt, rättfärdigar detta ingalunda ett förtigande av alla avvikande röster, i synnerhet som dessa avvikande röster visar sig tillhöra välrenommerade svenska forskare som bl a Gösta Walin, Wibjörn Karlén och Nils-Axel Mörner. Plus en lång rad utländska klimatexperter, framför allt USA-professorn Lindzen.

    Pinsamt, inte minst, att vi har en kulturminister, en utbildningsminister och en regering som tror att sanningen går att fastslå genom att räkna antalet röster för eller mot en viss bedömning, när alla vet att expertmajoriteten mycket ofta har fel – med Einsteins belackare som ett av många exempel. Sen kan man ha en och annan invändning mot Åströms egen bevisföring, men det är ingenting som ursäktar GRN eller regeringen.

    Än en gång bekräftas att den intellektuella prostitutionen är ett avsevärt större bekymmer än skolbetyg, massarbetslöshet eller skuldberg – och indirekt orsaken till det mesta som gått snett i ett land som en gång var känt för sina hederliga ämbetsmän och för frånvaron av politisk korruption.

    • mats skriver:

      Tack för hjälpen med ett mycket bra förtydligande! Den här helgen har jag inte tänkt en redig tanke, på grund av förkylning. Hoppas kunna återkomma med något läsvärt till veckan.

  2. kallepelle skriver:

    22/4
    Dagens bästa underhållning är kampen mellan polisens i Norrköping presstalesman och diverse SRjournalister om vem som först skall avslöja att våldet och mördandet i NKping står den invandrade syrianska folkgruppen för. Den som förlorar (av polis contra journos) kommer att få sparken och yrkesförbud förutom att ställas som anklagad inför DO. Sverige är blivet ett väldigt konstigt PKland!

    • mats skriver:

      Bullseye!

    • Åke Sundström skriver:

      Den som vinner, menar du rimligen, men vi förstod ändå. Fast ”konstigt land” är definitivt en underdrift…

      SvD:s ledarskribent Sanna Rayman är inne på samma tema när hon på sin ledarblogg kommenterar DN:s Jonas Thente, som i morse skrev en ovanligt rak och inkorrekt artikel i DN:

      ”Det är inte näthatarna som är det demokratiska problemet, det är ”vi”, skriver Thente. ”Vi” i bemärkelsen journalisterna, mediearbetarna och de professionella deltagarna i samhällsdebatten. Gudarna ska veta att han har rätt. Jag beskrev något liknande i en text för några år sedan…”

      Men sen blir det komiskt igen, när chefredaktören Fredric Karén under inlägget skriver ”välkommen att säga din mening”, men genast därefter – via någon underhuggare förstås – meddelar att kommentarsfältet är ”inaktiverat”. Så var med den tidningens självinsikter och civilkurage. Naturligtvis fanns det heller inga möjligheter att kommentera Thente på DN:s hemsida.

      Hur står de ut, de gammeldags hederliga murvlarna i en tidningsvärld som förträngt sitt demokratiska uppdrag och nöjer sig med att vara Storebrors lojala språkrör? Journalistisk etik och sanning tycks inte längre betyda någonting alls. Eller i varje fall något man måste förtränga om man vill ”ha mat på bordet”, som Johan Norberg uttryckt saken – och kanske även sitt eget dilemma som f d nyttig nyliberal förvandlad till blind epigon i hyllningarna till vår eländiga klimat- och energipolitik.

      Inte bara vänstern har en hemläxa att göra.

Kommentarer inaktiverade.