Nej, män är naturligtvis inte offer i det ögonblick när de slår kvinnor. Men det hindrar ju inte att de tidigare kan ha varit offer, för såväl kvinnors som mäns övergrepp. Och att det är denna bakomliggande erfarenhet som försämrat spärren mot att själv begå övergrepp.
Det är knappast heller adekvat att, som i alla utredningar om ”mäns våld mot kvinnor”, endast bry sig om just denna del av våldet. Allt våld, utövat av såväl kvinnor som män, oavsett om det drabbar en kvinna eller en man, är ett misslyckande. Att då ignorera vissa delar av detta våld för att det inte är politiskt korrekt, inte finns på feminismens dagordning, bäddar bara för nya misslyckanden för politiken, i samhället, för de drabbade.
Beredskapen att tillgripa våld är medfödd även hos människan, i högre grad hos mannen än hos kvinnan. Det faktum att den finns där gör att den måste fostras till något acceptabelt för att samhället ska kunna anses civiliserat. Försöker man undertrycka eller förneka denna våldsberedskaps existens, blir man bara oförmögen att förstå vad och varför det sker när den aktiveras. Då fördelas skam och skuld oftast på fel ställen och ingen kvalitativ förbättring erhålls.