En statlig utredning kritiserar sin arbetsgivare för att den har för dåligt könsmaktsperspektiv på jämställdhetsfrågorna. För lite feminism alltså.
Jag vet inte vilken planet dessa varelser kommer ifrån. Men där jag vuxit upp och helt intill dessa dagar, så är det utan tvekan kvinnorna som bestämt och bestämmer i stort sett allt. Visst, i formell mening kanske männen kan anses ha mer makt. Män är i majoritet i de församlingar där formella beslut fattas. Men det är bara en skuggbild av hur beslutsfattandet ser ut. Kvinnorna låter männen hålla i yxan. Därmed kan kvinnorna svära sig fria från beslut som kan kritiseras och kanske ångras i efterhand. Hur strängt jantelagen skall tolkas och på vilka områden den ska gälla är helt och hållet förbehållet det kvinnliga könet. Snacka om könsmakt!
Sex, reproduktion, barnuppfostran, miljöfrågor, mode, smak, skolan, arbetslivet med mera. Överallt förbehåller sig kvinnorna vetorätt mot allt. Vill en kvinna inte gå med på något, så blir det inget av. Det är möjligen i den politiska världen det ibland inträffar att majoriteten lyckas fatta ett beslut och genomdriva det, även om det inte faller alla kvinnor på läppen. Snacka om könsmakt!
Det är så det ser ut i verkligheten. Den informella makten, den starka, yttersta, men informella makten finns hos kvinnorna. Det är inte Gudfadern som behärskar maffianätverket. Det är Gudmödrarna. De ofelbara kvinnohärskarinnornas totala dominans. Inte sedan Gustaf Frödings Lelle Karl-Johan har de rönt någon opposition som noterats.
Ingen karl får tycka vad han vill om någonting. Minsta manliga yttring avvikande från dogmen resulterar genast i att feministhorden kastar sig över stackaren och kräver total underkastelse. Ner i lorten med nyllet och gör total avbön inför övermakten. Hela det offentliga debattklimatet liknar ett sadistiskt spel, helt på kvinnornas villkor. Den man som vågar trotsa detta måste vara sjukligt masochistisk.
Det är inte mer än rätt att könsmaktsordningen kritiseras. Det är efterlängtat. Men vänd kritiken åt rätt håll!