Detta är spekulation. Det finns alltså ingen garanti för att det jag här beskriver är verkligheten korrekt uppfattad.
Maud Olofsson var minister för det aktuella departementet när Vattenfall köpte Nuon. Det påstods vara en bra affär och kanske hade kunnat vara det. Men andra aktörer på energimarknaden, främst i Tyskland gjorde det till en dålig affär. Bidragande till detta var inte minst tyskarnas principbeslut att stänga brunkolskraftverk och kärnkraftverk, för att istället satsa på sol och vind.
Bakom köpet av Nuon och Vattenfalls helt nya exponering mot den kontinentala marknaden, låg helt andra avväganden. Ryktet säger att Pehr G. Gyllenhammar hade internationella kontakter som var beredda köpa hela Vattenfall vid rätt tillfälle. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skulle ha gillat den tanken. Dels av principiella skäl, att staten inte ska äga industrier. Dels för att få in en stor budgetpost som skulle kunna täcka ytterligare skattesänkningar.
Om Maud Olofsson var införstådd med dessa planer och konsekvenser av sitt stöd till Vattenfalls agerande förtäljer inte historien. Men hennes vägran att inställa sig till KU-förhör vittnar om att hon ålagts eller av eget förstånd insett att hon och andra mår bäst av att hålla helt tyst. Som centerpartist kan hon i alla händelser sätta upp en oskyldig min och hävda att de alltid varit för förnyelsebar energi.
Som tack för sin tystnad fick hon en fin styrelsepost i likaledes statliga LKAB. Men sossarna har, Carl Lidboms uppträdande i KU till trots, inte kunnat förlika sig med Olofssons vägran att vittna i KU. Efter alliansens DÖ-överenskommelse med sossarna har de senare fått frikort för allehanda återställare. Maud Olofssons avskedande är bara ett första, men symboliskt mycket viktigt steg för S i denna process.
Redan har en återställare av gåvoskatten nämnts. Om inte alliansen karskar till sig å det snaraste kommer vi innan mandatperioden att få se återställare av arvsskatten och fastighetsskatten. Kanske även fackets makt över a-kassan återställs. Dessutom kommer miljöpartiet att få igenom en del kostsamma förslag, oavsett dessa innebär punktskattehöjningar eller rådighetsinskränkningar över enskild egendom. Då har jag ändå inte nämnt den olycksaliga cirkusen med elcertifikat. Det ska jag göra vid annat tillfälle.
Borgs bumerang slår tillbaks med full kraft.
Som sagt detta är en spekulation, jag har inga som helst belägg för att de enskilda delarna i berättelsen hänger ihop på detta vis.
Intressanta o roliga tankar. Givetvis kommer det skattehöjningar och att en del kommer att vara återställare är inte konstigt.
”Intressanta och roliga tankar”? Det är inte mer än två månader sedan socialisterna genomförde en statskupp i Sverige och en säger en väljare tycker det är roligt och intressant? GOD NATT SVERIGE!
Jag väntar på nästa ekonomiska kris. Den bör likna krisen första hälften av 1990-talet. Stora statliga budgetunderskott, stora skattehöjningar och stora nedskärningar i statsbudgeten.
Vi kan endast undvika kriser, en för stor offentlig sektor och höga skatter om vi inför en guldmyntfot med 100%-ig reserv för bankerna.
Då blir det uppenbart för alla att produktionsresurserna i ekonomin är knappa, att det är sparandet och investeringarna som skapar välståndet, att ekonomin kräver riktiga marknadspriser, att arbetsmarknaden kräver marknadspriser för att full sysselsättning ska uppnås, att realinkomsterna endast ökar om landets produktionsstruktur blir större osv.
Med dagens system går det att dölja problemen med att låta bankerna skapa helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning.
Guldmyntfoten är idealet, det är sant, men det räcker långt med att kontrollera pennningsmängden som Bundesbank och bl a Estland så framgångsrikt gjorde innan tyskarna kapitulerade för franska påtryckningar och gick med på att införa euron.
Nu leds ECB av Bundesbanks motpol: italienska byråkrater med Keynes som guru och det kan förstås aldrig sluta väl.
Till Mats: Nuonskandalen och Maud Olofssons manipulerande i all ära, det är Fredrik Reinfeldt och hans lydiga bunkergäng som bäddat för DÖ och de eventuella återställarna. Än en gång: skjut på rätt pianist!
Heder åt PM Nilsson i Dagens Industri som ganska ensam talar klarspråk om Alliansens harakiri och mordet på demokratin. I dagens tidning instämmer även Tommy Möller och Annika Winsth till stora delar i hans kritik. Början till ett uppvaknande även inom den oftast så maktlojala forskarvärlden?
Tyckte du inte jag var tydlig nog som skrev ut namnen på FR och AB som konspiratörer? Jag till och med avslutade med ”Borgs bumerang…”
Pingback: Det är läge för SD att ta fajten med regeringen. Utmana tristessen! | Peter Harold – Skrivarens blogg