Liberalismen och globaliseringen

För 170 år sedan skrev Erik Gustaf Geijer, ”Slättbons olika liv mot bergsbons framställde sig. Bergsmannen, jordbrukaren, manufakturisten, jägaren, fiskaren trädde fram, alla under de olika betingningar som lokal och därav föranledda särskilda behov föreskrevo för deras verksamhet. De grupperade sig olika därefter. De olika grupperna voro spridda, skilda genom stora avstånd, därigenom inom sig isolerade. Ej under, att vardera betraktade sig som ett helt för sig!”

Detta taget ur tidigare nämnda bok Frihetens Klassiker från 2003, där Mattias Bengtsson och Johan Norberg varit redaktörer. Geijer betygar alltså att Sverige på grund av inhemska skillnader varit ett mångkulturellt land. Senare i sin beskrivning av hur förhållandena var när han skrev texten (1847), menade han i nationalromantisk anda att dessa kulturella skillnader försvunnit. Det är den bilden av de homogena Sverige vi har matats med när man önskat tvinga en ny sorts mångfald på oss.

Men bilden av det homogena Sverige är falsk. Det är åtminstone min erfarenhet efter att ha bott i alla tre landsdelar och vistats med viss frekvens i samtliga svenska landskap. Det finns fortfarande kulturella skillnader i de olika landsdelarna, ja ibland inom samma landskap. Då har jag ändå inte nämnt skillnaderna mellan stad och land.

Antologin avslutas med en text av Mario Vargas Llosa, med titeln Globaliseringen – frihetens kultur, från år 2001. Vargas växlar mellan att skriva internationalisering och globalisering, det är synd, för jag skulle vilja benämna internationalisering som kulturernas frivilliga användning av den moderna teknologins möjligheter att kommunicera med andra. Medan globaliseringen är den monopolisering av idéer, produkter och politik som trycks på oss uppifrån, vare sig vi frågar efter den eller ej.

Hans poäng är dock att kulturerna är härdiga, de motstår mycket tvång och påtryckningar. De ändrar sig men endast långsamt. Samtidigt spänstar de tillbaka och påverkar den kultur som står för det högre trycket. Vargas ger, tycker jag, därmed mig rätt i min upplevelse av svenskarnas varierande kultur och Geijer rätt i historisk observation men fel i samtida slutsats.

När liberaler bejakar globaliseringen går de (ovetande?) monopolisternas ärenden. De ger bort den frihet vi har tack vare gränser, inte trots; utan några som helst garantier för att den gränslösa globaliserade världen innehåller frihet för någon. Utom möjligen för monopolisterna.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Liberalismen och globaliseringen

  1. Sten-Arne Persson skriver:

    Mats, Du kan skingra svensk massmedias utlagda dimridåer för dina läsare. Intressant analys.

  2. Åke Sundström skriver:

    Det här gången tycker jag att du låter en felaktig terminologi ta befälet över logiken. Du hävdar att ordet globalisering betyder ”den monopolisering av idéer, produkter och politik som trycks på oss uppifrån”.

    Jo, så används termen av slarviga journalister och framför allt av vänsterdemagoger som hatar kapitalismen, det marknadsekonomiska systemet. I normalt språkbruk är betydelsen den rakt motsatta: ett fritt utbyte av varor, tjänster och idéer i en värld utan tullar eller andra handelshinder. Kort sagt, frihandel. Så Vargas Llosa hade rätt, när han använde globalisering och internationalisering som synonymer.

    Därför kan man inte beskylla liberaler i gemen för att springa ”monopolisternas ärenden”. En helt annan sak är att falska liberaler med en i grunden socialistisk agenda gör det, bl a de svenska Allianspartierna. Att även Svenskt Näringsliv gör detsamma, i vissa ”tunga” branschers intresse men till skada för majoriteten av de egna medlemmarna, är förstås särskilt anmäkningsvärt. Urban Bäckströms och hans styrelses uppbackning av det katastrofala svenska vindkraftsprogrammet är ett av de tydligaste exemplen.

    • mats skriver:

      När jag hör globalisering i media och allmänna debatter, hör jag både dem som gillar den och dem som ogillar den. Så jag tycker inte att uttrycket ensidigt används negativt eller positivt.
      Inte heller anser jag att globalisering och internationalisering bör ses som synonymer, emedan globalisering (implicit och förmodligen avsiktligt) bortser från nationsgränser, medan internationalisering bejakar nationsgränserna som något gott och möjligheten att ändå passera dem som en positiv utveckling.
      Falska liberaler finns det gott om, därom är vi ense.

      • Åke Sundström skriver:

        Fortsatt svajigt om terminologin, Mats. Har du någon språkexpert som bejakar dina tolkningar? Om inte, håller jag fortfarande en slant på Vargas Llosa.

        Globalisering betyder ingalunda att man ”bortser från nationsgränserna”. Däremot att man via sänkta eller bortfallna tullar kan bortse från de hinder mot internationell arbetsfördelning (handel) som tullar och annan protektionism innebär. Utan att detta i sig behöver påverka ländernas särart eller kultur; däri ligger en av frihandelns största fördelar, bättre att flytta varor än att flytta människor.

        Jämför med den så kallade gyllene epoken, halvseklet före 1914, då nationalstatsidén var helt dominerande och gränserna heliga, men det globala handelsutbytet likväl var mer omfattande än i dag (i relativa termer, förstås).

        Du tycks också ifrågasätter det tydliga sambandet mellan frihandel/marknadsekonomi och individuell frihet. De enda som gynnas är ”monopolisterna”, skrev du i första inlägget, tydligen syftande på de stora aktörerna på världsmarknaden.

        Det finns förvisso enstaka monopol eller starka karteller i världshandeln (t ex OPEC), men långt fler sådana i enskilda länder i skydd av höga tullmurar. Frihandelns fördelar har inte minst vi svenskar haft stor glädje av, samtidigt som dessa vinster i tilltagande grad ätits upp av de inhemska monopolen i politisk regi. Är vi verkligen oeniga om den historieskrivningen?

        • mats skriver:

          Jag behöver inte konsultera någon etymolog för att se skillnaden mellan globalisering och internationalisering. Jag kan förklara det för dig. Att inte alla som svänger sig med uttrycken globalisering och internationalisering som om de vore synonymer inser de skillnader som finns, gör inte att skillnaderna inte finns där.

          Globalisering tar sin utgångspunkt i att Jorden som planet inte är skapad med gränser. De är imaginära eller på annat sätt konstlade. Globaliseringen vill sudda ut dessa gränser och införa lika regler över hela globen. Det gäller inte alls bara frihandelsavtal som TTIP, det gäller direkt inblandning i och styrning av nationernas interna lagstiftning och lagtolkning. Ett jordklot, en politik, ett folk, en kultur, känns typen av uttryck igen?

          Internationalisering å den andra sidan, tar sin utgångspunkt i att nationerna är en realitet och de är olika varandra. Men samarbete, utbyte av idéer, tjänster och varor är till fördel för dem som frivilligt och ömsesidig nytta deltar i detta.
          Globalisering kan i många avseenden ersättas med det konspirationsteoristämplade uttrycket NWO. Detta är inte fallet med internationalisering.

          Vargas Llosa skrev sin text 2001, mycket har hänt sedan dess som har gjort dessa skillnader tydliga. Han var dessutom tydlig med att framhålla värdet av de lokala kulturella skillnaderna.

          Frihandel, som frivilliga avtal till ömsesidig båtnad, var precis vad som hände det gyllene halvseklet. Jag anser det fortfarande vara en bättre idé än globalisering.

    • Göran skriver:

      Åke! Rent praktiskt såsom globaliseringen har blivit som ett praktiskt genomförande, så definierar den som på samma sätt som Mats! Jag ser globaliseringen som en överstatlig socialistisk och diktatoriskt mål för vänstern.

      Dock protesterar jag inte det minsta till hur du definierar den. Det är säkert rätt. Men, hur kan det bli så fel med ursprungstanken? Hur ska man kunna tala om globalism när det rent praktiskt innebär mindre frihet. Helt klart kan globalism inte innebära att man får bo var vill man vill på sina egna villkor. Det är ungefär det som vänstern påstår.

      Har jag fel om jag påstår att vänsterns definition av frihet är att en rätt att få tvinga sig på andra människor mot deras vilja medan frihet mig är att andra inte få tränga sig på mig?

      • Åke Sundström skriver:

        Utöver svaret till Mats vill jag dels understryka att jag bestrider tolkningen att ”globalismen innebär mindre frihet”, men också att vi givetvis är överens om att socialism betyder tvång medan sann liberalism betyder frihet.

        Det konkreta problemet är att inget av våra förment borgerliga, liberala eller konservativa partier går att beskriva som annat än praktiserande socialister, i högre eller mindre grad. Men i likhet med socialdemokratin är det givetvis en oerhört mycket bättre form av socialism än den kommunistiska version som Marx förgiftade framför allt Europa med.

        Som sagt: 2 delar kapitalism (som räddat Sverige) och 3 delar socialism (som försnillat merparten, dock inte riktigt allt, av de värden som frihandeln och kapitalismen skapat).

        • Göran skriver:

          Det må vara hänt att socialdemokratin är mindre avskyvärd än kommunism, men socialdemokratin har som mål planekonomi och centralstyrning. De går bara lite försiktigare och långsammare fram.

  3. B-J Bjurling skriver:

    Nu behöver man inte alls läsa in något mångkulturresonemang i texten. Jag tolkar Geijers text som ett avståndstagande från korporations- och skråprivilegier – ”De äro först behovets, sedan vanans, slutligen fördomens barn” – och ett bejakande av marknadskrafternas fria spel om tillgång och efterfrågan… ja, så tolkar jag
    ”Förbättrade arbetsmetoder, i vilka vetenskapen mångfaldigt ersätter bristen av reducerad handkraft, vidare såsom en följd därav, nedsatta arbetslöner och likväl, besynnerligt nog, ökad produktion och konsumtion, till den grad att den friare avsättningen föder långt flera händer än under den gamla, barbariska ordningen!”
    Så betraktad kan man ju tycka att det är lite störande att orden frihet och liberalism liksom kidnappas för den fria kapitalismens sak…
    ”Att friheten, om den ock för en tid och övergångsvis medför oordning, dock följer sin egen ordning och utvecklar ur sig själv sin egen av skaparen hos sig inplantade lag: Det är liberalismens hela tro, och den förer till salighet.”
    Och så påminner man sig att det är Johan Norberg som valt ut texterna, Johan, som väl mera gjort sig känd som kapitalismens förkämpe än liberalismens. En liberalismens antologi med Mats urval (eller av er andra) skulle kanske se helt annorlunda ut. Så om nu Mats stör sig på den liberalism som presenteras i Norbergs antologi, så kanske felet ligger hos Norberg och inte nödvändigtvis liberalismen.
    Det har påståtts att det inte går att tänka sig något som är så dumt att det aldrig har hävdats av en filosof. Detsamma gäller antagligen liberalismen. Konsten är bara att hålla koll på vad som har skrivits.

    • mats skriver:

      Det är rätt att göra en reflektion över vem som gjort urvalet av texter, samt varför just dessa texter valts. Man hade i de flesta fall kunnat välja helt andra texter av samma författare.
      Kapitalism är inte detsamma som liberalism och Norberg brukar som du påpekar främst försvara det förstnämnda. Båda ger dock ”löften” om frihet och det är väl det redaktörerna försökt ringa in. Men resultatet har blivit spretigt. Jag har försökt peka på denna spretighet och ska försöka sammanfatta mitt (mina) intryck, om jag kan. Just nu är det lite rörigt i knoppen.

      Om dumhet kan man på goda grunder säga att det gäller samma för ekonomer, ingenjörer, politiker, journalister, adel, präster borgare och bönder.

  4. B-J Bjurling skriver:

    Men det finns också ett annat frö i Geijers text:
    ”Det är tydligt att den, vars verksamhet omfattar flera föremål för mänsklig idoghet, lättare kommer till denna insikt, än den som är inskränkt till en enda. Insikten är nämligen en komparativ insikt och uppstår genom jämförelsen.”
    Så mångsidighet ger insikt. Vad betyder det om resonemanget överförs på en organisation eller gemenskap? Att de ingående delarna ska vara så olika varandra som möjligt? Eller att informationen bör vara fri? Att människorna behöver vara mångsidiga? Eller att man tvärtom, bör eftersträva maximal specialisering/arbetsdelning? Här är man som läsare fri att göra egna associationer. Geijer ger ingen riktningsanvisning vad jag kan se. Han vill bara kritisera skråtänkande. Jag tror det är orättvist och långsökt att mångkulturtolka Geijer.

    • mats skriver:

      Nej, min avsikt var inte att mångkulturtolka Geijer. Det jag ville visa var att han förstod att all kultur har lokalt ursprung. Ett äldre exempel är landskapslagarna. Även om de till stora delar är lika, vilket kan tolkas som att mänsklig etik i grunden är universell, så är ändå landskapslagarna olika i detaljer och de är framför allt antagna, stiftade, ratificerade lokalt.
      Artonhundratalet var det stora nationalstatsbyggarseklet. Därför skapades nationalromantiken som en kulturell likriktning för att motivera just dessa nationsgränser, som ibland skar tvärs igenom någorlunda homogena kulturområden. Geijer befann sig mitt i detta nationalstatsbyggande, hans dikter och andra skrifter gick i hög utsträckning ut på att vidimera romantiken kring nationalstaten Sverige. Vår förment homogena och högtstående kultur.
      När nationalromantiken spårade ur i övertoner mot sekelskiftet 1900 fick vi de idémässigt inskränkta politiska rörelser som i sin iver att hålla samman heterogena stater var medskyldiga till två världskrig.

  5. Åke Sundström skriver:

    Mats,
    Nej, någon etymologisk källa kunde du inte åberopa. Begripligt nog, för dina tolkningar tycks i hög grad vara dina egna. T ex påståendet i andra stycket att globaliseringen är ett subjekt med en rad åsikter, om att sudda ut gränser mm. Har själv botaniserat en smula i ämnet, men hittar inte något stöd för dina formuleringar. Försökte testa vad språkrådet tycker, men svar uteblev. Politisk anpasslighet eller vad? Minns att indoktrinering via språkligt trixande och falsk historieskrivning är en svensk paradgren.

    Den enkla sanningen är väl, Mats, att termen ”globalisering” är ett modeord, myntat och marknadsfört i första hand av vänstern i syfte att misskreditera liberala värden som frihandel. Ett annat exempel är det nu även i affärskretsar så populära ordet ”hållbarhet”, som används för att förmedla en positiv bild av vår katastrofala klimatnoja. Ett tredje exempel (av äldre märke och mer allmänt accepterat) är att döpa om ekonomisk liberalism till kapitalism, med Marx som inspiratör. Där har även Johan Norberg gått i fällan. Fast det blev förvisso en klatschigare och mer säljande boktitel.

    Det blir lite motsägelsefullt när du samtidigt, i sista stycket, hyllar frihandeln under det gyllene halvseklet. På den senare punkten är vi förstås helt ense, och borde kunna nöja oss med att konstatera den saken. Att ge vänstern en uppskattade klapp på axeln genom att gissla frihandelsavtalet TTIP verkar inte riktigt kompatibelt med dina övriga texter. I alla handelsavtal måste man ju vara ens om ganska detaljerade definitioner, varför tolka det som ett övergrepp?

    Du avstår från att bemöta min kritik mot din förvånande slutsats att globaliseringen bara gynnar ”monopolisterna”. Dock blir den utsagan något mindre obegriplig om man utgår från din egen skruvade definition av G-ordet, inkluderande NWO:s (New World Order) strävan mot en världsregering – ett anatema för sanna liberaler, men rimligen också för konservativa partier och demokratiska socialister.

    • Göran skriver:

      Om det är en liberal sak med globalism, då är det bara att inse att liberalism inte är mycket mer än kommunism. Vad jag menar med det är att den älskade centralplaneringen som t.ex. Liberalerna håller på med rent praktiskt leder till planekonomi.

      Vi kan hitta på vilka ideologier vi vill och definiera dem. Men vi måste titta på hur utövarana tillämpar den rent praktiskt och inte filosofiskt.

    • mats skriver:

      Nej Åke, etymologin är klar. Det kan man konstatera själv om man förstår språk. Ett förvirrat språkråd behöver inte konsulteras. Med global avses globen, inte den i Stockholm, utan alltså själva jordklotet. Globalisering måste därför denoteras (uttolkas) som en rörelse eller aktivitet vilken fullbordas när hela globen omfattas av samma regler.
      Globaliseringen är ingalunda ett subjekt, som du påstår men jag aldrig påstått. Globaliseringen är bara en språklig konstruktion som för en gångs skull inte desinformerar utan faktiskt beskriver precis vad det handlar om.
      Man kan tolka globaliseringen som cocacola-imperialism, men det är naturligtvis mer omfattande än så och nationsgränsernas avskaffande måste på sikt bli en effekt av en fullbordad globalisering.
      Att det finns liberaler, företagare, frihandelsvänner, kapitalister och konservativa som inte insett denna konsekvens av att (be-)driva globalisering betyder inte att konsekvensen inte finns där. För somliga är den explicit, för andra implicit, men alltid där.

      Med internationalismen är det annorlunda. Den skulle tappa all mening om nationerna försvann. Som du säkert vet betyder inter mellan och uttrycket ska förstås som kontakter, ageranden, affärer, utbyte etc. mellan nationer. Det är etymologiskt ett helt annat koncept än globalisering.
      På denna punkt kommer jag att framhärda, precis som jag framhärdar i att feminism betyder diskriminering och att dess nyordskonstruktion jämställdhet är en eufemism för denna diskriminering. Jämlikhet är här det enda begrepp man behöver. Jämställdhet är lurendrejeri.

      Hållbarhet är som du påpekar ett nonsensord i politiska och filosofiska sammanhang. Det gäller för exempelvis stål, trä och betong, men inte för särintressens politiska eller ekonomiska egenintresse.

      Självklart kommer en likriktad världsordning att gynna monopolisterna, oavsett dessa är politiker, företag eller kulturpersoner. Det är det som är så skrämmande med globaliseringen!

  6. Åke Sundström skriver:

    Göran, 12:09
    Det finns ändå en stor klyfta mellan kommunism och pragmatisk socialism av svensk modell. SAP accepterar i ungefär samma grad som Alliansen ett fritt näringsliv, en kapitalistisk industri- och finanssektor. Man insåg redan på 30-talet att marknadsekonomi är det överlägset bästa styrsystemet – och därmed en förutsättning för att orka finansiera en stor offentlig och centralstyrd sektor (man slaktar inte gärna hönan som värper guldägg).

    Med klassisk kommunism (statligt ägande av produktionsmedlen) går dessa dubbla syften inte att uppnå. Det är rätt tänkt, en förnuftig kompromiss – fast givetvis underlägsen det marknadsekonomiska alternativet, en privatisering av stora delar av dagens ofantliga offentliga sektor. Men eftersom borgerligheten inte vågar erbjuda väljarna lösningar av det slag (annat än i försumbar omfattning), så finns detta alternativ inte med på dagens politiska karta.

    Göran 12:19 Visst, verkligheten är viktigare än de ideologiska etiketterna. Folkpartiet (jag vägrar kalla det något annat) är givetvis inget liberalt parti, därom är vi överens. Inte centern heller, trots att partiet ger sken av att vara Alliansens mest liberala parti.

  7. Åke Sundström skriver:

    Definitionerna är inte så entydiga som dina språkliga härledningar, om än logiska, ger sken av. Mer avgörande är hur begreppen används i praktisk politik och debatt samt hur de uppfattas av medborgarna. Du är nog ganska ensam om din tolkning att globaliseringens yttersta syfte är att avskaffa alla nationsgränser. För mig – och säkert för de flesta – är ”globalisering” bara en glassigare synonym för frihandel. Ingalunda, som du hävdar, en liberal antites, tvärtom dess sanna essens. Enligt SAOL: ”internationalisering av ekonomi och handel”. Fast du anser förstås att inte bara språkrådet utan även Svenska Akademin är förvirrad eller i varje fall efter sin tid?

    Men kan du vara blind för att den nya terminologin döljer en politisk bockfot (eller rentav flera)? Ett välkänt liberalt och frihetligt tema ersätts med en fras som ur vänstern synvinkel går att tolka både som en för dem välkänd hotbild, tacksam att referera till, och som en anspelning på en bättre, socialistisk värld befriad från onskefull kapitalism och i stället styrd av globala organisationer som FN och EU samt på sikt av en världsregering med samma antiliberala grundsyn.

    Att globaliseringen ens i denna extrema tolkning skulle gynna ”monopolisterna” förblir en konstig slutsats, eftersom den senare termen i vanligt språkbruk syftar på ett konkurrenseliminerade samarbete storföretag emellan. Man kan, som du, med viss rätt påstå att även politikerna i praktiken är monopolister, fast grundlagen säger något annat, men lite vilseledande blir det allt.

    Du avstår vidare från att förklara hur TTIP kan vara ett antiliberalt projekt och samtidigt ett av vänsterns senaste hatobjekt. Sant, återigen: i libertarianska ögon är ovillkorad frihandel det ideala och detaljreglerade handelsavtal en styggelse, fast likväl bättre än höga handelshinder och därmed värda att stödjas i en värld där man ibland måste nöja sig med det näst bästa.

    Vi är båda kritiska till annan likartad språkmanipulation; ense om att feminism betyder tvång, att jämlikhet är det relevanta målet, inte jämställdhet, och att ”hållbarhet” är en tom klyscha, ett nonsensord. Enigheten gäller säkert också två betydligt fräckare och farligare svenska indoktrineringstrix: att använda termen ”välfärden” (obs, bestämd form!) när man syftar på socialförsäkringssystemet och ordet ”tillväxten” när man menar BNP:s reala utveckling (enligt FN:s och SCB:s grovt ovetenskapliga metodik). Om BNP är den gängse, men ohållbara, ursäkten från statistiker och ekonomer att den sanna tillväxten (produktivitetsutvecklingen) bara går att mäta i länder med en minimal offentlig sektor och att man därför tvingas nöja sig med en halvmesyr. Men reservationer av det slaget hittar du inte i SCB:s rapporter, det skulle inte uppskattas av de makthavare och ”forskare” som styr över förfalskningen av vår nutidshistoria.

    • mats skriver:

      Jo, du har rätt i att andra tolkningar förekommer, gärna när förvillelse är syftet.
      Jag är av den envisa sorten som anser att orden måste betyda något, vad ska vi annars med språket till? Om inte orden avtolkas för det de är skapade hamnar vi i det orwellska träsket. Undantag kan finnas för poesi och humor. Men i politik? Svårligen! Då börjar det nämligen likna avsiktlig osanning, det vill säga lögn.
      Don Quijote må vara min enda frände i detta, men då är vi så två som vill avslöja världens bedrägerier. Dock hade jag gärna haft dig vid min sida i kampen om att korrekt berätta om detta.
      När din kommentar kom in satt jag, utan framgång, och letade efter en dikt jag skrev för länge sedan. Bland andra dikter framkom att jag redan för 20-25 år sedan med ”monopolisterna” avsåg både envåldshärskare, diktatorer och storföretag med marknadsdominans och monopol i drömmarna. Jag buntar ihop dem under titeln monopolister för att det de är och för att alla monopol är antitesen till individuell frihet, oavsett syftet med monopolet. Visst är du väl med på att företagsekonomisk teori bland företagens drivkrafter brukar beskriva monopol som en av de starka?
      Så när jag skriver monopolister, globalisering, internationalisering och feminism, så är det min ordagranna och generella tolkning av begreppen jag avser. Betydelser som jag ser att du förstått, men tvekar att själv anamma. Sedan får de som inte ser de dolda budskapen, ser dem men inte bryr sig, eller rent av försvarar dem, utstå min kritik mot detta språkbruk.

      Svenska Akademin är ett gäng nollor. Jag har försökt förklara för dem att årsmån är ett svenskt begrepp som måste finnas med i SAOL. Ett begrepp som dessutom utifrån empiri kastar tvivel över klimathotet, den modehypotes som akademien svalt med hull och hår. Dessutom har jag bett dem att aldrig någonsin ta bort gamla ord och ord som brukas i mindre omfattning, emedan de i detta bortstädande omöjliggör för vanligt folk att tillgodogöra sig äldre svenska texter. Men det är inte deras skyldighet eller ansvar, säger de. Snille och smak, kyss mig där bak!

      Jag har inte detaljgranskat TTIP, men det som framkommit är att det underlättar monopolisering och globalisering. Därför är jag emot. Vive la différence!

      • Åke Sundström skriver:

        Att avslöja diverse politiska bedrägerier är denna bloggs specialitet och de flesta som skriver eller kommenterar deltar i samma anda. Därför blir jag förvånad när du tycks ifrågasätta denna samsyn och tala om Don Quijote som din ende frände.

        Men du och jag kan ibland, inte så ofta, ha lite olika åsikter om vari världens dårskap består (utöver klimatnojan, då, från start och senare även energipolitiken). Som nu.

        Monopol och monopolister ogillar vi båda, men min invändning handlade ju om att det är förvillande att i den gruppen inkludera även politiska makthavare. De senare är en helt egen kategori med ännu större skuld, genom att vara monopolens försvarare och möjliggörare – fast utan att själva vara monopolister i sann mening; de valda ombuden kan ju bytas ut vid närmaste val.

        Din misstro mot Svenska Akademin blir begriplig när du berättar att ordet årsmån inte finns med i SAOL (som det verkligen borde) men detta blir ändå en avvikelse från det ämne vi diskuterar: definitionen av begreppet globalisering.

        Även svaret om TTIP blir undanglidande. Man behöver inte detaljgranska detta avtal för att – som libertarian i synnerhet – inse att nettovinsterna är gigantiska, även om det nu skulle vara så att vissa detaljregler gynnar en eller annan monopolist. Tullfriheten tar med med stor säkerhet död på fler och skadligare monopol än de som eventuellt tillkommer.

        • mats skriver:

          Sant att jag får mycket stöd av dem som kommenterar här, men jag ville visa för alla hur dedikerad jag är till ordens betydelse. När jag svarar dig är det inte enbart riktat till dig, utan till alla som orkar läsa också kommentarerna som är så viktiga för att belysa frågorna. Don Quijote är inte alls min ende frände, men om det skulle bli så då tar jag det.

          Bra att vi båda ogillar monopol och monopolister. Jag tycker det är befogat att räkna politiken till den kategorin, för det är alldeles för enkelt för dem att bilda ett elitskrå där de endast byter stolar med varandra, utan att bli granskade av media eller folkflertalet.
          Globalisering gör det i slutänden ännu enklare att bilda en sådan elit, titta bara på FN.

          Jo, vissa tankegångar med TTIP är bra och jag skulle vara glad om du tolkat fördelarna mer rätt än jag. Men jag blir misstänksam när de som förhandlar kör fast i det ena hårklyveriet efter det andra, på område efter område och missar alla tidsgränser. Kan helheten till slut bli bra då?

          Återkommer med en ny betraktelse om gränser och globalisering imorgon. Nu ska jag se andra halvlek i en bra match mellan Green Bay Packers och Jacksonville Jaguars.

Kommentarer inaktiverade.