Polisen har identifierat och gripit den man som sköt Mikael i en gångtunnel förra året. Det är bra. Men i media har framkommit uppgifter som kraftigt talar till gärningsmannens (GM) fördel och till Mikaels nackdel.
Händelseförloppet, som jag tolkat det från medias beskrivning (andra fakta kan komma fram under rättegången):
När Mikael och hans son passerar gänget fälls en kommentar från antingen ena sidan eller båda.
Mikael reagerar och vänder tillbaks i konfrontation med gänget.
GM visar då att han är beväpnad.
Mikael fortsätter mot GM.
GM skjuter varningsskott vid sidan om Mikael. Ingen träffas av skottet.
Mikael fortsätter trots detta mot GM.
GM skjuter det dödande skottet.
Gänget och GM avlägsnar sig snabbt från platsen.
Mikael dör på platsen.
Om detta finns det mycket att säga. Det kan vara rimligt att Mikael vänder tillbaks och kräver en ursäkt eller ett förtydligande. Men när GM visat sitt vapen är det absolut nödvändigt att Mikael inte fortsätter närma sig GM.
När så GM avfyrar ett varningsskott, är det dessutom klarlagt att GM avser att försvara sig och sitt vapen. I det läget måste Mikael stanna, helst backa något och möjligen erbjuda att fortsätta konversationen vid annat tillfälle. Gå därifrån. Allt annat, all vidare konfrontation är att tigga om att bli skjuten!
Att som Mikael i det läget med sonen bakom sig, försätta både sig själv och sin son för stor fara är egentligen minst sagt oförlåtligt. Så korkat att jag faktiskt inte begriper agerandet över huvud taget.
Men Mikael valde fortsatt konfrontation. I brist på bättre insikt i det specifika fallet tillskriver jag det svenskt godhetsposerande och bristande fareinsikt. I det tills helt nyligen trygga Sverige riskerade man inte bli skjuten på öppen gata. Det gäller inte längre.
I USA har man sedan Mayflowers dagar vana med beväpnade människor ute i gatuvimlet. Av dem kan vi lära att den som är obeväpnad inte konfronterar en beväpnad person. Den beväpnade personen MÅSTE för sin egen säkerhet FÖRUTSÄTTA att den som eskalerar en konfrontation gör det i avsikt att avväpna den beväpnade personen och med dennes eget vapen tillfoga den nu försvarslöse skada eller död.
I USA är den som är beväpnad rättfärdigad att försvara sig själv och sitt vapen med dödligt våld om det så krävs. Tydligt redovisat i exempelvis i det kända fallet med ynglingen Rittenhouse. På alla självförsvarskurser därstädes, (i USA har man rätt till självförsvar) lärs ut att man till varje pris måste säkra att man inte blir av med sitt vapen. För sin egen säkerhets skull.
Vidare lär man där ut att om man inte är redo att försvara sitt vapen, ska man inget vapen ha. Då är det säkrare både för en själv och för sin omgivning att vara obeväpnad. Är man lagligt beväpnad och möter en annan beväpnad person som uppträder hotfullt och man anser sig ha rätten på sin sida är rådet att välja mellan att skjuta först, och träffa. Samt eventuellt skjuta ett uppföljningsskott. Eller att deeskalera och sätta sig i säkerhet.
Har för mig att jag tidigare beskrivit hur jag i en butik i Los Angeles gick lite för nära kassapparaten och innehavaren därvid visade sitt vapen och bad mig backa undan. I det läget gör man det, backar undan, om man inte är ute för att råna eller är självmordskandidat.
Vi såg under förra året även fallet med en känd knarklangare i Borås som blev överfallen i sitt eget hem, av två andra knarklangare. Han försvarade sig med en kniv så att båda angriparna avled. Han blev av svensk domstol friad för både mord och dråp, med hänvisning till rätten till självförsvar.
För ett antal år sedan blev en man, om jag minns rätt i Dalarna, fälld för dråp efter att han i sitt hem hade skjutit en angripande granne till döds med ett jaktgevär. En avgörande detalj i det målet var att han inte hade varnat. Dels inte med ord som ”jag skjuter” och inte heller avlossat något varningsskott.
I fallet med Mikael och hans baneman är det rimligt att GM fälls för grovt vapenbrott. Han hade ingen licens för vapnet och det är olagligt att utan tillstånd vistas beväpnad på allmän plats, även om det det är i självförsvarssyfte.
Troligen kan GM inte dömas för olaga hot, eftersom varningen och varningsskottet visade sig vara befogat när Mikael fullföljde sin konfrontation så som han gjorde.
Det kan tyckas tråkigt att GM inte kan fällas för mord, men den möjligheten undanröjde Mikael med sitt eget beteende.
Skulle GM fällas för mord eller dråp, lämnas ett annat och gigantiskt offer på godhetsposerandets altare. Nämligen rätten även för skötsamma och laglydiga personer att på egen hand försvara liv, hälsa och egendom! Det vore en katastrof för alla skötsamma och alla som förespråkar utökad rätt till självförsvar.
Det vore även en katastrof för de jägare som ibland blir hårt ansatta i jaktsituationen av antijakt-aktivister. Varje år uppstår situationer där det inte är långt ifrån att aktivisterna söker tillgripa jägares vapen. Avhänds legala vapenägare möjligheten att försvara sig själva och sitt vapen är anarkin fullständig.
De enda som ges rätt att obeväpnade konfrontera en beväpnad person och söka avväpna densamma är poliser som gett sig till känna just som poliser och uppmanat vapeninnehavaren att lägga ner sitt vapen. Men poliser avråds från att göra det, av uppenbara skäl. Håll koll på situationen och tillkalla förstärkning, lyder rådet.
Jag skulle ha gjort precis som Mikael. Vad är det för samhälle som låter gangstergäng stå och ropa hånfulla kommentarer och vifta med skarpa handeldvapen? Skillnaden skulle ha varit att jag troligen med ålderns rätt skulle ha haft gångstavar. Dessa är formidabla vapen och jag tror inte att GM skulle velat smaka på dessa utan smitit iväg med sina kompisar.
Grundprincipen vid en konfrontation är att inte backa, för då anser gänget att de redan vunnit en delseger. Istället skall typ ett varningsskott mötas av en gångstav i bröstet eller halsgropen och en kraftig stöt så att hela gänget tvingas backa för att inte den som faller baklänges drar med sig de andra.
Ibland längtar jag efter min gamla kpist från sextiotalet. Den har jag burit hundratals timmar ”på ryggen gevär” under annan fälttjänstgöring. Från ryggläget till skottklar högst 2-3 sekunder, övat och övat hundratals gånger.
Då har du inte förstått hur man måste separera frågan om kriminella med vapen från frågan om skötsamma medborgares rätt försvara sig med vapen.
Nej Jan, här är du faktiskt ute och cyklar.
Frågan är varför det bildas gäng som är beväpnade. Jag misstänker starkt att ingen i dessa gäng hade sett det komma, att bli ställda utanför samhället och förnekade att kunna få utlopp för sin energi på annat sätt än att bli kriminell och hävda sig med ett skjutvapen och inbilla sig att något skulle bli bättre av det. Man misstolkar nog de andra i gängets lystna blickar på vapnet som en beundran av sin egen person. Det gäller förresten alla som trånar efter ett skjutvapen, inklusive mig själv. Det man saknar i sin personlighet fixas med rätt attribut, som en motorstark bil eller tuffa skjutvapen. Kallas ofta ”penisförlängare”.
Står det ett sysslolöst invandrargäng och kastar glåpord efter mig när jag passerar, kan jag givetvis inte svälja ner förtreten och bara fortsätta framåt. Jag måste vända om och fråga av vilken anledning de förringar min person och varför de håller på som de gör. Naturligtvis blir stämningen fientlig, eftersom gänget förutsätter det, att man är kritisk. Men att dra fram ett handeldvapen i denna situation är fullständigt vansinnigt åt helvete, även om första skottet är ett varningsskott. Det finns inget hot i luften, ingen som är hotad till livet, förrän GM tar fram vapnet. Att det skulle vara förmildrande att skjuta ett varningsskott är minst sagt en oacceptabel tolkning av lagens bokstav, för det förändrar ingenting; GM har utfört ett extremt grovt brott som i avskräckade syfte måste leda till lagens strängaste straff (för det finns fler syssolösa gängkriminella). Blir straffet för kort så innebär det ett accepterande av brottet och GM kommer att fortsätta sin samhällsnedbrytande verksamhet när han slipper ut.
Det där med penisförlängare köper jag inte alls! Ser det mera som avund från de som inte delar samma intresse.
Ja, att snacka med gängen, fråga varför, kräva ursäkt är helt OK. Skulle nog jag också göra.
Men därifrån till att själv obeväpnad försöka avväpna en beväpnad person är steget så långt att det måste klassas som dåraktigt.
Du, och många andra har helt missat poängen, vägrat förstå, att den som har ett vapen i sin hand har en plikt att skydda vapnet från att hamna i orätta händer! Plikt!
Det gäller även om vapnet är olagligt liksom innehavet.
Det gäller även tanken att vigilanter, obeväpnade, åberopande sin egen moraliska överlägsenhet skulle ge sig på att avväpna någon. Jag försökte få det att framgå i texten. Nästa steg är nämligen att aktivister får för sig att avväpna legala jägare och skyttar, under föregivande av egen moralisk överlägsenhet. Fullståndigt bisarrt att försvara sådant ens som teori.
Vad i hela friden skulle jag med ett vapen till? Jag jagar inte, och har aldrig ägt ett husdjur (ett sådant har förresten ingen i släkten någonsin haft). Mina drömmar om ungdom och kpist gäller en krigssituation, men en gubbe som jag kan inte skjuta någon längre i vilket fall. Det är nog de som tror att ett handeldvapen skulle förändra något som är ”ute och cyklar” utan att hitta hem. Jag behöver inte förstärka mitt ego med ett sådant vapen, det är tillräckligt starkt ändå (till hustruns förtret). Jag vill lösa en konflikt, inte förvärra den i evighet, som inträffar den dag jag skjuter någon (även varningsskott). Den dag vi kan para ihop invandringspolitiken med en arbetsmarknadspolitik värd namnet så slipper vi gängkriminalitet i hög utsträckning. Då blir man ”någon” ändå och har pengar i fickan utan att behöva se fram mot ett liv i fängelse.
Vad du skulle med vapen till, kan bara du svara på. I ditt fall inget, uppenbarligen.
Jag har vapen av flera anledningar, att jaga med, öva skytte, tävla, gillar tekniken, pyssel med handladdning etc.
Det är inget suspekt med det, som du tycks insinuera.
När adrenalinet rusar i kroppen då gör man knäppa saker. Då kan allt man lärt sig tidigare vare totalt glömt. Därav kan ingen säga att hur man ska bete sig, speciellt inte rationellt. Det skulle kräva att man har övat på just den situation massor med gånger.
För många år sedan var jag i Puerto Rico i staden San Juan. Jag hamnade i område som jag själv ansåg vara lite slum. Jag tänkte, ”om jag inte blir rånad nu kommer jag aldrig att bli det”. Jag tänket att man måste vara mentalt förberedd och då handlade det om att överlämna allt jag ägde och hade på mig, för mitt liv var mer värt.
Vad hände. När jag vek runt nästa kvarter mötte jag en man som lyfte på t-shirten och tog fram en revolver ur byxlinningen. Han riktade den mig på en meters håll och begärde vad jag hade på mig.
Min reaktion. ”Den fan ska inte få ett enda öre av mig”, och jag började gå bakåt. Då sköt han ett skott bredvid mig och riktade sedan revolvern mot mig igen. Jag började undra om det var en riktig revolver eller om det typ en startrevolver.
Min nästa tanke var, ”han skjuter nog bar mig i ett ben och sedan hoppar jag på honom.”
Ja, det var väl förbaskat rationellt av mig, speciellt när jag redan hade intalat mig att inte göra motstånd. Det slutade med att kom personer gående så rånaren gav upp och sade åt mig att jag kunde knalla vidare, vilket jag gjorde.
Med ovan sagt, att det går inte att veta hur man kommer att bete sig.
Det finns situationer då soldater eller poliser beter sig totalt ologiskt trots en massa träning. Det finns även situationer då man beter sig ytters rationellt, till och med över sin egen förmåga. Sagt igen. Det går aldrig att veta hur man själv kommer att reagera eller hur någon annan kommer att reagera.
Sant att det kan vara svårt att inse hur man skulle reagera. I synnerhet om man har ovana vid vapen, eller om man aldrig funderat över liknande situationer.
Det är även stor skillnad om man är ensam och vem man eventuellt har med sig.
Teoretiskt kan man öva och rannsaka sig själv genom försöka föreställa sig hur man skulle reagera när man tittar olika sitatuioner i krim och drama serier eller film. Även hur man reagerat i andra kritiska situationer. Hittills har jag hållit mig väldigt lugn när det krävts och reagerat snabbt när det krävts. Men då var jag yngre, spelar säkert också roll.
Vad jag kan kritisera om Mats resonemang om självförsvara är att det har brukats mer våld än nöden kräver. Vad kan en obeväpnad person göra mot ett gäng? Ingenting. Likaväl som en skjutning kunde det ha blivit misshandel till döds.
Den som har ett vapen i sin hand måste, som jag skrev, försvara sitt vapen. Blir man attackerad måste man anta att den som attackerar vill komma åt vapnet. Då finns i stort sett bara alternativet att skjuta. Allt annat ger för osäker utgång.
I över 80 års tid har socialisterna invaggat oss i tron att de KAN försvara våra LIV mot våldsövergrepp därför har vi frivilligt avstått från att försvara våra LIV och vår EGENDOM, bara de får MAKTEN. Den används för att AVVÄPNA befolkningen. När socialisterna inte har makten använder de beväpnade medborgare som äkta SOCIALISTISK skrämselpropaganda. Varför stal polisen KARL HEDINS vapen?