Sossarnas revolutionstryck ökar

Jan Kozak, tjeckisk kommuniststrateg beskrev omstörtande verksamhet via samordnat tryck både uppifrån och nerifrån. Metoden kallas revolutionär parlamentarism. Processen ska göra det möjligt att få folket att kräva en mer totalitär stat. I Tjeckoslovakien lyckades det och under 40-talet blev det en lydstat till Sovjetunionen. Detta finns väl dokumenterat och beskrivet av John F. McManus här.


Det är ett märkligt förhållande att tryck underifrån av något slags borgerliga väljare lagts på Sveriges regering i coronapolitiken, för att åstadkomma hårdare förtryck, mer övervakning och annat som borgerliga väljare normalt önskar mindre av. Uppenbarligen har det skett av större rädsla för viruset än för staten. Dessa personer som synts i sociala och alternativa medier verkar vara dels kända anhängare av SD, AFS, MED, KLP och allmänborgerliga väljare som kanske kommer att rösta på något av dessa partier eller hålla fast vid något alliansparti.


Socialdemokraterna, som under mandatperioden känt att makten är på väg att glida dem ur händerna har hanterat coronakrisen dåligt på alla sätt utom ett. De har använt den för att tysta samordnad opposition och de har skickligt fått MSM att vara megafon för deras politik.


Men de inser att detta inte räcker. De måste hitta ytterligare tryck mot sig själva för att trygga makten. Då kom George Floyds död och efterföljande demonstrationer och upplopp som en skänk från ovan. BLM och Antifas våldsamheter, George Floyds död och amerikanskt polisvåld är frågor som inte angår oss i Sverige annat än som mindre nyheter. Poliserna som grep Floyd är redan åtalade och det amerikanska rättsväsendets kvarnar mal ovanligt snabbt. Men importerat blev det ett friläge som sossarna bara inte kan missa. Med sina etablerade kontakter i subversiva utomparlamentariska kretsar organiserade de snabbt en demonstration på Sergels torg. De fixade även polistillstånd trots coronapolitikens förbud för större folksamlingar än 50 personer.


Kozak beskrev metoden i Tjeckoslovakisk kontext där, liksom i de flesta länder där revolutionär parlamentarism tillämpas, finansieras trycket uppifrån av rika personer och organisationer. I Sverige finansierar sossarna det själva via skattepengar som de betalar ut i form av bidrag till sockpuppet-organisationer som de själva redan kontrollerar. Det är säkrare så.


Med kombinationen av trycket underifrån kring framför allt äldredöden i coronapandemin och de uppifrån till Sverige importerade underifrån-demonstrationerna för BLM, åstadkoms nu detta dubbla tryck som med all sannolikhet leder till att sossarna sitter kvar vid makten och minskar friheten i Sverige. För att säkra ständigt sådant tryck tar sossarna hjälp av MP för att importera en permanent underklass.


Det enda som kan förhindra det är att något borgerligt parti skaffar en ryggrad och utmanar sossarna genom att precis som Trump gjort, direkt exponera och attackera sossarnas smutsiga väljarköp och ohederliga symbios med odemokratiska rörelser. Men jag ser ingen sådan ryggrad!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Sossarnas revolutionstryck ökar

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Säger bara, ”REINFELDT” blev Sveriges undergång!!!

    • Jan Andersson skriver:

      Den exekutive bödeln, med en röd bok med nötta pärmar i fickan, författad av O. Palme.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Glömde att nämna Andreas Norle’n riksdagens ”talman”, posten i det framtida träsklandet som socialisterna ämnar omstöpa till landets ”statschef”. Det var Norlén som tillät socialisten Löfven att driva mitt Sverige i fördärvet.
        Utmärkta inlägg av Mats och Jan inför morgondagen den 6 Juni 2020.

  2. Jan Andersson skriver:

    Det är kanske inte helt förvånande att några har efterlyst mer ordning och reda och tydligare toppstyrning under coronakrisen eftersom jag inte har märkt ens en antydan till sådant från Sveriges nuvarande ansvariga ledare. Den enda info som kablats ut har varit Folkhälsomyndighetens totalt förvirrade och ibland gravt felaktiga gissningar om covid-19, som sammantaget säkert direkt har betytt hundratals människors död.

    Eftersom jag själv utan tvekan tillhör riskgrupp 1 tog vi vårt pick och pack och drog till sommarstugan där mycket få människor hittills har varit synliga från fönstren och man kan räkna antalet smittade i kommunen på ena handens fingrar, och där är vi fortfarande. Den svenska “strategien” har inte har bestått av annat än en hängmatta eftersom ingen ansvarig ovanför regionnivå haft en susning om vad som borde göras (eller inte göras) och därför helt enkelt har struntat i det hela. Med en gäspning, kan tilläggas. Äsch, några sjuttioplussare…

    Nu skriver media om “restriktionerna” som eventullt skulle kunna hävas. Vilka “restriktioner” snackar de om? Ingen har utfärdat några sådana, som i så fall vore tvingande att följa med straffpåföljd för dissidenter. Det enda som har lämnats är “riktlinjer” alltså några utkast till kommande rekommendationer, som aldrig har kommit heller. Det har kostat massor med liv också.

    Och även om vi hade meddelats några restriktioner så kunde de förresten inte hävas, krisen må vara över i hela världen men vi har den kvar i sin fulla skrämmande kraft.

    Vad som skoningslöst nu har blottlagts är att svenska välavlönade tjänstepersoner U. P. A. aldrig har avkrävts någon kompetens eller organisationsförmåga. Och att myndigheter har skapats utan tanke på att tilldela dem något tydligt definierat ansvarsområde. Plötsligt uppdagades att vi hade en Folkhälsomyndighet, en Beredskapsmyndighet, en Myndighet för Samhällsskydd och Beredskap, som meddelar sig genom Krisinformation, och så vidare. Företrädare för dessa drogs fram i ljuset som blinda fågelungar och demonstrerade inget annat än total oberedskap. Och nu föreslås i svensk tradition en ny myndighet. Snälla söta: blindtarmar tar men bort, ingen vill ha flera stycken.

    Jag har aldrig tidigare skämts för min regering, även om jag ofta varit förbannad i snart femtio år. Men det tillhör en demokrati. Idag måste man lägga band på sin ilska eftersom det är så uppenbart att de som är måltavlan inte förstår vad i hela friden jag snackar om. Och nu skäms jag, men mina norska vänner har den goda smaken att inte beröra ämnet fast de mycket väl förstår.

    Kritiken på gräsrotsnivå är stark och förödande, men deras i demokratiska val förtroendevalda är absolut tysta, oavsett deras egna väljares välgrundade ståndpunkter. Jag välkomnar därför varje litet försök till seriösa uttalanden från oppositionen, snart kanske de har lärt sig simma och vant sig vid det kalla vattnet.

    Josef Stalin: — Det är väl ingen konst att röja ett minfält? Det är ju bara att skicka en brigad igenom!

    Likheten med den svenska “coronastrategin” är slåends.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Den här “brigaden” som förväntas “röja minfältet” utgörs onekligen av “kanonmat” importerat från andra kulturer.
      “Järvafältet” (eller vad det kallas) i Stockholm har en betydligt större spridning av viruset än andra stadsdelar/områden.
      MSM törs knappast redogöra för faktiska förhållanden, då detta skulle leda till ökad “främlingsfientlighet” och rasistiska utfall.

      Men tydligt är det,,,, Sergels torg härom kvällen visar på att människan är ett flockdjur, och då i än högre utsträckning från delar av världen där “flockbeteendet” (klantillhörigheten) premierats, som en social lösning för äldreomsorg och barnomsorg.

      Sossarna hatar individer, och älskar grupper. Lättare att indoktrinera så!!

      • Jan Andersson skriver:

        De som bor i “utsatta” områden är trångbodda och lever usla civila liv. Det går bara att bli tydligt signifikant genom att kasta sten, bränna ett par bilar och hoppas på att det räcker för att väljas in i kvartersligan.

        Inget nytt under solen; för hundra-hundrafemtio år sedan var det exakt likadant i alla svenska städer med unga (svenskar) som inte såg någon framtid. De pallade äpplen, hoppade över staket och grävde upp rovor och potatis, stal huggen ved och kom kvarterspolisen bröt de av hans sabel och han fick gå hem till polisstationen med bara handtaget kvar i bältet utanpå uniformskappan. De som fick mat hemma spelade bandy med en frusen hästskit och lämpliga grenstumpar eftersom ingen hade råd att köpa en riktig bandyboll och klubba.

        Och vi hade ständigt pågående pandemier som lungsot, dysenteri, salmonella, kolera, difteri och de flesta äldre dog i lunginflammation. Jag trodde vi hade kommit ifrån detta.

        Bor man åtta personer på fyrtiosju kvadrat så är det rätt svårt att hålla tvåmetersavståndet i toakön. Det är den viktigaste anledningen att få dem att återvända, eftersom deras möjligheter här i Sverige är så nära noll det går att komma. Och vi har dessutom någon mille papperslösa som inte finns i statistiken. Var bor de?

        • Stefan Eriksson skriver:

          De “papperslösa” jag “känner till”, bor tillsammans med “landsmän” i lägenheter som betalas av migrationsmyndigheterna.
          En etta med kokvrå tilldelas 2 vuxna från långtbortistan, och helt plötsligt,,,, (bara så!!) visar det sig att i denna lägenhet härbärgerar 5 vuxna och ett par små barn.
          Så ser det ut, och den som påstår motsatsen kan gärna bevisa det. Men saken är gömd och glömd, för det är “lugnast” så.

          När de sedan “ryker ihop” i “toakön” är det allt som oftast någon stackars vaktmästare som får “analysera” och åtgärda eventuella missförhållanden som råder. Han får lov att praktisera hela “kittet” av färdigheter såsom, språk, psykologi, advokat, brandman, miljöhandläggare, sprängämnesexpert,, osv,osv.

  3. Åke Sundström skriver:

    Du ser förstås rätt: det finns ingen ryggrad i våra förment borgerliga partier. Inga moderata ideologer reser rygg mot SAP:s “ohederliga symbios med odemokratiska rörelser”, de som med polisministerns goda minne tagit över gator och torg. Poliser som begår tjänstefel behöver inte vara oroliga för att drabbas av några konsekvenser.

    Anarkin är nära nog total. Inte minst därför att det finns två ännu allvarligare symbioser: den mellan höger och vänster samt den mellan politiken och “vetenskapen”. Alla dessa oheliga allianser har i praktiken redan förvandlat Sverige till en parlamentarisk diktatur..

    Varför inte tala klarspråk om den saken? Du hör till en minoritet som ibland ryter ifrån, men lyssnar ens ditt eget parti, KLP – de förmenta libertarianerna?

    • Mats Jangdal skriver:

      Jo, insikt finns nog hos de flesta, men inte så att det utmynnat i ett konkret politiskt ställningstagande i saken. Det är mer generella politiska påståenden utifrån idé eller ideologi.

      • Åke Sundström skriver:

        Det verkar stämma, men duger det, menar du, med principer utan konkret innehåll??

        • Mats Jangdal skriver:

          Nej, det för dåligt. Men det är en liten diskussionsklubb, fast i moment 22. För små för att orka marknadsföra sig ordentligt och delta i debatter. Därmed också för små och osynliga för att värva fler så man orkar marknadsföra sig och synas.

          Jag segar. Deltar allt mindre.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag brukar ibland titta på Nigel Farage’s “bästa” på YouTube, bland annat när han kallar EU:s president Van Rompuy för en våt trasa. I Sverige just nu har vi många våta trasor. Vem säger det i klartext i det svenska parlamentet? På samma övertygande sätt?

        • Göran skriver:

          Jag i Sverige ska diskussioner vara så rumsrena. I Brittiska parlamentet kalla de varandra allt möjligt.

          Sean Hannity och Tucker Carlson på Fox News kallar folk för vad de är.

          • Jan Andersson skriver:

            Vi måste öppet kunna kritisera uppenbart bristande kompetens, attityd och närvaro.

            Av en minister förväntar man sig ett förstånd i toppklass för att de ska kunna sköta ett svårt och ansvarsfullt dygnetruntjobb.

            Och en tydlig och frekvent dialog med sina väljare så att de kan följa hur väl vallöftena infrias under mandatperioden.

            Det ska inte kunna uppstå ryktet att hans excellens stadsministern sitter i en garderob och suger på tummen med en Bamsetidning i knät.

      • Åke Sundström skriver:

        Ditt korta svar blev en aha-upplevelse, som ger en antydan om varför så få har röstat på KLP. Här har vi alltså en libertarianskt parti som kan allt om teoribygget men verkar vara ointresserat av den praktiska politiken.

        Hur skall ett sådant parti kunna nå framgång? Med insikter utan slutsatser och budskap om principer – förnämliga sådana – men utan svar på väljarnas frågor om allt från dagis, skolväsen och pensioner till klimatpolitik? En rörelse som lämnar walk-over i flertalet sakfrågor. Hur realistiskt är det då att försöka ställa upp i val?

        Mats har försökt ändra på detta och lyckades nyligen genomdriva ett nej till EU, vars omfattande planekonomiska styrning partiet tydligen inte haft en susning om och därför nöjt sig det att bejaka det fria handelsutbytet.

        Negativa erfarenheter, som kanske gör det nödvändigt att släppa hoppet om att KLP skulle kunna medverka till en sannliberal renässans.

  4. Göran skriver:

    Det är så patetisk att lyssna på eller läsa vad moderata riksdagsmän säger, när de samtidigt viker ner sig direkt så fort en socialdemokrat höjer rösten liten.

    Och, de så kallade borgerliga tankesmedjorna såsom Tibro som bara ger ut meningslösa böcker och skrivelser. De är som en mus som är rädd för osten.

    Sedan har vi personer som är ekonomiskt oberoende som ingen kan skadas ekonomiskt såsom Lars Östling, som ändå viker ner sig direkt han får lite kritik. Om han stod på sig och var som Donald Trump, ja, då skulle vi kunna ha en stor ledare i Sverige som det vore värt att följa.

    • Åke Sundström skriver:

      Ganska träffande liknelse om en mus som är rädd för osten. Och visst hade väl många räknat med ett större civilkurage hos förre Scaniachefen Östling. Men hans initiala budskap om “vad fan vi får för våra pengar” fick nog en och annan att gråsosse att tänka till, såvida nu alla dessa redan övergivit det röda partiet och numera röstar på SD. Utan sitt bruna förflutna hade de senare säkert redan intagit Rosenbad.

      Bra jobbat, Stefan! Men skyll gärna på att du varit historiens fånge, siste man på däck på det sjunkande skeppet. Du hade potential att rädda partiet, men flyktströmmen sedan Palmeåren blev till slut för stark. I den meningen har folkstyret fungerat och bäddat för det definitiva nederlaget om två år.

  5. Thomas skriver:

    Ja.. en del tycker att det lutar mot en samlingsregering, S och M… Av det som syns på SVT. (Det är väl där man får analysera sina instinkter..) (jag minns min chef när man -78-79, nånting, tog bort tjänstemanna ansvaret – “Nu kan jag göra vad jag vill”, blev hans reaktion med ett snett leende.. Tolv-tretton år senare, på ett annat tjänstemannajobb, så noterade jag de nytillkomnas ambitioner – Vi skall ändra världen! De är numera cheferna i byråkratin… Regelverket är numera förlamande och styrs av en märklig byråkrati som inte inser att de sågar av den gren de sitter på…)

Kommentarer inaktiverade.