Släpp narkotikan fri

Om man bara släpper det fritt, då kommer inte kriminella att hantera markanden. Det kommer seriösa företagare att göra, eller staten. Det kommer inte vara stigmatiserat att bruka narkotika. Det kommer inte vara brottsligt. Brottsligheten kommer att sjunka radikalt. Narkotikan kommer att vara ren, kontrollerad och ofarlig. Polis och domstolar kan ägna sig åt viktigare saker.

Så där brukar det låta från dem som förordar att släpa narkotikan fri. Att de flesta av dem själva är beroende eller har en naiv syn på hur ett samhälle fungerar, eller ska jag kanske säga hur människorna fungerar.

Vi kollar därför på några marknader som är fria i den meningen att det är fritt fram att starta en verksamhet i den branschen. Vi kan ta bygg och entreprenad. Det är en av de mest korrupta branscherna i Sverige och troligen i världen. Det fuskas med materiel, med utförande och med pengar. Varför skulle inte en fri narkotikamarknad ändå bara bli brottslighet med en halvstädad fasad?

Men byggplatser är otillgängliga för allmänheten, så vi kan jämföra med en där allmänheten i högsta grad har tillträde, restaurangbranschen. Den är väl inte korrumperad och brottslig? Sanningen är väl att det är ganska jämnt mellan bygg och restaurang vilken som är värst belastad. Restaurangbranschen är dessutom mer lik hur en fri narkotikamarknad skulle vara. Det fuskas med råvaror, förvaring, städning och hygien, pengar, arbetstider, ägarförhållanden och precis allt. Inte av alla förstås, men tillräcklig många för att branschen ska räknas smutsig.

Den som har sett den danska dokumentären Svart Svan, inser att precis allt kan man fuska med, på alla nivåer i samhället, inför kamera och mordhot. Det gäller bara att vara en övertygad och empatilös lögnare. Har ni inte sett den, se den på SVT-Play!
Vi kommer att behöva lagar som omgärdar även tillåten narkotikaförsäljning. Det gäller framställningsmetoder, renhet från andra ämnen, koncentrationer, licenser, behörigheter, moms och skatter, med mera. Allt detta ger ändå tillräckligt utrymme för brottsligheten att klämma sig in bakom en den fina fasaden, eller fortsätta som förut helt vid sidan om.

Vi kommer fortfarande behöva lagar och regler om vad man får vara påverkad av vid olika arbetsuppgifter eller verksamheter. Att vara hög, eller låg när man kör bil kommer fortsatt vara dåligt för alla. Den som utvecklat ett beroende kommer till slut inte bry sig om kvalitet eller laglighet. Det enda som gäller är mesta rus till billigaste peng. Det blir inte ett dugg bättre än alkoholister som nöjer sig med att dricka spolarvätska eller var nu botten är.

Jag upprepar min gamla ståndpunkt. Alkohol är vår kulturdrog i Europa, har varit i årtusenden. Vi känner till dess risker och fördelar, kan hjälpligt hantera den. Vi behöver inte ett tiotal nya droger med olika karaktärer, med tillhörande sociala problem.
Så för all släpp narkotikan fri, men tro inte att något alls blir bättre av det!

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

45 svar på Släpp narkotikan fri

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Så för all del släpp narkotikan fri, men tro inte att något alls blir bättre av det”!
    Kan det bidraga till att SOCIALISMEN upplöses i tomma intet, gärna för mig?

  2. Jan Andersson skriver:

    Bruket av tobak och alkohol är så övertydligt inarbetat i vår kultur att jag först på senare år förstått vad ett beroende innebär. Narkotika är naturligtvis ännu värre, men man kan bli lika galet beroende av socker och processad mat som alltid smakar likadant.

    Idag när USA äntligen insett att animaliskt fett är oskadligt, men socker i alla dess former är ytterst problematiskt, så har jag insett att jag är svårt beroende av socker och fast jag vet att jag som ganska hjärtsjuk INTE ska konsumera mer än att jag kan få tillbaka min insulinkänslighet, så kan inte mitt förstånd övervinna begäret när jag ser något sött.

    Att vara beroende av tobak, alkohol och narkotika är förstås sju resor värre… man kan sluta att konsumera, men suget finns alltid kvar.

    Detta utnyttjas förstås av förslagna affärsmän, lagliga vanliga livsmedelsbutiker och Systembolaget, och alla olagliga knarkhandlare.

    Skillnaden mellan dessa är att vissa bruk kräver ökande doser för att ge samma kick, vilket till sist innebär att en dos narkotika blir så stor att den är dödlig, jämför med cancerpatienter som måste få stigande doser morfin varje dag för de svåra smärtorna, vilket snart leder till dödlig dos.

    En medelålders affärsman, svårt alkoholberoende, berättade öppenhjärtigt hur det fungerade. När han behövde mer fick det högsta prioritet före allt annat och han kunde då ”försätta berg” för att få något att dricka. Många fungerar normalt (eller bättre) i arbetslivet för att jobbet ska fungera utmärkt, men arbetsdagen blir till en tuvhoppning fram till kvällen då man äntligen får något att dricka igen. Allt fungerar, men kroppen/levern tar storstryk och man blir så småningom offer för alla bieffekter och får ett förkortat liv.

    Tobaken har minskat kraftigt, fast nikotinbruket är kvar i form av syntetiskt snus. Men nikotin är en relativt svag drog.

    Frågan är om inte socker är värre och mycket svårare att undvika. För det finns överallt i all processad mat, som stärkelse i grönsaker och mjöl, efterrätter och kaffebröd. Ger insulinresistens, vilket leder till höga blodsockernivåer, skadade igensatta blodkärl, aortastenos, hjärtsvikt och för tidig död. Det går att reversera insulinresistens helt, men man måste vara synnerligen motiverad och påläst. Att bara handla som ”vanligt” hjälper föga.

    Lyckas man sedan hålla måttan och behålla sin insulinkänslighet kan man unna sig mer sockerhaltigt ibland, som barn och ungdomar. Men börjar man få hjärtproblen är det bråttom att ändra kostvanorna även om kroppen skriker efter sött…

    • Glenn skriver:

      Sent skall syndaren vakna. Gäller även mig:) . Uppvaknande innebär hårt sagt att äta tvärtemot vad experter rekommenderar. Kroppen är brilliant och fantastisk om man ger den förutsättningarna att göra sitt jobb. Har även vänt på tänket gällande vad som orsakar många sjukdomar. Är det virus? Är det bakterier som ger oss nån dag eller många dagar i sängen eller är det bara kroppens sätt att bli av med ”skit” som måste ut nån väg på något sätt? Sug på den. Hela tänket om sjukdom och ”smitta” är under luppen världen över och debatten är mycket intressant. Miljögifter och all dynga vi tar in oralt skall till syven å sist bearbetas av kroppen.Ibland tippar det över och man blir sjuk.
      Socker är förrädiskt för det finns i flera former och namn. Dock har tex sockerkonsumptionen i USA gått ner men folk går fortfarande upp i vikt. Trolig orsak tros vara ”växtoljor” . Hmm inte lätt detta.

      • Jan Andersson skriver:

        Vi ska äta och röra oss som på 1800-talet, för då var hjärtsjukdomar nästan okända. Socker fanns bara som ”sockertoppar” i finare hushåll. Frysboxar fanns inte, kylskåpen kyldes med isblock i finare hem. På landet där nästan ingen hade möjlighet att kylförvara mat fick man äta upp allt fort innan det blev dåligt. Processade livsmedel saknades nästan helt, likaså alla söta drycker som möter oss i varje livsmedelsbutik. Så sent som på femtiotalet visste alla föräldrar att ”sockerdricka” inte var nyttigt, men barnen kunde på få dela en flaska på lördagar.

        Växtoljor förekom knappast, man använde ister eller smör i stekpannan. Speciellt fröoljor blir rena giftet när de värms.

        Vi har två system som skyddar oss mot förhöjt blodsocker: insulin och levern. Högt blodsocker påverkar blodkärlens insida och kan förstöra det tunna skyddsskiktet. Utan skyddsskikt kan sprickor uppstå i kärlväggen, som kroppen försöker laga med att smeta på ett kroppseget spackel som kallas kolesterol (det kolesterol vi får in via födan kan inte hamna i blodet; det går ut via avföringen). Sjunker inte blodsockret blir det snart så mycket spackel att genomströmningsarean minskar; kallas aortastenos, leder till hjärtsvikt, infarkt eller stroke.

        Insulinets uppgift är att neutralisera ett förhöjt biodsocker, men det stora grundproblemet är att vi blir snart immuna; kallas insulinresistens. Då finns bara levern kvar som räddningsplanka, men den måste först säga nej till sitt normala jobb att ta bort hundratals olika gifter och restprodukter ur kroppen, för alkohol (också en sockerart) och socker har alltid förtur, i den ordningen. Gifterna lagras någon annanstans i kroppen och ställer oftast till andra allvarliga problem.

        Men insulinresistens är en helt reversibel sjukdom. Men ska du bli frisk igen krävs uppoffringar och sträng disciplin. Blir du fri från insulinresistensen kan du kosta på dig en och annan godbit sedan, men inte under tillfrisknandetiden, som obligatoriskt innebär helst sexton timmars absolut fasta varje dygn när du inte får inta annat än vatten; inte ens en jordnöt.

        Sexton timmar är mycket, men det kanske räcker med femton timmar, det vill säga ingen frukost före kl 09.00, och käkat och klart senast kl. 18.00.

        Till alla yngre vill jag säga: följ dessa råd från och med nu! Alternativen är långt värre och hamnar du så småningom på ett operationsbord för en bypass, stent eller ablation så innebär det inte att du blir frisk, möjligen lever du några extra år.

        Det du får äta mellan 09.00 och 18.00 är också begränsat till rena oprocessade livsmedel, utan alla former av öl och sötade drycker, växtoljor, vete- och rågmjöl (fullkornshavre med tvekan godkänt), potatis, pasta (båda med stärkelse som kroppen likaställer med socker), kaffebröd och godis. Det gäller att hålla nere blodsockernivån från allt som får det att rusa vid insulinresistens. Transfetter i margarin och kaffebröd är dessutom giftiga av hexanrester från produktionen.

        Hur vet man att man har insulinresistens? Fundera på allt du tar in varje dag. Måste du veta exakt finns ganska billiga blodsockermätare, samma typ som diabetiker använder med automatisk provtagning genom blodprov.

        Räkna med vissa abstinensbesvär i början, så var inte alltför sträng första tiden.,

        Det finns socker i nästan all processad mat, såser och pålägg och ännu värre saker som maltodextrin. Läser du innehållsförteckningen behöver små mängder inte redovisas men om du äter flera sådana produkter kan du ändå få i dig mängder långt över alla gränsvärden. Att finfördela kött och mjölkprodukter i typ korv och homogeniserad mjölk är heller inte så bra, så de står på svarta listan också. Bacon är tyvärr också processat och olämplig föda.,,

        Har du hört talas om begreppet ”diabetes två”? Det är likktydigt med insulinresistens: du producerar fortfarande insulin men cellerna vill inte ta emot det. Sänk blodsockernivån och cellerna kommer snart att fungera normalt igen!

        • Göran skriver:

          Jag kan hålla med om det mesta, men bacon är faktiskt en bra produkt. Välj dock en med få E-ämnen.

          Mellan vilka tider du får äta eller bör äta är individuellt. Kan man avstå från mat under en längre tid ungefär 18 timmar och längre så börjar kroppen att reparera trasiga celler och göra sig av med döda celler.

          Produkter med fullkorn i namnet är bara en bluff. Förbättrar inget. Ät inte skiten.

        • Göran skriver:

          En sak du glömmer eller fokuserar lite fel på är skadorna socker orsakar. Det stora problemet med socker i blodet är insulinet. Det är insulinet som orsakar de allvarligaste skadorna. Insulinet är ett slags tillväxthormon, vilket betyder att det stimulerar tillväxt av inte bara av muskler utan även av organ såsom prostatan vilket kan leda till prostatacancer.

  3. Benny skriver:

    Att släppa narkotikan fri skulle att ge polisen resurser att stävja annan brottslighet! Att laglig narkotikahandel skulle bli en rufflarbransch som de flesta andra är därför inget argument mot att släppa det fritt att säljas av apoteket! Polisen spanar ju inte på byggföretag dygnet runt som exempel…

  4. Glenn skriver:

    Nej. Har sett drogskitens utfall på nära håll. Finns inte på kartan för min del att en liberalisering behövs.

    • Jan Andersson skriver:

      Har man inte gjort knarkandet fritt i åtminstone staterna Washington och Kalifornien? Erfarenheterna därifrån avskräcker. New York, förr busets hemort på jorden är nu USA:s säkraste stad! Alla knarkare som utan undantag finansierar sitt missbruk med stölder och rån har givetvis flyttat dit och bor i tält på stadens centrumtrottoarer, och gör sin behov strax utanför tältet och bygger berg av sopor överallt. Poliserna bevakar dem men får inte ingripa. Var ska det sluta – Los Angeles kallas redan ”A Lost City”.

  5. Göran skriver:

    Släpp narkotikan fri. Det finns ingen anledning att jag ska rånas på pengar för att polisen ska hålla på med en totalt meningslös jakt på narkotika, langare eller missbrukare.

    Det kommer förmodligen alltid att finnas en klick missbrukare som är mer eller mindre exakt lika stor oavsett om det är lagligt eller olagligt.

    Kanske bromsade av en avkriminalisering av bruka av narkotika helt enkelt har en förklaring i att det är för många människor som lever på kriminaliseringen: poliser, åklagare, domare, fängelsepersonal, behandlingshem, familjehem, socialtjänstemän, ideella föreningar med flera.

    • Mats Jangdal skriver:

      Bättre att betala skatt som går till ”friska” yrken som polis och åklagare än till knarkmaffian. Eller, som i fallet med frisläppt narkotika, att vi var och en tvingas betala för privata väktare, mutor för att slippa bli utnyttjad mm.

      Mexiko, Colombia och Venezuela har inte varit föredömen. Där görs tydligen försök nu tt ändra på tingens ordning.

      • Jan Andersson skriver:

        Fuskarna drar med sig de seriösa och gör hela branschen osund.

        Och varför ska vi kosta förmögenheter på poliser, domstolar och fängelser när det är så lätt och billigt att bara stänga gränserna och stoppa all narkotika där? Dessutom blir vi av med den omfattande stöldgodsexporten och hela den oönskade fria invandringen. Tullen ska givetvis ha befogenheter att stoppa allt som verkar skumt och gärna gå med en k-pist på ryggen i jobbet. Knarkhundar hittar 99 % av allt misstänkt. Synd om de som blivit pundare men de får väl köa till Mariakliniken.

        Nästa förbud gäller väl allt vin- och brännvinsfjantande, som ligger bakom nästan alla svenska våldsbrott i nära relationer. Jag själv och de flesta jag känner äter ändå blodförtunnande medicin som inte möjliggör alkoholförtäring.

        Informationen till svenska folket om alla berusningsmedel är synnerligen bristfällig, eftersom statliga Systembolaget tjänar stora pengar till staten och slänger sina medborgare under bussen. Säger jag som förr älskade skotsk Islay-whisky ända sen 1967…

        • Mats Jangdal skriver:

          Vi hade problem med narkotikan redan innan den stora invandringsvågen, så vi blir aldrig av med det helt. Men visst minskar det om vi gör oss av med kolportörer och profitörer.

          Att du inte längre tål alkohol är inget giltigt skäl att förbjuda det.

          • Jan Andersson skriver:

            Jan Alkohol är starkt beroendeframkallande och förkortar livet med åtskilliga år. Dessutom blir du multisjuk i många år med hundratals sjukhusbesök innan du dör en för tidig död. Ändå kan du inte låta bli alkoholen, där du sitter framför TV:n för det är det enda du orkar ta dig till. Du kan inte resa som du planerat på ålderns höst eftersom du inte vet när du måste akut till doktorn nästa gång. Du kan inte påta i trädgården eftersom du inte ens kan böja dig för att knyta skorna. Du kan inte snickra på huset eftersom du blir lätt yr och ramlar av trappstegen. Det är definitivt inte det liv du hade förväntat dig, men resultatet av trettio års alkoholberoende, behändigt kamouflerat som trevligt och socialt. Men första gången du tar en tår på tand ensam så vet du att du är fast.

            • Mats Jangdal skriver:

              Det kan säkert vara så för några, men långt ifrån för alla. Vi är alla olika.

              • Jan Andersson skriver:

                ÅAlla! Men de flesta är duktiga på att hålla masken och sköta jobbet, för att inte avslöja sitt missbruk. Att vara beroende är ett helvete, och när det resulterar i sjukdom (som missbruk alltid gör) så fortsätter man ändå att hålla masken och man förstår inte alls varifrån problemen komner, fast doktorn vet. Man får mediciner som skapar problem redan efter en lättöl, med sitter ändå med en tom bag-in-box efter en lång dag. Vin är ju så svagt – men innehåller även beroendeframkallande socker förutom alkohol. Unga blir snabbare beroende än äldre personer. Det är möjligt att nykterister har ett tråkigare och mer händelselöst liv, för det är klart häftigare att hamna på hjärtakuten för en akut bypass.

                Om det tar fem eller femtio år att bli en beroende alkoholist är egalt, det är den totala mängden konsumerad alkohol som är avgörande. Tyvärr, om man förstår konsekvenserna så låter man bli, så enkelt är det.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Inte ens om dina värsta profetior är korrekta, vilket jag opponerar mig emot, ger det anledning att förbjuda alkohol.

                • Glenn skriver:

                  Håller inte med Jan. Alkohol är inte beroendeframkallande för typ 99 % av oss. Det är vanans makt som får många att överkonsumera men det går att göra tvärstopp. Den sista procenten faller dit pladask efter första glaset. Men givetvis är alkohol ett gift, inget snack om saken.

              • Göran skriver:

                Mats! Varje gång man dricker alhohol dödar man celler i kroppen och i hjärnan. En långsam erodering kan man säga. Konsekvenserna kommer på lång sikt eller kanske på kort sikt beroende på hur mycket man dricker.

  6. Göran skriver:

    Vad gäller fusk inom bygg- och restaurangbranschen. Om man överreglerar en marknad, så blir det så att den måste fuska för att ens existera. Vi kan nog hitta fusk inom precis vilken marknad som helst orsakat av politiska regleringar.

    Folk klagar på att bankerna snokar i vad folk gör med sina pengar, samtidigt som folket inte har den minsta aning om att bankernas snokade är på grund av regleringar skapade av politiker de har röstat på. När bankerna inte gör rätt får de betala böter, så då blir det även så att det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite. Och, blir de osäkra, då är det billigare att göra sig av med kunden.

  7. Göran skriver:

    En sak inom byggbranschen som skapar en sämre byggmarknad är ROT-avdraget. Alla tor att de tjänar pengar på ROT-avdraget. De enda som inte tror det är byggföretagen.

    De som kan få ROT-avdrag betalar lika mycket för ett byggjogg än innan ROT-avdraget infördes. De som inte kan få ROT-avdrag betalar mer för ett byggjobb än innan ROT-avdraget infördes.

    Detta är lätt att förstå. Subventionera en verksamhet och tjänsten blir dyrare. I klarspråk. Hantverkare och byggföretag höjde sina timpriser. Fusk?

    • Jan Andersson skriver:

      Det är konkurrensen som tvingar fram fusket. Om det finns hundra restauranger i en stad (inklusive pizzerior och kaféer) och tio av dem fuskar och byter ägare var elfte månad så kan de hålla lägre priser och alla kunder går då dit på lunchen. Då måste de andra fuska också för att finnas kvar. Finns det ett kafé som tar hundra spänn för kaffe och ett wienerbröd så vet du att de INTE fuskar, för så dyr är personal och alla pålagor. De som tjänar pengar ”ärligt” är de som importerar allt från Kina och tredubblar priset före moms; mycket vanligt inom många brancher. Men det är det samma som att tvätta grannens skjorta och han tvättar min; kunderna betalar med redan skattade lönepengar.

      Sveriges egen export av varor där råvarorna är gratis (skog och malm) är sådant som ger nya pengar till Sverige. Satsa på denna industri istället för att tvinga invandrarna att öppna pizzerior i varenda svensk by som har en namnskylt och femhundra meter hastighetsbegränsning på genomfartsvägen.

      • Göran skriver:

        Det är väl bättre om en pizzeria i Grums fuskar, i stället för att de som jobbar där hade varit arbetslösa i stället.

        Vill man lura staten på skattepengar är det 100 % okej för min del. Ni som vill betala skatt, får fråga er själva om ni tycker det är okej att de pengar du tjänar in ska gå till att förstöra Sverige och för dig själv. Det är ungefär lika med som när anhöriga i Kina får betala kulan som staten dödade deras familjemedlem med.

        • Jan Andersson skriver:

          Fuskarna drar med sig de seriösa och gör hela branschen osund.

          Och varför ska vi kosta förmögenheter på poliser, domstolar och fängelser när det är så lätt och billigt att bara stänga gränserna och stoppa all narkotika där? Dessutom blir vi av med den omfattande stöldgodsexporten och hela den oönskade fria invandringen. Tullen ska givetvis ha befogenheter att stoppa allt som verkar skumt och gärna gå med en k-pist på ryggen i jobbet. Knarkhundar hittar 99 % av allt misstänkt. Synd om de som blivit pundare men de får väl köa till Mariakliniken.

          Nästa förbud gäller väl allt vin- och brännvinsfjantande, som ligger bakom nästan alla svenska våldsbrott i nära relationer. Jag själv och de flesta jag känner äter ändå blodförtunnande medicin som inte möjliggör alkoholförtäring.

          Informationen till svenska folket om alla berusningsmedel är synnerligen bristfällig, eftersom statliga Systembolaget tjänar stora pengar till staten och slänger sina medborgare under bussen. Säger jag som förr älskade skotsk Islay-whisky ända sen 1967…

      • Mats Jangdal skriver:

        Nej, skog och malm är inte gratis, ska inte vara det! För det innebär att markägaren blivit svindlad och tvingats subventionera BNP.

        • Jan Andersson skriver:

          Jo, den är gratis för Sverige! Om en enskild liten skogsägare får betalt för skogen eller om pappersindustrin äger den är egalt, pengarna stannar i vilket fall i Sverige, ooch höjer den svenska välfärden när slutprodukterna expoerteras.

          • Mats Jangdal skriver:

            Redan nu har vi lagstiftning som tvingar skogsägare att bruka skogen som en resurs för industrin, eller markägare att acceptera endast symbolisk ersättning för gruvintrång.

            Markägaren får för lite betalt och har för lite att säga till om. I den meningen finns det därför en (dold) kostnad även för Sverige.

            • Jan Andersson skriver:

              Är det pengar som går utomlands? Att fördelningen av ersättningen kan diskuteras ändrar inte grundprincipen. Men det finns markägare som med Greenpeace i ryggen vägrar att avverka, och staten håller själv på med liknande flumprojekt. När skog blir ganmal och solljuset inte längre förmår att värma marken mer än en kort period börjar undervegetationen att bli steril. Skog måste förnyas, annars försvinner den som resurs. Ett kalhygge är fult ett par år, men sedan återhämtar sig marken och efter korta trettio är finns en ny skog på plats, även till glädje för djurlivet. Det är över hundra år sedan Eric Ronge lärde skogsbönderna detta. Det har lett till att vi har världens mest välskötta skogar i Sverige, och aldrig så mycket skog som nu, tack vare återplanteringstvånget.

              • Mats Jangdal skriver:

                Ja, skogen måste skötas för att ha ett värde för människan. Därmed inte tvunget att dess inriktning, inte ens dess huvudinriktning, lagstyrt ska vara råvarukälla åt industrin

                • Jan Andersson skriver:

                  Jag förstår nog inte vad man ska ha skog till annars. Samlarmani?

                  • Mats Jangdal skriver:

                    Jakt, rekreation, båtbyggarvirke, hobbykolning, enduro, ridning, vad som helst som markägaren prioriterar!

                    • Jan Andersson skriver:

                      Ok, accepteras. Men jag känner ett par-tre skogsägare i västra Värmland och åtminstone en av dem har jättelika arealer om flera kvadratmil. Två har höga kostnader för skogsvården och måste avverka för att kunna betala. Det gör de i huvudsak själva och har gott om skogsmaskener och vedprocessorer i sina magasinsbyggnader. Själv har jag inte varit i en skog sedan 1969 när min blivande hustru av någon anledning .
                      ville plocka kantareller. Jag tittade mig oupphörligt över axeln för se när en förbannad skogägare skull komma rusande. Det var första gången jag hörde om Allemansrätten och blev nog ganska förvånad…

  8. tompas skriver:

    Mats Jangdal har ju helt rätt här, ni andra verkar vara, milt uttryckt drogpåverkade, eller ute och cykla utan ett egentligt mål.

    • Jan Andersson skriver:

      Typisk obegriplig vänsterkommentar…

      • tompas skriver:

        Nej du Janne jag är faktiskt så långt från vänstern som man kan komma. Sug på den du!

        • Jan Andersson skriver:

          Ytterligheterna berör varandra…

        • Jan Andersson skriver:

          En sansad kommentar innebär för det första att man vet vad man snackar om, och lägger bort alla ”känslor” och tyckanden som sällan har något med sakfrågan att göra. Och en enda n sansad person motiverar alltid sina kommentater med att tydligt beskriva orsak och konsekvens, annars håller man helt enkelt käft.

          • Mats Jangdal skriver:

            Man får faktiskt redovisa sina känslor också!

            • Jan Andersson skriver:

              På ej sajt som denna förväntar man sig en saklig debatt styrd av sunt förnuft baserad på kunskap och erfarenhet. Känslor baseras på tyckande.

              • Mats Jangdal skriver:

                Känslor kan också ta avstamp i fakta.
                Glöm aldrig vad David Hume, en av de viktigaste upplysningsfilosoferna sa.
                ” Med fakta kommer man endast en viss bit, för att fatta beslut måste man lägga till något annat, en vilja, en känsla.”

    • Göran skriver:

      Jag ser det mer som att det meningslöst att äga en tävlingscykel för typ 100.000 kr för att kunna cykla till kiosken och köpa en glass.

  9. Göran skriver:

    En liten fråga. Låt säga att någon av oss här blir beroende av narkotika, men vill få hjälp att bli av med beroendet. Berätta för mig vad ni skulle göra då? Vilka skulle ni eventuellt begära hjälp av?

    • Jan Andersson skriver:

      Man börjat väl berusa sig som en slags verklighetsflykt, vilket hyperaktiva kan behöva för att kunna koppla av någon gång. Elon Musk är en hyperaktiv och hyperintelligent person, och många har sagt: ”Tänk om man hade haft en hjärna som din!”. Då svarar Elon Musk: ”Det tror jag inte när du har sett den inifrån”.

      Alkohol har en stark effekt på psyket, bekymren försvinner och man blir av med både en eventuellt blyghet och onödig försiktighet. Allt kommer dock tillbaka dagen fast med dubbel styrka, så summa summarum är medelvärdet negativt.

      De flesta avkopplingsmedel fungerar bra men kräver allt större doser för att fungera. Helt ovana kan snubbla omkull efter en enda sup, medan en garvad alkoholist ser ut och uppträder precis som vanligt efter att ha tömt en sjuttiofemma. Det är bara hans inre organ som tar storstryk och snart ligger han på bårhuset. En läkare kan snart konstatera hur det ligger till, men om vederbörande slutar med sitt alkoholmissbruk är chansen stor att kroppen återställer sig helt efter en längre tids avhållsamhet. Psyket läker dock inte, suget finns alltid kvar.

      Det gäller dock inte narkotika, cannabis lagrar ett harts i hjärnan och som kan ligga latent i årtionden men sedan plötsligt utan förvarning kan utlösa en svår psykos. Kokain ger en enda smekmånad innan man börjar hallucinera och ”ser” insekter med mera som kryper ur huden på armar och ben.

      Morfinpreparat kräver en snabb upptrappning av mängden som behövs för att få rätt avkoppling, och de erforderliga doserna blir till slut så stora att kroppen slutar att fungera och man hittas face down i närmaste dike. Många som blivit fysiskt helt avgiftade på en specialklinik men återfaller (eftersom suget inte försvinner lika lätt) tar då samma stora dos som innan de hamnade på kliniken och stendör direkt, kallas överdos.

      Första supen och första trippen uppfattas säkert som en underbar frihetskänsla, men jag kan garantera att när man är fast i missbruket är det slut med friheten och man har blivit en slav som inte har något val längre. Det är mycket få som kan ta sig ur ett sådant missbruk; en avgiftning kan vara djävulskt jobbig och suget finns alltid kvar som en stor tomhet.

      Kan man inte ens motstå en chokladpralin fast man är insulinresistent så börjar man kanske att förstå logiken.

      Det bästa är att aldrig lockas in i något av detta, trots att hela kompisgänget säger att det är gôrgôtt och du måste prova
      Många vittnar om att alla berusningsmedel har en allför kort ”smekmånad” för sedan är det inget nöje längre när man ”måste” ha mer i tid och otid och när lönen är slut måste man börja stjäla. Den enda som är road av situationen är knarklangaren.

      Jag var medlem i en ungdomsorkester på sextiotalet; flera hade ett lättvindig syn på både alkohol och cannabisbruk. Alla var yngre än mig; idag lever bara en till av alla dessa.

      Tro mig, av alla jämnåriga bekantskaper mellan 75 och 80 så är i princip alla mer eller mindre sjuka, förutom de som redan är döda. De som är allra värst sjuka är de som drack mest (och kan inte låta bli nu heller). Jag själv som tvingats till total avhållsamhet i tio år på grund av hjärtmediciner har inga större problem med att köra bil långa sträckor, renovera två hus samtidigt och jobba som tekniker åt industrin ibland.

    • Glenn skriver:

      Bra fråga. Jag har sett hur det fungerar i Soc systemet. Pinsamt och uselt.
      Vederbörande med problem sysselsätter en armada av folk men får eg ingen hjälp alls. Det är väl det som är tanken – att sysselsätta mängder av folk.
      Exempelvis kan vederbörande få ”semester” , bygga upp sin hälsa, på något hem ( oftast privat) till en blygsam summa av några tusen /natt. Efter två tre månader anses semestern vara avklarad och vedebörande” skall släppas ut”. Dock, avsaknad av plan för fortsatt rehab, vettig praktikplats, lägenhet osv. Så, rakt ner i skiten igen under nåt år till nästa senester. Ja ni fattar. Vad som saknas helt är ingångar till privat – offentlig verksamhet där vederbörande kan få en daglig hygglig sysselsättning, om än icke avancerad. Ingen samhällspart ställer upp. Skulle detta kunna arrangeras så är det en stor hjälp på vägen. Ja ni fattar. När jag var yngre fanns det ofta några personer , funktionshindrade av något slag som kom varje dag, städade, kokade kaffe, deltog i det dagliga, det finns i stort sett inte längre. Skamligt.

  10. Jan Andersson skriver:

    Det kan aldrig vara en ”rättighet” att vara en del av problemet snarare än en del av lösningen. Det gäller i synnerhet kriminalitet som kostar samhället stora pengar, eller löjligt petnoga i trafiken. Men när det gäller de stora kostnader samhällskollektivet drabbas av på långt större nivå på grund av ohälsa så är det inga restriktioner. Ändå vet vi idag vad som ofrånkomligt leder till ohälsa och en belastning i stället för en tillgång för sitt samhälle: sina kollegor, släktingar, grannar och närmaste som måste få sina liv försämrade när de måste betala för att jag inte kunnat anpassa mig till den kunskap som ändå funnits fullt tillgänglig om hur man håller sig på benen så länge som möjligt. Det är en förenklad verklighetsbeskrivning som de allra flesta gått på i yngre år, men som en viss eftertanke kunnat undvika helt.

    Idag vet vi det mesta om vad som gör en oduglig på arbetsmarknaden och en tröttsam belastning för sjukvården, men hindras bara av olagligheten i det värsta, narkotikabruk. Redan i småskolan på femtiotalet förklarade en lärare att intäkterna/skatten på Systembolagets varor inte på långt när räcker till att vårda alla de som på på grund av flitigt bruk av dessa varor inte kan betala någon mer skatt själva utan kostar i stället mångdubbelt mer.

    Idag vet vi vad som odiskutabelt orsakar hjärtsjukdom (sockerarter) men i stället för att upplysas så nästan uppmuntras vi hela vår vakna tid att konsumera mer och mer av det som garanterat tar död på oss i förtid, fast de flesta står på benen arbetslivet ut men belastar sedan vårdapparaten tills den börjar gå på knäna, som nu.

    Inte direkt någon frihet! Jag har själv ramlat dit, och har många gånger sedan rannsakat mina tidigare livsval och funnit att nöjet då knappast kunnat uppväga lidandet sedan. Det handlar inte om akuta smärtor utan ett stort vemod att som pensionär inte kunnat göra allt det du längtade efter då; friluftsliv, båtliv, resor, trädgårdsodling m.m. I stället är ditt liv beroende av TV, rullator, vandringsstavar, shoppingvagn och pilleraskar, allt du tidigare avskytt. En gång hjärtsjuk, alltid hjärtsjuk. Du får aldrig tillbaka ett punkterat hjul, det enda läkarvetenskapen kan göra är att sätta på nödreservhjulet.

    Men säg inte att du blev lurad, det är inte sant, men förbanna gärna din egen naiva tro att samhället ville ditt bästa och att du lät dig förledas av falska profeter. De som är satta att bestämma över medborgarnas väl och ve i riksdagshus och myndigheter är minst lika korkade som du.

Kommentarer är stängda.