Hyckleri

Jag vet inte om ni lagt märke till samma sak som jag. När det debatteras i TV om invandrare och i synnerhet muslimer, så säger svenska politiker att muslimerna måste anpassa sig till vårt sekulära samhälle, för det är den samhällsordning vi vill ha.

Samtidigt så ser man, särskilt på de kvinnliga politikerna som plägar ha lite djupare urringningar, att de har ett kors i kedja om halsen. De bär på den förmodligen viktigaste och vanligaste religiösa kristna symbolen och säger att de förespråkar ett sekulärt samhälle. Hur går det ihop? I vilken ände hycklar de?

Är det med sin egen övertygelse om sin religion eller sin sekulära politik? Eller är det om sin inställning till muslimer och det svenska samhället? Är de i verkligheten rädda för muslimer, kanske fyllda med avsky? Om det är någon sorts rasister jag ogillar så är det kryptorasister!

När SVTs Kulturnyheterna förra veckan gjorde sin serie ”reportage” om tidningen Nya Tider, så hade de kallat in en expert från något universitet för att förklara vissa saker. Men hon kunde ju inte ens grunderna i vad som kännetecknar fascism (Mussolinis fascister var inte rasister), ändå förkunnade hon att Nya Tider är en fascistisk tidning för hon ansåg att den var rasistisk. Dessuom hade dessa fascister haft fräckheten att byta ut hudfärg- och utseenderasism mot kulturrasism. Det vill säga att idag bryr de sig inte så mycket om hudfärg som att invandrarna måste omfamna samma kultur som svenskarna.

Men det är ju samma sak som de hycklande vanliga politikerna säger, när de med kors i kedja om halsen påkallar sekularism som kultur och demokratisk metod. Gemensam kultur kan väl knappast vara rasistisk om den inte fäster avseende vid ras? Men ”experten” sa något viktigt, ”det gäller att vinna kampen om orden”! Det är problemformuleringsinitiativet, sa Bill. Där sa du det, sa Bull, problemfelmoduleringen!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Hyckleri

  1. Göran skriver:

    Att vinna kampen om orden hör man vänstern i flera länder säga. Jag vinner hellre kampen om den intellektuella nyfikenheten, vilket är något som vänstern saknar totalt.

    Detta uttrycker sig på ett mycket tydligt sätt när vi kommer till islam. Vänstern tar islam i försvar men de vet ingenting om islam eller Mohammed och de vill inte lära sig något heller. En mindre del intellektuellt nyfikna lär sig. Men större delen lever i okunskap och det gäller även muslimer.

    Denna okunnighet lever muslimerna på. I dagarna tog Karlstads kommun beslut om att en moske får byggas av muslimer med samma inställning till islam som Saudi-Arabien. Alla politiker i Karlstads kommun som rösta ja till denna moske är så totalt korkade att det inte finns ord för det. Tror dessa naiva politiker att detta kommer att föra något gott med sig ? När man kan mota fan i dörren, då tar man fan över tröskeln. Man talar om integration och gör precis tvärtom.

    Så är det hyckleri, som är frågan? Nej, det är brist på kunskap som kommer ifrån att man saknar en totalt intellektuell nyfikenhet.

    • mats skriver:

      Från min korta sejour som politiker i Värmland kan jag säga att det är inte tillrådligt att vara påläst som politiker, ty då blir tjänstemännen förnärmade och obstruerar på alla sätt de kan komma på!

      • Stefan Eriksson skriver:

        Det är just precis detta förhållande som jag vill göra gällande för sanning, men då säger Åke S att vi skall ”skjuta på rätt pianister”. Jag förstår vad han menar, men än värre är att politiker verkar i nån slags symbios med tjänstemän som utan omsvep kan hänvisa till någon utredning när ansvar för uppkomna situationer efterfrågas.
        Må vara att politikerna på riksplanet borde se efter sina kollegor på lokalplanet att de inte sätter sig i knät på tjänstemännen, men det sker inte därför det är ”lugnast” så. Ett återinfört tjänstemanaansvar skulle göra politikerns uppgift per automatik mer inflytelserik.
        Då kan inte politikern luta sig tillbaka till förmån för en ansvarsbefriad tjänsteman och låta denne avgöra politiska spörsmål.
        För att komma åt ansvarstagande gentemot väljarna och låta politikern just göra det denne är satt att göra, bör en och annan tjänsteman få kännas vid lite ”eldgivning” från folket.

        • mats skriver:

          Precis! Tjänstemännen måste veta att de bär sin del av ansvaret enligt självständighetsprincipen och ett personligt tjänstemannaansvar. Anser de att politikerna fattar beslut som strider mot lagen, finns det möjlighet för tjänstemannen att begära notering om detta i protokollet. Men beslutet ska verkställas enligt politikernas önskan.

          Om Självständighetsprincipen har jag skrivit i Bramstång 2, https://www.frihetsportalen.se/2012/05/gunnar-bramstang-2/
          Den innebär att tjänsteman inte får konsultera högre instans innan beslut. Bland annat av arbetlastningsskäl för den högre instansen, men än mer för att inte den ska lämna ett utlåtande vilket kan tolkas som ett förhandsbesked. Något de kan få svårt att gå emot när de ska granska besluten i lägre instans.

          Det Bramstång säger om självständighetsprincipen i RF 11:7 är idag 12:2.
          Förvaltningens självständighet
          2 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. Lag (2010:1408).

          Min uppfattning är att det är vanligt bland kommunala tjänstemän att hänvisa till kunskap, åsikt eller beslut i högre instans för att rättfärdiga sina egna beslut. Det får de alltså inte.
          Det hänvisas ibland till prejudikat. Alltså dom i HD i ett visst mål som anses ange inriktning för hur lagen bör tolkas.
          Men det kan man lika gärna bortse ifrån. Hittar en tjänsteman en enda avvikelse jämfört med det prejudicerande fallet, så kan denne hävda att här råder andra omständigheter som måste beaktas i beslutet. Ett sådant beslut får, om någon kräver det, i så fall prövas i högre instans.
          Varje beslut ska fattas sakkunnigt på sina egna premisser.

        • Göran skriver:

          När Granskning Sverige sätter lite eldgivning på myndigheter, politiker och andra byråkrater då delar Advokatsamfundet ut ett pris till en journalist som lägger stor möda på att stoppa Granskning Sverige.

          Advokatsamfundet har noll förtroende från min sida. Men, det är jag som är fruktansvärt naiv och tror att de ska ha en hög moral mot staten, ty skattebetalarna är en stor mjölkkossa för advokater.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Förtroendet för svenska politiker och så kallade journalister, de offentligt avlönade, är redan helt obefintligt. Redan när de öppnar munnen möts de av ett sorgesamt leende.

  3. Göran skriver:

    Chefredaktören på Aftonbladet Anders Lindberg twittrar: ”Hitler litade inte heller på medier”

    Min kommentar: Om media hade gjort sitt jobb, kanske vi hade sluppit Hitler.

    Svårt att se balken i sitt eget öga. Eller. Det kan vara bra att känna till lite historia så man slipper upprepa misstagen. Fast. Om media ska ägna sig åt historia då blir det väldigt pinsamt för dem själva.

    • akesundstrom skriver:

      Nja, pressen hade nog inte kunnat stoppa Hitler och nazismen. Det var i högre grad tystnaden bland skönandarna i den intellektuella världen som möjliggjorde denna oerhörda tragedi.

      Samma tystnad som, i blygsammare skala men destruktiv nog, håller på att förstöra Sverige.

      • Kgb35 skriver:

        Nja han omfamnade och nyttjade medierna till att få ut sitt budskap. Hitler über Deutschland, tror jag en valkampanj hette, där han nyttjade det nya mediet radio och ett annat medel, flyg- för att åka runt i landet och valtala. En framtidsinriktad kille sågs han som mao.

        Någon förståndig formulerade det för drygt hundra år sedan: Det viktiga är inte vad som sker i världen, utan hur det beskrivs.

      • Göran skriver:

        Jag tror inte heller att media i Tyskland hade kunnat stoppa Hitler. Men media kan idag stoppa en islamiseringen av Sverige och förhindra ett inbördeskrig. Fråga är om de vill? Eller. Ska media fortsätta att vara korkade tills det är för sent?

        • Kgb35 skriver:

          Under min livstid uppfattar jag det som att media sätter kursen och politikerna bara ställer om rodret efter den.

  4. mats skriver:

    Ann Heberlein överraskar med en skarp vidräkning av vad som väl också kan betecknas som hyckleri. Banal godhet utan ansvar.
    https://detgodasamhallet.com/2017/06/21/bokrecension-den-banala-godheten/

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Vem letar rätt på offren för Stalin terrorn, Mao morden m.fl. och kör offentliga intervjuer med alla dessa offer som kanske har överlevt.
    Auschwitz släktingar kommer alltid i första hand? Hur kan det vara?

  6. dolf skriver:

    Jag förstår inte riktigt varför det inte skulle gå att vara kristen och vilja ha ett sekulärt samhälle. Det är väl inte konstigare än att man förespråkar att SVT och skolan skall vara partipolitiskt obundna även om man själv tillhör ett parti?

    • mats skriver:

      Det ingår ju i den kristna bibeln ett krav om förkunnelse och mission, precis som i islam. Enligt katolikerna står fortfarande kyrkan över staten. Men många länder med i huvudsak protestantisk kristendom verkar ha övergett Guds överhöghet i det jordiska styret.
      Det är där frågan om hur man ska tolka ”flashandet” med kors i förhållande till sekulär retorik kommer in.

      • Göran skriver:

        Det går väl att ha kristna värderingar även om man är ateist eller helt enkelt inte tror på någon Gud utan att klistra någon etikett på sig själv.

Kommentarer inaktiverade.