Män som förbrukningsvara

När jag lyssnade på Stefan Molyneuxs resonemang om män som förbrukningsvara, var det mycket jag kände igen från saker jag själv sagt. Därtill förde han en del resonemang som jag inte tänkt på, under den knappa timme som hans podcast pågår. För att summera min egen ståndpunkt. Jag anser att män och kvinnor ska vara olika, måste vara olika. Annars är det ingen mening med sexuell fortplaning. Den genetiska remixens framgång bygger på att generna är olika. Vore de inte det skulle vegetativ förökning vara att föredra eftersom det ger färre genetiska skador. Av detta följer att pojkar och flickor från dag ett måste (tillåtas) följa olika utvecklingskurvor. Slutmålet för deras utveckling är ju att de ska bli olika, inte lika!

De flesta kvinnor förstår inte detta, eller vill inte acceptera konsekvensen av olikheterna. Precis som Molyneux beskriver har jag också reagerat på att pojkar under sina första tio år nästan bara omges med kvinnor. Det gäller i hemmet, i förskola och skola. En del av dessa kvinnor står inte ut med pojkarnas, i deras ögon avvikande beteende. En del av pojkarna står inte ut med att behandlas som mindre värda. Samhället skapar sig själv problem med dessa pojkar.

En av de viktiga saker Molyneux nämner är att pojkar aldrig tillfrågas om sina tankar och drömmar. I de fall man gör det och pojkarna svarar något annat än att studera och göra fin karriär förlöjligas de eller får på annat sätt klargjort att de drömt fel. Pojkar med ambition att bli något annat än försörjare, kugge i hjulet, inordnad, underordnad, förbrukningsvara och kanonmat motarbetas. Den som tror något annat bör se filmen Döda poeters sällskap, en gång till.

Har det alltid varit så här? Nej, jag tror inte det. Kolonialismen krävde många offer, inte bara bland de koloniserade. I synnerhet den brittiska kolonialismen krävde stora offer av de egna, av kolonisatörerna. Det krävdes av både administration och inte minst krigsmakt. Ett tydligt exempel från den franska kolonialismen är dess främlingslegion.

Mitt under den brittiska kolonialismens höjdpunkt, med en kvinna som statsöverhuvud, drottning Victoria, inträffade 1852 en händelse som präglat världen sedan dess. Ett förrådsfartyg vid namn Birkenhead var på väg till Algoa Bay på Sydafrikanska sydkusten, när de strax innan de skulle runda Godahoppsudden gick på grund och sjönk på mindre än en halvtimme. På grund av bristande underhåll och dålig träning för sjönöd gick inte alla livbåtar att använda. En omständighet som tycks återkomma allt för regelbundet.

För första gången i nedtecknad historia beordrade fartygets kapten, Salmond, eller möjligen överste Seton som basade för trupperna ombord, att kvinnor och barn skulle ges förtur till de tre användbara båtarna. När dessa stötts ifrån fartyget och det stod klart hon skulle gå under beordrades samtliga ombordvarande att ställa sig i givakt på däck. Detta för att hindra att de skulle kasta sig vattnet och simma fram till livbåtarna och välta dem. Strax innan Birkenhead sjönk berodrades de som var simkunniga att hoppa i sjön och rädda sig själva. Blott 193 av 643 ombordvarande överlevde förlisningen.

Det blev naturligtvis sjöförklaring och hela detta förlopp blev noga beskrivet. Inget av de högre rankade befälen överlevde och ingen blev därför dömd för förlisningen. Men berättelsen om soldaterna som stod i givakt på däck för att rädda kvinnor och barn blev mycket omtalad. Rudyard Kipling skrev om det i en dikt, Soldier an’ Sailor Too. I sjöförklaringen finns för första gången nedtecknat principen om kvinnor som mer värda än män.

Eller om man vänder på det, som Stefan Molyneux gör, män som förbrukningsvara. Det är en princip som därefter tillämpats vid alla förlisningar och naturkatastrofer, samt naturligtvis i krig. Det är först med de sista årtiondenas terrordåd som terroristerna valt att frångå principen och med samma förakt för båda könen offrat alla som tänkas kan.

Kvinnor är på grund av sin begränsade förmåga att få många avkommor genpoolens bas eller kapital. Män är bara räntan och historiskt har många män aldrig blivit fäder, medan merparten av kvinnorna blivit mödrar. Det finns även andra vittnesmål om hur högt kvinnor värderats genom historien. Så det var ingen absolut nyhet med Birkenheads sortering. Lika fullt ser jag i den uttalade och tillämpade principen, embryot till det som senare kommit att visa sig i skolan. Där flickorna blivit mall och pojkarna trasiga kopior.

Stefan Molyneux, the consequenses of male disposability

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Jämlikhet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Män som förbrukningsvara

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Vikingatiden, som man kan läsa om i sagorna, skiljde på kvinnor och män.
    Tydligt.
    Mannens värld var Äventyrets värld.
    Som belönades i Valhall.
    Kvinnans värld var familjen, gården, jordbruket och barnen…
    Den nordiska kvinnans frihet var total!
    Men givetvis så krävde friheten ansvarstagandet! På olika sätt…

    Mannens äventyrslust gjorde naturligtvis att det nästan alltid var underskott på män, trots att det alltid föds fler pojkar än flickor.
    Idag, när äventyren handlar om IT-jobb eller gängledare i förorten, ja, även ISIS-krigare, så ser vi inte alltid mönstret från förr.
    Men det finns där!

    I vissa kulturer, som var väldigt mascho, som prärieindianerna förr i USA, så accepterades ”avhopp” av veka män…
    De kunde klä sig i kvinnokläder och följa med kvinnorna ut och samla örter och bär.
    Och slapp den tuffa hästtjuvskulturen hos den övriga manliga befolkningen…

    Egentligen har vi alltså samma samhällsfenomen idag, men då vi lever mitt i denna kultur så ser vi det inte! Ibland måste man plocka fram ”mallen” och sätta unga män i den för att kunna se att inget är annorlunda. Det är bara som vi tror.

    Vi kommer troligen framöver att gå mot ett gangstervälde även i Europa, som i USA, där den historiska parallellen blir det egyptiska Mamlukväldet..

    • mats skriver:

      Men vikingatidens män tilläts visa känslor och ha drömmar. De diktade, berättade skrönor och sjöng. Det ansågs vara manligt att vara duktig även på detta område.
      Mod och manlighet bland prärieindianerna innebar också att kunna balansera sig. Vid flera tillfällen i indiankrigens början hade de kunnat utplåna vita trupper, men de ansåg att en näsbränna, med begränsade förluster för de vita vara ett tydligt budskap om ”hit men inte längre”. De vita fattade inget av detta och ansåg indianerna svaga och underlägsna. Så när de slutligen vid Little Big Horn blev anfallna av de vita och i självförsvar dödade de vita till sista man, blev de beskrivna som vildar. Trots att de bara följde de vitas tidigare exempel. Mest känt är Sand Creek.
      Att var behärskad, visa barmhärtighet och hövlig har väl i stort sett altid betraktats som ett manligt adelsmärke. Men det har inte belönats därefter.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Jag har ett oförglömligt minne som aldrig släpper mig. Maria Leissner som folkpartist stående på en scen i Stockholm någon gång före Februari 1996. Man hade debatterat politik och Maria såg trött och uppgiven ut, hon avbryter framträdandet och tackar för sig med orden: ”tack för idag, nu måste jag skynda mig hem till min SPERMIE”. Kommentarer överflödiga! SvT arkiven är garanterat rensade?

  3. dolf skriver:

    Rekommenderar The Myth of Male Power: Why Men are the Disposable Sex från 1993 av Warren Farrell.
    Lite löst relaterat skrev jag igår inlägget Skillnader mellan män och kvinnor är socialt konstruerade | Genusdebatten där jag tittar lite på de statistiska konsekvenserna av inneboende skillnader mellan män och kvinnor. Inlägget är av raljerande typ, men är faktiskt en liten försmak av ett mer allvarligt betonat hobbyprojekt (som jag en längre tid haft på min backburner, hoppas kunna ta itu med det på allvar nu) där jag tänker framföra hårtslående statistiska bevis för att män (eller rättare sagt pojkar) är diskriminerade. Så kommer inlägg om det så småningom.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Javisst…
      När jag gick i realskolan så hade man högre tempo på det som vanligen kallades pojkdelen.
      Flickskolan la till två år….

      • mats skriver:

        Var kan man hitta paper på det? Det vore intressant med sådana fakta för fortsatt debatt!

  4. MrStraightpull skriver:

    På MSM idag: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/helena-zachariasson-jag-koper-inte-era-argument

    Detta anses alltså vara en artikel – inte ett debattinlägg på SVTopinion – och skriven av en SVT-medarbetare i klart ”folktvingande” syfte. Dvs ”jag har rätt – ni som gör si och så har fel”.

    Man häpnar… eller också inte när jag tänker efter. Får nog hitta annan startsida för nyheter. Några tips???

    Gott Nytt År Mats!
    önskar en road och oroad läsare av denna sajt.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Man skall nog inte bry sig vad en ”gallhona” tycker…
      De fattar inget och ibland när de börjar fatta så är de för gamla för att bli dräktiga.

    • mats skriver:

      Ja, jösses vilken stolle! Inte törs de ha något kommentarsfält heller.
      Att könsroller är unkna är en åsikt, inte fakta. Man kan sätta många epitet på könsroller, exempelvis, naturliga, kulturella, praktiska, selekterade, eller något annat. Dessa kan alla härledas till fakta av något slag.
      Men unkna, det är helt och hållet en personlig åsikt, inget annat! Inte heller är hon på något sätt utsedd av oss att fostra oss i hennes anda.

Kommentarer inaktiverade.