Utopisk pragmatism eller den ofrivillige politikern

Jag kanske är utopist, eller möjligen utopist som försöker vara pragmatisk, eller kanske pragmatiker som försöker vara utopist, eller rent av praktisk pragmatiker, eller praktisk utopist. Suck! Ibland känner jag mig som en luffare i ideologiernas landskap. Inte riktig hemma på något ställe, jag kan se och uppskatta finesser med de flesta, även om vissa är mer favoriter än andra.

Dessutom både plågas och gläds jag över att för det mesta kunna följa mitt mantra; Tänk själv! Ja, hur skulle det annars gå till? Hur skulle man annars stå ut med sig själv, om man inte fått stöta och blöta, vrida och vända, bryta och bända på tankarna? Man vill ju se med egna ögon för att tro på något. Ändå tror man knappt sina ögon när man ser hur världen ser ut.

Till exempel alla frågor som numera är för små för att hanteras i en demokrati och rättsstat. Till dessa hör uppenbarligen fullständig yttrandefrihet, rätten till de egna pengarna, äganderätt,rätten att behålla rätten att fortsätta göra som man gjort tidigare, rätten att försvara sitt, med mera. Tidigt upptäckte jag att allt av sådant slag, som man håller kärt, måste man ständigt vara redo att försvara mot attacker från andra människor. Dessa testar oupphörligt försvaret av det man har. I varje obevakat ögonblick tar de vad de kan komma över.

Om man sedan påtalar att de tagit något som inte var deras, svarar de trotsigt att det var obevakat och därför allmän egendom. Ibland följer de upp med att det var ett demokratiskt beslut. De som tog var fler till antalet än de som hävdade äganderätt. Någon absolut äganderätt som inte kan kränkas genom att tagarna blott är fler än ägarna erkänner de inte.

Jag har genom åren försökt att på flera sätt beskriva detta, jag har letat politiska ideologier som ger en solid och gemensam grund att stå på, så att tagarna blir bundna av samma hederskodex som ägarna. Den enda jag funnit som kommer nära är den som förordar en liten stat, inte obefintlig, men tillräckligt liten för att tagarna inte ska kunna hävda att de vid inskränkningar av individens friheter och rättigheter agerar i kraft av demokratiska majoritetsbeslut. Vi kallar den vanligen libertarianism. 

För att fullfölja konsekvensen av min egen slutsats har jag accepterat att vara politiskt aktiv, debattera och om nödvändigt bli politiker. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Om inte jag och andra som kommer till samma slutsats tar plats i det politiska rummet, kommer tagarna att ockupera den platsen och fortsätta med sitt tagande.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Utopisk pragmatism eller den ofrivillige politikern

  1. Jan Andersson skriver:

    Läs om en svunnen tid när inte sossarna ansvarade för samhällets uppbyggnad och fortbestånd, utan borgarna (Ur Erik Tuneld, Geografi öfver Konungariket Sverige, Fjerde Bandet, innehållande Götha Rike mot Wester, eller Landskaperna Westergöthland, Wermland, Dal och Bohus Län,1833):

    “Under befäl af Prins Carl af Hessen under hvilken Konungen af Danmark, Fredrik VI, då såsom Kronprins gjorde sitt första fälttåg, gingo 9500 man Danska troppar den 24 Sept. 1788 öfver gränsen från Norrige och på Götheborg. Då förskräckelsen i staden var störst, och man minst förmodade, ankom K. Gustaf III den 3 Okt. om aftonen till Götheborg. Han hade ifrån Dalarna öfver Carlstad omkring Wenern natt och dag företagit resan. Gustaf hade lyckligen undsluppit alla faror, och under vägen samlat de troppar, som funnos i denna del af riket. Hans ankomst väckte en allmän förtjusning; på börsen öppnades genast en subskription till bestridande af försvaret. Staden var väl försedd med vallar, men på dem funnos ej enda brukbar kanon, och dessutom fattades förut både folk och förnödenheter. På fästningsverkens iståndsättande arbetades med förnyad ifver, hvartill kringboende bönder inkallades och alla hästar i staden reqvirerades; äfven landtboer, som i skilta ärenden inkommit, måste vara behjälplige att köra kulor. Den 6:te sammankallades Borgerskapet på Rådhuset och uppmanades af Konungen till ett manligt försvar. Han visade sig derefter framför fronten af de församlade tropparna, hvilka, utom garnisonen och artilleriet, bestod af Skaraborgs Infanteri, Bohus Läns Dragoner, samt Nerikes och Westmanlands Regementen. De följande dagarna ankommo: Westgötha Kavalleri, Skånska Husarerne samt 2:ne Tyska Regementen. En del af Lifregementet var förlagdt i nejden. Styrkan öktes sedan genom en del af Lifgardet, Jemtlänningarne, m. fl. Danska General-Adjutanten v. Haxthausen anlände att uppfordra staden. Han emottogs och besvarades af Konungen sjelf, samt affärdades med allvarsamt afslag. På Rådhuset gaf Konungen tillkänna, att han icke var försedd med större krigskassa, än som fordrades för en månads sold för armén. Ett lån öppnades derföre, som sedan i behörig ordning infriades. Ett stillestånd afslöts slutligen genom Engelska Ministern Elliots och Preussiska “Ministern Baron von Borcks bemedling. Det berättas, att på en tagen Norrsk båt funnits åtskilliga tortur-instrumenter, men dessa förklarades å Danska sidan för fältskärs-redskap. Den 20 November reste Konungen till Uddevalla. Vid dess återkomst till Götheborg den 28 ernade Borgerskapet draga dess vagn, men Konungen, derom underrättad, höll sitt intåg till häst. Då Konungen om aftonen for ifrån spektaklet, beledsagades han under glädjerop af Borgerskapet, och framför vagnen redo trenne personer, föreställande Götheborg, Ryktet och Handeln. De indelta Regementerna blefvo härefter hemförlofvade. Den 15 December reste Konungen till Stockholm, sedan han förut utfärdat kallelsebref till den märkvärdiga 1789 års Riksdag. Årsdagen af Konungens ankomst firades det följande året, och en medalj blef slagen öfver stadens räddning.”

    • Göran skriver:

      Socialdemokraterna eller sossarna har nog mer stått för samhällets demontering än uppbyggnad. De har fått en massa pengar från folket att spendera på sina sociala projekt som utan några eftertankar sakta men säkert har eroderat precis allt i det Svenska samhället.

      Det ekonomiska skulle ganska enkelt kunna repareras, men det värsta är det svenska folkets mentalitet som kanske är oreparabelt. Socialdemokraterna har gjort svenskarna till naiva, passiva, rädda, korkade och lallande fårskock.

      • Mats Jangdal skriver:

        Om man tittar på statistik över ekonomisk utveckling i Sverige visar sig de första tecknen på att festen var över 1965. Från 1967 har det stått klart för alla som begriper sig på sådant. Men politikerna, varken S eller B (borgerliga) har låtsats om det på allvar. Att skylla på de andra räknas inte som att ta eget ansvar.

        År 1965 hade S inskränkt äganderätt, föreningsfrihet, avtalsfrihet med mera och påbjudit likriktning i sådan omfattning att nationen inte längre strävad framåt – uppåt, utan fastmer låstes i intern kamp om smulor.

        Allt enligt ordspråket att när krubban är tom bits hästarna.

        • Åke Sundström skriver:

          Sant att de borgerliga partierna har ett tunga medansvar för alla de problem du räknar upp.

          Fast jag upprepar att de tunga möjliggörarna utgörs av en alltmer korrupt kunskapselit – och inte bara de klimatskojare som välförtjänt får sina fiskar varma i detta forum, utan även statsvetare och ekonomer. Inte minst mitt eget skrå, ekonomernas, de hundratals professorer som samfällt (ok, med några få undantag) tiger om alla de förödande systemfel som tillåts leda till upprörande förmögenhetsklyftor och lägre välstånd. Denna vetenskapliga elit stöder den politiska nomenklaturans avsikt att överlåta åt barnbarnen att betala för dagens överkonsumtion.

          Att t o m partier som kallar sig konservativa eller liberala deltar i denna sammansvärjning mot framtiden är extra bedrövligt. Vakna, sömngångare Kristersson! Om L och C finns nog inget hopp alls.

      • Jan Andersson skriver:

        Idag tydligare än någonsin!

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    “De har fått en massa pengar från folket att spendera på sina sociala projekt som utan några eftertankar sakta men säkert har eroderat precis allt i det Svenska samhället”.
    De har inte fått en krona av mig, de har plundrat oss allesammans med hot om våld.
    Ger gör jag till ideell verksamhet och verksamhet som går att bedöma som trovärdig och som är till gagn för Sverige.
    Hela synsättet att plundra människor på LIV och EGENDOM leder till mänsklighetens undergång.
    Varför får Bonnesen ett gyllene handslag värt mer än 21.000.000:kr, Varför får Wikström 90.000 + 70.000:kr och ovanpå det “kontorspengar”? om 45.000:kr, allt per månad? En del av fräckast tillskansar sig 3.500:kr i traktamentskostnader. Och vi som producerar livsmedel till detta avskum får knappt betalt för det vi levererar än mindre för de långa och många timmar som åtgår.
    Det är ju mina och Dina pengar som någon socialist lyckats att plundra mig på.
    Mats, Din förmåga att avslöja och klarlägga Sveriges förestående undergång är utmärkt, få andra har ryggraden.

  3. Mats Jangdal skriver:

    Bara en liten försynt reflektion om SVT morgontvs prioriteringar. De hade ett långt inslag med gäster i studion om att det är 25 år sedan Kurt Cobain tog livet av sig.
    I Rwanda sörjer de att det är 25 år sedan folkmordet på främst tutsier krävde 800.000 liv.

    Hur är det ställt med popsnörenas i rutan prioriteringar och nyhetsvärderingar?

Kommentarer inaktiverade.