Jag har läst Christer Ericssons artikel i Nya Tider om hur bankirer planerade att förmå Nixon att överge Bretton Woods 1971. Artikeln är intressant, bakom betalvägg men det mesta kan läsas fritt. Här är en annan vinkel på händelseförloppet, hämtad från The Kingdom från 1981 av Robert Lacey. En sammanfattning och tolkning av mig från texten på sidorna 383-405.
Sexdagarskriget 1967 förändrade Mellanöstern för alltid, och därmed hela världen. Egyptens Nasser var den stora förloraren, trots de sympatier han fick när han erbjöd sig att avgå. Men, undrade folk, vad hade hans militärstyrkor om 65.000 man gjort i Jemen för att bekriga ett muslimsk broderland, Saudiarabien?
Judarna fick kontroll över hela Sinai och därmed Suezkanalen. Ideologiskt var det ännu värre, de kunde åter ohotade be vid klagomuren i Jerusalem.
Kung Faisal var sedan tidigare upprörd över Sions vises Protokoll som han trodde fullt och fast på till sista bokstav. Han lät även sprida texten, i sin avsky för judarnas del i Ryska revolutionen. Motsättningen mellan Israel och Sovjetunionen avfärdade han som teater, avsedd att dölja den stor komplotten mot världen. I juli 1972 förmådde han Anwar Sadat att utvisa samtliga 16.000 rådgivare Sovjetunionen haft i Egypten. Henry Kissinger undrade spontant varför Sadat inte hade krävt en massa stöd och eftergifter från USA först. Men ett halvår senare köpte Egypten än en gång vapen från Ryssland.
Visserligen stötte sovjetiskt inflytande över Mellanöstern på patrull i och med Israels totala seger. Men USA led också prestigeförlust i arabernas ögon. Det stod nu klart att arabvärlden inte kunde lita på USA i något läge där Israel var inblandat eller hade intressen.
Oljeproduktionen i länder utanför arabvärlden var vid den här tiden liten, undantaget USA. Men i USA räckte produktionen numera endast till inhemsk förbrukning, kanske skulle USA även bli beroende av importerad olja.
Kung Faisal insåg detta och krävde större saudiskt inflytande över Aramco. Han försökte även ena arabvärlden för att med olja utmana USAs makt.
President Nixon gjorde hövliga fraser om Israels skyldighet att följa FNs resolution 242 och återgå till sina gränser före 1967. Men 1970 sålde USA 18 Phantom F4, 180 M60 och M48 stridsvagnar, 18 Skyhawk jaktplan. 1971 ytterligare 12 Skyhwawk, 1972 42 Phantom och 90 Skyhawk. Nixon höll ofta återkommande samtal med Golda Meir.
Den sjätte oktober 1973 öppnade egyptiska styrkor eld mot israeliska ställningar i Sinai. Ett nytt krig bröt ut. Besvikelsen i arabvärlden över att USA inte hade närmat sig Egypten efter att de kastat ut ryssarna hade resulterat i en tvärvändning hos kung Faisal, nu hjälpte han Egypten att samla in pengar från hela arabvärlden för att köpa ryska vapen. Det var de vapnen som nu vändes mot Israel.
Tidigt 1972 meddelade Saudiarabien att de tänkte öka oljeproduktionen kraftigt, men de visste inte vad de skulle göra med pengarna som skulle flyta in, så de frågade Nixons rådgivare Rogers och Kissinger om råd, vilket gjorde amerikanarna perplexa och de förmådde inte svara.
Frustrationen över att än en gång bli nonchalerade av USA resulterade i oktober 1973 att Faisal samlade sina arabvänner och de beslöt om det oljeembargo som fick priserna att rusa och västvärlden att skaka.
Med denna berättelse som alternativ eller komplement till den om Nixon, City of London och Bretton Woods, inser man att världen inte i tid insåg det enorma inflytande oljan skulle få. Inte minst framstår västvärldens politiker och storföretagare som fiender till resten av världens utveckling. Inga vackra ord eller till synes generösa u-landsbistånd kan dölja detta.
Återstår att se om digital valuta och CBDC blir en utjämnande och demokratiserande faktor på ett sätt som bankernas fiatvalutor aldrig varit. Jag hyser inget stort hopp. Hade fartblindhet och övertro på den egna förträffligheten dämpats en aning, kanske såväl guldmyntfot kunnat behållas som klimathotscirkusen kunnat undvikas. Men det är väl endast önsketänkande.
Jag var några dagar i London i maj 1969. I Hyde Park satt kung Faisal på en parkbänk och matade duvor, iklädd långrock i vitt och rosa och dito turban, omgiven av 4-5 personer, klädda i vanliga västerländska kostymer.
Kungen hade slängt sig bakåt, stirrade tomt framför sig och verkade tänka på något annat, typ: ”Vad skulle jag här att göra?”.
Årtalet ska vara 1967, skriver på en telefon….
Undrar vilken betydelse PAPPERSGULDET har i sammanhanget?
Kunde Schyman bränna papperspengar så kan väl… ?
När Gudrun Schyman brände pengar, var det ett genidrag av henne. Tänk, att med 50.000 kronor få uppmärksamhet värt 5 miljoner kronor.
Tyvärr, klarar varken regeringen eller riksdagen att skapa samma värde med de pengar de bränner. Alla kronor till Ukraina är totalt bortkastade pengar som inte ger något som helst värde tillbaka.
Jo, ukrainabidragen signalerar godhet, vilket varje svensk kvinna sätter högre än något annat (bara gängkriminella är ”smarta”), Så på detta sätt är över 50 procent av rösterna redan fixade nästa val. Vi män blir blåsta igen utan att ens förstå vad som händer… ”Så ”drick ur din öl och fundera inte på sådant du inte begriper, lilla gubben” (med en klapp på kinden)…
Var det Schymans egna UTPLUNDRADE skattepengar?
Var inte ABBA inblandade?
Man kan bli förvirrad för mindre.
”This Crash will be Worse than 1929” – Alasdair Macleod on the End of Fiat Money and What Comes Next
7 aug. 2025
De diskuterar utförligt varför kredit- och tillgångsbubblan kommer att spricka och hur det kommer att innebära slutet för fiatpengar. Alasdair Macleod redogör för vad utlösande faktorer kommer att vara och hur de viktigaste valutorna kommer att påverkas. Idag ser det ut som 1929 med en kreditbubbla och handelskrig, men är mycket värre på grund av hur sammankopplad världen är. Euron ser förmodligen värst ut av dem alla. Han avslutar med en analys av vad som kommer härnäst och hur människor bör förbereda sig.
https://www.youtube.com/watch?v=HSkBAavGbnI
Mvh,
Alasdair Macleod: Understanding Money
https://mises.web.ox.ac.uk/event/alasdair-macleod-understanding-money
Mvh,
Han säger en massa saker, men ger inte mycket bevis för det han säger.
Sverige har länge haft ett skapande näringsliv som sysselsatt ledare, forskare, ingenjörer, ekonomer, säljare, inköpare, kontorister, arbetsledare och vanliga jobbare, det vill säga specialister inom sina gebit och alla discipliner har behövts för att lyfta Sverige ur fattigdom in i välfärdsligan. Utan vårt näringsliv vore vi ingenting.
Ändå finns det äktsvenska aktivister som vill förbjuda vissa nödvändiga konsekvenser av näringslivets existens, påhejade av den märkliga intresseorganisationen EU som vill försvåra eller helt omöjliggöra vissa näringslivsgrenar, utan att förstå att bara en liten försvåring kan göra en industrigren olönsam.
Norge har alltid haft det svårare att hitta lämpliga näringslivsgrenar, men kämpat på ändå tills de hittade stora gas- och oljedepåer under havsbottnen och med stor målmedvetenhet lyckats skapa en välfärd i världsklass.
Men nog finns det aktivister även där, som överallt. Hur bär vi oss åt för att övertyga dessa virrpannor att Norge står och faller med sin gas och olja, och att situationen i Sverige också skulle försämras avsevärt om vissa industrigrenar måste stoppas?
Tvärtom måste vi ta fram nya lönsamma näringslivsgrenar och jobba intensivt på hög nivå ganska länge för att hitta ersättningsinkomster till Sverige som ersättning för dem som faller bort. Det är absolut nödvändigt eftersom det bara är näringslivets exportinkomster som skapar vår välfärd. Tyvärr kan dessa inte dikteras fram, utan måste för att fungera växa fram sakta i symbios med utbildning, tillverkare och köpare (Northvolt och Stegra är typexempel på hur det inte kan göras).
Största vinsten med en Skandinavisk union är inte varken idéer eller pengar, utan övertygelse om behov och teknik och utbildning.