Mandarinerna dödar demokratin

När man kommer på en bra tanke att skriva om visar det sig snart att andra tänkt i ungefär samma banor. Inte lika, men de har observerat ett problem som de söker förstå eller söka lösning på. Sveriges problem är inte att det i regeringen finns för få disputerade personer, eller ens för få akademiker. Sveriges problem är att regeringarna i årtionden låtit staten svälla och befolkas av just akademiker vilka vet mycket lite om verklighetens beskaffenhet. Dessa akademiker, i synnerhet de på ledande positioner kan liknas vid det gamla Kinas mandariner. De var som ni vet en ämbetsmannakår som såg till att kejsarens order utfördes. Med tiden blev mandarinerna i det närmaste självständiga och oavsättliga. Kejsaren blev i princip mandarinernas fånge, gisslan. På liknade sätt skedde med mamlukerna i Egypten.

I Sverige är ministerstyre förbjudet. Så vem är det då som styr? Landet ska med lag byggas, så alla order ut i systemet måste vara lag eller ha lags verkan. Detta gör det mycket tungrott, ingen är uppenbart ansvarig för något och ingen kan heller ställas till ansvar utom i mycket sällsynta fall.

Men om folkets val av politiker inte avspeglas i den politik som förs, inte avspeglas i hur statsapparaten fungerar, vad gör då demokratin för nytta? När mandarinerna väl fått makten finns det ingen hejd på hur mycket skatt de måste samla in till sin verksamhet och ingen ände på hur mycket folk de måste anställa för att sköta alla sina samhällsviktiga sysslor, inte heller är det någon gräns för hur invecklad byråkrati som krävs för att dra in dessa skatter, belöna cheferna, hålla koll på de anställda och övervaka medborgarna.

Politiker får inte vara dumma i huvudet, för då blir de lurade av sina mandariner. En längre tids regerande av människor som inte är tillräckligt begåvade för att styra mandarinerna resulterar i (en möjligen irreparabel) förlust av makt från beslutsnivån till utförandenivån. Det kallades för lösa boliner på de gamla segelfartygens tid. Det är en öppen inbjudan till minsta vindpust att kapsejsa hela företaget.

Folkföreträdarna som försvann

Medborgare utan representation

This entry was posted in Karriärismen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

34 Responses to Mandarinerna dödar demokratin

  1. Dandersan says:

    Är det Daniel Suhonen du syftar på?
    En person som vill göra Sverige rött och fattigt.
    En som inte har valts utan väljer själv att starta en rörelse till vänster om alla andra partier, men som godkänt av S.
    S behöver en vänsterytter för att stoppa utflödet på denna kanten.

    • Mats Jangdal says:

      Du menar Suhonen som vindpusten? (kan vi försöka låta bli svordomar här)
      Nej, denna reflektion gjorde jag för en tid sedan. Han dök upp med sitt vänsterprojekt precis innan publicering.

  2. Ivar Andersson says:

    “Politiker får inte vara dumma i huvudet, för då blir de lurade av sina mandariner.” Jag tänker genast på Morgan Johansson som skrev på ett undantag som gällde säkerhetsklassat arbete inom kriminalvården. Han är kanske dum i huvudet eller naiv som lät sig luras av kriminalvården. Något eget ansvar har inte Morgan Johansson.

    • Mats Jangdal says:

      Misstänker starkt att Stefan Löfven valt att omge sig med ministrar med sämre förstånd än han själv, så att han kan framstå som den lysande stjärnan.

  3. Stefan Eriksson says:

    Betraktelsen idag får mig att tänka i fysikaliska termer, den om kritisk massa:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kritisk_massa

    För att en kedjereaktion skall uppstå krävs en viss mängd med en viss renhet och koncentration.
    “Mandarinerna” återfinns på olika nivåer i samhällsstrukturen.
    Där gäller ett förhållande om kritisk massa för att uppnå fulländade resultat.

    Tjänstefolk och byråkrater skall vara en viss mängd, vara “renläriga” och koncentreras till vissa fysikaliska orter.
    Då kan politikern luta sig bekvämt tillbaka i förvissningen om att “rektionen” fortgår.

    Utan styrning kan dock kedjereaktionen leda till oönskat resultat som jag tycker mig se både på nationell och internationell nivå.
    EU och dess “mandariner” har i mångt och mycket tillåtits “reagera” utan att demokratin har använt sina “styrstavar” för att kyla denna “härd”

    Resultatet blir “Brexit” och många aspiranter till en liknande “flykt” från denna “härdsmälta”.

  4. Stefan Eriksson says:

    Liknelsen slutar inte där.
    Tänk tanken att vi halverar storleken av denna “härd”. Där uppstår ett påtagligt problem när locket skall lyftas av denna tryckkokare och hantera de muterade produkterna som uppstått i reaktionen.
    Vad göra med dessa restprodukter?
    Slutet förvar?
    Mutera de vidare för kommande behov?
    Sälja dem till mindre nogräknade “demokratier?
    Eller låta aktiviteten hos dessa “klinga av” på naturligt vis?
    (Jag vet inte vad halveringstiden hos en fullfjädrad byråkrat motsvarar)
    Svårt fall!

  5. Stefan Eriksson says:

    Liknelsen fortsätter:
    Kan det vara ett möjligt omhändertagande av dessa restprodukter att “bestråla” dem under en längre tid med vanligt sunt “bonnförnuft”?
    Och på så vis oskadliggöra dem för all evinnerlig framtid?

    Låter kanske alldeles för enkelt.

  6. Åke Sundström says:

    Nej Mats, försök inte skylla Alliansens svek på de svenska mandarinerna (förvaltningen, ämbetsmannakåren)! Hur kan du antyda att det är tjänstemännen som har makten, men att folket räddats genom att politikerna är på sin vakt och inte låtit sig luras? Det kan du väl inte på allvar mena?

    Sant förstås att “folkets val av politiker inte avspeglas i den politik som förs”. Men detta faktum, att en borgerlig väljarmajoritet tvingas leva med en vänsterregering beror ju på beslut fattade av partiledningarna i C och L. Och är därutöver en följd av diktator Reinfeldts regemente, han som inledde vänstergirarna genom inviten till MP, som i sin tur ledde till katastrofen 2015. Utan hörbara protester från efterträdare Kristersson eller från den pinsamt följsamma och tysta borgerliga pressen. I DEN kretsen går det säkert hitta medskyldiga.

    När demokratin undergrävs – eller rent av dör (som nu) – är det väldigt viktigt att tala klarspråk om var ansvaret ligger!

    • Stefan Eriksson says:

      “Mandarinerna” och politiker lever i symbios. Mycket förenklat beskriver jag den illavarslande symbiosen som att:
      Politiker värjer sig för ansvar med argumentet “ministerstyre”
      Ämbetsmannakåren värjer sig för ansvar med argumentet avskaffat tjänstemannaansvar.

      Alltsammans lugnt och fint då inom maktens väggar. Inga uppstudsiga störningsmoment.

      Förödande för folket och nationerna, men vad märker väl de?

    • “Hur kan du antyda att det är tjänstemännen som har makten, men att folket räddats genom att politikerna är på sin vakt och inte låtit sig luras”?
      Det är väl av ren självbevarelsedrift att “mandarinerna” i vårt Sverige röstar på socialisterna, det är ju det enda sättet “dom” kan plundra Dig och mig på vår egendom!
      “Dom” behöver inte ens vara socialister, det räcke med att “dom” kallar sig för centerpartister.

      • Åke Sundström says:

        Hur mandarinerna/statens tjänstemän röstar spelar ingen avgörande roll, de är inte många nog. Problemet är att borgerliga väljare låtit sig luras att rösta på Alliansen, men som tack “belönats” med en socialistisk regering. Kan du tänka dig ett värre svek, Samuel? Och kan vi inte vara överens om att utplundrandet organiseras och beslutas om av våra politiker, inte av några mandariner?

        • Helt enig med dig Åke. Det fundamentala felet är att väljarkåren inte har möjlighet att sparka våra korrupta politiker som använder sina mandat att plundra befolkningen, lite underligt bara att var gång så är det “mandarinerna” som får klä skott och vi får aldrig veta varför de reagerar som de gör.

          • Thomas Gunnarson says:

            Jag tror ni inte ser verkligheten. Att röstandet är en fasad, en kuliss, medan makten är något helt annat… Därav “Vi har inte ministerstyre”… De som tillsätter ledamöterna i Högsta Domstolen bestämmer!! Vem halkade in där häromdagen….

            • Åke Sundström says:

              Jag har enbart pratat om var ansvaret ligger, antyder du med hänvisning till “verkligheten” en avvikande åsikt om den saken? Ut med språket i så fall.

          • Åke Sundström says:

            Tack för det klarspråket. Fast den formella möjligheten att sparka korrupta politiker finns förstås, via valurnan. Dock hindrar den mediala hjärntvätten väljarna från att upptäcka hur lurade de blir och vet vem som har ansvaret för de värsta skurkstrecken. SVT-cheferna och partipressens murvlar ser till att mörkerläggningen fungerar.

            • Sten-Arne Persson says:

              Enda sättet att bli av med gammelmedias renodlade mördarsniglar är att de fryser eller svälter ihjäl precis som de mördarsniglar som förstör våra trädgårdsland. Ett billigt sätt att bli av med ohyran är om folket slutade prenumerera på gammelmedia och vände sig till alternativmedia i stället.

    • Mats Jangdal says:

      Vi har olika erfarenheter av detta Åke. Du har varit tjänsteman, jag har varit politiker.
      Jag har stångats mot tjänstemän som vill bestämma det de inte ska bestämma. De ser politikerna som rundningsmärken med OK-stämpel. De menar att politikerna bara ska godkänna vad tjänstemännen föreslår, inte mopsa sig emot dem som befinner sig i verksamheten och därför vet bättre. Alla tjänstemän är inte sådana, men alldeles för många.
      Ansvaret ligger formellt hos politikerna, det är vi helt eniga om. Men de kan inte ta det ansvaret om inte jag och andra väljare uppmanar dem att stå på sig mot mandarinerna. Det må svida hur mycket som helst i din tjänstemannasjäl, för du var inte sådan. Men sådan är den verklighet jag upplevt.
      Ledsen att behöva säga ifrån så. Men jag finner inget annat sätt att säga ifrån till politikerna än att påtala att de av någon anledning (lathet, ovilja, illvilja, partipiska el. dyl.) lämnat ifrån sig makten över det de valts att handha till sådana som inte är demokratiskt valda.
      Har inte väljarna makten över politikerna och politikerna i sin tur inte makten över byråkratin, vem är det då som har makten?

      • Åke Sundström says:

        Jo, här tycks vi verkligen se olika verkligheter du och jag – eller i varje fall dra olika slutsatser av det vi ser.

        Du må ha upplevt att lokala byråkrater betraktat politikerna som rundningsmärken, men faktum kvarstår: ANSVARET ligger hos de 349 på Helgeandsholmen som stiftat de lagar som småpåvarna ibland väljer att tolka väl mycket efter eget skön (eller kanske kön – för om jag förstått dig rätt tycks godtycket vara särskilt vanligt bland de kvinnliga lantbrukskonsulenterna).

        Och riksdagens ansvar är inte bara FORMELLT, som du skriver, utan naturligtvis i högsta grad REELLT. De har all makt i världen i korrigera lagtexterna, om dessa nu, enligt din och andras mening, feltolkas av inkompetenta eller avsiktligt lagvrängande underhuggare.

        Det är t o m lagstiftarens självklara skyldighet att förtydliga sig för att undvika sådant oavsiktligt missbruk. Hur ofta tycker du att så sker? Väldigt sällan vill jag påstå. Formellt blir ju varje felaktigt beslut som inte korrigeras i högre instans prejudicerande och kan i år och decennier framöver åberopas av den felande tjänstemänniskans yrkeskollegor.

        Så nej, jag ser inget fog för din benägenhet (rentav ovana) att kritisera byråkraterna i stället för deras politiska uppdragsgivare. Vi brukar kunna enas om det mesta, men just på denna punkt verkar det segt som sirap, utan att jag riktig kan greppa varför du i denna fråga förtränger din annars så tydliga känsla för rätt och fel och elementär logik.

        Kan det möjligen vara så att du råkat i delo med några sällsynta monster till lagvrängande lantbrukskonsulenter? Men nog skulle du väl ändå inse att sådana undantag INTE kan undanröja lagbokens och rättsstatens regler om var makten och ansvaret hör hemma?

        • Mats Jangdal says:

          Egentligen är vi eniga, men du verkar inte inse det!
          Politikerna har den formella makten och ska ha den reella. Men när de av oklara skäl låter den reella makten gå ifrån dem så har de den inte längre.
          För att få tillbaks makten måste de bruka sin formella makt för att återta den reella. Varför de inte gör det har jag svårt att förstå.
          Det är väl inte främst lantbrukskonsulenter jag “kommit i delo” med. De har varit både bibliotekarier, kemister, ekonomer och annat, av båda kön.

          • Åke Sundström says:

            Riktigt eniga är vi nog ändå inte, även om så oftast varit fallet. Du säger t ex att du inte förstår varför den formella makten inte återtar sin reella makt. Men den reella makten har de ju ALDRIG SLÄPPT IFRÅN SIG. Att blunda för att medborgarna jagas av lantbrukskonsulenter eller andra byråkrater som läser lagen som fan läser Bibeln, är ju bara ett enkelt knep för att själv slippa schavottera alltför tydligt. I nio fall av tio fungerar den metoden, media och lyssnare tröttnar ganska fort.

            Makten att nonchalera problem och titta bort vill politikerna ogärna förlora, i förhoppningen att de förfördelade oftast är alltför få för att kommande valsegrar skall spolieras. Inte det minsta svårbegripligt.

            • Mats Jangdal says:

              Detta kanske är semantiskt mer än något annat. Jag menar att reell makt är där den faktiskt finns, inte där den teoretiskt eller lagligen borde finnas.
              När politikerna släppt ifrån sig makten, vilket du verkar instämma i, då befinner sig makten reellt någon annanstans än hos politikerna.

              • Åke Sundström says:

                Överens, givetvis, om definitionen av reell makt, men jag har inte sagt att politikerna “släppt ifrån sig” något av den varan.

                Däremot menar jag – utan att detta tidigare blivit sagt – att deras makt är hårt kringskuren av självpåtagen hänsyn till de reella makthavarna, näringslivets största och globalt verksamma företag. Priset, skuldbergen och dagens extrema omfördelning till de redan rikas fördel, anser firma Löfven & Andersson tydligen vara helt OK. Fast det får förstås de egna väljarna aldrig veta. Och inga murvlar ställer heller några frågor om så känsliga ting, om de nu mot förmodan inser att detta borde vara deras självklara plikt.

                • Mats Jangdal says:

                  Då förstår jag! Trodde faktiskt att du hade instämt i min bedömning om att politikerna släppt eller tappat makten till tjänstemännen.

                  Men anser du att det inte är så, då är vi oense på den punkten, däremot ense ifråga om formell och reell makt.

                  • Åke Sundström says:

                    Jo. Makten över byråkratin och övermakten gentemot medborgarna är intakt. Det är i den “tredje” dimension som jag senast nämnde, visavi näringslivet, som makthavarna tvingas underordna sig de lönsamhetskrav som företagen helt naturligt ställer. Det vet en pragmatisk f d Metallordförande som Löfven mycket väl, samtidigt som han spelar med i ljugandet om att företagen minsann också betalar skatt, på drygt 20 procent.Men den pålagan övervältras regelmässigt på löntagarna i varje löneförhandling. Din insikten vill varken Löfven eller Kristersson förmedla till sina väljare. Begripligt nog, men inte så hedersamt.

                    HEDER och anständighet är en bristvara i alla politiska läger, det tror jag att vi kan vara eniga om.

                    • Mats Jangdal says:

                      Ja, skyldigheten för medborgaren att betala moms, medan företagen kan skicka den vidare, visar ju tydligt vilken åtskillnad politikerna gör på respektive grupp.

  7. Thomas Gunnarson says:

    När jag hörde Hamilton en gång påstå att “I Sverige har vid inte ministerstyre” så undrade jag vad han menade.. När sedan den italienske ministern efter uppgift omedelbart beordrade iväg flyg till Thailand vi tsunamin, medan byråkratin härhemma irriterat upplyste om att det var julledigheten så började jag ana… Nyligen sändes ett TV-program om Wennerström som jag minns från 60-talet. frågan uppstod hos mig, var han verkligen en spion? Hans kontakter med amerikanarna – och ryssarna – hade inneburit att han upplyste ryssarna om amerikanarnas inställning vid Cuba-krisen.. Borde han istället haft Nobels fredspris? Så varför en spiondom? W var adjutant hos prins Carl, han som dog i Kastrup -47… Som vara påtänkt som kung.. Vad hände efter att nuvarande kungen tillträdde? Vilka politiska förändringar skedde? Hur förändrades det politiska systemet? Har vi haft ett demokratiskt styre (ministerstyre) eller en försvagad monarki med Administrationen som maktcentra…(mandarinerna)??? Och att de har den verkliga makten idag, snart helt öppet!

  8. Niklas says:

    Det som finansierar mandarinerna är skatten. Så länge skatten dels är obligatorisk, dels bestäms av andra, så blir det svårt att bli av med mandarinerna. Först när skatten görs frivillig och/eller sänks radikalt, går det att bli av med mandarinerna.

    • Åke Sundström says:

      Varför sådana kringelkrokar? Det räcker att våra förment borgerliga politiker avvecklar sitt ohederliga dubbelspel! Att kalla sig liberala eller konservativa, men de facto driva vänsterpolitik (för dagen med KD som undantag). Våga rikta kritiken mot de värsta Sverigefienderna och deras supporters i public service och partipress!

      • Ivar Andersson says:

        Även de politiska partierna finansieras med skattemedel. Medlemmarna och medlemsavgifterna är numera mindre viktiga. MP och L är rädda för att åka ur riksdagen för då minskar partibidragen väsentlig. Vi plågas både av den politiska adeln och av mandarinerna som hjälper den politiska adeln att slösa bort våra skatter.

        • Åke Sundström says:

          Den politiska adeln klarar skatteslöseriet utmärkt utan mandarinernas hjälp. Men de senare är bra att ha som syndabockar, om tredje statsmakten börjar ana ugglor i mossen.

          • Stefan Eriksson says:

            Dei är precis så jag menar med symbiosen ämbeten-politik. Beroende på om åtgärder anses vara populära hos mertalet av väljarna, tar politikern till sig detta som en lyckad reform av lag. Om inte går det ju alltid att “begrava” de politiska förslagen i utredningar som syftar till att sudda ut konturen av förslaget till oigenkännlighet.
            Ett samarbete (som visserligen måste finnas) som ofta leder till att ansvaret försvinner i ingenstans.

      • Niklas says:

        Å vad skulle få de borgerliga partierna att plötsligt ta sitt förnuft till fånga?

        Genom att göra skatten frivillig, så lär ju samhällets intäkter minska radikalt å då finns det förhoppningsvis bara utrymme för samhället att göra få men vettiga saker. Alltså mycket färre dumheter från mandararinerna.

Leave a Reply