Klimatalarmismens grunder synade 1

Klimatalarmisterna hänvisar ofta till att växthuseffekten är välkänd och vetenskapligt beskriven sedan 200 år tillbaks. Det enda de gör nu är dels bekräftar känd kunskap och lär sig göra prognoser för framtiden.
Men de har fel på båda punkter. Växthuseffekten är inte beskriven av de källor de hänvisar till. Jag tänkte visa det. Dessutom visar geologiska, arkeologiska och historiska data på klimatförändringar som inte orsakats av människan eller CO2. Kan de inte förklara detta så kan de inte heller göra gällande att deras prognoser har något värde.
De tre historiska forskare de hänvisar till är Jean-Baptise Fourier, John Tyndall och Svante Arrhenius. Först alltså Fourier.

Fourier
Här följer några utdrag i kursiv ur hans PM till Franska vetenskapsakademien 1824. Jag har själv översatt från franska. Kommentarerna är mina och avsedda att förtydliga tolkningen av vad han skriver. Sidhänvisningarna är till den tryckta texten i akademiens årsbok, där Fouriers text återfinns på sidorna 569-604.

Värmen på jordklotet härrör från tre källor som först måste särskiljas.

  1. Jorden värms upp av solstrålarna, vars ojämna fördelning ger mångfalden av klimat.
  2. Omges av den för planeterna gemensamma rymdens temperatur, utsätts för bestrålning från otaliga stjärnor som omger solsystemet på alla håll.
  3. Jorden har bevarat i det inre av sin massa en del av den ursprungliga värmen, som den innehöll när planeterna bildades. s 569-70

    Jorden skulle ha samma temperatur som himlen, om inte två orsaker samverkade till att värma den. Den ena är den inre värmen som detta jordklot innehöll när planeterna bildades, och endast en del av den [värmen] sipprade ut genom ytan. Den andra orsaken är den kontinuerliga verkan av solstrålarna som har trängt igenom hela massan, och som upprätthåller jordytans olika i klimat. s 570

Fourier fann naturligt nog att solen har i särklass störst betydelse för temperaturen härstädes. Därnäst förfäktade han ett värmetillskott från den interstellära rymden (himlen) förutom solen. Han kunde självklart inte mäta den temperaturen, men förutsatte att den var något lägre än temperaturen vid jordens poler. Trots att han slog fast att jordens temperatur vid ytan inte påverkas av klotets glödande inre så mycket att det går att mäta, är det den effekten han ägnar störst utrymme åt att förklara och försöka beräkna. Där låg fokus för hans intresse, inte atmosfärens betydelse.

Värmen från solen anländande i form av ljus har egenskapen att penetrera genomskinliga fasta material eller vätska, som den nästan helt förlorar när den omvandlas i kontakt med jordmateria, till mörk strålningsvärme.

Här visar han på förståelse att solljus i det synliga spektret är det som bringar värme genom atmosfären ända ner till jordytan. Infraröd värme, infrastrålning, det som han kallar mörk strålningsvärme, når inte ner. Det står också klart att CO2 i det fallet hindrar infraröd värme från att nå jordytan, eller med andra ord hjälper till att hålla jordytan sval. Att minska halten av CO2 i atmosfären bör därför leda till en uppvärmning vid jordytan. Det vill säga helt på tvärs mot IPCCs hypotes!

Det är på sin plats att här påminna om att CO2-molekyler inte lagrar värme, strålningsfysiker Håkan Sjögren redogjorde för det här på Frihetportalen redan för åtta år sedan. En exiterad molekyl sparkar omgående ut fotonen i slumpvis riktning. Eftersom molekylen förenklat kan liknas vid en sfär som har ett mindre segment av sfären vänt mot jorden än mot rymden (detta förhållande mellan sfärer gäller alla sfärer, oavsett inbördes storlek), kommer molekylerna att skicka mer värme bort från jorden än tillbaka mot densamma. Denna effekt blir tydligast ju längre ut i atmosfären molekylen befinner sig. Till detta ska läggas transporten av värme ut från jorden huvudsakligen sker via konvektion, där gaser och partiklar bidrar till transporten.

Denna distinktion mellan ljus värme och mörk värme förklarar temperaturhöjningen som orsakas av transparenta kroppar. Massan av vatten som täcker en stor del av världen, och den polära isen, bjuder mindre motstånd för den rika ljusa värmen än den mörka värmen, som återvänder i motsatt riktning till den yttre rymden. Närvaron av atmosfären ger en effekt av liknande slag, men, i det nuvarande tillståndet av teorin och avsaknaden av jämförande observationer kan den ännu inte exakt definieras. Hur som helst, man kan inte tvivla på att effekten av den inverkan solljus har på en fast kropp av en extremt stor dimension inte avsevärt överträffar vad som skulle observeras genom att exponera en termometer i ljuset från denna stjärna. s 573

I den sista meningen klargör han att atmosfären har en OBETYDLIG inverkan på jordens temperatur jämfört med vad man skulle få genom sätta en termomter i den interstellära rymden och mäta där! Det som avgör temperaturen är solstrålningen. Detta är alltså i grunden fel, men fel åt motsatt håll mot vad IPCC påstår!

Denna fasta temperatur som Jorden erhåller från rymden skiljer sig endast lite från det som mäts vid de jordiska polerna. Den är nödvändigtvis lägre än temperaturen som huserar i de kallaste länderna. s 581-82

Rörelserna hos vatten och luft tenderar att mildra effekterna av värme och kyla; det gör distributionen mer enhetlig; men det skulle vara omöjligt för atmosfärens inverkan att ersätta den universella orsaken som bevarar den gemensamma temperaturen i planetariska utrymmen; och om denna orsak inte fanns, skulle vi observera, oavsett atmosfärens och havets verkan, enorma skillnader mellan temperaturerna i ekvatoriella regioner och vid polerna.
Det är svårt att veta i vilken utsträckning atmosfären påverkar jordens genomsnittliga temperatur, och vi slutar att vägledas i denna undersökning med en vanlig matematisk teori. s 584-85

Han påstår alltså att värmen från den interstellära rymden är större än effekten av en atmosfär. Detta går helt på tvärs mot vad IPCC påstår. Han medger dock att osäkerheten är stor.

Vi står i skuld till berömda resenären M. de Saussure för en erfarenhet som tycks vara mycket lämplig att lyfta i denna fråga. Den består i att exponera en vas täckt med en eller flera skivor av mycket transparent glas, placerade på ett regelbundet avstånd ovanför varandra, för solens strålar. Vasens inre är fodrad med ett tjockt lager svärtad kork, lämplig för mottagning och lagring av värme. Den uppvärmda luften finns i alla dess delar, antingen inuti lådan eller i varje intervall mellan två plattor. Termometrar placerade i detta kärl och i övre intervallen markerar värmen som förvärvas i vart och ett av dessa utrymmen. s 585

Faktum är att om alla luftlager, vilka bildar atmosfären, bevarar sin densitet med sin transparens och bara förlorar den rörlighet som är kännetecknar dem, blir denna en massa av solid luft, som om den utsätts för solens strålar, skulle producera en effekt av samma slag som den som just beskrivits. s 586

Detta är alltså en direkt motsägelse av alarmisternas påstående att Fourier skulle ha identifierat växthuseffekten! Vad han hänvisar till är att Saussures experiment, som skulle kunna liknas vid ett växthus, men han skriver aldrig det ordet, är giltigt om och endast om luften, gaserna i atmosfären, antar fast, solid fas. Men så sker inte på någon höjd eller över någon del av jordklotet! Liknelsen av atmosfären vid ett växthus är alltså falsk.

Luftens snabba rörlighet i alla riktningar och som stiger när den upphettas, ger den mörka värmens strålning i luften minskad intensitet mot effekterna som skulle ske vid en transparent och fast atmosfär men förtar inte dessa effekter helt. Minskningen av värme i luftens höga områden upphör inte att ske; det visar att temperaturen ökar genom atmosfärens tryck, eftersom värmen möter mindre hinder för att tränga in i luften, i form av ljus, men inte finner samma passage i luften när den omvandlats till mörk värme. s587

När han tillskriver atmosfärens tryck betydelse (utan att utveckla det vidare) är han inne på det Hans Jelbring samt Nikolov & Zeller påvisat och som vanligen kallas atmosfärseffekt. Enkelt uttryckt uppstår atmosfärseffekten av atmosfärens massa, planetens gravitation och aktuell solinstrålning. En möjlighet som intensivt förnekas av klimatalarmisterna!

Sammanfattningsvis måste konstateras att det är fullständigt felaktigt av IPCC att hänvisa till Fourier som upptäckare av växthuseffekten och det är totalt fel att påstå att hans slutsatser ger stöd för IPCCs hypoteser!

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Klimatalarmismens grunder synade 1

  1. Dandersan skriver:

    Jag är skeptisk!
    Tanken på ett växthus där luften är innesluten i ett glastak och värms kanske bör kompletteras med bilden av de öppningar i glastaket som förhindrar överhettning. Ingen fläkt utan bara en öppning så den varmare luften kan stiga upp och ut. När den gör det i naturen bildas moln!
    Lite lästips: https://notrickszone.com/2021/01/25/scientists-determine-co2-levels-must-triple-to-yield-a-tiny-0-5-w-m%c2%b2-forcing-at-the-ocean-surface/

    • Mats Jangdal skriver:

      Genom den öppningen rymmer värmen via konvektion, eller hur?
      Varje sådan öppning innebär en strypning i flödet. Visserligen ökning i flödet jämfört med den totala strypning som stängda öppningar i växthuset innebär.

    • Jan Andersson skriver:

      Luft ändrar volym med temperatur men inte massa och får på så sätt en annan densitet. Varm luft flyter som en kork på vattnet på kallare luft och stiger därför uppåt tills den hindras i ett slutet rum eller har kylts av igen. I ett helt slutet växthus bildas ett övertryck av den ökade volymen men om man öppnar ventiler försvinner övertrycket snabbt. Om de enda öppningar som finns sitter vid golvet trycks svalare luft ut tills trycket i rummet har sjunkit till detsamma som utanför det slutna rummet. Sitter öppningarna i taket, är det den varmaste luften som går ut först. I praktiken läcker ett växthus som ett såll, och alla tryckskillnader utjämnas omedelbart. Takfönstren gör ändå en viss nytta genom att ny luft pyser in genom väggspringorna överallt och värms av solen.

      Vill man skapa luftväxling via genomdragsventilation måste man öppna både nedtill och upptill (självdragsventilation kräver alltså både inlopp och utlopp för luften, men det gäller även om vi tvingar luft in eller ut luft med en fläkt). Utan fläkt skapar den tillförda solvärmen genom sin kontinuerliga uppvärmning också en luftväxling. I praktiken värms kanske solsidan mest och då skapas en horisontal virvel i växthuset och varmluften på skuggsidan trycks nedåt och kyls av när den blandas med den kallare luften vid golvet.

      Om vi människor ska trivas i ett sådant glasat rum vill vi ha både luftväxling och jämnare temperatur mellan huvud och fötter. Ofta är ventilationen i både hem och arbetsplatser förenklad och därför ett ständigt föremål för berättigad kritik. Förr löstes det hela genom att husen inte var så täta som nuförtiden, luft pyste in och ut i alla springor, dörrar öppnades ofta av många.

      En mäklare jag kände tog bort tätningslisterna i alla fönster i sina egna bostäder. En finsk bastu har finurligt placerade reglerbara luftspjäll både uppe och nere och man fryser inte om fötterna i en sådan, eller tvingas ut för att andas.

  2. Thomas skriver:

    Grundproblemet med Klimatfrågan är att Miljöfrågor och Politik är en farlig kombination för samhället. Särskilt idag. Fram till WWII var nog politiken mest en ekonomisk och social funktion, men efter kriget blev miljön en politisk fråga, med exempel som “Tyst vår” (om någon minns). Man började leta efter syndabockar. En process som bara har växt. Men som också innebär att när ett miljöpolitiskt beslut skett så är det definitivt – även om det biologiskt sett varit felaktigt!! Att “backa ur” ett tidigare felaktigt beslut – som kostat enskilda och samhället stora förluster – blir omöjligt så istället bygger man på med “justeringar” av gjorda beslut. Resultatet är förödande i ett demokratiskt samhälle – det kan endast sluta med en byråkratisk diktatur (till skillnad från en politisk diktatur som just har möjligheten att ändra på felaktiga beslut utan att behöva “förlora ansiktet”, typ Kina). Så vad blir då resultatet? Troligen just en byråkratisk diktatur som måste övergår till en politisk diktatur för att kunna ändra på felaktiga beslut. (Men den variant som nu tycks uppstå, med global styrning via FN och ett globalt kapital blir nog den sämsta varianten av diktatur, men den som lever får se…)

    • Mats Jangdal skriver:

      En avslöjande beskrivning där, Thomas!

    • Jan Andersson skriver:

      Nog blev vår kraftigt ökande industriproduktion efter WWll allt snabbare ett miljöproblem. Vi eldade också i stor utsträckning koks och sedan svavelhaltig brännolja för bostadsuppvärmning. Lastbilarna var drivna med fuldiesel, som var nästan identisk med brännoljan. Någon korttänkt hade också räknat ut att det var en bra idé att beta böndernas köpta utsäde med kvicksilver för att förgifta råttor.

      Mycket få kommuner hade någon avloppsrening överhuvudtaget, i Karlstad fanns som mest 110 kloakrör som mynnade rakt ut i Klarälven. Sjöarna försurades av svavlet och rovfåglarna dog. Processindustrin släppte ut tonvis med föroreningar i sjöar och till atmosfären, det var den tidens möjliga teknik som användes, miljövänligare processer fanns helt enkelt inte framtagna på den tiden. Och kommunens och processindustrins utsläpp blandades i “recipienten” till allmän skräck och förtvivlan för de som visste hur det hade varit innan och sett försämringarna. Fisken svartlistades eller flöt döda i vikarna.

      Det var de värsta miljöbovarna som med rätta först tvingades till omställning men det har tagit tid att utveckla ny teknik, och det finns fortfarande en del att göra. Och inte har det blivit lättare att fokusera på något eftersom fokus flyttas hela tiden; ena året ska CO2 minskas, nästa år gäller NOx istället. Jordbruket har också haft stor delskuld i försmutsningen av främst Östersjön och Laholmsbukten, medan Vänerns vatten numera lär vara drickbart och fisken ätbar.

      Miljöpartiet har från start säkerligen varit de bästa pådrivarna för att åstadkomma förbättringar, men de har tyvärr ibland använt populistiska fulmetoder för att nå resultat snabbare, vilket inte fungerar på industrins styrelser. Ändå välkomnades de av de flesta, inte minst av industrifolket själva som länge hade svårt att motivera kostnaderna för miljöförbättring i kostnadsäskanden till styrelsen. Och de var ju också de närmast sörjande!

      Men idag motiverar Miljöpartiet sin existens med den synnerligen udda mixen av klimatfrågor och öppna gränser och visar sig från sin allra sämsta sida varje gång någon representant från dem öppnar munnen. Hur kan det ha gått så illa? Hallå, det finns fortfarande miljöfrågor att uppmärksamma, till exempel vindkraft och trådlös kommunikation. Processindustrin och lantbruket har fortfarande kvar en del att jobba med. Ägna er åt kärnfrågorna enligt partinamnet, eller byt namn. Försök inte att förlänga lokala miljöproblem till globala klimatfrågor, det finns ingen koppling och ni flyttar fokus igen från det möjliga till det orimliga.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Ett ännu bättre exempel i närtid. Hur har socialisterna tänkt sig att komma ur “rävsaxen” (kines-viruset) nu när leveranser av vaccin och följdverkningarna blir än mer uppenbara och till skada för mänskligheten?
    Ulf Kristersson, låt varbölden spricka!

  4. Åke Sundström skriver:

    Jag har frågat förr och upprepar mig: Om det nu inte finns något som kan kallas växthuseffekt, hur förklarar du då att både Gösta Walin och Lennart Bengtsson använder den termen?

    • Mats Jangdal skriver:

      Varför fråga mig? Fråga dem istället!

      • Åke Sundström skriver:

        Det har jag gjort, i varje fall frågat Gösta, utan att få annat än ett avfärdande svar. Du och GW har ju också debatterat saken i detta forum för några år sedan, utan att bli eniga.

        Vilket förvånat mig, eftersom jag känt Gösta som en ovanligt hederlig professor, om än med en tendens att ibland föredra korta ja eller nej i stället för utförlig argumentering – där tycker jag att du har en poäng genom att försöka vara relativt utförlig, trots en svår materia.

        Men det faktum att Gösta och Lennart inte delar din slutsats måste väl ändå vara lite störande? Gissar att bloggens läsare skulle vara roade av en tydligare förklaring till oenigheten.

        • Mats Jangdal skriver:

          Jag kan bara spekulera om deras motiv.
          Att påstå, som jag och några andra gör, att det inte finns någon växthuseffekt och inga växthusgaser, är ett ganska absolut ställningstagande.

          Gösta och Lennart vill väl kalla sig forskare och allmänt bland forskare är det kutym att redovisa en öppen inställning i varje fråga. På det viset får man till exempel vara med längre i informationsloopen bland kolleger.

          Jag har inget sådant behov. För mig är frågan avgjord och därför är det politiskt viktigt för mig att ha en tydlig hållning i frågan. Visst kan jag säga att det finns en liten minimal möjlighet att det går att finna något som kan kallas växthuseffekt. Men ännu har ingen gjort det med bevisbar tydlighet.

          Eftersom alarmisterna kräver att med hänvisning till sitt narrativ (exvis. sina modeller), inte till vetenskaplig bevisning, få bestämma den globala politiken, kräver jag att de ska bevisa att deras hypotes är korrekt, men även att de åtgärder de föreslår har hög sannolikhet att effektivt åstadkomma vad som sägs att de ska göra. De har varken gjort det ena eller det andra!

          För att vanligt folk ska förstå att deras krav på åtgärder är kostsamma och verkningslösa försöker jag bland annat påvisa varför påståendena om växthuseffekt är falska.

          • Åke Sundström skriver:

            Jag gillar din kaxighet! Att Lennart Bengtsson visat sig vara en oärlig i flera sammanhang håller jag också med om. Så det är främst Gösta Walins tal om växthuseffekt som “stör”.

            han har tydligen ansett frågan vara sekundär, eftersom en högre halt av CO2 bör välkomnas. Med en sådan grundsyn (som du ju delar) blir hans ointresse för växthuseffektens vara eller vara helt logisk,

            Själv vill jag också nedgradera växthusfrågan och i stället fokusera på den feltänkta klimatPOLITIKEN. Att utmåla en allvarlig hotbild, men sen välja helt verkningslösa motåtgärder, typ Parisavtalet. Kan man bättre illustrera hotmånglarnas dubbelspel?

    • Göran skriver:

      Min spekulation om det är att de vill vara kvar i finrummet och inte kastas ut helt och hållet. Behåller de växthuseffekten så kanske några lyssnar på dem än ingen allas.

      Lennart Bengtsson påstår att koldioxiden är jämt fördelad i atmosfären, vilket NASA inte påstår utan de har grafik på hur hur koldioxiden är fördelad i atmosfären och förändras över tid. Vem ska man tro på?

      Men oavsett åsikt i frågan borde det enda som gäller, vara att visa att hypotesen om växthuseffekten existerar. Än så länge inte gjort.

      • Åke Sundström skriver:

        Men Walin har inga ambitioner att finnas i något finrum, han har i decennier varit en rebell. T ex genom att tämligen ensam försvara kolet som bra och billig energikälla. LB har däremot varit angelägen att inte alltför mycket avvika från sina alarmistiska kollegor på KVA. Och varit feg nog att tacka nej till en ställa duell med Mats och inte heller besvarat mina andras kritik som mer handlat om klimatpolitiken än om själva växthuseffekten.

    • Benny skriver:

      Den s k växthuseffekten skapas av vattnets kretslopp i atmosfären! CO2 är bra för växterna och dess påverkan försumbar som växthusgas. CO2 används bara av globalisterna och skattehöjarpolitiker för att öka sin egen makt! Historiskt sett så har CO2 heller inte kunnat knytas till växlingarna i klimatet så varför gör man den kopplingen idag? Helt enkelt för att det finns pengar att hämta i klimathysterin!

      • Mats Jangdal skriver:

        Nej, vattenångan skapar ingen växthuseffekt, men den har en stor del, kanske avgörande, för värmetransporten via konvektion.

        • Benny skriver:

          Ja, vatten i sig skapar ingen växthuseffekt, det är riktigt! Därför skrev jag också s k framför! Men utan jordens oceaner och vattnets kretslopp skulle vi nog knappast överleva och jorden skulle vara en mycket kall planet utan sitt vatten!

  5. Jan Andersson skriver:

    Klimatforskningen påminner om en resa man absolut vill göra och lägger ner mycket möda och planering för att göra den så trevlig och säker som möjligt, trots att några varnar för riskerna. Men när allt är klart för avfärd vill man ändå inte åka utan hellre göra något annat.

    Man kan ju hoppas att klimatforskningen leder till några spinoff-upptäckter så att vi får litet nytta av pengarna. Som vid rymdforskningen, som lett till teflon, kevlar och kolfiber men även till insikten att människan är en del av kretsloppet och aldrig kan resa till en annan planet 150 ljusår bort. Vi kan aldrig skrapa ihop nog med energi för att få upp ett stort rymdskepp i hög hastighet, vilket är tur eftersom det behövs lika mycket energi för att bromsa när man kommit fram.

    Den som fortfarande är rymdfrälst bör nog läsa Aniara av Harry Martinson. Den glömmer man inte sedan. Fattas bara ett litterärt verk av samma kaliber som tar död på alla magnifika tankar om människans herravälde över jordklotet.

    • Thomas skriver:

      Jo, så är det… och varje gång som insikten om mänsklighetens begränsning uppenbaras så triggas den nya “vägen västerut” igång.. första gången var det att resa till Månen och numera är det en Marsresa som hägrar… Att vi skulle kunna existera utanför Jordens skyddande magnetfält är nog just bara en dröm om “Vägen västerut”…

    • Benny skriver:

      Nja, nukleärt drivna raketmotorer skulle nog kunna driva upp en farkost till hyfsade hastigheter och när du väl fått upp hastigheten så krävs det inget bränsle förutom då när du ska sakta ner vilket också kräver energi! Så tekniskt kan man nog lösa det även om det skulle kräva enormt stora skepp med eget ekosystem och magnetfält, och den typen av teknik ligger långt fram i tiden, om någonsin! Ett annat problem i höga hastigheter förutom risken att krocka med stenar eller andra föremål är ju tidsdilation som blir märkbar i hastigheter över ca 60% av ljusets. Visst, det är omöjligt att sia om den tekniska utvecklingen, det har historien visat, men rymdresor av det slaget kräver nog tekniska och vetenskapliga genombrott på många områden!

Kommentarer är stängda.