Sossarnas Stefan Löfven har i samråd med Göran Persson utsett centerpartiet till huvudmotståndare i nästa års val. Jag tror de har gjort en alldeles korrekt bedömning.
Centern har i hundra år ansetts vara vårt främsta landsbygdsparti. Tidvis har det funnits fog för det epitetet, men de senaste fyra decennierna har den förda politiken ofta gått stick i stäv med den profilen. Jag ska ge några exempel där centern hamnat på direkt konfrontationskurs med landsbygdsbefolkningen på olika sätt.
1, Bilismen. Inget parti har kärnväljare som är så beroende av bilen som centern. Lika fullt har partiet gått i bräschen för bilfientligheten (tillsammans med V och MP, ett synnerligen opassande sällskap).
2, Jordbruket. Partiet har allt mer kommit att bli det specialiserade jordbrukets förespråkare. Detta leder i hög grad till att man låser in dessa jordbrukare i en verksamhet och för utomstående en viss och ofta negativ bild av jordbruket. Specialisterna är alltid färre än generalisterna, på detta vis har man alltså minskat sin egen väljarbas. Inte minst frågan om djurskyddet har på senare tid visat på klyftan mellan teori och praktik.
3, Landsbygden. Centern pratar landsbygd men verkar inte förstå landsbygd. Man har en lika museal syn på landsbygden som folkpartiet, även om det inte är en samsyn. Landsbygden behöver utvecklas i den moderna tiden, med de moderna landsbygdsbornas krav. Inte minst måste man göra klart för sig skillnaden mellan lantbruk och landsbygd, samt föra en politik som passar båda.
4, Industrialiseringen. Landsbygden behöver och kan mycket väl vara en del av den moderna industrialiseringen av samhället. Det fysiska utrymmet finns, viljan och finurligheten samt inte minst självständigheten finns också i hög grad. Där de gröna partierna i Europa och MP i Sverige av romantiska skäl motsätter sig industrialiseringen av landskapet har centern varit knäpptyst. Sossarna däremot har hundrafemtio års erfarenhet av att bejaka industrialisering.
5, Äganderätten. Här har centern varit alldeles för undfallande, rent av oförstående, för vad de gröna kraven och politiken för med sig i form av allvarliga inskränkningar i äganderätten. Detta stör inte sossarna ett dyft, men de väljare centern vill ha störs till gränsen för det outhärdliga i denna fråga.
För att vinna kampen mot sossarna och för att åter kunna kalla sig ett landsbygdsparti, skulle centern behöva ”tvärsno” i samtliga dessa frågor. Hinner Annie Lööf och centern göra det innan bataljen med sossarna, innan valet och i tid för väljarna att uppfatta det och börja tro på det?
Mats,
Du har glömt det viktigaste problemet och den största skadan som Centerpartiet är orsak till:
En produktionsapparat som är i kontinuerligt förfall och vilka konsekvenser det får för rikets försörjning. Det räcker med några dagars regn och man ser alla trasiga och ej underhållna dräneringssystem. Numera måste tröskorna gå på band för att komma fram. I vår kommun fanns det för några år sedan ca 31.000 grisplatser, idag utnyttjas max 2.000. Besök några skötselcentra (en gårds hjärta med ekonomibyggnader och bostäder) ofta i totalt förfall. Numera hotas och kriminaliseras landsbygdsbefolkningen av myndigheter som kringgår domstolarna fullständigt ogenerat. Centerpartiet har som Du påpekat totalt försummat att försvara landsbygdsbefolkningens rätt till liv och egendom.
Hälsn/Samuel
Helt enig med dig Samuel! Om det du beskriver är en effekt av de saker jag redan nämnt eller om man ska se det som en ”egen punkt” på listan över misslyckanden kan man ha åsikter om.
Ytterligare en sådan fråga, som kanske ryms inom äganderätten, är rättsväsendets förhållande till privat egendom på landsbygden. Man har etablerat som praxis (utan stöd i lag) att allmänhet och i synnerhet myndighet får nyttja och förstöra privat mark på landsbygden utan rättsliga konsekvenser. Men markägaren har ingen rätt att begära myndighetshjälp att skydda sin egendom. Då hänvisar myndigheten till civilrätt att betalas ur markägarens privata kassa.
Centerpartiet är en starkt bidragande orsak även till en nästa total uppgivenhet ibland landsbygdsbefolkningen i sitt umgänge med tyrannerna. Det stöter vi på dagligen, CP har givit landsbygdsbefolkningen en tragisk skamkänsla och ”livsmedelsproducenterna” undandrager sig i möjligaste mån mediala rubriker som i de flesta fall utpekar dem som mer eller mindre kriminella.
Det är en mycket lång väg tillbaka och under tiden går enormt mycket kunskap och erfarenhet förlorat.
Centerns största svek mot landsbygdsbefolkningen är den förda antifamiljepolitiken som vattenmelonerna i centern drivit med Gunilla André i spetsen. En rättvis fördelning av stödet till barnfamiljerna skulle år 1985 tillfört landsbygden dubbla värdet av jordbruksavtalet d.v.s. c:a 7 miljarder årligen vid den tiden vid den tiden. det finns fortfarande inte en enda opinionsundersökning eller kommunal folkomröstning som visat på majoritet för dagistvånget.
LRF-ledningen som vid den tiden var nerlusade med centerpartister vägrade att följa fyra riksstämmobeslut under 80-talet som gick ut på att LRF skulle bilda opinion för en rättvis fördelning av familjestödet för att uppmärksamma att två tredjedelar av socialdemokratiska väljare föredrog vårdlön framför dagistvång enligt professor Jörgen Westerståhls efterforskningar vid statsvetenskapliga institutionen Göteborg. Denna orättvisa politik som ger 160 000 kr per barn och år i dagissubvention till heltidsplacerade dagisbarn, och inte ett ruttet lingon till de föräldrar som tar hand om sina barn själva utan kostnader för samhället.
Det är ljusår mellan enförsörjarfamiljen och det karriärfolk som sitter i riksdagen och beviljar sig själva dessa dagissubventioner samtidigt som de har två feta löner i familjen. Betänk att dagissubventionen är en skattfri förmån som man inte betalar moms på heller. De enda som inte kan få betalt för att ta hand om barnen är barnens egna föräldrar. Denna orättvisa politik tömmer landsbygden på ungdomar eftersom det inte finns två betalda arbetstillfällen på landsbygden. I genomsnitt finns det inte någon lönsamhet i jordbruket, vilket Centern blundat för i två decennier. Lika lång tid som man låtit ”djurskyddet” löpa amok i våra djurstallar så att vi har mindre än 4 800 mjölkbesättningar kvar i hela landet.
Centern har sålt sina egna tidningar för ca: 2 miljarder kronor för några år sedan så de kanske tror att de kan köpa sig väljare samtidigt som man sätter sprätt på tillgångar som flera generationer Centerväljare jobbat ihop till. Centerledningens och LRF:s ditos svek mot landsbygden har pågått
sedan Fälldinregeringen bildades 1976 och kanske ännu tidigare. ”Läs boken ”Männen makten och mörkläggningen” av Deanne Rauscher & Janne Matsson. Historian om bordellhärvan 1976.
Hur kan det finnas någon trovädighet kvar hos Centerledningen nu med det senaste vansinnet:
Ny lag mot tidelag. Vilket bottennapp.
Samuel och Sten Arne är två personer som, om jag förstått dem rätt, skulle varit självklara centerväljare om partiet skött sig. Alla opinionsmätningar som visar att partiet är på väg ner genom golvet är andra indikationer på att partiets politik lämnar mycket övrigt att önska för de väljare man säger sig representera. Fråga Adolf Hitler eller Saddam Hussein hur det funkar att föra politik från en källare.