I Sverige råder den rättsliga dogmen att den som upplyser någon om att den tänker försvara sig med våld mot våld, anses ha gjort sig skyldig till olaga hot. Den som därtill har beväpnat sig för att om behov skulle uppstå av att ha ett vapen tillhands för självförsvar, anses i och med beväpningen ha visat ett uppsåt, en avsikt, att begå ett vapenrelaterat våldsbrott.
Varje avsteg från en idealiserad säker vapenhantering utgör idag ett grovt vapenbrott med fängelse i skalan. Det kan vara att ha kvar ett skott från ett vapen man tidigare ägt, men som man nu inte har något vapen att skjuta det i. Eller att ha ammunition i ett löst magasin. Även att befatta sig med ett vapen för att säkerställa att det inte utgör fara för andra och med avsikt att överlämna det till polis, kan bli föremål för åtal.
Hur kan det bli så tokigt? Jag kan bara komma på en orsak. I Sverige är sossestaten, det vill säga politikerna och hela byråkratin (offentliga tjänstemän), medvetna om att de styr riket på ett sätt som är utmanande för medborgarna. Därför är de rädda att dessa ska göra uppror mot deras undersåtefiering av oss. De underkänner i handling, men ej med läpparna, RFs inledande paragraf att all makt utgår från folket.
Hade de känt sig trygga med att de har medborgarnas förtroende och att våld mellan medborgarna inte var riktat mot staten, skulle de nöja sig med att skipa rätt mellan medborgarna. Men så är det alltså inte. Staten anser sig vara våra överordnade och ju mindre inflytande vi har över såväl dem som våra egna liv, desto bättre.
Sverige är troligen det land i världen där medborgarna står längst ifrån rätten till självförsvar, rätten till försvar av liv, hälsa och egendom. Det är detta märkliga förhållande man måste ha i minnet när man läser eller hör om myndighetsaktivism inom jordbruk, skogsbruk, jakt, skytte, bilism, naturvård, planärenden med mera.
Om jag kunde vara helt säker på att ovanstående avvikelser från ”ordnings-stadgarna” verkligen renderar i fängelse, så hamnar ju saken i ett helt annat läge:
Tänk er,,, jag känner att orken tryter i så måtto att jag har svårigheter att sköta mig själv med både matlagning och personlig hygien. För att inte tala om ensamheten.
Det är mycket svårt att erhålla en plats på något av de kvarvarande ”särskilda boenden” som finns.
Dessa platser är fyllda till bristningsgränsen med klienter drabbade av svår demens.
Svårt läge,,,,, vad göra?
Jo men, vänta nu,,, det finns en lösning:
Ta ett jaktvapen, gärna då ett där licensen saknas, (om du träffar något med denna relikt spelar mindre roll).
Åk till Sergels torg.
Bränn av så många skott som möjligt (rakt upp i luften naturligtvis), innan du blir omhändertagen.
En driftig åklagare (som har lite tid över för annat än gängen på Järvafältet), beslutar förhoppningsvis om en husrannsakan.
Hemma har jag förberett med lite av varje; lite magasin, lite lösliggande ammunition, och nyckeln på en spik ovan vapenskåpet. (jag kan slänga in nåra lådor i bilen jag åker i till Stockholm).
Saken är ordnad: Jag får visserligen vänta på min tur, men inom ett år borde jag rimligtvis erbjudas en plats på någon av statens anläggningar för vård och omsorg.
Där får jag mat, värme, kläderna tvättade, kabel-tv, och ett enastående bibliotek inom husets väggar.
Den eventuella sjukvård som krävs kommer de att lösa med bravur.
Det ser illa ut om någon i fängelset far illa, så det är den bästa garanten för att få hjälp med det man behöver, då man inte klarar det själv.
Med tiden lär det bli ”särskilda” avdelningar så slipper man språkförbistringar också.
Vad tror Ni om detta upplägg?
tja.. om du tror att du är ensam om den tanken så har du nog fel… fast man behöver nog inte vara så drastisk. Då man provat jobbet som kriminalvårdare kan man konstatera att det är god mat, bra boende och många spännande bekantskaper som har många historier att berätta…
På ett sätt har du rätt. Fångar har mer rättigheter än folk som är intagna i långvård eller vanlig sjukhusvård.
Har du dessutom ett handikapp i fängelse kan du bli tilldelad en annan fånge som tar hand om dig.
På långvård och vanlig sjukvård är du helt utlämnad åt godtycke. Fångar har ett helt lagverk som skyddar dem på olika sätt. Fångar kan få alla beslut som fattas mot dem prövat i domstol.
Passar det med en utsaga från socialisten Sohonen?
” han står redo att ”plocka upp Kalashnikoven och skjuta” om det marxistiska samhälle han vill se implementerat inte kan realiseras den demokratiska reformvägen.”
Klart skjut!
Eftersom ”Löfven” lät pistolerna försvinna från ”Rosenbad” måste han ju ha hundraprocentigt förtroende för att muslimerna försvarar honom mot den ”ohygglige”, mordiske svensken.
”Där socialism går in går vettet ut.”
Man säger även att makt korrumperar.
Kan det vara så vad gäller ovanstående, att lågt vett dras till socialism och att korrupta dras till makt?
Ny artikel på Ledarsidorna, där Edward Norden MED skriver om vapen.
https://ledarsidorna.se/2021/03/darfor-slar-den-svenska-vapenlagstiftningen-snett/