Ola Hjelm och hans kamp mot byråkratin har jag följt i flera år. Som här, här och här. Nu har han än en gång fått rätt, fast med förbehåll. Tingsrätten anser visserligen att myndigheterna har agerat på ett grundlagsstridigt sätt i sitt tidigare beslut att inte medge Hjelm dispens från strandskyddsregeln, men att det inte var så allvarligt. Därför får han ingen ersättning för sina kostnader!
Vanligt folk inser alltså här kan myndigheter stapla ett antal fel på varandra, men helt utan konsekvens för såväl myndigheten som sådan, som för enskilda tjänstemän. Grundlagsbrott borde medföra omgående avsked för en tjänsteman. Ett utslag som klart anger att det strider mot grundlagen att strandskyddet hanteras som överordnat grundlagens äganderättsparagraf, borde skicka chockvågor genom media och hela politiska sfären samt myndigheterna. Men tystnad råder.
Var i den svenska regeringsformen (RF) står det att en medborgare kan orsaka en annan medborgare SKADA?
Socialisten har onekligen försökt orsaka Ola Hjelm skada!
Men i principfrågan var det ju en överraskande seger för rättsstaten, som Mars också välkomnade. Dock: att vägra en vinnande part kostnadsersättning är obegripligt och upphävs rimligen i hovrätten.
Reprimand, omplacering, utredningsjobb, arkivarbete.
Ingen skada! Han har förlorat sex år i tid och tid går inte att återställa.
Förfärligt, visst – men allra mest anmärkningsvärt är att felaktiga lagtolkningar av detta slag har gjorts även under borgerligt styre – även då utan några konsekvenser vare sig för ministern eller för domarna.