I SvD 30 maj hade man en artikel på ett helt uppslag om feministisk porr. Men det gavs ingen bra definition. Någon försökte lite lamt med att om upphovsmannen (-kvinnan) är feminist så är det feministiskt. Eller om det uppfattas som feministiskt av feminister, eller kanske om kvinnor helt enkelt gillar det. Snömos alltså.
Hela utgångspunkten var att pornografi hittills bara har varit på männens villkor. Som en del i det patriarkala förtrycket. Alla män antogs gilla porr på exakt samma sätt. Enbart för att de är män. Bristen på analys uppenbarade sig här som monumental. Upplysningsvis kan jag berätta att män har sinsemellan högst olika smak när det gäller erotik och pornografi. Detta kan jag säga med säkerhet trots att jag inte gjort någon stor vetenskaplig undersökning. Det har ändå framkommit mycket tydligt under vardagliga samtal med män under många år.
Att dessa feminister förutsatte att alla kvinnor tycker lika om porr var liksom underförstått. Men det är ju också typiskt för feminister. De är feminister och kvinnor, ergo tycker alla kvinnor precis som dem. Suck!
De ville också skapa porr som går att sälja till kvinnor. Men kommersiellt framgångsrik porr, är inte den kapitalistisk snarare än feministisk?
Jag är helt enig med dessa kvinnor om att det vore bra om man kunde avdramatisera, ta bort tabun och vanföreställningar kring erotik, sex och porr. Det skulle både män och kvinnor vara betjänta av. Men då är det väl dumt att skapa nya låsningar?
En av de ”sanningar” som gavs var att män inte tycker om att se kvinnor njuta av sex. Jag har tvärtom uppfattat det som att de flesta män älskar att få vara med om det. Det stärker männens självförtroende som älskare om de får positiv feedback genom att kvinnan visar njutning.
Den enda sexuella inriktning där jag har svårt att föreställa mig att utövarna bryr sig om sin partners njutning, är hos nekrofilerna. Men de kan knappast utgöra mall för mäns sexualitet. Inte ens bland feminister.